Hargs BK:s och TVSK:s juniorer i måndagsmöte på Krikon

Måndagen den 24:e juni, lite i bakvattnet efter midsommarhelgen, hade Södermanlands Fotbollsförbund gömt en liten pärla till match i sitt spelprogram. Hargs BK:s juniorlag mötte Trosa-Vagnhärad SK:s juniorer på mysiga Krikonbacken. Det är uppenbarligen inte bara i herrarnas division 3-serie de båda klubbarna nöter på varandra.

Juniormatchen mellan Hargs BK och Trosa-Vagnhärad SK befäste lagens platser i tabellen

Det finns inte tid för mig att bevaka all sport som pågår i Nyköpings-området. Ambitionsnivån är att försöka täcka så många seniorlag som möjligt i fotboll under sommarhalvåret. Lyxen att se samma lag flera gånger samma säsong är inte något jag kan unna mig särdeles ofta. Barn- och ungdomsidrotten kommer i andra rummet vad gäller bevakningar (men som mångårig ungdomsledare kan jag i alla andra avseenden hysa den största respekt för vad våra yngre idrottare åstadkommer). Fotboll på juniornivå har jag inte sett tidigare (vad jag minns) och på flicksidan har det inte funnits i vårt distrikt sedan Gustav Vasas dagar. Typ.

De två strandskatorna vid Krikonbacken under måndagskvällen var mer än lovligt störande

Jag visste alltså inte riktigt vad jag kunde förvänta mig av juniormatchen mellan HBK och TVSK. Hemmalaget har en bra position högt upp i tabellen medan gästerna kämpar längre ner bland flera lag med ungefär lika många inspelade poäng. I denna serie återfinner vi ären ett juniorlag från IFK Nyköping (om någon nu funderar över detta.) Regelmässigt är det i alla fall så att juniorerna inte spelar 3-mannafotboll med innebandysarg ... Gott så.

Hargs BK:s juniorer redo för matche på Krikon den 24/6 -19

Trosa-Vagnhärad SK:s juniorer på Krikonbacken den 24/6 -19

När det gäller spelarna i Hargs BK:s juniorlag vet jag att flera av dem har erfarenhet sedan tidigare säsonger från spel på seniornivå. Jag gissar att det kanske även gäller några av spelarna i TVSK:s juniorlag. Båda klubbarna har U-lag på seniornivå i division 7 respektive 6 utöver representationslagen i division 3 Södra Svealand. Bra utvecklingsmöjligheter för killarna i båda klubbarna!

Domartrion med huvuddomare Vincent Hellquist assisterad av Shabbe Anwar och Choman Nawroli

Redan i matchinledningen insåg jag att här gick det undan. Emellanåt spelades fotbollen i ett högre tempo än vad lagen behärskade. Spelarna var både fysiskt tuffa och atletiska vilket gav många situationer att fotografera ute på planen. HBK kändes tyngre och med mer pondus än sin motståndare, kanske var det rutinen från vissa blåklädda spelare som bidrog till detta.

Delar av publiken på Krikonbacken prövade sina motljusegenskaper vid klubbhusväggen

Smart, några pizzakartonger och måndagsmiddagen var säkrad för några i publiken

Under första halvlek var hemmalaget spelförande. Det dröjde dock innan man hittade rätt och lyckades skapa något riktigt vasst framåt. Jag grubblade lite över varför HBK hade förtvivlat svårt att spela säkert när så krävdes. De "enkla" bollarna slogs allt som oftast bort. Detta skulle komma att dominera deras insats i delar av andra halvlek men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Först kommer vi till matchens första mål som gjordes av Hampus Almberg i 36:e minuten. En långboll med studs som Hampus knoppar in i mål. Det följdes sedan upp med en nick i ribban av hemmalaget när det återstod en minut av halvleken.

Hargs BK:s juniorer har verkligen en rutinerad tränare i Mats Petersson

Den andra halvleken inleddes med ett par anfallsvågor från Harg men de blev resultatlösa. Därefter föll man ner i någon slags koma, kanske hade man ätit av pizzorna som någon i publiken hade handlat. TVSK kvitterade till 1-1 i 48:e minuten genom Nabi Shukury. Efter detta följde en 10-minutersperiod då hemmalaget spelade till synes nonchalant medan gästerna var rejält på hugget och hotade gång efter gång. Spetskvalitéerna hos ett par spelare i hemmalaget denna kväll skulle dock komma att avgöra och 2-1 kommer från Linus Arringes fot i 59:e minuten.

Linus Arringe gav återigen Harg ledningen mot TVSK med sitt 2-1-mål

Sju minuter efter ledningsmålet utökade Hampus Almberg ledningen till 3-1. Den gode Hampus leder juniorseriens skytteliga fullständigt överlägset med sina hittills gjorda 18 mål efter 10 omgångar. (Tvåan i skytteligan har gjort 9 mål.) Den riktiga spiken i kistan slog sedan Linus Arringe in när han gjorde 4-1 i 73:e minuten. De hungriga avslutarna visste vad de gjorde när de avancerade fram och placerade sina skott lågt vid stolproten gång efter gång.

Hampus Almberg i Hargs BK:s juniorlag stod för två mål och en kullerbytta denna måndagskväll

TVSK hade mer att säga till om i spelet under andra halvleken men det var Harg som gjorde målen. Kanske var det retroaktiv utdelning från den första halvleken. Det skulle dock komma ett tröstmål för gästerna då Oscar Snell fastställde slutresultatet till 4-2 i 82:a minuten.

Allt som allt en trevlig upplevelse med juniorfotboll på Krikonbacken en måndagskväll i slutet av juni. Jag har samlat ihop en brokig skara bilder från matchen som du hittar HÄR >>>

Jag önskar båda lagen stort lycka till i det fortsatta seriespelet!

Nu är bron Råbys ansvarsområde

Det var några år sedan de gamla antagonisterna Råby-Rönö IF och Stigtomta IF drabbade samman. Då skedde det i division 6. Det som hänt sedan dess är att Råby etablerat sig som ett topplag i division 5 medan Stigtomta visat sig vara ett stabilt lag för övre halvan av division 6. Efter fjolårssäsongen lyckades dock Stigtomtas fotbollsherrar imponera på friplatsnämnden i så pass stor utsträckning att man till säsongen 2019 erbjöds en plats i herrfemman. En plats man så här långt in i seriespelet inte riktigt lyckats motivera.

The Two Martins i kantduell på Råbyborgen. Finnberg och Eriksson i en blågul röra.

Ett derby av denna kaliber är blind för tabellpositioner, målskillnad och inspelade poäng. Derbyt har ett alldeles eget liv, frikopplat från sena tisdagsmatcher på bortaplan i Eskilstuna där ambitionen är en poäng och hemma i sängen före klockan 23.30. Och lördagens division 4-match på Folkungavallen mellan IFK Nyköping och Runtuna IK får behålla sina bengaler och ståhej med vetskapen att det derbyt inte är ett riktigt Derby. Prestige, gamla oförrätter samt bonnalagens vandring på samma mylla ger derbymatcher med stort D.

Slaget om Täckhammarsbro - årets match i den lokala fotbollen

Häst och vagn har ersatts av fler hästkrafter. Det blev slutligen proppfullt på parkeringen.

343 åskådare räknades in på derbymötet mellan Råby-Rönö IF och Stigtomta IF

Lapp på luckan i barnvagnssektionen

Efter denna vådliga drabbning står det klart att det blir Råby som har förvaltningsplikten över den där jäkla bron vid Täckhammar. Jag hoppas de sköter uppdraget, bron är rätt smutt och bra att ha. Med eller utan broavgift. Segern med 2-0 (1-0) var säkerligen skön men den tillkom inte efter en match full av sprudlande och publikfriande anfallsfotboll. Nu tror jag att varken spelare eller publik hade förväntat sig något annat än stenhård kamp, fingrar i ögonen, naggande på hälsenor och försvarande av varenda centimeter knastertorr gräsyta som man tillfälligt lyckats erövra.

Råbyborgens fotbollsplan var bitvis utsatt för grav torka

De båda konkurrenterna har trupper bestående av fler ärrade veteraner än lovande talanger. Kanske står någon late bloomer i ålderskategorin 30+ på tillväxt. För att under någon sekund bli lite allvarlig så är väl bristen på tillväxt ett hot i en relativt nära framtid för herrseniorverksamheten i både Råby-Rönö IF och Stigtomta IF. Något man som utomstående bör ha respekt för är det samlade kunnandet och mängden rutin och erfarenhet som klev ut på fotbollsplanen under denna match. Jag vet att de båda lagen hyste den respekten gentemot varandra. Att det dessutom saknades ytterst kompetenta fotbollsspelare och profiler i de båda matchtrupperna inför detta heta derby drabbade nog de båda lagen lika mycket, kan jag tro.

Derbyts domartrio bestod av Arnold Andrawes, Zsolt Feith samt Fadi Zaki

För mig blev det en snärjig lördag och jag kan inte begripa hur SMK Nyköping kunde lägga sin SM-deltävling i rally på samma dag som Slaget om Täckhammarsbro. Obegripligt. Oavsett hur osynkad tävlingskalendern var så kunde den som uppskattar bastuvärme njuta lite extra med matchstarten klockan 13.00 och därmed en sol i zenit. För oss andra lidande stackare var det bara att torka svetten ur armhålorna och bita ihop.

När jag passerade hördes önskemål om nya profilbilder från båsets innanmäte. Fixat med skott från höften.

Även om det inte var någon sprudlande och anfallsintensiv tillställning så blev den händelserik. De båda lagen stretade på ganska bra och gav inte något direkt utrymme för sina målvakter att bli utsedda till matchens lirare. Undantag fanns dock och det kommer vi till alldeles strax. Hemmalaget nådde fram först och vred upp korken till målflaskan. 1-0 av Martin Wendt på hörna i 18:e minuten.

Martin Wendt knoppar in 1-0 i bortre burgaveln

Råby-Rönös Martin Wendt inledde målskyttet

Bottenlaget Stigtomta gav definitivt inte upp efter baklängesmålet. Repliken kom men uttalades uppenbarligen inte tillräckligt tydligt utan ledde endast till en nick i ribban av Daniel Frick på Niklas Wennerbergs finfina förarbete.

Bilden är värdekass men visar hur nära en kvittering Stigtomta var i första halvleken

I slutet av första halvleken blev det händelserikt framför Fredrik Larsson i Stigtomta-kassen. En straffsituation, som i ärlighetens namn kan diskuteras (men det leder ju inte framåt), gav straff för hemmalaget men också en mindre mental härdsmälta för gästernas Marcus Carlsson vars förflugna ord tolkades som kritik mot domaren (?) och det röda kortet höjdes till skyn. Jonas Käck, tidigare i Stigtomta IF, fick se sin straff räddad av Fredrik i SIF-målet. Nuff said.

Hela bildsekvensen kring straffen finns i mitt flöde på Instagram och Facebook för den nyfikne

Marcus Carlsson synar det röda kortet

Under första halvlek tvingades tyvärr även Råbys Jesper Agerin utgå efter en fällning med axelpaj som slutresultat. Ungefär som när Chribbe Haglund körde punka på SS1 under fredagskvällens Rally-SM. Nu har Råby hyfsade alternativ och i detta fall blev det deras lycka. Men först togs det en välbehövlig halvtidsvila för fotbollskrigarna. Publiken tvingades istället resa sig från de nyuppförda bänkraderna eller från sina medhavda brasseråttfällsstolar. Det vankades golfbollshystning med välsponsrade priser på spel.

Det haglade golfbollar under några intensiva sekunder på Råbyborgen

Slagets andra halva bjöd på fortsatt tufft spel. Ingen ville kliva undan. Några solklara målchanser skapades dock inte och det kändes som att hemmalaget inte riskerade att gå bort sig i försvarsarbetet. 1-0 är förvisso bräckligt men den där sista spetsen lyckades inte gästerna plocka fram ur verktygslådan. Hur duktig han än är den där Niklas Wennerberg. En längre boll i 90:e minuten, en missad rensning och bollen hamnar vid fötterna på Jesper Jansson som fastställer slutresultatet till 2-0.

Och här kommer 2-0 från Råbys Jesper Jansson

Bilden på Jesper Jansson är tagen tidigare under matchen när han knappt blivit uppvärmd

Jag skulle kunna lyfta fram ett par tre spelare i respektive lag som jag tyckte gjorde extraordinära insatser. Men samtidigt tycker jag att båda lagen stred och kämpade för varandra och för klubbmärkena på sina matchtröjor. Råbys säkrare anfallsspel och stabilare division 5-kapacitet gav dem segern men jag kan också tycka att Stigtomta inte förtjänade att förlora.

Jag har redan utropat detta till årets match inom den lokala fotbollen. Returen i Stigtomta då? Det kan säkert bli hur bra och trevligt som helst men säga vad man vill om Stigtomta IP, den anläggningen kommer inte riktigt upp i samma nivå som fina Råbyborgen. Matchen spelas dessutom den 21/9 vilket innebär att hösten gjort sitt intåg med tillhörande regn och rusk.

Är du nyfiken på matchbilder från Slaget om Täckhammarsbro? Då ska du klicka på följande länk som tar dig till ett bildgalleri med 240 bilder >>>

Tack!

Högtidsstund för rallyfantasterna

Vi slöt upp från både när och fjärran. Den traditionella rallytävlingen Gästabudstrofén hade inför detta år fått SM-status och som tredje deltävling i ordningen lockade den till sig en stor skara nyfikna, entusiastiska och fascinerade åskådare. Inget konstigt med det, klassen på startfältet gick inte av för hackor och uppe på detta hade vi sydsörmlänningar ett antal hemmaåkare att hålla extra koll på.

Föråkare Patrik Sandell och Per Almkvist i en Ford Escort på SS1 under fredagskvällen

Måhända var de 85 bilarna som kom till start ett försiktigt antal som gärna fått vara större. Det jag förstått är att tiden mellan SM-deltävling nr 2 den 30/5 och Gästabudstrofén den 14-15/6 varit i knappaste laget för den som behövt skruva, laga och lappa på bilen. Det är väl knappast jättemånga inom den svenska rallyskaran som har råd att ha stora team som inte gör annat än servar bilarna.

Den gamla tvålfabriken Sunlight i Nyköping var tävlingscentrum och depåområde under Gästabudstrofén

Jag är personligen mycket tacksam för möjligheten att titta till en motorsporttävling av denna digniteten. Det är ju inte min idrottsliga hemvist men oj vad jag tilltalas av den motorsport som jag tagit del av de senaste åren. Att SMK Nyköping lyckats ro iland arrangemanget som en SM-deltävling innebär är imponerande. Först och främst har de under åren lyckats göra sig ett respekterat namn i rallysammanhang och sedan har de till i år levererat 300 funktionärer, 12 specialsträckor på varierande vägar, faciliteter för den jättecirkus som drog in över Nyköpingsområdet samt allt annat som krävs för att lyckas. Kudos, verkligen.

Slitigt värre i depån för teamet runt hemmaåkaren Frans Harrén-Söderbäck och Charlie Ekström

Stortävlingar likt denna för med sig massor av besökare vilket näringslivet i Nyköping torde vara synnerligen lyckliga över. Nu såg jag ovanligt många husbilar vid depån och i terränglådan så kanske var en del långväga gäster självförsörjande. Husbilspubliken kanske nöjer sig med att se rallyteamen spendera galna summor pengar för att hålla på med sin favoritsysselsättning. Det går liksom inte att blunda för att motorsport kräver rejäla investeringar och ska man dessutom köra sönder bilen blir det så kostsamt att jag inte törs göra en kalkyl för detta.

Nyköpingsföraren Christoffer Haglund uppvisade optimism inför Gästabudstrofén ett par timmar före starten

Gästabudstrofén avgjordes alltså på 12 specialsträckor runt Nyköping och södra Södermanland. Det var nio unika sträckor samt tre som kördes två gånger vardera. Fredagskvällen bjöd på dubbelkörning på en sträcka mellan Ånga och Björksund och vi var många ivriga åskådare som tog tillfället i akt att konsumera rally så fort möjligheten gavs. Jag valde att ta mig till målgången av specialsträckorna 1 och 2 uppe vid Björksund. Tyvärr låg publikparkeringen endast nere vid starten och sträckan mätte 7,7 kilometer vilket kändes i längsta laget att gå för mig och min höft. Hitta en plats längst transportsträckan utan att stå i vägen blev en utmaning och jag lyckades till sist parkera min bil där jag inte riskerade att blockera någons framfart.

Bredvid en liten traktorväg hittade jag en plats men det blev långt att gå i alla fall

Nja, det finns visst fog för att hävda att rally inte direkt är en lättillgänglig sport. Även om sträckorna går på välbekanta grusvägar så kräver det en hel del för att komma dit. Och att därefter söka upp en "bra" plats att stå på är nästa utmaning. Som fotograf vill jag ju ha något extra, är jag åskådare utan kamera kanske jag prioriterar möjligheten att följa fordonen under en längre sträcka i öppen terräng.

Vid Björksund var det så midsommarvackert att det nästan gjorde lite ont

På rekommendation sökte jag mig till slutet av specialsträcka 1 (och 2) där jag fått höra att kurvorna var knixiga och utmaningarna lite större för förarna och kartläsarna. Jag besitter inte förmågan att titta i en karta för att avgöra hur svår en väg kan vara för en rallyförare. Det där backkrönet med efterföljande feldoserad kurva som endast kan hanteras av de rutinerade rävarna som kört rally i decennier. Typ.

Avlyst väg under pågående rallytävling

En liten bit in på grusvägen vände jag mig om och såg målgången på SS1 och SS2

Det var varmt i fredags kväll. Väldigt varmt. Och vi har haft nederbördsfattigt i denna del av landet ganska länge. Torra grusvägar dammar, om nu någon är ovetande kring detta. Jag hittade min kurva, faktiskt en riktigt bra plats, som jag kom att dela med flera andra åskådare samt en duktig fotograf vid namn Joakim Winberg. Bara en sådan sak.

På denna plats stod jag och tuggade grusdamm i någon timme på fredagskvällen. Fredagsmys.

Vad lockade mig till denna plats? Jo, i en innerkurva kan jag komma nära de passerande fordonen och följa dem med en panorerande kamera för att få lite farteffekt i bilderna. Och min ambition i denna tävling var att fotografera alla passerande deltagare. Lite statiskt och tråkigt att titta igenom ett sådant bildgalleri men samtidigt mest schysst mot teamen eftersom de alla får chansen att synas på bild.

Joachim Grahn och Rickard Nilsson sveper förbi med glödande bromsar

De lämnar eftersom ett dammoln och ...

... tyvärr också en del vassa storstenar som publiken hjälptes åt att sparka bort

I den lågt stående solens kvällsstrålar var dammet nästan (!?) vackert

Jag fotade alla ekipage som mäktade med att ta sig till slutet av specialsträcka 1. Det tog ungefär två timmar för hela startfältet att mala sig igenom de 7,7 kilometerna. Tyvärr fick några team kasta in handduken redan på första specialsträckan, och i den takten fortsatte det under hela rallyt. För Christoffer Haglund och Jens Jakobsson satte en sten-kontakt med efterföljande punktering stopp för möjligheten att köra specialsträcka 2. De kom dock igen under lördagsmorgonen och fortsatte tävla. SMK Nyköpings Jonna Eson Brådhe hade ännu mer otur då en kabelbrand i början av SS1 förhindrade henne att hävda sig såsom hon hoppats. SMK Nyköpings Hampus och Caroline Lindqvist som startade allra sist kom inte långt innan de rullade och bröt tävlingen. Sådan är idrotten och rally är inte det minsta förlåtande om oturen är framme.

Christoffer Haglund och Jens Jakobsson passerade mig med punktering på höger framdäck

Jag valde att lämna Björksundsområdet innan SS2 skulle köras. Det fick räcka för kvällen. Ny utmaning på lördagsmorgonen väntade och jag åkte hem till Stigtomta för att tömma kamerorna på bilder samt ladda om batterierna (både mina egna och kamerornas). Min lördag började med en kort resa till specialsträcka 4 som började i Vrena och sträckte sig bort till Bettna. I mitten av denna specialsträcka fanns publikparkeringen och därifrån kunde man gå en liten bit fram till området kring Vevelsund. Sörmländsk landsbygd när den är som allra vackrast.

Publikparkeringen tog Stigtomta IF hand om

Tidig morgonpromenad för att komma in på SS4

Vevelsund lockade med en bestämd vägböj framför mangårdsbyggnaden

Min taktik under lördagsfotograferingen blev snarlik den jag hade under fredagskvällen. Hela det återstående startfältet fotograferades från en och samma punkt. Denna gång såg jag bilarna under en lite längre stund vilket gav chansen till mellan två och tre bilder per bil istället för de en till två bilder kvällen innan. Små nyansskillnader, dock inte lika stora chanser att bjuda på fartfyllda bilder. Men det var naturskönt i omgivningarna och på så sätt blev bilderna trevliga som visade upp lite miljö runtomkring.

Gästabudstroféns segrare och enda bil under 1 timme blev Johan Kristoffersson och Stig Rune Skjaermoen

Bäst av SMK Nyköpings team lyckades Hampus och Pontus Jakobsson i klassen otrimmat 2 WD. De kom in på en finfin tredjeplats, 9 sekunder efter segrarna i klassen. För att slippa rabbla så hänvisar jag till resultatlistan som du hittar HÄR >>>

Mina bilder från SS1 och SS4 hittar du genom att följa nedanstående länkar:
Startfältet som passerade slutet av SS1 >>>
Startfältet som passerade mitten av SS4 >>>

Det här var kul, visst gör vi om det igen SMK Nyköping?!?

Hänryckt på folkrace-tävling

I helgen roade sig ett 150-tal folkrace-ekipage med entourage och publik på Björshultsbanan utanför Nyköping. SMK Nyköpings tvådagarstävling, sponsrad till namnet BDS-pokalen, avgjordes den 8-9/6. Att det var under pingsthelgen hade gått mig helt förbi, borde jag ha stannat hemma för att pingstpynta istället för att fota skrynkliga bilar?

Och det där med motorsport och damm är ju inte helt unikt

När söndagens gled in mot eftermiddagen hade 120 heat körts innan det var dags för final-passet (med 12 stycken A-, B- och C-finaler i de olika klasserna samt en avslutande superfinal). Jag var inte på plats överhuvudtaget under lördagen och gled in lite nonchalant någon timme efter att söndagens heat startade klockan 10.00. Och jag lämnade arenan när A-finalerna skulle börja ... Ibland kommer livet ikapp och jag var trots allt nöjd med att få andas, lukta, se och höra folkrace under någon timme.

Varvet i depåområdet försöker jag värna om, det är kul att se all aktivitet mellan heaten

En mindre justering av fälgkanterna behövde göras med finmekanikerns bäste vän släggan

Det är snarast så att slät plåt på en folkracebil ser konstigt ut

Motorsport lockar och folkracetävlingar drar onekligen publik. Det är underhållande, händelserikt och väldigt överskådligt att konsumera motorsport på Björshultsbanan. Många rödbrända armar och anleten kunde skådas efter lördagens värmedallrande solkanonad. Söndagens mer molniga och växlande väder var dock mycket mer i min smak.

Publiken kantade Björshultsbanan under helgens folkracetävling

Ibland moln, ibland sol, emellanåt blåsigt och även några regnstänk

I tävlingsprogrammet läser jag bland annat följande om vilka klasser och hur många anmälda det var under tvådagarstävlingen:

• Junior, 26 startande
• Dam, 22 startande
• Veteran, 20 startande
• FWD, 45 startande
• RWD, 44 startande

Hur många som verkligen kom till start ska jag låta vara oskrivet. Tyvärr har jag i skrivande stund, två dagar efter att tävlingarna är avslutade, inte ett enda resultat ett redovisa. Hade jag stannat för att fotografera även de avgörande finalerna hade jag kanske kunnat berätta mera men nu får jag hänvisa till SMK Nyköpings hemsida där resultaten sägs publiceras så småningom.

BDS-strandflaggor kantade Björshultsbanan

Under pågående tävling är anslagstavlan vid sekretariatet välbesökt bland förarna

Dignande prisbord, galet många pokaler som skulle delas ut efter tävlingarnas slut

En folkracetävling av denna storlek snor man inte ihop i en handvändning. Hemmaförarna som ville vara med i tävlingen hade betinget att själva ordna fram två funktionärer vardera om de skulle ges chansen att tävla. Det går åt många händer och fötter, ideella krafter som vi måste vara rädda om och även berömma. Insatserna är helt avgörande för om motortävlingarna ska kunna genomföras, något som självklart också gäller det stundande SM-rallyt den 14-15/6.

Funktionärer på startplattan

Banfunktionärer från några stationer som tillsammans vänder en bil på rätt köl efter en vurpa

Tävlingsledningen berättade för mig att det inför tävlingarna höjts röster från vissa förarhåll mot SMK Nyköpings val att köra dessa tävlingar med ett alternativspår. Ur förarperspektiv skulle det innebära en säkerhetsrisk. Jag kan personligen omöjligen värdera detta men under den stund jag var vid banan såg jag inga incidenter vid utgången av alternativspåret, däremot smällde det på andra håll där förare laddade för fullt och tryckte sig själva eller andra över ända. För mig som publik tillför ett alternativspår en intressant aspekt där förarens taktiska förmåga sätts på spel. Nog om detta.

Ett alternativspår måste tas en (eller vid tjuvstart två) gång(er) under ett heat

Vägval (till vänster alternativspåret)

Som vanligt började jag mitt besök vid Björshultsbanan med ett par varv i depåområdena. Därefter började jakten på tävlingsansvarige som kunde ge mig access till innerplanen. Att fota från sidorna av banan funkar men nackdelen är att man då befinner sig en bit över de tävlande vilket inte är optimalt (tycker jag).

Där nere bland trailer-släpen i långböjen hamnar jag och mina kameror allt som oftast

Med gul väst och ett klartecken från tävlingsledningen tog jag mig in på innerplanen och började med att fota ett par heat i närheten av mållinjen. Sedan rörde jag mig ner mot banans bortre domäner. Efter det sista heatet innan finalerna behövde arrangören göra ett längre uppehåll för att ombesörja ett ordentligt underhåll av underlaget.

Banan blev ompysslad innan finalkörningen

Denna gång gjorde jag mig verkligen ansträngningen att försöka panorera med långa slutartider i större utsträckning än någonsin tidigare. Ett vågspel eftersom det riskerar att fylla kameran med enbart suddiga och misslyckade bilder. Men om min panorering sitter är det ju riktigt trevligt eftersom det ger mer skjuts och fart i bilderna.

SMK Nyköpings Adam Carlsson i den framhjulsdrivna klassen 

Richard Ådén, SMK Nyköping, tävlade i den bakhjulsdrivna klassen

Självklart fanns det många förare som tävlade för SMK Nyköping på plats. Och många, många andra namnkunniga och skickliga förare. Min närvaro var inte heltäckande under denna tävlingshelg och jag fick bara med en bråkdel av alla ekipage. Så blev det denna gång och nästa tävling är det andra förares tur, eller otur beroende på hur man ser det, att fastna på bild. Jag har hur som helst fått ihop ett mustigt och matigt bildgalleri med över 300 bilder som du hittar HÄR >>>

Nu laddar jag om kamerabatterierna till det stundande SM-rallyt. Kanske hittar jag rätt i terränglådan och hinner lägga någon av helgens timmar vid en specialsträcka och i så fall hoppas jag på härlig fart, bra fotomöjligheter och en och annan actionfylld bild. Om inte jag lyckas med detta önskar jag hur som helst SMK Nyköping stort lycka till med jättearrangemanget!