Delad poäng i div 6 på Rosvallas plastmatta

För nästan exakt ett år sedan var jag på Råbyborgen och bevakade division 6-mötet mellan de två samarbetslagen Råby-Rönö IF/Hargs BK U och IFK Nyköping U/Runtuna IK. Söndagen den 10:e maj var det dags igen, skillnaden mot ifjol var att lagen möttes på Rosvallas konstgräs och division 6-serien för våra lokala lag bytt geografi från Sydvästra till Sydöstra. Det gäller att hålla koll på väderstrecken ...

IFK Nyköping U/Runtuna IK mot Råby-Rönö IF/Hargs BK U på KGA den 10/5 -26

Samarbetena mellan de olika klubbarna har alltså fortsatt och det är förhoppningsvis till gagn för alla parter. Jag är lite osäker på hur många av spelarna som har sin licens hos Runtuna IK men samarbetet innebär i alla fall att Runavallens gräsmatta kommer till nytta regelbundet. Fjolårets maj-möte slutade med en trygg IFK/RIK-seger där siffrorna skrevs till 3-0 i deras favör. Till årets möte var det framförallt i IFK/RIK-laguppställningen flest "nya" ansikten visade sig. Hos Råby/HBK-gänget stretar veteranerna vidare och verkar fortfarande tycka att det här med fotboll ändå är något alldeles speciellt. Gott så.

På Rosvalla var det cheerleading-invasion och det gnistrade och glimmade på läktarplats

I majsolen fick vi se en tajt match där det möjligtvis var ett marginellt spelövertag till Råby/HBK under en del av första halvleken. Ingen dominans av något av lagen men det blev ändå 0-1 då Oliwer Eriksson gjorde mål för Råby/HBK i 43:e minuten. Mest dramatik var annars när IFK/RIK:s rutinerade coach Robert Andersson med glimten i ögat påtalade för Råby/HBK:s coach Victor Persson att han skulle hålla sig i sin tekniska zon.

25 minuter in på andra halvleken kvitterade IFK/RIK via Hugo Annerfors. Sedan dröjde det ända till 88:e minuten innan gästande Råby/HBK ännu en gång tog lednigen. Martin Finnberg fixade detta och med tanke på hans och hans lagkamraters glädjeyttringar trodde man kanske att det sena ledningsmålet skulle vara slutresultatet. Så blev det icke och ännu en gång lyckades IFK/RIK kvittera, 2-2 kom i fjärde tilläggsminuten och det var Nizami Hashimli som fastställde slutresultatet.

"Rättvisa" fotbollsresultat är alltid knepiga att utropa men i mina ögon kändes det ganska logiskt att lagen delade på poängen denna gång. Hemmalaget hade en träff i ribban och gästerna fick ett friläge i den sista ordinarie matchminuten, jag hade alltså inte protesterat om det slutat 3-3. Matchen avslutades med ett rött kort till vardera lag, utöver detta blev det några gula kort till båda lagen. En bra domarinsats är i alla fall mitt betyg.

Huvuddomare Markus Jalil med assisterande Markus Alsmak och Sharbel Bachir

Om alla aktörer på planen får tummen upp från mig så behöver jag nog vara mer ifrågasättande till min egen insats denna söndag. Jag satt på fel kortsida vid 3 av de 4 målen. Min inre svordoms-monolog över hårt ljus och värmedaller fick mig att längta till kvällssol och naturgräs men det får bli i en annan framtida match.

Du hittar mitt försök till bildgalleri HÄR >>>

Jag tackar lagen för underhållningen och önskar dem båda lycka till i årets division 6-serie!

Sjösas hemmapremiär blev Gnestas bortalycka

Division 6 Sydöstra inleddes föregående helg och för Sjösa IF innebar den en bortaförlust mot Hölö-Mörkö IF med uddamålet medan Gnesta FF hemma på Hagstumosse tog en bekväm seger över Sköldinge IF. Lördagen den 6:e maj var det dags för omgång 2 och Sjösa IF hade tillräcklig ordning på sitt naturgräs för att öppna upp Sjösa Idrottsplats och välkomna de inte så långväga gästerna från Gnesta. En möjlighet för ett trivsamt matcharrangemang som förstärktes av en ungdomsmatch på 7-mannaplanen halvannat våningsplan ovanför 11-mannaplanen.

Sjösa IF:s och IFK Nyköpings yngre talanger testade sina förmågor mot varandra

Hur skulle då lördagens match sluta? Förhandstipsen var inte självklara eller entydiga. När fjolårssäsongen summerades landade Sjösa IF på en 4:e-plats i div 6 Sydvästra medan Gnesta FF stannade på en 5:e-plats i division 6 Nordöstra. För Sjösas del har det inför denna säsong varit en del spelarrörelser där de fått tillskott till truppen av några namnkunniga spelare från den lokala fotbollen runt Nyköpingstrakten. Med facit i handen efter lördagens kraftmätning vet vi att Sjösaherrarna har en del kvar att slipa på innan lagbygget har bra flytförmåga.

Gnesta FF hade bäst koll på boll under division 6-mötet mot Sjösa IF

Det var absolut inte så att Sjösa-herrarna inte kämpade och slet men alla deras vedermödor kom till korta mot ett bättre organiserat Gnesta FF. 0-1 i 11:e minuten av Alexander Ekman blev till 0-2 ett par minuter innan pausvilan genom André Lordh. När inte hemmalaget lyckades skapa några farligheter framåt fick de ändå chansen till kontakt i målprotokollet genom Eric Mellbergs frispark fram till 1-2 en kvart in i andra halvleken. Spelmässigt förändrades dock ingenting och gästerna kunde defilera fram till slutsignalen i och med Felix Rosanders två avslutande mål under matchens avslutande kvart. 1-4 och Sjösa IF har en nolla i poängkolumnen medan Gnesta FF stoltserar med två inledande segrar i serien.

Publiken hade de iskalla vindarna från Östersjön i ryggen denna lördag

Mitt intryck av Sjösa var att de agerade som 11 isolerade små öar ute på planen. Det kan delvis ha berott på deras motståndare, sådant är svårt att avgöra när man inte följt lagen på närmare håll. Jag vill dock framhålla Eric Mellberg i hemmalaget, inte enbart för frisparksmålet han stod för, eftersom han hade ett lugn och en noggrannhet som inte alltid återfanns i hans omgivning denna gång.

Mina försök att fota går att skåda i ett bildgalleri med 150 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för lördagsnöjet och jag önskar båda lagen lycka till i det fortsatta seriespelet!

Pressat läge i sista omgången av herrsexan

I och med söndagens avslutande omgång av herrarnas division 6 Sydöstra är fotbollens distriktsserier på seniornivå färdigspelade för året. Synd, jag som tyckte att vi hade det så himla bra tillsammans. För oss i sydöstra delen av distriktet återstår några omgångar av Norrettan där Nyköpings BIS håller till samt ett spännande kvalspel för TVSK i gränslandet mellan division 3 och division 2. Möjligtvis rullar en eller annan ungdomsserie ännu ett tag men det är lite utanför min radar. Vinterdvalan är ett faktum och vore det inte för bandyn i Katrineholm skulle jag tvingas till ett fotoliv i det skeva och dunkla inomhusljuset under många månader framåt.

Dramatik på Hölö IP under söndagen då herrsexan avgjordes

Jag hade sorterat ut en på förhand gastkramande streckmatch i division 6 Sydöstras nedre region. Mina kompisar i Västerljungs IF, som jag besökte i försomras på charmant fina Norrbyvallen, stred med kniven mot strupen för att hänga kvar i division 6. Hölö-Mörkö IF tog denna iskalla oktobersöndag emot hemma på Hölö IP och förutsättningarna för matchen var tuffa. Båda lagen stod på 21 poäng, Hölö-Mörkö IF på rätt sida strecket tack vare bättre målskillnad medan Västerljungs IF befann sig på fel sida om strecket. Enda rätta för Västerljung var att gå för seger för att inte behöva förlita sig på resultatet i en annan match där lokalantagonisterna TVSK U var inblandade.

Om vi frös i nordanvindarna bredvid Hölö Idrottsplats denna söndag? Gissa!

Tillrest bortaklack med Västerljungssympatier men utan bengaler och ansiktsmasker

Det brukar sägas att om man vill se bra fotboll ska man se matcherna i slutet av säsongen då lagen är samtrimmade och spelarna förhoppningsvis i årets bästa form. Det gäller nog inte för ångestladdade måste-matcher. Att spela avspänt och med glädje är nog väldigt svårt när man har en haubitsmynning laddad med nedflyttningskrut framför ögonen.

Domartrion Yousuf Naqqar med assisterande Karl Youssef och Daniel Izgin hade en del att stå i

Först och främst vill jag ge domarna lite cred efter matchen. Den hade kunnat vara mycket hetare och fulare än den blev och jag tycker domarinsatsen balanserade upp tillställningen på ett bra sätt. Några gula kort och även ett rött (direktutvisning som jag återkommer till) men ingen spelare tuggade fradga eller tappade det fullständigt. Gott så.

Hölö-Mörkö IF gör sig redo att gå ut till en avgörande match på Hölö IP den 6/10 -19

Västerljungs IF samlar ihop sig inför den toksvåra uppgiften i sista omgången mot Hölö-Mörkö IF

Det var med få undantag endast ett lag vid rodret under första halvleken. Hemmalaget tog tämligen omgående tag i taktpinnen och de dikterade villkoren ute på planen. När väl det första målet kom dröjde det endast sekunder innan nästa nätrassel kom. I 33:e minuten gör Jakub Lorenc sitt första mål för dagen på en av många hörnor som Hölö-Mörkö skakade fram i första halvleken. Strax därefter gjorde Andreas Lindgren 2-0 för hemmalaget.

Blåklädda Hölö-Mörkö-spelaren Andreas Lindgren fixade 2-0 med 10 minuter kvar av första halvleken

Det blev ännu tydligare efter de två snabba målen vilket lag som ägde matchen. Västerljung fick inte grepp om händelserna och kunde inte heller etablera något långvarigt bollinnehav. Frågan var om de hade vad som krävdes för att äta sig in i matchen under andra halvleken?

En frisbee-jagande hund var utmärkt pausunderhållning på Hölö IP

Andra halvleken började utan att avslöja några större förändringar i styrkeförhållandena lagen emellan. Möjligtvis var hemmaspelarna inte lika ivriga att stöta framåt medan gästerna successivt blev något mer desperata i sina aktioner. Det var trots allt inte riktigt farligt framför Victor Prytz i Hölö-Mörkö-målet. Inte förrän efter 20 minuter då Västerljungsspelaren Rickard Brodin sticker på en boll som sveper in mot hemmalagets straffområde och olycklige målvakten Victor Prytz kommer fel in i situationen och träffar enbart motståndare, ingen boll. Pang bom, frilägesutvisning och straff. Ett långt protestsamtal med domaren följde men i mina ögon var det inte mycket att snacka om. Målvaktsbyte följde och Eric Söderström kröp in i målet och målvaktströjan för att börja med att försöka rädda straffen som brorsan Johan Söderström skulle slå för Västerljungs IF. Den sistnämnde vann den fighten och matchen i matchen.

Straffsituationen där Victor Prytz krockar med Rickard Brodin

Johan Söderström satte straffen och reducerade till 2-1

Plötsligt hade Västerljung fått kontakt i matchen och deras tuppkammar växte. Gästerna radade dock inte upp målchanser trots att de var en man mer på planen och minuterna gick. Oavgjort var inget alternativ (även om vi med facit i handen vet att det hade kunnat rädda dem från platsen under det förbaskade strecket) och fler mål krävdes. Slutligen kom det och kvitteringen till 2-2 gjordes av Andreas Kristiansson på hörna. Taggade jubel och peppande vrål hördes från det svartblåa gänget. Tid för målet matchminut 85. Större mirakel har onekligen hänt inom sportens förtrollade värld. Skulle ytterligare ett mål vara möjligt för Västerljungs IF?

Galet nöjde Andreas Kristiansson på väg att resa sig upp efter kvitteringen till 2-2

Det kom ett mål till i denna turboladdade tillställning. Det gjordes i 89:e minuten och var en snygg aktion av Jakub Lorenc. Du kanske kommer ihåg honom som matchens förste målskytt?! 3-2 till Hölö-Mörkö IF och summan av kardemumman är att jag tycker de vann tämligen välförtjänt. Mestadels spelade de ihop till sin seger i första halvleken då de var tydligt bättre än sin motståndare.

Jakub Lorenc jublar efter sitt segermål som fastställde slutresultatet till 3-2

Det är givetvis tungt att torska i denna typ av måste-matcher. En degradering är inte heller särskilt inspirerande. Västerljungs IF spelade ifjol i division 7 men som tvåor i serien erbjöds de en friplats till årets division 6. Nu får de dra till med klassikern "Vi är tillbaka!" när de återvänder till division 7.

En tung stund efter slutsignalen för Tommie Lagerman och hans lagkamrater i Västerljungs IF

För mig återstår det endast att gratulera Hölö-Mörkö IF till den bibehållna division 6-platsen. Och Västerljungs IF återser jag förhoppningsvis kommande säsong på Norrbyvallen när något av distriktets övriga division 7-lag kommer på besök. Mitt arv efter denna match blir ett bildgalleri med 240 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu måste jag ge mig ut på jakt efter en ny kamera, min "sportkamera" är på väg att dra sina sista suckar och det var nog ganska turbetonat att den höll ihop under helgens rugby- och fotbollsfotografering. Wish me luck!

Over and out

Fotbollens själ funnen på Norrbyvallen

Jag är sällan på de stora idrottsarrangemangen eller sportscenerna. Internationell klubbfotboll har för mig blivit spektakel och cirkus där den med mest pengar allt som oftast drar längsta strået. Några gånger under åren som sportbloggande fotograf har jag bevakat arrangemang på nationell nivå. Med ett fåtal boxningsgalor inräknade bland erfarenheterna har även internationell nivå funnits framför mina ögon. Vad som får mina klockor att klämta, mitt hjärta att bli varmt och mitt sinne att smälta är istället de där gångerna när det är genuint, äkta, ärligt och jordnära. Det som har störst chans att ge mig feeling är lokal sport.

En division 6-match på Norrbyvallen mellan Västerljungs IF och Nävekvarns GoIF ska inte underskattas

Vi är många som bottnar i fotbollen. En sport som funnits sedan allt var svartvitt och runstenar restes. Nåja. Fotbollsspelare har det funnits många av och det är, trots en mörknande framtid, fortfarande många som ägnar sin fritid åt att utöva denna sport. Fotboll som lagsport tar fram det bästa av individen men drar också fram det vi inte har anledning att vara stolta över. Fotboll är en folksport med spridning till minsta landsvägskorsning i vårt avlånga land.

På Norrbyvallen står tiden stilla

Jag kan plocka fram några fotbollsmatcher under mina 9 år som bloggare då jag uppnått nirvana. Eller i alla fall skådat idrottens sanna själ i vitögat. När atmosfären på någon av våra lokala arenor i takt med spelarnas ansträngningar nått en samklang, en resonans som hittar hela vägen in under skinnet. Kanske har spelet varit skit, det är inte vad som är viktigast i sammanhanget, utan det som räknas i min bok är att hjärtat finns med i ansträngningarna. Att det lyser igenom att de ute på planen älskar vad de håller på med.

Den här skylten väcker så många frågor för mig som kommit till Norrbyvallen för första gången

Norrbyvallens omklädningsrum, klubbhuset (?) och kiosken

Kanske tycker du att det är märkligt att jag söker upp en obskyr division 6-match på vischan för att genomföra en bevakning. Att den bara berör de 22 spelarna plus några avbytare, ett par hårt prövade tränare, två slitna materialare, en kiosktant och några träsmakshärdade åskådare. Se det då inte enbart som en sportbevakning, välj perspektivet att det är en kulturgärning jag bidrar med. Fotboll ÄR kultur. Fotbollens själ står att finna i myllan på en maskrostäckt fotbollsplan i Västerljung.

Avbytarbåsen vid Norrbyvallens planer får tummen upp från bloggaren!

Som flicklagsledare, fotbollsförälder och damfotbolls-hangaround har jag varit kors och tvärs i distriktet sedan 2003. Många fotbollsanläggningar har jag sett men långt ifrån alla. Runavallen (Runtuna IK:s plan) upptäckte jag inte förrän alldeles nyligen. Där det inte funnits flicklag i modern tid har jag troligtvis inte varit. Norrbyvallen, Västerljungs IF:s tillhåll i världen, är ännu ett exempel på plats där mina fötter inte har trampat. En vit fläck på kartan. Ja, hela Västerljung har varit ett outforskat område för min del. Mina hoods är söderort (söder om Nyköping alltså) och vad som finns norr om centralorten är jag inte lika säker på.

Infarten mot Västerljung är en aning märklig. Sopbehållare och en skylt som välkomnar till Trosa.

Kyrkan i Västerljung och ...

... skateboardrampen vid skolan, det är väl ungefär vad orten har att visa upp utöver Norrbyvallen förstås.

Västerljung, en lugn och stilla plats.

Om jag avtvingas att nämna en enda person som jag förknippar med Västerljung så är det Johan Karlsson. Den sympatiska f.d. sportreportern på Södermanlands Nyheter som numera styr och ställer på tidningen ÖSP. Då som nu är han Västerljungs IF trogen, då som nu hyllar han med säkerhet alla rödhåriga fotbollsspelare av någon anledning.

Johan Karlsson, i egen hög person

Norrbyvallen tog alltså emot med öppna armar under söndagskvällen den 26:e maj. En på vissa håll fräsch och uppdaterad anläggning men riktade man blicken åt andra håll var den som en bedagad dam med sina personliga småskavanker. Precis som det ska vara. Ute på planen tog sig division 6-nykomlingarna Västerljungs IF (de slutade 2:a i herrsjuan ifjol) an gästande Tunabergarna Nävekvarns GoIF (som kom på en sjundeplats i fjolårets div 6-serie). Det kom att bli en underhållande, trevlig match som varierade i lika stor grad som försommarvädret denna afton.

Hemmalaget Västerljungs IF laddar för match

Huvuddomare Mattias Karlsson med assisterande domarna Denis Mustafic och Emir Arnautovic

Att det var tabellens topp (Nävekvarn) mot botten (Västerljung) var ingen självklar slutsats efter de första 20 minuterna. Hemmalaget öppnade optimistiskt. Kanske är resultatet av försäsongsträningen mätbar i matchminuter och i så fall blir det bakläxa till grabbarna i Västerljungs IF. De var också bäst direkt i inledningen av andra halvleken, efter den uppenbart välbehövliga pausvilan. Lagen mätte sina krafter, prickade målramarna vid något tillfälle men något mål noterades inte efter de första 45 minuterna. Det som däremot utkristalliserade sig för mig var att Nävekvarns GoIF var ett snäppet mer spelande lag medan Västerljungs IF i större utsträckning förlitade sig på det fysiska närkampsspelet. Ibland var det lite otajmat från båda lagen men det måste det få vara på division 6-nivå! Humöret bland spelarna var ändå gott och en urskuldande klapp på axeln delades ut i all vänlighet efter en smäll.

Publiken trivdes på Norrbyvallen när solen tittade fram (trots ihärdig blåst)

Det var i andra halvleken det blev dags att ta fram anteckningsboken för att plita ner mål. Efter en storartad insats längst vänsterkanten av Nävekvarns Johan Hagberg serverades lagkamraten Simon Karlsson ett läge han inte kunde bränna och 0-1 noterades i 62:a minuten. Samme Simon Karlsson kom loss i 81:a minuten och vinklade in 0-2. Saken klar? Ja och nej, Västerljung gjorde verkligen vad de kunde för att skapa tryck men särskilt farligt blev det aldrig. De fick dock ett tröstmål, som dock kom för sent för att påverka matchutgången, då Fredrik Lexell knoppade in en hörna på stopptid. 1-2 och de båda lagen befäste sina positioner i var sin ände av tabellen.

Nävekvarns Simon Karlsson blev stor matchvinnare med sina båda mål

Västerljungs IF:s Fredrik Leksell reducerade till 1-2 på stopptid

En division 6-match i femte omgången är inte mycket att yvas över. Ändå är den så viktig. Den är en del i den väv som utgör vår svenska fotboll. Varje träning, varje match, varje bortaresa, varje laguttagning, varje kokt korv, varje gummirakande av duschgolven är en del av något som är större än summan av delarnas enskilda värde. Jag tackar ödmjukast för upplevelsen och önskar båda lagen stort lycka till i den fortsatta jakten uppåt och framåt. Som bevis för min upplevelse lämnar jag efter mig ett bildgalleri med 230 bilder som du hittar HÄR>>> (Jag fick fotofeeling ...)


Mot nya äventyr och upplevelser!