Femetta i ihållande regn för IFK mot Julita

Nyköpingstrakten hyser just nu två mycket lovande och talangfulla unga spelare. Den ena är Ebba Karnehov, född -05, som ligger på andra plats i skytteligan för div 1 Södra Svealand med sina sju fullträffar på åtta matcher. Den andra spelaren är IFK Nyköpings Ella Asplund, född -06, som toppar skytteligan i division 3 trots att hon inte ens ingår i IFK:s damtrupp. Ella har gjort 8 mål på de tre matcher hon har spelat. Tillhörande kamratföreningens damjuniortrupp har hon enorm impact på prestationen för både det yngre laget och seniorlaget då hon deltar.

IFK Nyköpings Ella Asplund in action på Folkungavallen

Lördagen den 28:e maj var det dags för IFK Nyköpings division 3-damer att välkomna Julita GoIF till Folkungavallen. Om det är någon gång under året som man ska vara på Vallen så är det exakt nu. De stora kastanjeträden står i full blom och grönskan är lite extra fyllig. Tyvärr gjorde inte vädrets makter ett endast dugg för att förgylla tillställningen denna gång, 11 plusgrader och en öppen kran uppifrån som bjöd på allt mellan lätt duggregn till envetet regnande.

IFK Nyköping mot Julita GoIF på Folkungavallen den 28/5 -22

Jag imponeras gång efter annan över Julitas förmåga att år efter år finnas med i det sörmländska seriespelet. Förvisso med spelare från lite olika håll och kanter, några av med många års rutin och erfarenhet. Moa Wahlgren får sägas vara en konstant i vår damfotboll (på samma sätt som bl.a. Lena och Stampe i Hargs BK). Denna lördag hade de dock inget att sätta emot när IFK Nyköpings unga lag varvade upp. För Julitas del började uppförsbacken direkt, redan i 3:e minuten gjorde Hilda Glysing 1-0 med ett distansskott. Hilda fixade även 2-0 på en hörna i den 13:e minuten då hon snyggt och kontrollerat bredsidade en volley rakt in i nätmaskorna. Resten av hemmalagets målproduktion skulle först nämnde Ella Asplund stå för. Och som hon gjorde det!

Publiken satt och huttrade under tak på Folkungavallens klassiska läktare

I 22:a respektive 26:e minuten går Ella på genombrott och producerar 3-0 samt 4-0. Hemmalagets målproduktion avbröts av Moa Walhlgrens 4-1 i 37:e minuten. Den andra halvleken blev inte lika intensiv vad gäller målfabrikation men vi fick i alla fall se ett mål till när Ella fastställde slutresultatet 5-1 i 56:e minuten med ett pressat precisionsskott. Gott så. Domaren fick även lufta det gula kortet några gånger denna match och det är i alla fall inte jag van vid att se i samband med dammatcher.

För mig innebar denna lördagsmatch en punkt för min "IFK-vecka" som inleddes förra lördagen med herrderbyt i division 4 mot Hargs BK. Det följdes under Kristi himmelsfärdsdagen upp med herrarnas U-lags match i division 5 mot Råby-Rönö IF. Tänk så det kan bli, men vi kanske kan instifta en IFK-vecka under sista veckan i maj kommande säsonger också?

För den som är intresserad av regndroppar på fotbollsbilder så finns nu ett bildgalleri med 210 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack och lycka till önskar jag lördagens båda lag i det fortsatta seriespelet!

Ett derbykryss ger ingen himmelsfärd

Dagen till ära, det var ju trots allt Kristi Himmelsfärdsdagen under torsdagen, så kunde man kanske tro att något av lagen i division 5-derbyt på Råbyborgen skulle lyfta och flaxa iväg. Så blev det icke, definitivt inte för hemmalaget och knappast heller för gästande IFK Nyköping U. Sett till respektive lags tabelläge så kunde en hemmaseger förväntas men idrott är sällan logisk, linjär eller förutsägbar.

Kamp på Råbyborgen mellan Råby-Rönö IF och IFK Nyköping U den 26/5 -22

Det finns en annan sak som inte heller är förutsägbar och det är vädret. Denna torsdag fick vi som hittat till Råby känna på allsköns varianter äv väderlekar. För den som tyckte att det regnade lite för mycket under delar av den andra halvlek kan jag meddela av egna erfarenheter att det inte var någonting i jämförelse med de garanterade skyfall som faller över Runavallen i Runtuna. Åtminstone när jag besöker den anläggningen.

Fotbollspubliken på Råbyborgen fick utstå väderprövningar mellan varven

Detta blev en derbymatch där hemmalaget inte fick det att stämma. Hur mycket speldirigenten Pierre Jakobsson än försökte styra laget hackade motorn. Med Råby-ögon kan man konstatera att de i alla fall fick den smakstart på matchen som de behövde, 1-0 och 2-0 i 7:e respektive 18:e minuten via Fredrik Cedergren och Henrik Svehn. Det var vad de mäktade med denna gång och vad som precis räckte för att rädda en poäng. Ett huvudsakligen ungt bortalag med rappa buggar lade beslag på bollinnehavet och styrde händelserna ute på planen.

IFK Nyköpings U-lag reducerade till 2-1 i 21:a matchminuten genom Adam Tsoi. Förvisso hade Råby en hård träff i insidan av stolpen nere hos Eddie Fredriksson i IFK-målet men annars var det endast sporadiska anfall från det annars så offensivt hungriga hemmalaget. Den andra halvleken bjöd på samma sorts kamp som under de första 45 minuterna där Råby inte bara kämpade med att få tag på bollen utan förde även en inre kamp med sig själva och sina nedborrade hälar i det regnmjuka underlaget. Trots IFK:s bollinnehav kunde de inte omsätta det i sylvassa chanser vilket gjorde att man började ana en uddamålsseger för Råby. Så blev det nu inte utan i de allra sista och skälvande sekunderna prickade Karuan Ahmed in kvitteringen till 2-2 och fastställde slutresultatet.

Jag stannar vid denna korta summering och lämnar efter mig bildbevis i form av 164 rutor i bildgalleriet som du hittar HÄR >>>

Nu lämnade jag ännu en gång Råbyborgen med en kaffebiljett kvar i fickan. Någon gång behöver jag återkomma för att utnyttja det som entré-pengen inkluderar. Och nyfikenheten kring smaken på kaffet i kiosken får lämnas hängande i luften.

Peace out!

Hundraåringen som klev upp på morgonen för ett derby

Lördagen den 21:a maj anno 2022, dagen D för division 4-derby mellan herrlagen i IFK Nyköping och Hargs BK men också för välförtjänt uppmärksamhet till en av våra absolut finaste fotbollsarenor på denna sida av Öresund. En klang- och jubelföreställning i flera akter där slutligen IFK Nyköping blev den slutliga segraren tillsammans med Nyköpings Kommun som via Nyköpings Arenor arrangerade 100-årsjubiléet för Folkungavallen. Det ville man inte missa!

100-årsjubilerande Folkungavallen välkomnade IFK Nyköping och Hargs BK den 21/5 -22

Förberedelserna inför 100-årsjubiléet hade pågått länge. Dagarna innan grindarna på den pyntade Folkungavallen skulle slås upp var dock väderprognosen av den ytterst dystra sorten. Inte förrän under fredagen började det se bättre ut och och när väl lördagen infann sig hade de sista regndropparna försvunnit från vädergissningarna. Därför kunde den firande allmänheten närma sig Folkungavallen med tillförsikt även om vissa försiktiga generaler bar med sig paraplyer för säkerhets skull.

Folkungavallen firade 100 år som idrottsplats den 21/5 2022

Det bjöds på fotoutställning utanför entrén, tipspromenad, jubileumstal av bl.a. Urban Granström, musikalisk underhållning i form av Kulturskolans saxofonensemble och Lars Borg med vänner. När det gäller idrottslig underhållning var det för många herrseniorernas match som hade huvudfokus men jag tyckte nog att knattarna som spelade 3-mannafotboll i de rinkar som var uppställda på Folkungavallens gröna gräs var minst lika underhållande. Sammanfattningsvis ett väl genomfört jubileumsarrangemang och om inte sport räknas som kultur vet jag banne mig inget som borde klassas som det.

Urban Granström håller låda framför Folkungavallens läktare

Lars Borg med vänner bjöd på bästa jazzen

Rinkfotboll för 3-mannalagen på Folkungavallens gräs

Hatten av för Anna Andreasson och hennes kollegor på Nyköpings Arenor för arrangemanget

Att lördagseftermiddagen skulle mynna ut i ett derby-crescendo stod ju klart när man insåg att det var IFK Nyköpings och Hargs BK:s herrlag som skulle mötas i 5:e omgången av division 4. Två Nyköpingslag i toppen av tabellen, två lag som båda har Folkungavallen som sin hemmaarena och två lag som på flera sätt nästlar sig in i varandra. Kolla bara på tränarbemanningen i de båda lagen. Prestige? Något så in i hela ...! Och derby det fick vi, tajt och tufft i en halvlek i alla fall. Sen blev det andra bullar (än de som såldes i kiosken).

IFK Nyköping och Hargs BK gjorde upp om herraväldet på Vallen

Den chansfattiga första halvleken förvandlades via en tonartshöjning i början av andra halvleken till måleufori för IFK-spelarna och deras anhängare på läktarna. Om Hargs lagkapten Dago Funes låtit bli att pricka stolpen med sin fina frispark i 4:e minuten av andra halvleken hade matchen kanske utvecklats annorlunda men när IFK gjorde 1-0 (57:e min), 2-0 (63:e), 3-0 (76:e) och slutligen 4-0 (80:e) kändes deras obevekliga offensiv så mycket kraftfullare än vad Harg kunde svara upp mot. Det blev inte riktigt sylvasst från Harg denna lördag medan IFK visade upp desto mer slagkraft. Målskyttar för IFK Nyköping blev Johan Urborn, Francisco Thomsson, Liam Thunström och sedan fick de hjälp via ett självmål för att fastställa slutresultatet.

För min egen del blev det ovanligt många bilder denna gång. Vissa av dem dyker inte ens upp i bildgalleriet eftersom de levererats till 100-årsarrangören. Men för den som är nyfiken på både jubileumsbilder och fotbollsaction återfinns 378 bilder HÄR >>>

Tack, nu ser vi fram emot de nästkommande 100 åren av underhållning på Folkungavallen!

Härlig div 1-kamp mellan Tun och Smedby

Med senhöstens match mellan IK Tuns och Smedby AIS damer i färskt minne blev jag inte direkt förvånad över kampviljan som de båda lagen visade upp under fredagskvällen när det återigen var dags att drabba samman. Den gången vann Smedby på Rosvallas konstgräs med 1-0 och de drog även det längsta strået i fredagsmötet på Enstabergas naturgräs då de vann med 2-1.

Fredagskvällen bjöd på fotbollsunderhållning och stunder av solsken

När krutröken började lägga sig hördes Smedbys lagkapten Filippa Sjöberg säga till sina lagkamrater att "det var inte vackert men skönt". Med Smedby-ögon är det säkert en helt riktig summering. Med Tun-ögon hade det varit välkommet med ett oavgjort resultat och därmed en poäng. Med tanke på hur initiativet i matchen flyttades från den ena till den andra aktören gång efter annan så kunde nog oavgjort varit mest logiskt. Det var en match som inte bjöd på särskilt många målchanser och avslut men desto mer fight. Högt tempo, intensitet och krigarvilja präglade tillställningen på det fortsatt svårbemästrade underlaget.

IK Tuns huvudtränare Hampus Dahlström biter ihop

I en match där hemmalaget tydligt gick in med hård och hög press kunde man också se ett gästande lag som var skickliga på att spela sig ur denna press. Det blev ganska fysiskt och efterhand också en del heta känslor men domare Behudin Mustafic är rutinerad och höll nivån matchen igenom. Tre gula kort och ett gäng frisparkar men inte värre än så.

Smedby gjorde 0-1 i 28:e minuten genom en nick av Mathilda Holmberg på en hörna. I andra halvlekens 21:a minut kvitterade Ebba Karnehov innan slutligen Smedbys Grace Demir kunde lobbskjuta in avgörande 1-2 i 79:e matchminuten.

Vi som var på plats kommer alla att minnas den uppenbart suveräna insatsen från Kornet. Det var i alla fall vad vi från första till sista matchminuten fick höra från Smedbys tränare när denna spelare hade bollen i sin närhet. Bara det gör ju att man gärna vill se returen mellan lagen senare under säsongen. Kan Kornet leverera på denna nivå ännu en gång?

För den nyfikne finns ett bildgalleri med knappt 200 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack för underhållningen!

En välkommen återkomst för seniorfotbollen i Vrena

Med något års mellanrum känner jag att jag har hamnat på exakt rätt ställe vid exakt rätt tillfälle med mitt anteckningsblock och mina kameror. De där tillfällena då varenda himlakropp tycks linjera. Utfallet behöver inte nödvändigtvis innebära att jag får med mig de bästa bilderna som jag har tagit men känslan av sportens innersta väsen har gjort sig påmind. Feeling, inspiration och en önskan om att klamra mig fast vid ett fruset ögonblick på historiens tidslinje. Så var det under lördagen på Mårtens Vall i Vrena. Och jag visste i förväg att det skulle bli så.

Vrena IF:s fotbollsherrar tog emot Nävekvarns GOIF hemma på Mårtens Vall den 7/5 -22

Egentligen var min plan att åka till Gubbängen i södra Stockholm under lördagen för att fotografera premiärmatcher i ett par olika rugby-serier. Matcherna blev inställda med kort varsel då Gubbängsfältets gräsplaner inte bedömdes spelklara efter vinterdvalan. Plötsligt gavs möjligheten att istället hitta en lokal fotbollsmatch att rikta uppmärksamheten emot. Slaget om Täckhammarsbro ute på Råbyborgen? Lockande, men redan gjord vid ett par tidigare tillfällen. En division 7-match i Vrena mellan en nykomling och ett rutinerat lag som jag nog stött på oftare på bortaplan än på deras egen hemmaanläggning Hyttvallen? Taget!

Mårtens Vall i Vrena

Vrena, grannbyn med det fantastiska läget mellan sjöarna men som också ständigt balanserar på gränsen till härdsmälta då antalet reflexvästar alltid befinner sig snubblande nära den kritiska massan. Kanske är det så att jag som Stigtomta-bo hyser en viss avundsjuka på det som finns hos vår västliga granne? Den som varit med ett tag har också koll på fotbollsplanen Mårtens Vall. Kanske vet man även var Strandängen är belägen vilket ger bonuspoäng.

Den södra långsidan av Mårtens Vall är anpassad för de mest konditionsstarka kantlöparna

Likt fågel Fenix har seniorfotbollen hos Vrena IF rest sig ur askan och dammet från nätrullare och kantbollar. Det är ju så att Vrena IF har en livskraftig bordtennisverksamhet och när fotbollen gått på sparlåga och bandyverksamheten tyvärr upphört att existera har bordtennissektionen varit fanbäraren i idrottsföreningen. Säsongen 2009 var den senaste då Vrena IF:s herrar spelade och tittar man i den sluttabellen ser man hur mycket som hänt i den lokala fotbollen i sydöstra Södermanland sedan dess. En konstant tycks i alla fall vara Nävekvarns GOIF, de var med då och de kom till Mårtens Vall även denna lördag. Den som vill fördjupa sig i Vrena IF:s intressanta historia kan läsa deras sammanställning HÄR >>>

En efterlängtad inmarsch på Mårtens Vall

Lördagens match var i omgång två av division 7 Sydöstra. Vrena IF inledde med att förlora mot Tystberga GIF på bortaplan (Rosvalla konstgräs, förlust 0-3) medan Nävekvarn GOIF inledde på "hemmaplan" (plastgräset på Ramdalens IP) med att besegra Telge City FC med 2-1.

Lineup med fotbollsknattar för Vrena IF:s herrars första hemmamatch sedan säsongen 2009

Naturgräs i början av maj är inte alltid den lättaste underlaget att bemästra. Kombinationen av glest gräs och hård torkad jord/lera bjuder på en hel del utmaningar. Inte ens den ganska utbredda mossan på Mårtens Vall kunde kompensera för detta. Division 7-matchen präglades således av en hel del mittplanskamp snarare än framgångsrikt anfallsspel. Den första halvleken började dock med att Nävekvarns Pontus Grindberg redan i 3:e minuten gjorde 0-1 och han blev således den första seniormålskytten sedan 2009. Grattis!

Nävekvarns GOIF:s Pontus Grindberg stod för premiärmålet på Mårtens Vall

Innan den första halvleken var slut fick vi faktiskt se en hörna också. Det dröjde ända till 43:e matchminuten innan Nävekvarn ordnade denna även om den blev resultatlös. Den andra halvleken bjöd inte publiken på särskilt mycket förändringar i matchbilden. 29 minuter in i halvleken utökar Pontus Grindberg lagets ledning och efter 33 minuter kommer också 0-3 via Ismail Mohamed Jama.

Publik i kanten av Mårtens Vall

På stopptid fick den månghövdade publiken äntligen jubla över Vrena IF:s första hemmamål efter att ha tvingats att väntat i en eon. Att det skulle bli lagkaptenen och huvudtränaren André Timonen som stod för detta mål kändes logiskt, han var utan tvivel planens bäste spelare denna lördag. Slutsiffrorna skrevs således till 1-3 vilket gör Vrena IF fortsatt poänglösa medan Nävekvarns GOIF är obesegrade i inledningen av säsongens division 7-spel.

Vrena IF:s André Timonen

Det må vara att vädret denna lördag var lite lynnigt. Att den heliga fotbollsmarken i Vrena lämnade en del övrigt att önska. Jag är tacksam över att ha fått dela samma mylla och inramning som spelarna och publiken. Det här kommer jag att bära med mig inombords länge. För dig som har svårare med närminnet kan jag erbjuda ett fylligt bildgalleri med ca 230 bilder som du når HÄR >>>

Tack!

Förskräckligt tung div 3-premiär för IK Tuns andralag

Seriepremiärerna duggar tätt och söndagen den 1/5 var det dags för IK Tuns andralag att möta Skogstorps GOIF på bortaplan. Det är uppenbart att något hänt på Orrlidens IP de senaste åren, nu när jag kom dit visade det sig att de har två konstgräsplaner på sin anläggning. Inte för att det var helt obekant för mig men senast jag var där var det naturgräs som gällde.

Seriepremiär för Skogstorp och Tun U på Orrlidens IP den 1/5 -22

När jag blev passerad av alla Tun-spelarna direkt efter matchens slut blev ombedd att inte blogga om tillställningen. Du kan utifrån detta räkna ut ungefär hur jobbigt det blev för dem denna premiär. Deras lidande skulle dessutom matchas med mitt fotografiska lidande under hela den första halvleken då 80% av spelet var längst den bortre långsidelinjen. Varför de tvunget skulle hålla sig där borta var för mig en gåta, särskilt som solstrålarna över plastgräset skapade förfärliga mängder värmedaller. Nåväl, var och en har nog av sina egna plågor.

Skogstorps GOIF:s anläggning Orrlidens IP i Eskilstuna-trakten

Jag har aldrig läst ett så långt och fylligt robot-referat på Södermanlands Nyheters sajt som efter denna match. Det indikerar att det blev många mål och många målskyttar. För egen del nöjer jag mig att konstatera att matchen slutade 10-3 efter 2-1 i halvtid. Med andra ord en ganska jämn första halvlek som faktiskt inte avslöjade vad som komma skulle. I inledningen av andra halvleken följdes lagen åt; 3-1. 3-2, 4-2, 5-2 och 5-3 innan det slutligen drog iväg från 69:e matchminuten.

IK Tun dras med många skador i sin trupp vilket är utmanande både i division 1 och division 3. Till division 3-premiären mönstrade man 14 spelare varav hälften var flicklagsspelare eller förstaårsseniorer. Det går definitivt inte att klandra dessa spelare för att det rann iväg men där finns kanske trots allt en delförklaring. Gissningsvis undviker ledarna att dra för stora växlar av detta samtidigt som Skogstorp har all anledning att glädjas och sträcka på sig efter sin prestation. De spelade bra, skapade fina anfall och varierande avslut.

IK Tuns mål gjordes av Sandra Rehn (2 stycken) samt Agnes Nord. Skogstorps mål gjordes av Gabriella Lund (3 stycken), Anna Jansson (3 stycken), Elin Linder, Elham Al-Jessem och sedan fick de god hjälp av Tun via två självmål (varav det andra var en rensningsbomb via egen spelare rakt in i egen kasse).

Den nyfikne hittar ett bildgalleri med drygt 120 bilder HÄR >>>

Jag tackar för denna gång och önskar båda lagen lycka till under säsongen 2022.

Tuns damer kryssade på gulbrunt underlag

Äntligen! Eller var det kanske ett något för tidigt påkallat "äntligen"? När IK Tuns division 1-damer traskade ut för match mot gästande Borens IK under valborgsmässoafton så gjorde man det för första gången denna säsong hemma på Enstaberga IP:s naturgräs. Plastgräs i all ära men det är på naturens egen matta fotboll må spelas. Så står det skrivet i de gamla rullorna och så ska vi göra. Men ... det var i ärlighetens namn inte mycket till gräsmatta och den hade nog behövt åtminstone en vecka till på sig för att växa och fylla ut alla gulbruna fläckar.

IK Tuns match mot Borens IK på valborg signalerade att nu är våren här

Att underlaget var svårbemästrat satte givetvis sin prägel på spelet. Ingen av lagen uppnådde någon form av skönspel. Jag tycker dock att gästerna matchen igenom höll en något högre kvalitet på sitt passningsspel, de nådde oftare fram med sina passningar och sökte enklare lösningar som funkade med hänsyn till underlaget.

Utmanande underlag på Enstaberga IP

Att IK Tun valde att spela hemma på Enstaberga IP är dock fullt förståeligt. Här infinner sig den gemytliga känslan som omöjligt går att erhålla på Rosvalla. Man kan bokstavligen välkomna både motståndarlag, domare och publik vilket trots stora ansträngningar är svårt på en anläggning likt Rosvalla. Och sedan tycker jag att man ska ha möjlighet att ta entré till sina hemmamatcher (för att få täckning för bl.a. domaravgifterna) vilket inte är möjligt på Rosvalla.

Publik på Enstaberga IP med det nya utegymmet i bakgrunden

Årets division 1-säsong är en balansgång på slak lina. Ännu en gång är det dags för någon slags omstuvning och skiktning i damfotbollsnivåerna och hälften av lagen ska bort till nästa säsong. Tufft? Ja, det kan du skriva upp! Och Tuns nya tränare Hampus Dahlström har tagit sig an den tuffa uppgiften att lotsa spelarna till prestationer som ska leda till de stordåd som krävs för att hänga kvar.

Assisterande tränaren Mia Johansson bredvid nya huvudtränaren Hampus Dahlström

IK Tun har fått in en del nytt inför säsongen men också tappat några spelare. Som det alltid brukar vara för de allra flesta lagen med andra ord. I inledningen av säsongen har IK Tuns damer även fått förhålla sig till ovanligt hög skadefrånvaro vilket är tufft att förhålla sig till. Borens IK är en nygammal bekant som jag sett någon gång tidigare men för åtskilliga år sedan. Inga bekanta ansikten för mig under valborgs-matchen men det är definitivt inte konstigt.

IK Tun gör sig redo för hemmahemma-premiären 30/4 -22

Borens IK samlar sig inför avspark på Enstaberga IP

Matchens första halvlek spelades i solsken men det var också en av få ljuspunkter. IK Tun hade svårt att få ordentlig kontakt mellan lagdelarna vilket delvis kan förklaras av passningskvalitén (och således även underlaget). Om något hände offensivt berodde det sannolikt på individuella prestationer. Inte heller gästerna var särskilt framgångsrika i offensiv riktning.

Till den andra halvleken hade molnen hittat in över idrottsplatsen men kanske är årgång 2022 av IK Tuns damlag ett mulet lag eftersom det verkade passa dem bättre. Nu knöt man ihop spelet bättre och fick med de offensiva krafterna i spelet. Likväl var det gästerna som hittade nätmaskorna först. På en mycket bra slagen hörna knoppade Josefine Breikert in 0-1 i 50:e matchminuten. Svaret från hemmalaget dröjde dock inte länge och det kom i form av en prickskjutande Katja Andersson som tryckte in ett hårt och välplacerat skott i 53:e minuten.

Här tar Katja Andersson sats för skottet fram till 1-1

IK Tun hade bud på fler mål under återstoden av matchen men kom aldrig närmare än Katjas frisparkskanon som tog i målburens överliggare. När slutsignalen ljöd efter ett par tilläggsminuter var det tydligt att gästerna var mer nöjda med det oavgjorda resultatet än vad hemmaspelarna var.

Du hittar 149 bilder från matchen HÄR >>>

Härnäst väntar Stureby FF på bortaplan för IK Tuns division 1-damer söndagen den 8/5. Dessförinnan hinner klubbens U-lagsdamer spela sin premiärmatch för säsongen när de söndagen den 1/5 åker upp till Orrlidens IP för div 3-match mot Skogstorps GOIF.

Lycka till, kör hårt och förhoppningsvis ses vi fler gånger under säsongen!