Sommarrugby på Skarpnäcksfältet

Det händer något när rugbyspelare samlas inför en match eller turnering. Mer än i någon annan sport som jag har bevakat förefaller det som att rugbyn förbrödrar. Kanske beror det på att det inte finns jättemånga utövare i vårt land. Kanske beror det på att många inom den svenska rugbyn har sina rötter någonstans ute i den stora världen. Men allra mest tror jag att det beror på att utövarna på något sätt delar upplevelsen av en match, en glädje över att genomföra den både tillsammans och med varandra som motståndare. Som i all idrott är självklart resultatet något man fokuserar på men banne mig om inte insatserna och upplevelsen värderas högre än utgången av en match eller en turnering. Typ "vi gjorde det tillsammans och vi överlevde".

Jag försöker att gräva vidare för att bättre förstå rugbyns kemi, värderingar och kultur.

Kombination av en förskräckligt osmickrande men ändå underhållande rugbybild 

Rugbyturneringen Stockholm Tens & Touch är något av en happening med internationella inslag som arrangeras av Stockholm Exiles. Herrklassens och turneringens start skedde 1993 för att året efter kompletteras även med en damklass. Det handlar uppenbarligen inte vara om rugby utan även om umgänge och party där arrangören ansträngt sig för att få till ett schema från fredag kväll (innan tävlingsstarten) till söndag kväll (efter tävlingens avslutning). Läs gärna mer om tidigare deltagare och segrare här.

Helgens tävlingsarena, Skarpnäcksfälten, där Stockholm 10's avgjordes

Nu är inte detta en mingel- och partyblogg. Och jag är inte något vidare på mingelfotografering (gudarna ska veta att jag på uppmaning har försökt vid ett par tillfällen men fått grav klåda och utslag av detta). Vad rugbyspelarna gjort utanför tävlingsschemat är något som slingrat sig förbi mina kameror. Jag begrep knappt vad det var jag såg på Skarpnäcksfältets rugbyplan under lördagens gruppspel. Rugby-reglerna blir mer och mer bekanta, lagen och spelarna likaså, men när vissa spelare dyker upp i flera olika lag under pågående tävling brister det hos mig. Av många anledningar.

Publiken bestod mestadels av andra deltagare som för stunden inte spelade match

När jag försöker lära mig känna igen lag och spelare blir det komplicerat då spelarna hjälper till i andra lag än "sitt eget". Nu tyder det trots allt på stor generositet och välvilja och dylika tilltag uppmuntrar jag (trots att effekten leder till mental förvirring). Vad som däremot blir nästintill obegripligt är att det finns människor, hur vältränade de än må vara, som tycker att de kan hoppa in och dubblera när termometern kliver upp över 30-strecket. I rugby, av alla sporter. Det är liksom inte en mild smekning mot kinden av en havsbris, här handlar det om full combat-mode.

Chansen till skugga bestod av ett enda enormt moder-träd (refererar till filmen Avatar)

Nödvändig och återkommande vattenpåfyllning

Det lockar mig inte (mer än i undantagsfall) att åka upp till Stockholm men lördagen den 27:e juli var jag ändå beredd att göra ett sådant undantag. Jag, min bil och dess navigeringssystem tog oss tillsammans helskinnade genom Årstatunneln och fram till Skarpnäcksfälten där tävlingsstarten var klockan 10.00. En plåtflaska med vatten var min livlina tillsammans med en fem år gammal strandhatt inhandlad i Kroatien. Solens obarmhärtiga strålar satte ändå sina spår och jag märker faktiskt på bilderna från en av mina kameror att den inte tålde värmen särskilt bra. Nu stod jag och utrustningen pall fram till ungefär klockan 15.30.

Premiär för mitt nya 400 mm-objektiv vid rugbyplanen

Under de timmar jag var på plats hann jag se 11 stycken gruppspelsmatcher i herr- och damklassen. De återstående 4 matcherna hade självklart varit skitkul att se men min hjärna var mjuk av värmen och det fanns inte mer att ge för undertecknad. Någon tid för att äta blir det inte när matcherna på spelschemat löser av varandra utan avbrott. Sedan hade jag ju en hemresa som krävde fokus och ork.

Bild på rugby-hund (känns som det behöver vara med i mitt blogginlägg)

Tävlingarna fortsatte under söndagen med slutspel och placeringsmatcher. I samma galna värme. För arrangörsklubben blev det succé, inte bara för arrangemanget, och Stockholm Exiles segrade i både herr- och damklassen. Herrarna besegrade Kew med 24-10 i sin final medan damerna slog till med en 24-5-seger över Södertälje. Av det jag såg under lördagen förvånade inte finalisterna överhuvudtaget men jag skulle ha haft svårt att tippa slutsegrarna. Hur som helst är det på plats att gratulera Stockholm Exiles för framgångarna!

Gulsvarta Stockholm Exiles tog hem sin klass ...

... vilket klubbens svartgula herrar också lyckades göra

Jag kan rekommendera arrangörens hemsida för den som vill gräva sig ner djupare i helgens resultat fram till finalerna. Du hittar resultatlistan HÄR >>>

Denna bloggtext är främst en mellanlandning i min ambition att sprida länkar till mina bildgallerier från lördagens gruppspel. Innan jag kommer in på den viktiga detaljen vill jag presentera en bild på en sport som jag aldrig trodde att jag skulle få se live. Under pågående rugbyturnering stövlade ett gäng killar förbi planen och upprättade sin utrustning på fältets bortre del. Mellan alla te-pauser så spelades det plötsligt cricket på Skarpnäcksfälten. Cool. Denna sport såg jag på TV när jag var på språkresa som 15-åring i England. Det betyder dels att sporten är väääldigt gammal men också att den har sitt ursprung i den anglosaxiska världen, precis som rugbyn.

Full fart på cricketplanen ...

Jag har delat in mina bilder från i lördags i tre olika album. Jag valde att dela upp materialet eftersom det blev så galet många bilder. Du hittar dem via länkarna här nedanför:
Stockholm 10's herrklassens gruppspel 2019-07-27
Stockholm 10's damklassens gruppspel 2019-07-27
Stockholm 10's diverse vid-sidan-om-bilder 2019-07-27

Jag tackar och bockar för en fantastiskt trevlig upplevelse!

Kalasstart för Eskilstuna efter VM-uppehållet

En vecka innan månaden maj var till ända spelades omgång sju i årets Damallsvenska. När Eskilstuna United besegrade gästande Linköpings FC med 2-0 på måndagskvällen den 22/7 avrundades omgång åtta. Det långa uppehållet förklaras med att fotbolls-VM i Frankrike avhandlats. Ett VM som innebar en bronsmedalj till våra svenska fotbollskrigare men också väldigt många finfina fotbollsmatcher för den som dristade sig att titta på fler matcher än de med svensk närvaro. Framsidan av medaljen torde smitta av sig på vår Damallsvenska som har alla chanser att locka större publik till arenorna under kvarvarande säsong. Baksidan kan eventuellt vara fysiskt och mentalt slitna spelare som nyss kommit tillbaka till sina klubblag samt en och annan spelare som kritat på för andra lag. Fråga Linköping, de bör förmodligen känna av VM-effekten.

Eskilstuna Uniteds sinnesstämning efter sommaruppehållet

Det var upplagt för en riktig publikmatch på Tunavallen i Eskilstuna när United skulle dra igång seriespelet efter uppehållet. Topplaget och stjärnspäckade Linköpings FC på besök, solsken och en kalasfin julikväll med frivillig entré. Supporterklubbarna Tuna 12 och Lejonflocken på var sin långsida. Förväntningar, ambitioner och spring i benen på spelarna. 2379 åskådare bänkade sig till sist för att konsumera fotboll. Gott så, årets bästa publiksiffra för Eskilstuna United.

Tunavallens solsida

United-klacken Tuna 12

Linköpings-klacken Lejonflocken

Inramningen för denna match förstärktes ytterligare i och med att närvarande VM-spelare uppmärksammades med var sin blomsterkvast och en kram av förbundskaptenen Peter Gerhardsson. Att det fanns hela fyra svenska VM-spelare på Tunavallen är anmärkningsvärt men också det faktum att inte längre Eskilstuna United finns representerade i damlandslaget är värt att notera.

Mimmi Larsson, Lina Hurtig, Nilla Fischer samt Stina Blackstenius med förbundskapten Peter Gerhardsson

Omgång åtta av Damallsvenskan 2019 innebar också återkomsten till svensk klubbfotboll för en av våra stora. Nilla Fischer, hon som nickade engelska avslut från mållinjen i VM, har "kommit hem" igen efter flera år hos VfL Wolfsburg i Tyskland. Nilla lämnade Linköping i augusti 2013 och jag råkade vara på plats när det begav sig.

Nilla Fischer tackades av den 18/8 -13 (du ser även Charlotte Rohlin, Rolf Gustavsson samt Pernille Harder)

Nilla Fischer på Tunavallen den 22/7 -19, ännu en gång i Linköpings matchställ

Att Eskilstuna United hade en rejäl utmaning i återstarten av Damallsvenskan tvekade nog ingen om. På de sju första omgångarna hade det sörmländska laget endast skrapat ihop 5 poäng efter endast en seger och två oavgjorda matcher. Målskillnaden var dock den mest anmärkningsvärda, mediokra 2-7 avslöjar stora problem med anfallsspelet och framförallt målskyttet. Jag har redan i våras gnytt över detta i bloggen och tänker inte älta detta igen. Linköping, ledda av numera flyktade stjärnan Kosovare Asllani, stoltserade med toppkänning på 14 poäng och 15-6 i målskillnad.

Eskilstuna Uniteds startelva den 22/7 -19

Linköpings FC:s startelva på Tunavallen mot Eskilstuna United

Det brukar bli tajta och tuffa matcher mellan Eskilstuna och Linköping i Damallsvenskan. De är geografiskt ganska nära varandra och har några tidigare säsonger kämpat med varandra om topplaceringarna. Med facit i handen kanske det fanns några tecken på att utgången av måndagens drabbning skulle bli som den blev men det var verkligen inget jag såg i min kristallkula. För mig blev Eskilstunas 2-0-seger lika överraskande som KIF Örebros seger över Piteå IF med 3-0 på bortaplan dagen innan.

Måndagskvällens huvuddomare Tess Olofsson

Genomgående denna match var två signifikanta saker. Eskilstuna Uniteds sisu och Linköpings oförmåga att skapa spets i sitt anfallsspel. Trots en hel del bollinnehav för gästerna så blev det som bäst en och annan hörna. Emelie Lundberg i Unitedmålet fick göra en svettig fingerspetsräddning i andra halvleken men för övrigt kunde laget freda målet tämligen bekvämt och lätt. Mycket av matchinledningen och den första halvtimmen handlade om ställningskrig och att mäta krafterna med varandra på individnivå ute på planen. Det blixtrade till under några lyckliga minuter för hemmalaget och i och med det var matchen i hamn. 1-0 kom i 30:e minuten från Tia Hälinen, assisterad av Loreta Kullashi.

Eskilstuna Uniteds Tia Hälinen gjorde 1-0 efter exakt en halvtimmes spel

När Linköping var i brygga trummade hemmalaget vidare, stärkta i sina sinnen av ledningsmålet, och kunde öka på till 2-0 i 37:e minuten av Fanny Andersson. En mycket fint slagen och avvägd crossboll från Loreta Kullashi efter en snabb spelvändning nådde Fanny som hade ren gata framför målet där Linköpings-keepern Matilda Haglund var utan chans.

Eskilstuna Uniteds Fanny Andersson gjorde 2-0 mot Linköpings FC

Resterande del av matchen blev mållös. Om det blev osande farligt var det inte sällan hemmalaget som stod för detta. I mina ögon var United-spelarna betydligt hetare i närkampsspelet och vann mycket boll i duellerna. Det blev tydligare ju längre matchen led. Förutom målskyttarna och framförallt Lisa Dahlqvists och Fanny Anderssons mycket inspirerande mittfältsspel skulle jag vilja lyfta fram två andra spelare som jag tycker var vitamininjektioner för sina respektive lag.

Eskilstuna Uniteds Sonia Okobi och Linköping FC:s Dajan Hashemi var både bra och underhållande

Efter det långa VM-uppehållet kommer de Damallsvenska omgångarna att rulla på i en rasande takt. Härnäst har Eskilstuna bortamatch mot Djurgården den 28/7 medan Linköping på hemmaplan möter regerande mästarinnorna Piteå samma dag. Eskilstuna stärkta av tre mycket välkomna och välbehövliga poäng, Linköping med uppdraget att stanna upp och tänka till innan gruset i maskineriet kan rensas bort. Vilken spännande fotbollshöst vi har framför oss!

Publiken och klacken tackas efter måndagsmatchen

Jag ägnade mig åt att skjuta in mig med mitt nyinköpta objektiv under denna Damallsvenska match. Mycket spänd på hur det skulle vara att fotografera fotboll med gluggen. Allt hänger inte på utrustningen om det ska bli bra bilder och förmodligen är mina egna tillkortakommanden det allra viktigaste i jakten på bättre resultat. Jag lämnar hur som helst efter mig ett bildgalleri med drygt 230 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack och på återhörande!

Kanotisternas sprint-SM i Nyköping 2019

I skrivande stund är vi mitt uppe i sprint-SM för Sveriges alla kanotister. Ett jättearrangemang som landat vid, runt, framför, bakom och bredvid Vattensportens hus vis Nyköpings stadsfjärd. Ni vet det där vattnet som man absolut inte bör bada i.

Ett av försöksheaten under onsdagsmorgonen på distansen 200 meter

Jag har inte suttit i en kajak sedan jag var runt 12-13 år gammal och deltog i Oxelösunds Kanotklubbs populära kanotskola. Jag minns att efter ett antal pass i de s.k. "blålådorna" så skulle jag testa att sätta mig i en 101:a (och om jag inte minns fel heter tävlingskajakerna 100). Det tog väl mellan 2 och 3 sekunder innan jag slog runt och bryggan var väl 1,5 meter ifrån mig. Efter detta trauma har jag paddlat kanadensare några gånger, suttit i en drakbåt en gång och åkt Ålandsfärja ett par gånger.

Glimrande onsdagsmorgon vid vattensportstadion i Nyköping

Nyköpings kanottradition är galet stark. Vi har inte bara Gert Fredriksson att tacka för detta men nog måste han nämnas när detta kommer på tal. I denna mjölksyresprutande men charmiga idrott behöver man vara försedd med en tjurskallig envishet, stark överkropp och vädertålighet utöver det vanliga. Träningstimmarna är många för att hänga med i toppen.

Under försöksheaten på distansen 200 meter satt många på den provisoriska läktaren

Att arrangera kanottävlingar vid Vattensportens hus torde vara en tacksam uppgift. Faciliteterna finns där och även om de internationella tävlingarna lyser med sin frånvaro (om jag minns rätt var det för oroligt vatten innanför piren för att godkännas på högsta nivå) så har området stor potential. Gräsytorna bakom Vattensportens hus är just nu fyllda av tält, kanoter, husbilar och deltagare i en enda härlig röra.

Upptaget

Sprint-SM har redan visat sig bli en stor framgång för hemmaklubben Nyköpings Kanotklubb. Både arrangörsmässigt men också resultatmässigt. De har en återväxt i denna klubb som inte går av för hackor och man stoltserar på sin hemsida med en härlig rad av framgångsrika SM.

Uppvärmning och väntan på start

Startern uppe i tornet på piren vid 500-metersstarten

Jag sitter och granskar SM-programmet (med lupp eftersom det är är inklämt på en A4 och typsnittet är väl runt storlek 5 eller 6). Efter några djupa andetag inser jag att det finns många likheter mellan kanot och orientering. Alla dessa olika klasser gör mig brydd men det är trots allt inte omöjligt att reda ut. Tävlingarna startade i tisdags och pågår till och med söndag, tills dess har de korat hur många svenska mästare som helst.

Starten vid ett av försöksheaten på 500 m i klassen H16 under torsdagsmorgonen

Det kallas sprint-SM och det gör mig en aning konfunderad när jag ser distanserna 2500 meter samt 5000 meter i programmet. Men okej, 10 000 meter samt längre är ju givetvis ännu mindre sprint. Jag skulle dock vilja se den friidrottare som tycker att det inte är så noga om den sprintar 100 eller 5000 meter ...

Nyköpings Kanotklubbs William Berg med nr 5 på kajaken

Karl Brodén, Nyköpings Kanotklubb

Ett konstnärligt försök att visa farten i sporten

Under fredagen trycker kanotisterna ner sig i 2- eller 4-mannakajakerna. Och här hittar du ytterligare en likhet med orientering. I grunden är det individuella sporter men i en handvändning förvandlas de till lagidrotter. Fascinerande metamorfos men också något som ger fler dimensioner både för individen och åskådarna. Än märkligare ser lördagens schema ut då det står att det är drakbåt som gäller. Här blir det plötsligt en hel skock som ska ner i samma skuta.

Målgång nedanför Vattensportens hus

Jag rekommenderar en titt på Nyköpings Kanotklubbs hemsida där resultat och startlistor finns. Kolla i högerkolumnen på följande länk >>>

Heatsegrarna blev uppkallade för kontrollvägning av kajaken

Jag har satt samman ett par olika bildgallerier från SM-tävlingarna. Det första är från några av de första försöksheaten på distansen 200 meter under onsdagsmorgonen. Det andra galleriet är från de första heaten på distansen 500 meter under torsdagsmorgonen.
190717, försöksheat 200 m
190718, försöksheat 500 m
190719, försöksheat K2 500 m (bonus ...)

Lycka till under återstoden av tävlingarna!

En poäng med mersmak för Tystberga

Fredagskväll, semesterperiod, schizofrent väder, ett lag med Bonden, ett annat lag med Norsken. Kålle på plats, Jimmy i båset, Surre mellan stolparna och en och annan Tystbergalegendar på Tyrsvallens karga gräsmatta. Gästande Barva IF krävde ett uppslag i Google Maps för att jag skulle kunna placera dem mellan Eskilstuna och Strängnäs i norra Södermanland. Hemmalaget Tystberga GIF vet vi ju onekligen var vi hittar. I geografin, alltså, inte nödvändigtvis menat att de finns i botten av division 5-tabellen ...

Rödklädda Barva IF mot svartklädda Tystberga GIF, här representerade av duktiga Hannes Andersson

Fjolårssäsongen blev kämpig för Tystberga GIF:s fotbollsherrar i division 5. Med nöd och näppe klarade de sig från degradering. Desto roligare start på innevarande säsong då de plockade poäng inledningsvis. Men någonting hände och laget rasade ner till en nuvarande placering näst sist i tabellen. En trupp som innehåller flera guldkorn ska väl inte behöva ha så förtvivlat svårt? En hel del frånvaro bl.a. orsakat av arbete kan vara en delförklaring. Tillräckligt motigt för att tränare Anders Jansson kände att uppgiften var honom övermäktig och stafettpinnen överlämnades till Suriya "Surre" Andersson samt Jimmy Gustafsson som från och med denna vecka delar tränarsysslan i herrlaget.

Jimmy Gustafsson och Suriya Andersson ska lotsa Tystberga GIF:s fotbollsherrar vidare under säsongen

För oss i sydöstra hörnet av Södermanland var denna fredagsmatch den sista i området innan den stora sommarkoman sänker sig över bollsparkande seniorlag. Ja, egentligen skulle Västerljungs herrar mött TVSK U under lördagen men den matchen har blivit uppskjuten. Vem är väl jag att dissa en möjlighet att avrunda vårsäsongen på eminenta Tyrsvallen? Vi har flera mycket trivsamma anläggningar i vårt område och Tyrsvallen tävlar i popularitetstäten, tycker både jag och säkerligen många andra.

Bland publiken återfanns bl.a. Jesper Tellström som numera bor i Karlstad men som spelat för Tystberga GIF

Det var en aning konfunderad bloggare som närmade sig Tyrsvallens gräsmatta när uppvärmningen pågick. Att det skett ett tränarbyte var kartlagt och likaså att Anders "Kålle" Karlsson tillfälligt skulle finnas med som tränarstöd. (Detta eftersom "Surre" behövde kliva in mellan målstolparna då ordinarie målvakten Victor Persson var avstängd.) Men att se Daniel Haglund och Jesper Bohm, spelare som jag trodde lagt skorna på hyllan sedan ett bra tag tillbaka, blev överraskande och svårsmält. På ett bra sätt.

Tänk på det alla huvudsponsorer, är ni med på matchstället måste ni ställa upp när det behövs! Daniel Haglund in action.

Efter ett extra varv tillbaka till domarrummet kom även matchbollarna ut till planen. I kombination med ett matchur som gick baklänges (?!) blev det match av detta också. Skrynkligt placerade Tystberga GIF mot ett Barva IF som inte hade mer än fyra poäng tillgodo i serietabellen.

Huvuddomaren Shabbe Anwar med assisterande domarna Ishaq Salih samt Steve Kiryakos

Jag var inte beredd när första målet kom. Tydligen inte hemmalaget heller. Det tog runt 30 sekunder för Barvas Henrik Espenäs att göra sitt första (av två) mål denna match. Det går liksom inte att säga åt vilket håll matchen lutade så tidigt efter första avsparken. Pang, tjoff och all världens elände grinade rakt in i ansiktet på Tystberga-spelarna vars självförtroende var bräckligt sedan några galet stora förluster i juni.

Barva IF:s Henrik Espenäs i mitten av bilden gratuleras efter 0-1

Någonstans repade hemmaspelarna mod och valde att trots allt tro på vad de håller på med. Gott så. De radade upp hörnor från mitten av halvleken men inte tusan hjälpte det. Däremot var deras ångvältar tunga att möta och har man så många kilo muskler att nyttja som murbräckor så faller muren till sist. Tungt skott av Lucas Orrmo och en retur som JimRobin Vestin kunde lirka in gav kvitteringen till 1-1 i 32:a minuten.

JimRobin Vestin kunde se sin boll gå över mållinjen och 1-1 var ett faktum

Att det bara stod 1-1 i halvtid var något som Barva IF borde vara nöjda med. De hade inte haft initiativet så här långt in i matchen. Men något som inte direkt talade till Tystbergas fördel var att de hade så förtvivlat svårt att sätta den avgörande passningen. Efter att ha spelat bra genom planen slutade det allt som oftast med ett fatalt misstag eller en passning med alldeles för liten marginal. Detta blev inte heller bättre under den andra halvan av tillställningen.

Efter lite regn under första halvleken sprack molnen isär och första halvleken slutade med solsken

Andra halvleken följde trenden som sattes under första halvan. Gästerna sätter 1-2 genom Marcus Andersson knappt fyra minuter in av andra halvleken. Inte heller denna gång var det helt logiskt men de var vassa och utnyttjade möjligheten att komma runt på kanten djupt nere i Tystbergas försvarszon. Denna gång kom svaret snabbare från hemmalaget. Hannes Andersson avancerade in i straffområdet där han blev fälld och Lucas Orrmo dundrar säkert in bollen fram till 2-2, matchuret (det som gick baklänges) stod då på drygt 51 minuter.

Lucas Orrmo satte straffmålet till 2-2 men gjorde mycket nytta under hela matchen för Tystberga

Barva IF tog ledningen ytterligare en gång denna match och 2-3 gjordes i 67:e minuten av Henrik Espenäs. Detta mål tillkom på ungefär samma sätt som deras 1-2-mål men från andra kanten. Tystberga gasade och försökte verkligen få till ytterligare mål. Slutligen lyckades de och även denna gång skedde det genom en fast situation. En frispark på ganska långt håll trycks med finess och kraft in i burgaveln av Petter Sjöberg och för tredje och sista gången i denna match kvitterar Tystberga. Efter den 84:e minuten blir det inga fler mål även om hemmalaget både försökte och trodde på att det skulle vara möjligt.

Tystbergas Petter Sjöberg har precis kvitterat till 3-3 och manar på sina lagkamrater att fortsätta måljakten

Tystberga GIF hade behövt en trepoängare i denna match. Nu stannar de kvar under nedflyttningsstrecket men på samma poäng som Stigtomta IF som med bättre målskillnad befinner sig strax över. Det kan bli en hetsig jakt lagen emellan om överlevnaden i herrfemman den kommande hösten. Jag är annars nöjd med det som presterades på Tyrsvallen denna fredagskväll och små guldkorn som Martin Jonssons prestation under ett kortare inhopp i andra halvleken sitter kvar på näthinnorna. Med en gudabenådad fint fyllde han på korvkön till oanad längd. Utöver målskyttarna och tidigare nämnda Hannes Andersson vill jag även ge plus till lagkaptenen George Said som jag tyckte var bra och en playmaker med klass. Med större kollektivt självförtroende har laget förutsättningar att sätta även de sista avgörande passningarna och då kommer även poängen. Tror jag.

George Said i Tystberga GIF gav ett kompetent och gediget intryck på undertecknad

För att lämna efter mig något mer än en förvirrad bloggtext, skriven en väldigt sen lördagskväll, har jag plitat ihop ett bildgalleri med 190 bilder som du hittar HÄR >>>

Trevlig sommar och lycka till i det fortsatta seriespelet!

Öst mot väst på Djulö IP

Numera är det få idrottsevenemang som jag åker till med förväntansfullt pirr i magen. Det händer förvisso då och då, även med fotbollsmatcher, men då måste det vara något utöver det vanliga. När jag t.ex. var på Norrbyvallen för första gången för några veckor sedan hände det. Men varje gång jag sätter mig i bilen för att åka och bevaka en rugbymatch har jag den där känslan av att det är något extraordinärt jag ska få uppleva. Och hittills har jag inte blivit besviken.

Regional rugbymatch mellan East och West på Djulö IP under lördagen

Jag kan ärligt konstatera att jag inte känner till kontexten för den regionala rugbymatch som spelades på Djulö IP utanför Katrineholm under lördagseftermiddagen. De båda lagen som möttes i denna 15-mannamatch kom från ett flertal klubbar på väst- respektive ostkusten. Och lite däremellan. Varför de möttes? Hur ofta de möts? Frågor som i skrivande stund är obesvarade. Men kul var det.

Efter regionsmatchen rådde synkroniserad kamratskap mellan de båda lagens samtliga spelare

Rugbyfamiljen i Sverige är nog inte större än att de flesta spelare känner till varandra. Allra mest gäller detta förmodligen de kvinnliga rugbyspelarna. För mig var denna match också den första 15-mannamatchen jag sett med damspelare. Ändå kände jag igen flera av dem från tidigare 7-mannamatcher som jag sett. Och några klubbar är dominanta i de olika landsdelarna.

Katrineholms kommuns kioskvagn brukar oftast stå på Backavallen under bandy- eller fotbollsmatcher

I lag East (eller "East Coast Barbarians" som de kallade sig själva på laguppställningen) återfanns spelare från Stockholm Berserkers, Stockholm Exiles, Uppsala Rugby, Södertälje Rugbyklubb, Linköpings Rugby och The Mamas.

Lag East den 6/7 -19

I lag West kom spelarna från Vänersborgs Rugbyklubb, Göteborg Rugbyförening, Borås Rugby samt Karlstads Rugbyklubb. Det är ju trots allt hyfsat mycket västerut, åtminstone för mig som står i Stigtomta och tittar i geografin efter väderstrecken.

Lag West den 6/7 -19

Det blev en match som dominerades av West som redan från första stund tog kommandot. De gjorde sina försök och ledde med ganska trygga 19-0 efter första halvleken. Nu ligger det inte i generna hos en rugbyspelare att ge upp och lag East hade uppenbarligen ett bra peptalk i pausvilan. Ungefär samtidigt som jag tryckte i mig två korv med bröd från den utrullade kioskvagnen med IK Tuns damfotbollsspelare som utsmyckning på fasaden.

Och naturligtvis regnade det under första halvleken

Med nya krafter och förhoppningsfulla hjärtan bankande i bröstkorgarna klev East ut och började andra halvleken alldeles förträffligt mycket bättre än vad de visade i första halvleken. Ett försök kom också helt logiskt. Det blev dock en väckarklocka för West som replikerade och tog sig själva i kragarna och de tuffade på och gick ifrån till 33-5. I sista sekunderna kom dock ännu ett försök från lag East som snyggade till siffrorna (och förmodligen skänktes sparken) vilket gjorde att slutresultatet skrevs till 33-12 till lag West.

Rugbyhund vid sidlinjen på Djulö IP

Rugby är en böljande sport som inte bara rör sig i planens längdriktning utan även från kant till kant. För mig som fotograferar är det självklart trevligt de få gånger under en match som spelet hamnar vid den sidlinje som jag är placerad vid. Det är dessutom så att 15-mannavarianten är en aning grötig och det är en ynnest att få rena händelser där endast någon enstaka spelare kan isoleras i kamerans sökare. Jag har gjort vad jag har kunnat och knåpat ihop ett bildgalleri med drygt 190 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag tackar tjejerna för en trevlig match och önskar alla spelare stort lycka till i sina respektive klubbar!