Värmbol Dam Cup 2023

Lördag morgon, helgledigt och för många en efterlängtad sovmorgon. Jomen visst vettu, det gällde inte Fotbollslasse och de damlag som lockades till Duveholmshallen i Katrineholm för att ta del av årets upplaga av Värmbol Dam Cup. Denna udda utmaning på storplan där det spelas 7-mannafotboll inomhus. Nattmörkret byttes sakta ut mot gryningsljus under min bilresa västerut och lagom till första matchstarten klockan 08.00 var entrépengen betald och kamerorna kalibrerade.

IK Tun var ett av tio lag som deltog i årets upplaga av Värmbol Dam Cup

De tio anmälda lagen delades upp i 2 grupper där alla mötte varandra i 25 minuter långa matcher. Vi återfann sörmländsk representation med fyra lag varav arrangörsklubben DFK Värmbol givetvis var en av dem. De övriga var IK Tun, Nykvarns SK och slutligen IK Viljan. Det gick tyvärr inget vidare för våra lokala favoriter, de fick alla finna sig att åka hem när det var dags för semifinalerna.

Duveholmshallen när de två ridåerna inte är nedfällda är gapande stor

I grupp A återfann vi Huddinge IF, Nykvarns SK, Scandinavian FC, Lindö FF och DFK Värmbol. Lagen i grupp B var IK Tun, Forsby FF IK Vilja, Hjulsbro IK samt Lotorps IF. Jag hade i förväg bestämt mig för att nöja mig med matcher fram till lunchtid vilket innebar att jag hann se de tio första matcherna och därmed hade alla lagen varit två gånger framför mina kameror. Titelförsvarande Lindö FF såg ramstarka ut och skapade massor av chanser men brände förvånansvärt grovt när det var dags att avsluta. Slutsegrarna Huddinge IF förlorade mot Lindö i gruppspelet med tydliga 0-2. Cup-tvåorna Forsby FF hittade uppenbarligen ett sätt att besegra Lindö i semifinalen men i gruppspelet räddades deras 0-0-resultat mot Tun med en sekund tillgodo när Karolina Schewenius Lundberg fick iväg ett skott som hittade målnätet då slutsignalen precis ljudit. Eftersom cupens första match blev mållös var det IK Tuns Wilma Grenryd som blev cupens första målskytt med sitt 1-0-mål mot Lotorps IF. Vem som blev dagens sista målskytt har jag inte lyckats gräva fram men det var i alla fall någon av Huddinge IF:s spelare.

Att IK Tun gick genom gruppspelet obesegrade hjälpte inte eftersom de endast vann en av sina matcher och spelade oavgjort i resten. För DFK Värmbol blev det en seger, en oavgjord och två förluster. I semifinalerna mötte ettorna de båda tvåorna i gruppspelet och där förlorade överraskande Lindö FF mot Forsby FF. I den andra semifinalen besegrade grupptvåorna Huddinge IF sin motståndare Hjulsbro IF. En final mellan Forsby FF och Huddinge IF klockan 19.30 som de sistnämnda vann med 2-0. Grattis!

DFK Värmbol måljublar efter 1-0 mot Nykvarns SK

Om du är intresserad av alla matchresultat så kan du hitta dem HÄR >>>

För dig som är intresserad av bilder så hittar du mina 360 bilder från de tio första matcherna HÄR >>>

Denna 7-mannacup är ett trevligt inslag som jag hoppas återkommer, gärna med ett sörmländskt lag som slutsegrare nästa gång. Tillsvidare tackar jag alla deltagande lag för en trevlig lördagsförmiddag och önskar alla ledare och spelare lycka till under resten av fotbollsåret!

Avgjordes Östergötlands 7-mannaserie igår?

Mycket närmare att vinna men sedan ändå förlora i slutänden borde man inte kunna vara än vad Ålberga GIF fick uppleva igår kväll. Samtidigt måste jag berömma Kvarsebo/Krokek för deras prestation på Klintvallen i Kvarsebo i en match som slutade 2-1 (0-0.) Segern har nu gett Kvarsebo/Krokek 4 poängs försprång till Ålberga GIF efter 7 omgångar och med tanke på hur första halvan av seriespelet sett ut ska det mycket till att Kvarsebo/Krokek tappar hela detta försprång på de återstående 5 matcherna.

Jag har aldrig satt min fot i Kvarsebo tidigare. Ändå har jag åkt vägen via Jönåker ner mot Kvarsebo många, många gånger (men svängt av mot Kolmården straxt innan man är framme i Kvarsebo.) Och så mycket kan jag skriva om denna väg att funnes icke servostyrning hade jag behövt minst tre rejäla raster på denna korta men krokiga sträcka för att orka fram.

Kvarsebo IK:s anläggning heter Klintvallen. Vägen upp mot klubbhuset och fotbollsplanerna verkar vara en asfalterad myrstig, mycket bredare är den inte. Men vad fint det ligger och vilken välskött anläggning!

Kvarsebo IK:s klubbhus. Inklusive regnbåge, kvällen till ära.

Nu till problemet med Klintvallen. I förlängningen av 11-mannaplanens ena kortsida har man schaktat fram en 7-mannaplan som ligger något högre än den stora planen. Tyvärr verkade inte marken räcka till riktigt för det var banne mig den minsta 7-mannaplan jag sett. Hästhagen som granne är visserligen charmig men hur många inkast under en match ska det behöva bli när det är trångt så att axlarna skaver mot varandra och det inte går att undvika att bollen går död?

Därborta i solljuset återfinns den lilla 7-mannaplanen.

Hästhagen var utrustad med några riktigt vackra kusar.

Hämta boll och kasta inkast var inte ovanligt. Plocka fästingar blir dagens problem.

Till min förvåning var kvällens domare Jan Malmsjö! Istället för "Ring klocka, ring" körde han "Blås pipa, blås". När jag tittade lite närmare visade det sig att det nog inte var Jan Malmsjö i alla fall, men det kan inte varit långt ifrån...

Kvällens domare var förvillande lik Jan Malmsjö.

I östgötaserierna håller de tydligen fast vid fair play-hälsning innan matcherna vilket jag tycker är sympatiskt. På ungdomsnivå vet jag att detta gjordes här i Södermanland för några år sedan men det har inte förekommit på seniornivå de senaste åren i alla fall. Rätta mig om jag har fel.

Fair play-hälsning innan match.

Första halvlek dominerade Ålberga GIF med eftertryck. En enda farlighet lyckades Kvarsebo/Krokek vaska fram på dessa 30 minuter medan Ålberga rullade på i anfallsvåg efter anfallsvåg. Hörnstatistiken har jag inte full koll på men Ålberga slog många sådana i alla fall. Problemet med hörnor på en sån pytteliten plan är att det knappt går att sparka en vettig hörnspark, det handlar mer om att chippa in bollen mot straffområdet. Hörnsparkarna blev således för långa allt som oftast.

De anfall som hemmalaget påbörjade avstyrde Ålbergas libero Gunilla Nordenberg direkt. Hon var mer eller mindre omutbar i första halvlek.

Ålbergas Gunilla Nordenberg i rygg på Kvarsebo/Krokeksspelaren.

Men i fotboll måste man göra mål för att vinna matcher. Och det gjorde framförallt Kvarsebo/Krokek igår. Andra halvlek var inte många sekunder gammal när 1-0 kommer. I och med det tappade Ålberga sitt spelövertag och verkade snarare lite brydda över underläget. Kvarsebo/Krokek gjorde det däremot väldigt bra och visade på ett rappt anfallsspel där de ofta kom fram på bredd med 2-3 spelare. Jag tycker själv att Malin Palmgren och lagkaptenen Christine Wallin var mycket bra både i passningsspel och rörelse.

Kvarsebo/Krokeks lagkapten Christine Wallin har bestämt sig för att vinna!

En annan spelare i Kvarsebo/Krokek som bör nämnas är duktiga ytterbacken med nummer 10 på ryggen. Enligt laguppställningen är det Christine Leiris som skickligt avväpnade Ålberga-spelarna gång på gång.

Kvarsebo/Krokeks back Christine Leiris. Mycket bra i matchen.

Som en följd av Ålbergas tappade umpf i andra halvlek gör hemmalaget också 2-0 i matchminut 48. Men då plötsligt vaknar Ålberga-tjejerna till liv igen och hade det inte varit för ett suveränt målvaktsspel av Kvarsebo/Krokeks Mathilda Klangeryd hade det rasslat i nätet flera gånger på slutet. Nu fick Sofia Johansson reducera med ett jätteskott ("långt håll" kan jag knappast skriva eftersom planen inte är så lång) då det återstod endast 4 minuter av matchen men närmare än så kom aldrig gästerna.

Ålbergas Sofia Johansson reducerar snyggt till 2-1 med ett riktigt långskott.

Ju längre matchen led desto bättre blev den. Lagen bjöd verkligen upp och det handlade inte bara om kamp utan en hel del finess återfanns också. Tack till båda lagens spelare för detta! Surt för Ålberga GIF men desto skönare för hemmalaget denna afton.

Jag avrundar med ett par hundbilder. Varför? Tja, det var fina hundar men också för att när jag var på Krikonbacken häromdagen så tyckte en åskådare att jag skulle ägna mig åt hundporträtt (!?) istället för att fota fotboll...

Stress-gäspning? Nej, jag tror helt enkelt att hunden var trött på riktigt.

Längtansfull!

Du hittar drygt 40 bilder från matchen i bildgalleriet.

Ikväll smäller det!

Snart är det dags för mig att plocka ihop grejorna och ge mig iväg för en fotbollsbevakning till en plan jag tidigare inte besökt. Klockan 19.00 möter Kvarsebo IK:s damer Ålberga GIF i Kvarsebo i en match som mycket väl kan få helt avgörande betydelse för utgången av hela 7-mannaserien.

Bild från lagens möte på Dambroängen den 8/5 -13.

När lagen möttes i våras, den 8/5 på Ålberga GIF:s fina hemmaplan Dambroängens IP, vann Kvarsebo med 2-0 (0-0.) Detta är det enda poängtapp som Ålberga haft så här långt och för Kvarsebo har det blivit en oavgjord match under första hälften av seriespelet. När 6 av 12 matcher är spelade i 7-mannaserien leder Kvarsebo IK med sina 16 poäng och Ålberga GIF är det enda laget som skuggar på nära håll med sina 15 poäng.

Derbymatchen slutade med bortavinst för Kvarsebo med 2-0 i våras.

Om det finns täckning i Kvarsebo för min arma mobil blir det fortlöpande matchrapporter i kommentarsfältet till detta inlägg annars ber jag att få återkomma med en utförligare rapport under torsdagen.

Det ville sig inte för Ålberga-tjejerna

Det ligger i traditionens natur att vara ett regelbundet och återkommande inslag. Och för att bli en tradition måste det förtjäna det både i form av magnitud och antal repetitioner men också att det får gå en viss tid mellan tillfällena. Jag tycker nu att när jag för tredje året i rad sett Ålberga GIF:s derbymöte i Östergötlands 7-mannaserie mot Kvarsebo IK (i år i samarbete med Krokeks IF) på härliga Dambroängen så är kriterierna uppfyllda för vad som blivit en tradition.

Hit känner man sig alltid välkommen!

Tyvärr har det också blivit förlust för Ålberga de senaste 2 åren, igår med 0-2 (0-0) och om det ska vara på det viset får jag överväga om traditionen är värd att upprätthålla med hänsyn till Ålberga som nog inte vill se en oturs-gubbe glida in så fort det vankas derby. Nu är det långt ifrån någon skam att förlora mot Kvarsebo/Krokek då Kvarsebo IK vann förra årets upplaga av 7-mannaserien.

När jag åkte upp från Kiladalen mot Ålberga slog det mig att det inte är många veckor sedan Ålbergabacken var öppen. Men för att betona att Ålberga ändå ligger i samma klimatzon som övriga regionen klämmer jag in nedanstående bildbevis:

Även i Ålberga är björkarna på väg att slå ut!

Ett kraftigt regn längs min väg från Stigtomta till Ålberga upphörde som tur var när bilen klättrade upp för branterna. Tyvärr låg molntäcket som en ljusdämpande hinna över en annars ganska mörk kvällsarena (kvällssolen når inte riktigt ner till planen) vilket gjorde Dambroängen till en ytterst svårfotograferad plats igår kväll.

Det mesta var som vanligt i Ålberga GIF. Ett par nya ansikten för mig fanns på planen men naturligtvis återfanns båda eldsjälarna Anita Jonasson och Gunilla Nordenberg vid Dambroängen. Gunilla hade de placerat i mål då hennes hals (förkylning?) inte tålde allt för många rusher och Anita agerade coach p.g.a. en skadad vadmuskel.

Kvarsebo IK hade inför denna säsong ett visst behov av fler spelare för att hålla verksamheten vid liv och då fanns grannklubben Krokeks IF där med en hjälpande hand. Krokeks IF spelar i Östergötlands division 5 Östra, och även där återfinner vi en kombination av samarbetsnamnet Krokek/Kvarsebo.

Matchen då? Jag och ca 25 övriga i publiken bjöds på en öppen och välspelad första halvlek. Enligt mig var Ålberga spelförande men de vassaste möjligheterna skapade gästerna. Framförallt sista kvarten av första halvlek innehöll en handfull kvalificerade möjligheter för Kvarsebo/Krokek.

Andra halvlek började med en jättechans för Rebecca Brangö men det var gästerna som tog ledningen efter ca 7-8 minuter och någon minut senare fastställde de resultatet till 2-0. Ett kanske inte helt ologiskt slutresultat även om Kvarsebo/Krokek borde gjort sina mål i första halvlek och Ålberga var definitivt förtjänta av något mål i andra halvlek. Spelkvalitén sjönk dock en hel del i andra halvlek.

I Ålberga var det flera spelare som hotade framåt. En tjej som även i år visar spetskvalitéer är Anna Wahlström.

Anna Wahlström i kamp om bollen med Kvarsebo/Krokeks lagkapten.

Frispark för Ålberga GIF i andra halvlek.

Kvarsebo/Krokek stod som slutsegrare efter 2-0 mot ÅGIF.

Jag borde naturligtvis se till att återkomma till Ålberga GIF:s seriespel ytterligare någon gång under säsongen. Ett tips jag fick var att åka och se returmötet nere i Kvarsebo (14/8.) Annars är jag lite sugen på att kolla in laget med det coola namnet FF Jaguar. Bara en sådan sak. Men jag tar denna säsong lite som den kommer och måste tänka lite mer på min egen hälsa (vilket jag också tidigare skrivit skulle innebära mestadels foton och nästan ingen text här på bloggen. Hrm...)

Avslutningsvis ett betyg som jag mer än gärna delar ut!

Fyra Fotbollslasse delas idag ut till...

Ålbergas back Sofia Johansson förtjänar mer än väl ett gott betyg efter gårdagens match. Hon tog stort ansvar som sisteman i laget (målvakten undantagen) och har bra stöt på bollen. Givet att hon får fyra Fotbollslasse efter gårdagens match!

Sofia Johansson, Ålberga GIF.

Jag önskar Ålberga GIF lycka till i årets seriespel och förhoppningsvis korsas våra vägar ytterligare någon gång denna säsong.

Matchbilderna hittar ni HÄR!

Resultat i Värmbol Dam Cup 2013

Kanske borde jag inte uppta din tid med resultatrapportering från en cup jag inte bevakat. Men å andra sidan var jag själv lite nyfiken och gissar att fler än jag är det. Värmbol Dam Cup spelades under dagen i Duveholmshallen och från vår del av länet deltog IK Tun och Oxelösunds IK i denna 7-mannacup. De tillsammans med 8 andra lag delades in i två grupper och här kommer våra lokala lags resultat under gruppspelet i grupp A:

DFK Värmbol - IK Tun   4-1
Oxelösunds IK - Rytterne IS   0-9
IK Tun - Sätra SK   1-1
Sätra SK - Oxelösunds IK   4-0
Rytterne IS - IK Tun   1-0
Oxelösunds IK - DFK Värmbol   0-4
IK Tun - Oxelösunds IK   4-0

I gruppen slutade IK Tun fyra med 4 poäng och Oxelösunds IK kom femma utan inspelade poäng.

DFK Värmbol vann till slut sin egen cup efter finalvinst över Älvsjö AIK/FF i en match som slutade mållöst och fick avgöras med straffar.

Grattis DFK till segern!

I backspegeln 2012, del 2

Nu är det dags att titta tillbaka på ännu en genomförd säsong för damlagen i Nyköpingsregionen. I ett par inlägg tittar vi på hur de 10 seriespelande lagen placerat sig och hur bloggaren egentligen tippade inför säsongen.
Redan tidigt i januari skrevs det i ett par inlägg om vad lagen hade att förvänta sig av säsongen 2012. I Spåkulans förutsägelser för 2012, del 1 kunde man läsa om IK Tun, Nyköpings BIS, Oxelösunds IK och Hargs BK. Och i Spåkulans förutsägelser för 2012, del 2 kunde man läsa om Stigtomta IF, Ålberga GIF, IFK Nyköping A och IFK Nyköping U.

Och den gamla sanningen att tabellen inte ljuger är väl fortfarande sann!?

Nyköpings BIS
Placering i division 3: 4:a
Tippade som 4:a i mitt inlägg Inför seriespelet 2012, Nyköpings BIS

Biss på bortaplan. Folkungavallen och derbymöte mot IFK Nyköping 2.

Nyköpings BIS inledde seriespelet med 3 raka förluster och när första halvan spelats av serien hade laget inte dragit ihop mer än 6 poäng (1 vinst och 3 oavgjorda.) Men under andra halvan bärgades 18 poäng och de totalt 24 poängen gav laget en slutlig 4:de-plats. (Förvisso med hela 6 poäng upp till trean Åkers IF.)

Laget spelade ihop 9 av 18 möjliga derby-poäng.

Att mittbacken Petra Germerud fick ge upp fotbollskarriären under våren p.g.a. konstaterade ryggproblem måste räknas till de mindre roliga händelserna för Nyköpings BIS denna säsong. Och en redan tunn trupp blev ännu tunnare.

Inlåningen från IFK Nyköping passerade inte obemärkt förbi under seriespelet. Lena Karlsson var jämn, bra och funkade direkt hos de rödtröjade.


Hargs BK
Placering i division 3: 8:a
Tippade som 8:a i mitt inlägg Inför seriespelet 2012, Hargs BK

Hargs-tjejerna tackar för god match på Krikonbacken.

Att som mittenlag i division 4 ta klivit rakt upp i trean är inte lätt. I det läget är det behjälpligt med truppförstärkning i form av några rutinerade spelare som kan hjälpa laget etablera sig på en högre nivå. Denna förmån fick dock inte HBK åtnjuta säsongen 2012. Men det måste sägas, trots att det i SN stod att läsa "miserabel säsong i damtrean", att laget har kämpat på fint. De många unga spelarna såg till att undvika sistaplatsen genom vinst i sista omgången och de landade bara 4 poäng efter grann-konkurrenterna IK Tun i tabellen.

Kan man få alla tjejer att fortsätta har dessa unga spelare alla möjligheter att redan nästkommande säsong visa att de lärt sig massor under året och denna erfarenhet kommer man att ha nytta av kommande säsonger.

5 av 18 möjliga derbypoäng gick till Hargs-tjejerna.

Krikonbackens gräsmatta i våras måste ha varit bland det sämsta som skådats. Det kan knappast spelarna lastas för, de var också drabbade som tvingades spela där...

Motståndet har detta år många gånger varit lite för svårt men en sak vill jag betona och det är att tjejerna visat en positiv inställning och gott humör på ett bättre sätt än under de matcher jag såg dem spela 2011.


Oxelösunds IK
Placering i division 4: 6:a
Tippade 3:a i mitt inlägg Inför seriespelet 2012, Oxelösunds IK

OIK-spelarna bildar klunga på Ramdalens konstgräs.

Oxelösunds IK:s damlag far upp och ner i seriesystemet och antalet aktiva tycks variera stort under åren. Denna säsong räckte spelarmaterialet inte till för ett andralag. Inför säsongen försvann några duktiga spelare och minnet av den misslyckade division 3-säsongen 2011 var också något som måste övervinnas. Men någonstans på vägen hittades harmoni och balans. Serien inleddes med 3 segrar. Sedan följde 6 matcher utan vinst innan återstoden av säsongen gav ett jämnare resultat.

Personligen hade jag helst sett laget spela på Ramdalens A-plan. Gräs är ändå gräs, typ. Men å andra sidan har A-planen stått i träda länge detta år p.g.a. omläggning av friidrottarnas springa-runt-i-ring-yta.

OIK anno 2012 har varit en bra blandning av "gammal" och ung där de yngre tjejerna utvecklats mycket sedan säsongen 2011. (Även om det från en del fötter fortfarande kommer en del stressade och ängsliga bollar.) Man gjorde nog klokt i att avböja möjligheten till en friplats i division 3 denna säsong. 

Sedan har man också under säsongen haft en Pernilla Andersson som slutat och börjat ett otal antal gånger... ;-)


HBK/SIF
Placering i division 5 (våren): 9:a (2:a i fortsättningsserien under hösten)
Tippade 10:a till sommaruppehållet i Inför seriespelet 2012, "andralagen" i Tun, HBK & IFK

Tjejerna insisterade. När väl den seriösa lagbilden var tagen så...

Det unga samarbetslaget fick spela en märklig division 5-säsong. Våren blev en enkelserie med hela 11 matcher medan hösten stod för ett enda anti-klimax. De 6 främsta lagen spelade vidare i division 5 A. HBK/SIF:s klart godkända insats under våren med 3 lag bakom sig räckte dock endast till spel i 5 B som teoretiskt skulle innehålla 6 lag. Nu blev de bara 4 lag efter 2 avhopp och seriespelet tog slut redan 9/9 för den blå/svarta laget. Spelare i denna unga ålder behöver matcher för att vidareutbildas och utvecklas!

Tyvärr visade det sig att trots det teoretiskt stora antalet spelare behövdes inlåning från Hargs F97/98-lag då och då (eller snarare i allt större omfattning under säsongens gång.)

Samarbetet har idrottsligt fallit väl ut. Även socialt har det funkat bra mellan Hargs- och Stigtomta-tjejerna. Och denna säsong har de båda division 5-gängen gått till match med fokus och prestation i första rummet.


Ålberga GIF
Placering i Östergötlands 7-manna: 3:a
Tippade 2:a i mitt inlägg Inför seriespelet 2012, Ålberga GIF

Ålberga-spelarna laddar för match hemma på Dambroängen.

Med 8 lag i serien har Ålberga denna säsong fått spela 14 omgångar och ännu ett år sett sig om på de mest avlägsna platser i grann-länet. I år hände dock det anmärkningsvärda att förra årets seriedominant Åtvidabergs FF B fick ge sig mot stabilt presterande Kvarsebo IK. För Ålberga som förra året hade Kvarsebo bakom sig i tabellen blev det nu en 3:dje-plats. Här spelade definitivt Kvarsebo-damernas ökade slagstyrka in för ÅGIF:s placering.

Det är alltid lika gemytligt på Dambroängen. I år fick jag ju dessutom förmånen att se blivande seriesegrarna när de mötte Ålberga där vid min matchbevakning.

Mitt samvete gnager dock även nu efter säsongen. Jag hade ambitionen att se Ålbergas damlag åtminstone ett par gånger under den passerade säsongen.

Ålberga GIF tog inte chansen

Lagom till matchstart täcktes himlen av ett högt moln men under hemresan lämnade detta moln en glipa vid horisonten. Och den nedgående solens sista strålar smekte trädtopparna längst min återresa i den gröna och sköna augustikvällen. Nu var det inte så poetiskt hela tiden, det såg med all önskvärd tydlighet myggorna till att förhindra.

När jag anlände till Dambroängen för att bevittna derby-mötet mellan Ålberga GIF:s och Kvarsebo IK:s damer i Östergötlands 7-mannaserie så möttes jag av en enorm samling bilar på parkeringen. Wow liksom, damfotbollen regerar tänkte jag, men fick rätta mig ganska snart på den punkten. Det visade sig att även Ålbergas herrlag var på plats men deras träning förpassades till skogen...

Ålberga GIF:s herrlag fick dra till skogs!

Nu var ju även gästerna talrika då många anhöriga följde med till grannorten.

Kvarsebo-tjejerna hade ett stort följe.

Förutsättningarna för matchen kan du läsa i det tidigare inlägget (som aldrig gick att skicka precis innan matchstart, tyvärr.) Men hur gärna Ålberga-damerna än hade velat vinna så lyckades de inte med detta då de redan i halvtid hade hamnat i underläge med 0-2. Och när domaren efter 60 spelade minuter förkunnade att nu fick det räcka för idag så var siffrorna 2-4.

En avgörande skillnad mellan lagen idag var att Kvarsebo hade den spets som krävs för att avgöra matcher. Inte helt oväntat gjorde Kvarsebos skyttedrottning Malin "Palmen" Palmgren ett par mål ikväll och hon var också den som inledde målskyttet i minut 8.

Malin Palmgren, målfarlig anfallare i Kvarsebo IK.

I 21:a minuten utökar gästerna sin ledning genom ett skott som via en touch går över Ålberga-målvaktens fingrar. Och inte mer än 3 minuter efter periodvilan kommer också 0-3, även denna gång var det Malin Palmgren som blev målskytt men det skedde på en rättmätigt blåst straff.

I andra halvleks 18:de minut hittar äntligen hemmalaget målnätet då lagkapten Angelika Karlsson gör mål i samband med en hörna. Glädjen varade inte särskilt många sekunder innan Kvarsebo ännu en gång ökade på sin ledning och det stod 1-4 hastigt och mindre lustigt för Ålberga.

Angelika Karlsson trycker här in Ålbergas första reduceringsmål.

Hemmalaget gav dock inte upp utan skapade en del halvchanser. Till dessa kan räknas en klockren ribbträff av Angelika i 23:e minuten. Med 2 minuter kvar av matchen kommer 2-4. Hemmalagets Sofia Johansson höll sig framme då ett lågt skott fipplades med av en annars utmärkt målvakt i Kvarsebo.

Sofia Johansson i Ålberga GIF gjorde ett mål (dock inte i denna situation.)

Spontant kan jag tycka att denna match hade kunnat sluta oavgjort. Ålberga hade bollinnehavet (med liten men ändock marginal) och förde spelet under huvuddelen av matchen. Men gästande Kvarsebo IK var lite vassare, inte bara framför mål utan kanske något precisare och snabbare i omställningar och passningsspel.

Jag stod och funderade på varför båda lagen hade lite för stor förkärlek till långa uppspel tills jag insåg att i 7-mannafotboll finns inte så himla många spelare att sikta på när man vill passa bollen. Och "långa" uppspel är det ju egentligen inte heller när man betänker att spelplanen är klart mindre än en 11-mannaplan.

Jag måste ge lite extra beröm till Ålberga GIF:s Gunilla Nordenberg. Ok, hon "glidtacklade" Malin Palmgren med straff som följd (och det kanske man inte ska ösa beröm över henne för) men fanns alltid spelbar längst bak i planen och bidrog mycket till linjerna i Ålbergas spel.

Gunilla Nordenberg laddar bössan.

Jag nöter ju inte precis på vägen mellan Stigtomta och Ålberga, det här var första matchbevakningen hos dem för säsongen, men för mig fanns i alla fall en obekant spelare med i hemmalaget idag. Om jag inte tar fel i laguppställningen heter hon Malin Karlsson.

Malin Karlsson, ny bekantskap i Ålberga GIF.

Jag rundar i och med detta av och konstaterar att det blev ännu en sen kväll i fotbollens tjänst. Du hittar några fler matchbilder i bildgalleriet.

På återhörande!

Dambroängen - en augustitradition

De av er som hängt med från allra första början här på bloggen kommer kanske ihåg att jag i mitten av augusti förra året var i Ålberga på Dambroängen för matchbevakning. Då var datumet den 18:e nu är vi på den 14:e men motståndet är nu som då närmaste seriegrannarna Kvarsebo IK för Ålberga GIF:s stolta fotbollsdamer.

Det kommer att krävas lite extra av hemmalaget idag om de ska lura gästerna på poäng. I våras när lagen möttes på Kvarsebos hemmaarena vann Kvarsebo-tjejerna med 3-0. Och för att Ålberga ska ha en chans på en placering i tabellens topp när serien är slut är detta en nyckelmatch enligt vad jag kan räkna ut!

Läget i den östgötska 7-mannaserien är att Åtvidaberg precis som ifjol toppar tabellen med Kvarsebo på en andraplats med 13 poäng (18-10 i målskillnad.) ÅGIF ligger för närvarande på 5:e plats med sina 11 poäng (22-12 i målskillnad.) Visst är det en s.k. 6-poängsmatch ikväll men också ett derby.

Det är på Dambroängen man ska vara i afton!

Inför seriespelet 2012, Ålberga GIF

Seriepremiärerna har nu passerat utom i ett fall. En genomgång kan vara på sin plats med ett avslutande tips om var vårt kvarvarande lokala lag slutligen hamnar i sin serier. Nu är det ju inte helt lätt att dra till med en gissning när det lokala lagets motståndare i serien inte är kartlagda, men med ett getöga kastat på förra säsongens sluttabell och chansning på eventuellt ändrade styrkeförhållande ska det nog gå att få ihop ett tips i alla fall!


Ålberga GIF, 7-mannaserien i Östergötland
Om det inte har framgått på denna blogg sedan tidigare så vurmar jag lite extra för damlaget i Ålberga. Ett flerårigt gott förhållande med Stigtomta IF:s, sedan några år nedlagda, flicklag F91-94 med exempelvis gemensamma träningsdagar är en av delarna som bidrar till mitt synsätt, men också charmen med hemmaarenan Dambroängen och ledarnas drivkraft för fotboll trots ibland magert spelarunderlag.


Spelarrörelser
Det händer grejor även i Ålbergas spelartrupp. Ett par spelare har valt att ta paus på obestämd tid (bl.a. Matilda Björk, men jag tycker hon är ursäktad eftersom hon tar hand om ett flicklag hemma i Björkvik.) Men även 4-5 inkommande spelare där återuppväckta Annie Bohman och Rebecca Brangö är exempel på tjejer som gärna tar tag i fotbollsspelandet igen.


Försäsong
Inomhus har ÅGIF:s tjejer tagit sig ner till Söderköping (den där staden där glassfrosseri på Smultronstället kan upplevas) för att spela Stegeborgscupen. Laget togs sig inte vidare från gruppspelet men med gjorda mål i alla matcher ändock tämligen nöjda med insatsen.
Som mer tydlig förberedelse inför det stundande seriespelet har man spelat en 7-mannaträningscup i Linköping (inomhus på konstgräs.) Även här med gjorda mål i alla matcher och en slutlig 2:a-plats (med snäppet sämre målskillnad än segrarna.)


Placering 2011
Nöjda tvåor men rejält distanserade av segrande Åtvidabergs FF B (26 mot 43 poäng.) Detta var i en 7-mannaserie med 6 deltagande lag och 3 möten mellan alla lagen.


Nyckelspelare 2012
Ett par personer gör inget lag. Men att skriva om Ålbergas damlag i modern tid utan att nämna Gunilla Nordenberg och Anita "Kalle" Jonasson kan och ska inte vara möjligt.

Gunilla Nordenberg, Ålberga GIF.

Anita "Kalle" Jonasson, Ålberga GIF.

Värt att notera är att förra säsongens unga lagkapten Angelika Karlsson ska känna flåset i nacken från bland andra likaledes unga Ida Johansson och Anna Wahlström. Duktiga tjejer som fortfarande tar rejäla kliv i sin fotbollsutveckling!

Angelika Karlsson i Ålbergas damlag.

Ida Johansson, Ålberga GIF.

Anna Wahlström, Ålberga GIF.

Påfyllning underifrån och i framtiden?
Något äldre flicklag att låna in tjejer från är ingen lyx man kan kosta på sig i Ålberga. Men det finns yngre tjejer i ett pojk/flicklag i åldersgruppen 11 år och även i åldersgruppen 8 år i föreningen. Och så gäller det att hålla sig på god fot med grannarna i Björkvik... Visst kan damfotbollen ha hopp om en framtid i Ålberga!


Mitt tips
Ålbergas egen målsättning är att inte göra en sämre säsong i år än ifjol. Och detta synsätt delar de nog med fler lag. Mitt tips blir också en silverplakett även 2012. Med tanke på att förra årets seriedominant är med även denna säsong så kan förstaplatsen vara svårfångad (men värd att eftersträva!)


Och som sista damlag i bloggens bevakningsområde att ge sig in i leken önskar jag Ålberga GIF:s damer all lycka i seriepremiären som är på bortaplan mot Kvarsebo IK (derby direkt med andra ord) tisdagen den 8/5 med start klockan 19.00.

Så långt bort men ändå så nära

Fjärran från tätort och stress ligger natursköna Dambroängen i utkanten av Ålbergas samhälle. Långt söderut i Södermanland och vägen dit kantades denna afton av Kiladalens nyskördade sädesfält och de höjder man måste ta sig över för att nå anläggningen många borde avundas. På hemvägen efter match denna sagolikt fina augustikväll tänkte jag på hur avlägset det kändes men ändå så geografiskt nära.

Ålbergas Angelika Karlsson skjuter här 1-0 till hemmalaget i 33:dje minuten.

Nog med poetiska och filosofiska grubblerier! Det spelades ju match också. Ålberga GIF huserar sedan 2010 i Östergötlands 7-mannaserie där man denna afton hade att ta sig an sin närmaste konkurrent Kvarsebo IK. Lagen fightas om andraplatsen efter överlägsna Åtvidabergs FF B. Inför ett 35-tal i publiken (varav en tredjedel var barn i yngre ålder) bjöds det på mer kamp än skönspel på den finaste fotbollsgräsyta jag skådat på många år.

Anläggningen vid Dambroängen är imponerande och ligger naturskönt.

Ålberga kom till spel med 11 tjejer och Kvarsebo hade med sig 9 spelare. Och för den som inte har järnkoll på 7-mannareglerna spelas det 2 x 30 minuter i detta sammanhang. I och med att matchen var att betrakta som ett derby förväntade sig i alla fall undertecknad att det skulle vara tätt, tufft och emellanåt lite hetsigt men av den varan syntes inte allt för mycket.

Kvarsebos Malin Palmgren leder den interna skytteligan överlägset. Ikväll blev det dock inget mål.

Första halvlek slutade 0-0 och gästande Kvarsebo hade ett litet spelövertag. Ålberga skrapade trots detta fram flest hörnor. Under pausvilan hördes framförallt spelande tränaren Gunilla Nordenberg mana på sina tjejer med uppmaningen att alla skulle tända till ordentligt inför andra halvlek. Gunillas ord verkade ha betydelse då det endast gick 3 minuter innan lagkaptenen Angelika Karlsson sköt in 1-0 efter en retur på eget skott.

Ålbergas tränartrio Gunilla Nordenberg, Anita "Kalle" Jonasson och Janne "Kumo" Johansson.

Stärkta av sitt mål hade sedan hemmalaget initativet i matchen tills det återstod ca 10 minuter. Fram tills dess tycktes det som om Ålberga hade mer ork än sin motståndare (fler avbytare kan ha spelat in här) men sista 10 minuterna tog Kvarsebo över helt och hållet. Ivrigt påhejade med tips och goda råd från hemmapubliken lyckades Ålberga-damerna mestadels genom idoga rensningar framför eget straffområde freda sitt mål och vinna matchen med 1-0.

Ålbergas målvakt Amanda Lund fick hålla nollan inför hemmapubliken.

Det finns en del små noteringar från matchen:
* "Jag orkar inte så långt. Jag är TRÖTT!" hördes från Gunilla vid en av insparkarna i slutet av matchen.
* "Bra domar'n, du va' inte SÅ oduglig" hördes från en av Kvarsebo-anhängarna efter matchen. Det mottogs med ett garv och sades med en stor glimt i ögat!
* Det var i stort sett tomt på läktarplatserna vid ena långsidan. Jag förstod varför när jag i halvtidsvilan stod där och insåg att jag var enda offret för traktens alla myggor...
* Det råder en familjär stämning på Dambroängen. Här påminns man om vikten av att samlas runt någonting, gemenskapen och föreningslivets värde!




På vägen hem insåg jag att om du någon gång tappar tron på fotbollens innersta väsen rekommenderas varmt ett besök på Dambroängen när Ålbergas damlag är där.