Spola isen, spela bandy!

Om det är någon gång på året man bör gå och fundera på sporten bandy så är det på Annandag jul. Engelsmännen kan ha sin Boxing Day Football, här regerar Annandagsbandyn! Måhända har den gamla traditionen med bandyportföljer fått sig en törn nu när väskförbud råder på våra arenor. Likaså har det ökande antalet bandyhallar gjort att det dova "fumpet" av applåderande tumvantar i vinterkylan tonat ut. Å andra sidan ska vi skänka en tacksamhetens tanke till hallbyggarna när decembervädret bjuder på nio plusgrader och blyertsgrå himmel.

Allsvensk bandy mellan Katrineholm Bandy och Örebro SK Bandy på Annandagen

I största möjliga mån försöker man att fixa respektive bandyseries spelschema så att det spelas derbymatcher på de nyspolade isarna under Annandagen. Allt för att en så stor och julledig publik som möjligt ska kunna njuta av en av de mest estetiskt tilltalande sporter som finns. Vad som räknas som derby i bandy är inte samma sak som inom t.ex. fotbollen där klubbarna är betydligt fler. För Katrineholms Bandy finns en relativ närhet till Örebro där rivaliteten till Örebro SK Bandy är tillräcklig för att dra upp det publika intresset.

Trots fyra öppna entréer till Kronfågel Isarena på Backavallen ringlade köerna långa

Man kan inte annat än att berömma Katrineholm Bandy för deras timing när det gäller att marknadsföra sin A-lagsverksamhets styrkor och förmågor. Att få till en sådan fullträff som man fick under årets Annadagsmatch på hemmaplan är ingenting annat än top notch. Detta gjordes inför 1145 betalande åskådare vilket också är det nya publikrekordet i isarenan som uppfördes inför säsongen 2020/2021.

Välfyllt på läktaren under årets Annandagsbandymatch

Om hemmapubliken, troligtvis något förvånade, fick glädjas åt sitt närapå felfria hemmalag var det antagligen betydligt tyngre sinnelag hos de tillresta ÖSK-supportrarna både under matchen och under den efterföljande hemresan. Örebro spelade inte alls dåligt men denna gång mötte de ett till 100% påkopplat hemmalag och de fick helt enkelt noll och intet gratis av sin motståndare. Derbyn är alltid speciella och är det dessutom Annandagsbandy gäller andra kosmiska regler och naturlagar än i den vanliga serielunken.

Inmarschen preppades för knattarna som är med i Bandykul-verksamheten

Om händelseutvecklingen under matchen har det skrivits både av Katrineholm Bandy och Örebro SK Bandy. Styrka respektive nattsvart är ord från nyhetsrubrikerna, inte så svårt att gissa vem som skrivit vad. Jag konstaterar att gästerna hade ett visst övertag i bollinnehavet under huvuddelen av matchen, likaså vittnar hörnstatistiken 7-11 om ett Örebro som gnuggade på och försökte. Hemmalagets inspirerade offensiv skördade frukter, defensiven var vattentät tack vare kadaverdisciplin och uppoffringar. Och längst bak tornade Lasse Korhonen upp sig som en ogenomtränglig mur. Man of the match, i mina ögon.

Katrineholm Bandys målvakt Lasse Korhonen nollade Örebro SK Bandy

Under första halvleken producerade hemmalaget fyra mål; 1-0 genom Jonathan Hyttinen, 2-0 kom från Linus Doktare, 3-0 gjorde Jasu Koljonen och psykologiskt viktiga 4-0 i slutsekunderna från Niklas "Messi" Eriksson. En comeback som överraskade mig och förmodligen de allra flesta i bandyhallen denna Annandag. Kul!

Plötsligt stod han på isen igen den gode Niklas Eriksson. Välkommen tillbaka!

Under andra halvleken fick vi se 5-0 från Jonathan Hyttinen och slutligen 6-0 av Jasu Koljonen. Bra fart, varierat anfallsspel och ur ett Katrineholms-perspektiv väldigt underhållande.

Katrineholmsspelarna fick många tillfällen att måljubla mot ÖSK Bandy

Det kommer nya allsvenska matcher och redan den 29:e är det dags för Katrineholm att glida ut på bandyisen igen. Tufft motstånd i form av tabelltvåorna IFK Kungälv står på schemat och det sker i Ruddalens Ishall där Kungälv spelar huvuddelen av säsongens matcher (även om de var hemma på klassiska Skarpe Nord på Annandagsbandyn där de besegrade Mölndal bandy med 4-1).

När jag besökte Kronfågel Isarena den 26/10 kämpade jag hårt för att lyckas hänga med i spelet med min kamera. Ringrostig. Denna gång kändes det definitivt lättare men om bilderna blev särskilt mycket bättre kan diskuteras. Hur som haver så hittar du mina matchbilder HÄR >>>

Tack för en riktigt rolig sportupplevelse!

Uddamålsförlust för Alegrias futsalherrar

I futsalherrarnas divsion 1-serie krävs en hel del kunnande för att hävda sig. Det Alegria FC Nyköping försöker åstadkomma är att för första gången sätta Nyköping på den nationella futsalkartan. Vad då, andra klubbar har väl försökt kraftsamla kring detta under de senaste åren? Jo, så är det, men sedan ifjol har traktens futsalduktigaste fotbollsspelarna samlats under ett unikt futsal-paraply vilket för mig signalerar identitet, specialisering och förhoppningsvis uthållighet. Den nivå där de befinner sig just nu räcker långt för att locka både publik och sponsorer. Gå och titta på matcherna, jag törs lova att du blir kungligt underhållen!

Alegria FC tog emot FC Assyriska Örebro i Sporthallen den 8/12 -24

Söndagens motståndare för Alegria var FC Assyriska Örebro hemma i Sporthallen. Lagen möttes i Örebro i omgång 1 och då vann Örebro-gänget med 2-1. Nu var det dags för omgång 6 och i och med detta så vände också den rumphuggna serien sedan både Borås City FC och AFC Eskilstuna dragit sig ur seriespelet. I toppen av tabellen seglar hittills obesegrade Ektorp Futsal-Klubb ifrån övriga lag.

Fina gamla Sporthallen i Nyköping. Klassisk mark (men inte för futsalen ännu).

Jag värmde upp på hemmaplan innan söndagskvällens match med att titta på Borås AIK mot Uddevalla FC i Svenska Futsalligan. Matchen visades på Eurosport och det slog mig att jag inte sett särskilt mycket futsal på högsta nivån. Förvisso följer jag Svensk futsals konton i sociala medier och får därmed reda på hur det går för våra herr- och damlandslag. Att vara nyfiken på futsal var jag inte ensam om denna söndag, vi som bevakade matchen bildade en liten flock som höll ihop i hörnen av Sporthallen under Alegrias match. Bredvid mig hade jag Björn Andersson från SN samt Marcus Langbrandt och Andreas Furesjö-Ekman från Sportpodden Sportnyckeln. Kul!

Domaren drog upp ett gult kort ur varje ficka under andra halvleken

Halvvägs in i den första halvleken tog Alegria ledningen med 1-0 genom Albin Aljic. Det kändes som om hemmalaget hade ett litet, litet övertag i matchen under de första 20 minuterna. Åtminstone så länge som Enis Ahmetovic fanns med ute på planen. Tyvärr skadade han sig i slutet på halvleken och kunde inte delta under återstoden av matchen. Några fler mål fick vi inte räkna in före pausvilan.

Alegrias Albin Aljic gav sitt lag ledningen i första halvleken

Trots de låga mål-siffrorna på resultattavlan saknades inte chanser för de båda lagen. Detta faktum är en stor behållning med futsal, du får se många och blixtrande anfallsförsök. En av de på förhand mer oväntade avslutarna var gästernas målvakt Dildar Caliskan som inte så sällan låg högst uppe i planen av Örebro-spelarna. Det gav dem ett numerärt övertag i anfallen och riskerna verkade välkalkylerade. Innan målvakten satte sin signatur i målprotokollet skulle dock Örebros Haris Karahmet kvittera till 1-1 i 26:e minuten. När vi närmade oss sista matchminuten avgjorde Dildar Caliskan med sitt 1-2-mål och historien upprepade sig från premiäromgången.

FC Assyriska Örebros målvakt Dildar Caliskan blev matchvinnare

Jag gillar att Alegria verkligen gick för seger i denna match. Med någon minut kvar valde man att lyfta ut sin målvakt Isak Halid och spela med Timmy Österling som flygande målvakt. Denna gång blev det förlust men hellre lyssna till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge. Nu har Alegria spelat ihop 7 poäng i serien genom två vinster, en oavgjord och tre förluster. Bakom sig i tabellen har man Motala Futsalklubb (på samma poäng) samt Romani FC Västerås (på tre poäng).

Du hittar mina bilder från matchen HÄR >>>

Nästa hemmamatch för Alegria FC är den 3/1 klockan 20.00 i Sporthallen då man ska ta sig an seriesuveränerna Ektorp Futsal-Klubb. Dessförinnan spelar laget på bortaplan mot Romani FC Västerås den 15/12.

På återhörande!

Utmanande div 1-spel för FBC Nyköpings damer

I våras erbjöds FBC Nyköpings innebandydamer en friplats i division 1. Som tredjeplacerade efter fjolårssäsongens division 2-spel valde de att tacka ja och omfamna utmaningen. Steget upp har varit tufft, under lördagen kunde laget räkna in ännu en förlust när Linköping IBK Ungdom kom på besök till Sporthallen.

Match mellan FBC Nyköping och Linköping IBK Ungdom den 30/11 -24

Efter premiärsegern mot Bergs IK har det blivit en rad förluster, dock lyckades man snuva Onyx på en derbypoäng för att sedan förlora även den matchen i förlängningen. Mot Linköpingslaget lyckades man i två perioder hålla ihop spelet riktigt bra även om det mestadels handlade om disciplinerat försvarsspel och svettigt målvaktsspel. Några skapade chanser i framförallt första perioden hade kunnat leda till mål men den medgången fick man inte uppleva.

Sporthallen i Nyköping under matchvärmningen

Matchen mot Linköping IBK var en målfattig historia i de två första tredjedelarna. 0-1 och 0-1 summerade 0-2 när tredje perioden inleddes. 7-14 visade skottstatistiken. Det var i den sista tredjedelen som allt hände, 5-15 i skott och 1-5 i målfabrikation. Slutsiffrorna blev således 1-7 och en skottstatistik som summerade 12-29.

Innebandypubliken under FBC Nyköpings lördagsmatch

Det är ganska länge sedan som jag senast såg FBC Nyköpings damer spela innebandy. Några ansikten var i alla fall bekanta för mig från Nyköpings-innebandyn. FBC:s mål fram till 1-5 i tredje perioden gjordes av Julia Vikman.

FBC Nyköpings Julia Vikman blev lagets ende målskytt mot Linköping

För FBC blir det att ta nya tag mot Hjulsbro IK på bortaplan den 8:e december. Ännu en tuff uppgift mot ett lag i toppskiktet av tabellen. Man hinner även med en hemmamatch innan jul- och nyårsuppehållet när man möter IBK Mantorp på hemmaplan den 14:e.

Mina försök att fota är samlade i ett bildalbum som du hittar HÄR >>>

Tack och på återseende!

Tuns futsaldamer vann i Släbrohallen

Under lördagseftermiddagen var vi nog många som såg Släbrohallen i Oppeby för första gången. Den nya sporthallen är uppförd där Oppebyskolans gamla gymnastiksal var belägen. Det är alltid kul med nya fräscha lokaler, kommunens lokalbokning har säkerligen lyckats fylla halltiderna direkt. Denna gång var det inte bara IK Tuns futsaldamer som var på plats utan även Eskilstunalaget Skogstorps GOIF, lagen möttes i andra omgången av Södermanlands futsal division 1 dam.

Gröna IK Tun tog emot för dagen rödtröjade Skogstorps GOIF i Släbrohallen

I seriens första omgång besegrade IK Tun sin motståndare IFK Nyköping med 17-1 medan Skogstorp tryckte tillbaka lokalkonkurrenterna AFC Eskilstuna med 12-0. Stora siffror där omgångens tredje match mellan New Mill FC och Eskilstuna Södra FF slutade med hela 23-0 till Nykvarnslaget!

Släbrohallens exteriör en vintrig novemberlördag i nådens år 2024

Interiören i Släbrohallen där publikplatserna återfinns till vänster i bilden

Det fanns förutsättningar för att lördagens match skulle bli betydligt jämnare för Tun respektive Skogstorp. Även om gästerna norrifrån började med ett visst bollinnehav som ledde till några anfall var det IK Tun som tog initiativet i målprotokollet. 1-0 genom Sandra Rehn, 2-0 från Cornelia Skuthälla Hirvelä och 3-0 genom Emilia "Millan van Dijk" Jonsson innan Skogstorp reducerade till både 3-1 (Johanna Söderstöm) och 3-2 (Ella Johansson). Tun drog successivt på sig frisparkar och var snubblande nära att åka på en lång straff men klarade sig fram till halvtidsvilan då frisparksräknandet nollställs. Psykologiskt viktiga 4-2 kom genom Emilia innan pausvilan och var en trendbrytande replik i matchen.

Björn, Line och Maja utgjorde sekretariatet denna lördag

Trots IK Tuns initiativ i matchen tappade inte Skogstorp tron på att de skulle kunna vända på steken. I inledningen av den andra halvleken reducerade de ännu en gång och 4-3-målet gjordes av Ella Johansson. Därefter var det Tun som gjorde målen och huvudsakligen Skogstorp som drog på sig frisparkar i sin jakt på utjämnad maktbalans ute på planen. 5-3 gjorde Elin Edberg, 6-3 kom från Ebba Åkerman och slutligen 7-3 av Katja Andersson.

Publiken fick mycket valuta för entrépengen (det var gratis ...)

I slutminuterna fick Tun chansen att dra ifrån ytterligare men de två långa straffar som utdömdes till deras fördel räddades av gästernas målvakt Lina Blomstrand. Futsal är kul och matcherna blir ofta intensiva. Denna gång vann IK Tun eftersom de hade fler potentiella målgörare än Skogstorps GOIF. Jag skulle vilja ge ett extra plus i kanten till Tuns Sandra Rehn och Elin Edberg efter denna match och hos gästerna går det inte att komma ifrån att tvåmålsskytten Ella Johansson var duktig och skapade oreda i hemmaförsvaret.

Ett avslut som precis passerade på utsidan av den bortre stolpen

Du hittar resultatet av mina försök att fotografera i den förvånansvärt mörka lokalen HÄR >>>

Tack för möjligheten att fota sport igen, upplevelsen av att se en nybyggd idrottshall samt återse många bekanta ansikten runt damlagen i distriktet.

Veterancup i Sporthallen förgyllde lördagen

I lördags spelades det fotboll inne i Sporthallen. Det kändes i varje cell i min kropp att detta arrangemang var "hemma", lååångt in i min komfortzon. Herr- och damklass, massor av välbekanta ansikten och mycket "hej, tjena och hur är läget". Precis så inbillar jag mig att även spelarna kände, det gav vibbar från klassiska men insomnade Gästabudsbollen på något sätt. All heder till Tobias Eriksson, Robert Ceder och numera också Niklas Hjelm i Nyköpings BIS som sytt ihop detta koncept som hade sin urpremiär ifjol.

Inomhus-fotboll i Sporthallen den 16/11 -24

Med nästan uteslutande lokala lag blir igenkänningsfaktorn hög. Sporthallens läktare fylldes av vilande spelare men även en hel del besökare som ville bli underhållna denna novemberlördag. Om jag fattat det hela rätt har man bjudit in lagen som deltog och önskemålet har varit att hålla det någorlunda hanterligt vad gäller mängden lag och spelare. Avgränsat till en speldag som dessutom avslutades med en bankett för de som fortfarande kunde sitta upprätt i en stol efter prövningarna på Sporthallens parkettgolv.

God stämning på läktarsidan och i hallen under veterancupen

Det fanns regler att följa. Matcherna i gruppspelet pågick i 17 minuter, det gamla klassiska five-a-side-regelverket, åldersstrecket nedåt var 35 år, inga licenserade (aktiva, antar jag) spelare. Alla mötte alla i ett gruppspel för respektive klass, därefter var det final för de två bäst placerade herrlagen medan damerna hade en bronsmatch samt en final. Segrande lag i herrklassen stoltserar med att ha vunnit S-O Perssons minne medan damsegrarinnorna tog hem Pelle Tornbergs minne. Gott så.

I herrklassen deltog följande lag; Nyköpings BIS, Hargs BK, IFK Nyköping, Tystberga GIF samt Västerljungs IF. I damklassen återfann vi IFK Nyköping, IFK/Hargs BK, Stigtomta IF samt DFK Katrineholm (tidigare DFK Värmbol). Gemensamt för alla lag och spelare var att de spelade fotboll inomhus, icke att förväxla med futsal. Precis som det såg ut på Gästabudsbollens tid även om den tävlingen var ännu mer speciell i och med spelet på en hockeyrink.

Hargs BK besegrade Nyköpings BIS i herrfinalen

IFK Nyköpings damer vann finalen över IFK/Hargs BK

Vill du läsa mer om cupen (regler, resultat i enskilda matcher m.m.) så hittar du det du söker HÄR >>>

Under de ca 4,5 timmarna jag var på plats och fotograferade hann jag notera en del detaljer. Lagen höll en härlig nivå och balans mellan tävlingsinstinkt och glimten-i-ögat. Med tilltagande ålder får man onekligen distans till sitt idrottande. Även om förmågan förändrats sedan de aktiva åren såg jag tydligt att spelarnas egenskaper bestått. Var man en försvarsjätte, striker eller bolltrixare en gång i tiden sitter takterna fortfarande i. Härligt!

Jag brukar lyssna till musik när jag redigerar bilder och skriver mina bloggtexter. Denna gång, inspirerad av veterancupen, valde jag till slut bort Boppers till förmån för Meatloaf. Om du hittar bilder på dig själv i det omfattande bildgalleriet gissar jag att utgången kan gå åt två olika håll; antingen bejakar du användandet av skämskudde eller annars jublar du över att äntligen ha en bild till din efterlängtade fondvägg hemmavid.

Från cupens inledande 4,5 timmars spel fick jag ihop ca. 450 bilder som du hittar HÄR >>>

Hörrni, det här gör vi väl om nästa år också, eller hur? Tack alla!!

Eskilstuna Uniteds damer avslutade med en trepoängare

För tredje helgen på raken var det långkalsonger på när sportkamerautrustningen luftades. Söndagen den 10:e november rundades damernas Elitettan av och för Eskilstuna United stod Mallbackens IF för motståndet. En match som inte hade någon större betydelse för något av lagen då de båda befann sig i tryggt förvar mellan tabellens övre och undre streck. För mig var det ett efterlängtat återseende, av främst United som jag följt under många år, sedan premiärmatchen säsongen 2023 (mot just Mallbacken) har jag inte haft möjligheten att se dem p.g.a. ett visst sjukdomstrassel. Nog för att jag har varit i Eskilstuna otroligt många dygn sedan våren -23 men det har varit Mälarsjukhuset och inte Tunavallen som tagit emot mig.

Mallbackens målvakt Malin Staum Eriksson passeras av Emma Bülow i United

Söndagen bjöd på ett väder som endast kan älskas av enduroförare och orienterare. Det var inte regn och kunde inte heller definieras som duggregn. Denna blöta novemberluft som omslöt oss var allt annat än inbjudande. Tunavallen lyckades i alla fall locka 298 åskådare till läktarna varav några av dem var gamla spelare som efter matchen skulle vara med och tacka av mångåriga materialaren Anders Blomstrand som varit den verkliga konstanten i Eskilstuna United. En välförtjänt avtackning för en insats som sannerligen är värd all respekt!

Glest men inte folktomt på Tunavallens läktare i novemberrusket

Sammantaget var denna avslutande seriematch i Elitettan ganska händelsefattig. Någon sprudlande anfallsfotboll fick vi inte se men det som skapades framåt var absolut av hemmalaget. Gästerna var ganska uddlösa medan United onekligen kunde hota med jämna men glesa tillfällen i matchen.

Tunavallen en relativt tidig eftermiddag den 10/11 -24

Eftersom det var nästan två säsonger sedan jag senast såg Eskilstuna United live senast var det mycket nya och obekanta ansikten där ute på planen. Jag kände nog igen lika många av Mallbackens spelare i ärlighetens namn. Under säsongens första halva har jag sett ett par, tre matcher som sänts av Eskilstunakuriren men jag kan inte påstå att jag genom dessa sändningar har fått något grepp om hur United spelar eller vilken fotbollsidentitet de har anno 2024. De är i alla fall fortsatt ohotade fotbollsdrottningar i Södermanland även om vi är många som hellre ser att de återigen kan ta sig upp till det absoluta finrummet i Damallsvenskan.

Mittfältskamp mellan Eskilstuna United och Mallbackens IF

I mitten av den första halvleken tog hemmalaget ledningen genom Astrid Larsson. Ett skott med bra tryck som var otagbart för gästernas målvakt. En psykologisk viktig kvittering gjordes av Mallbacken i 45:e matchminuten när Sharon Sampson rann igenom United-försvaret och kunde rulla in bollen bredvid United-målvakten Julia Langörgen.

Mallbackens Sharon Sampson grejade kvitteringen till 1-1 precis före halvtidsvilan

Under andra halvleken bytte båda lagen ut spelare ganska ivrigt. En som inte blev utbytt var Astrid Larsson vilket var bra eftersom hon fixade målet fram till 2-1 och därmed fastställde slutresultatet. Astrid var definitivt avgörande för hemmalaget denna söndagseftermiddag och hade i mina ögon det där lilla extra för att sticka ut på ett positivt sätt.

Eskilstuna Uniteds Astrid Larsson blev matchvinnare i serieavslutningen

Trots ruskväder, halvmörker och en match som inte hade någon avgörande betydelse kunde jag inte annat än trivas denna söndag. Äntligen en damfotbollsmatch som jag kunde fota igen, utomhussport är trots elbelysning roligare än inomhusidrotterna. Och på Tunavallen får man ju även en klack som sällskap och ljudkuliss. Kul! När jag satt nedanför klacken och fotade och de tände tomtebloss (!) under första halvleken funderade jag på om nästa huligan-steg i deras värld vore att kasta in bomullstussar mot planen ... De höll sig i skinnet!

Tuna 12 hade harmlösa tomtebloss som "pyro"

Min summering i bildform från matchen består av 142 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag tackar för underhållningen och önskar både Eskilstuna United och Mallbacken lycka till i förberedelserna inför säsongen 2025.

Botten mot toppen när serien vände

Förra ishockeysäsongen gick mig helt förbi, det blir inga bevakade och fotade matcher från sjukhussängen eller från isoleringen hemmavid p.g.a. infektionskänslighet. Och i ärlighetens namn är det fortfarande gränsfall för mig att vara i ishallen med tanke på att man kommer lite väl nära folk både i entrén och fotobåsen, något jag konstaterade under lördagens besök. Ska jag leva on-the-edge så ska det kanske ske i ishockeysammanhang?

Nyköpings SK mötte Brödernas/Väsby den 2/11 -24

Det är ett nästintill helt nytt Nyköpings SK vi ser på isen denna säsong. Med ekonomiska förutsättningar på svältgränsen har det inte funnits utrymme att behålla eller kontraktera etablerade spelare på division 1-nivå. Att bygga nytt och ungt är utmanande men ändå lite spännande. En uppgift som jag är övertygad om att tränare Tobias Snäll är som klippt och skuren att hantera. NSK anno 2024 är HockeyEttans yngsta lag med sina 21,22 år i snittålder. Deras lördagsmotståndare Brödernas/Väsby är ligans näst äldsta lag med en snittålder på 24,50 år (endast slagna av Borås som snittar 25,50 år).

Det har tydligen hängts upp en ny jumbotron i taket på Stora ishallen

I och med lördagens match vänder HockeyEttan Östra. När Nyköpings SK mötte Brödernas/Väsby på bortais i premiären den 21/9 slutade det med kross och 9-0 till Brödernas/Väsby. Ett lag som för övrigt gått från att vara Vilda Väsby (de avancerade till Elitserien 1986/87) till att bli Brödernas under rekonstruktion. Det har sina sidor att ha en dominant sponsor om det barkar åt skogen med företagets ekonomi ... Ishockeylaget leder hur som haver divsion 1 Östra och motsvarar hittills alla förväntningar om sportsliga framgångar.

Sebastian Wagner vaktade NSK:s kasse mot Brödernas/Väsby

För det unga Nyköpings SK innebar lördagens returmatch ett rejält fall framåt jämfört med premiärmatchen. Förvisso förlust med 1-4 men i drygt två perioder såg laget ut som om det var den mest självklara saken i världen att sitta i kommandohytten trots motståndets odiskutabla tabellövertag. När den tredje perioden startade ledde hemmalaget välförtjänt. 1-0 tillkom i första periodens 8:e minut då Ivan Kolsmyr höll sig framme. Inte förrän i mitten av den andra perioden blåstes det för matchens första utvisning och denna lördagskväll var det bara NSK som skulle få syna insidan av utvisningsbåset. De red ut det numerära underläget utan problem denna gång men det skulle bli värre i den tredje perioden.

Nyköpings SK:s Ivan Kolsmyr ser bekymrad ut över en utebliven avblåsning

Gästerna kvitterade till 1-1 efter fyra minuter av den avslutande akten. När sedan hemmalaget drog på sig ännu en utvisning orkade inte NSK hålla emot och det stod 1-2 på jumbotronen. Sedan följde ytterligare en utvisning som inte var mer än 45 sekunder gammal innan det satt två hemmaspelare i utvisningsbåset. NSK klarade spelat i 3 mot 5 men innan de var fulltaliga igen hade Brödernas/Väsby gjort 1-3.

317 åskådare hittade till ishallen denna gång

Att plocka ut sin målvakt i underläge med 1-3 och med knappa två minuter kvar att spela är nästan obligatoriskt och nedtecknat i regelboken. Som så ofta annars slår det snett med en tom målbur och med halvminuten kvar att spela fastställde gästerna slutresultatet till 1-4.

Oj vad jag kämpade för att få ihop något som kan liknas vid ishockeybilder. Ringrosten gjorde sig påmind och tajmingen stämde inte. Hur som helst så hittar du ca 140 bilder från matchen HÄR >>>

Jag konstaterar att materialare är av en egen och alldeles unik sort. Det var inte första gången som gästande lags materialare tillbringar ett par timmar i ishallen iförd kortbyxor. Själv hade jag underställ och dunjacka ...