Mellandagsbandy i Katrineholm

Min personliga historik med bandyn är lika dyig, långgrund och ytlig som Strandstuguvikens badplats utanför Nyköping. Jag lägger mig platt, erkänner utan omsvep att jag inte sett någon bandymatch live förrän mitt första besök på Backavallen säsongen 2016/17. Självklart är jag oerhört medveten om bandyns kulturella betydelse, sportens tjusning och dess dramatiska tillbakagång bl.a. här i Södermanland. Jag minns otaliga TV-sändningar med en osynlig boll, Bempa, Pinnen och allt vad de kallades. (Otroligt nog är jag, trots uppnådd gubbålder, för ung för att ha varit med på Orvar Bergmarks tid ...)

Bandyportfölj på Backavallens betongläktare

Betänk att mitt Katrineholm Bandy-perspektiv är kort. Och någon eventuell storhetstid för bandyn i Katrineholm är utanför mitt blickfång. Jag följde dem under säsongen 2016/17 då de degraderades ur allsvenskan, jag såg dem spela sig genom en ganska medioker division 1-serie 2017/18 på en skridsko och sedan följde de upp avancemanget med att via kval 2018/19 hänga kvar i allsvenskan. Inte ens under årets premiärseger över IFK Kungälv fick jag se något som verkligen avslöjade vad de hade i bakfickan för säsongens allsvenska spel. Halva serien var avklarad i och med annandagsomgången och Katrineholm är ett av topplagen. Wow.

Katrineholms tränare Roger Carlsson är ett lyckosamt drag för bandyn på orten

Söndagen den 29/12 bjöd Katrineholm Bandy tillsammans med kommunen och sponsorerna till familjedag i bandyns tecken. För första gången på flera år hade inte KVBS glädjen att arrangera en klassisk annandagsmatch så de fick laborera med en mellandagsmatch istället. Upplagt för mycket folk under de lediga och lite slöa mellandagarna även om vädret var ofantligt icke-vinter-aktigt och rent av klipp totalt odugligt. Men hur familjevänligt skulle mötet ute på isen bli egentligen? Mina farhågor kom fullständigt på skam, gudskelov, trots de skarpa tongångarna efter annandagsmötet mellan Nässjö IF och Katrineholm Bandy. Jag har läst och lyssnat på utsagor från båda sidorna, vet vad jag tycker men lämnar detta utan fler kommentarer. Disciplinnämnden har sagt sitt och avstängningar samt skador fanns i bakvattnet och påverkade returmötet lagen emellan under söndagen.

Nässjö IF:s tillresta supportrar var hängivna och satte härlig färg på tillställningen

Även Katrineholms-klacken bjöd på inramning till den intressanta bandymatchen

Det har i efterhand gått att läsa att söndagens match bjöd på en dålig insats från Katrineholm. Samtidigt var nog inte Nässjö IF särskilt nöjda heller. Faktum är att jag läst flertalet recensioner efter Katrineholms matcher som hävdar att de spelat dåligt. Lik förbaskat har de vunnit huvuddelen av sina matcher och ligger tvåa i tabellen på samma poäng som serieledande Ljusdals BK. Jag minns ett referat där man vunnit och faktiskt hävdat att det kan ha varit den bästa insatsen någonsin. Hoppas det inträffar igen och att jag råkar vara på plats på Backavallen när det händer. För mig var det otroligt stor skillnad på lagets uppträdande och förmågor under söndagsmatchen (främst under andra halvan av matchen) jämfört med vad jag sett de senaste åren. Självförtroende? Absolut, både individuellt och kollektivt men säkert många andra orsaker också trots att truppen i stora delar är oförändrad.

Backavallen tog emot 1156 åskådare under söndagens match

Den rent bedrövliga inledningen på matchen för Katrineholm mot Nässjö fick mig att känna igen mig från de två matcher lagen emellan som jag tidigare sett (säsongen 2016/17 och 2018/19). Nässjö gled ifrån till 0-3 under de första 23 minuterna. Hemmalaget stod på hälarna, om man nu kan göra det i ett par skridskor, och såg loja och handlingsförlamade ut. Denna brist på geist har präglat tidigare möten då Nässjö vunnit stort. Det som hände under annandagen innevarande säsong var dock att Katrineholm vann med 7-4 och det kändes avlägset att de skulle skrapa ihop någon poäng denna gråmulna retursöndag. Om förhandssnacket och de irriterade känslorna mellan klubbarna efter annandagsmötet gett tändvätska åt något håll så var det uppenbarligen enbart Nässjö-spelarna som hinkat i sig av denna svårsmälta dryck.

Inledningsvis hade Nässjö IF som motståndare under kontroll på Backavallens mjuka is

Någonstans lyckades hemmalaget hitta syre och med halvtimmen spelad kunde de stoppa raset. En reducering till 1-3 i 34:e minuten av Robin Hellqvist följdes upp av ett minst lika viktigt Niklas Eriksson-mål fram till 2-3 i 45:e minuten.

Robin Hellqvist bidrog med mer än sitt reduceringsmål fram till 1-3

I halvtidspausen stod jag och kliade mig i huvudet och undrade hur i hela friden denna match skulle sluta. Nässjö hade så här långt varit det bättre laget men denna säsong har ju Katrineholm lyckats slå sig fram till bra resultat utan att spelet alltid stämt. Min grundtro tog dock fasta på vad som varit förr och därför var jag pessimistisk.

Charmigaste pausunderhållningen på Backavallens is!

När Nässjö IF prickade in 2-4 efter 10 minuter av den andra halvleken var det åter två mål upp för Katrineholm Värmbol BS (någon gång måste jag ju ange deras korrekta namn i bloggtexten). Det var inte vilket mål som helst utan en ärta från 30 meter rakt upp i klykan. Hemmalagets styrka denna säsong har dock varit anfallsspelet och målfabrikationen. Med Linus Doktare på skadelistan var det upp till Niklas Eriksson och de övriga att kliva fram. Och det gjordes. Reduceringen till 3-4 kom från Niklas Erikssons klubba i 64:e minuten.

Niklas Eriksson bombar in 3-4 mot Nässjö IF i andra halvleken

Nu var det tydligt att det var ett lag som jagade och ett lag som jagades. Mer och mer av skridskoåkningen, passningsspelet och kommandot tillhörde hemmalaget. Och kvitteringen kom slutligen i 71:a minuten då Eric Lisell hittar rätt. En lirare som syntes mycket i denna match och som i mina ögon var planens gigant. 4-4 skulle stå sig till matchens slut och på sätt och vis var nog båda lagen nöjda och missnöjda med det resultatet. Intressant.

Katrineholms Eric Lisell räddade poäng till sitt lag med kvitteringen till 4-4

Jag fick se Katrineholm Bandy ta poäng av Nässjö IF. Det har inte hänt tidigare. Jag har insett att det finns substans i bandyn i grannbyn, att de har byggt något robust som håller för påfrestningar även om spelet inte alltid stämmer.

I halvdunklet fick jag ihop något som kan likna ett bildgalleri och du hittar mina bilder HÄR >>>

Peace out

Smakstart för Nyköpings SK i fortsättningsserien

Det är inte så tokigt att vara serieledare redan innan ett seriespel påbörjas.

Känslorna runt Nyköpings SK och deras missade Allettanplats är inte helt positiva, något som laget kanske hittat ett förhållningssätt till men vi andra går nog fortfarande runt med en märklig eftersmak i munnen. Nej, nu är det dags att lägga det som en gång varit bakom oss och titta framåt. Fortsättningsserien i division 1 kallas "Vår" och där har HockeyEttan Västras sju sist placerade lag landat. Bäst av de sämsta blev Nyköpings SK med lördagens motståndare Forshaga IF tätt efter.

En förväntad toppmatch som inledning på fortsättningsserien med andra ord. Kul!

Nyköpings SK och Forshaga IF inledde fortsättningsserien med möte på Rosvalla den 28/12 -19

Långt borta i fjärran hägrar en play off-plats för det lag som lyckas placera sig först i fortsättningsserien. Är man i andra änden av tabellen är det inte lika roligt. Vi i Nyköping får hoppas att Nyköpings SK är en av kandidaterna till play off-platsen. Nu har ju denna säsong inletts med Allettan-ambitioner som visat sig komma på skam så lite ödmjuk inställning kring detta kan nog vara på sin plats.

Till mellandagsmatchen på Rosvalla kom 629 åskådare

En rolig sak med fortsättningsserien är att vi får ytterligare två sörmlandsderbyn i och med att även Eskilstuna Linden finns bland de sju lagen. Jag missade hemmamötet mot Linden p.g.a. en julfest men något sådant ska väl inte ligga i vägen den 3/1 då NSK välkomnar Eskilstunalaget?! Om nu inte min arbetsgivare firar trettonhelgen på det sättet ... Men kanske är inte Linden-matcherna något att se fram emot, Nyköping åkte ju på duktigt med däng mot dem i grundseriens båda matcher.

Vad har division 1-nykomlingarna Linden som Nyköpings SK saknar? Kontinuitet? Team spirit?

Jag klarar banne mig inte av att fota Nyköpingshockeyns intro

Värmländska Forshaga har mer att komma med till bordet än en härlig dialekt och laminatgolv. De har ett ishockeylag också. Nyköpings SK gled förbi dem med absolut minsta möjliga marginal i grundseriens sista omgång (samma poäng och samma målskillnad!) och det var med andra ord en jämnstark motståndare på Rosvallaisen under lördagen. Spelmässigt tyckte jag att Forshaga IF bitvis var snäppet vassare än sin motståndare men det var ett svåranalyserat möte tack vare många utvisningar.

Gryphons stod för en färgklick i klackhörnan

Det jag tyckte mig se med mina otränade hockeyögon var ett gediget och hårt försvarsarbete från Nyköpings SK:s sida. Disciplinerat med enstaka inslag av bjudningar och slarv. När de kom fel valde tränare Owe Holmberg att ta en timeout i andra perioden för prata in spelarna och styra upp verksamheten. Nyköping hade också spetsigare avslutare än vad Forshaga hade i truppen. Och en del tur, det är i alla fall min slutsats efter 1-0-målet och hur slutligen 3-1 tillkom.

Owe Holmberg instruerar under den timeout som togs i andra perioden

Owe står stadigt i sina tränarskor (om nu någon undrar)

Halvvägs in i första perioden har Forshaga satt press på hemmalaget. I det läget lyckas Nyköpings SK norpa en puck vid egen blålinje som var ytterst nära att sätta Forshaga i ett ypperligt läge att komma tre mot en. Nu blev det istället en omställning och 1-0 via Oliwer Stensson. Små, små marginaler till Nyköpings fördel.

Nyköpings SK:s Oliwer Stensson sätter 1-0 i första perioden

Målskytten Oliwer Stensson in action

I den andra perioden gör lagen var sitt mål i numerära överlägen. I denna match hörde detta till ovanligheterna. Nyköpings SK utökar till 2-0 efter drygt sju minuters spel och det var slitvargen Christian Axelsson som välförtjänt fick näta. Ett par minuter senare reducerar Forshaga till 2-1 genom Robin Sterner.

Christian Axelsson utökade Nyköpings SK:s ledning till 2-0

Den tredje perioden gick med en väldig fart. Få avblåsningar och oförändrat i målprotokollet. När Forshaga precis började lägga in slutväxeln och forcera med ett par minuter kvar av matchen så drar de på sig en utvisning. Den var otvivelaktig men skapade en mental härdsmälta hos deras lagledare ... Forshaga valde ändå att plocka målvakten vilket alltså gav spel fem mot fem men de kom helt snett och utan målvakt var det till sist lätt för Nyköpings Simon Rodling att fastställa slutresultatet till 3-1.

Can't miss it, Simon Rodling skyfflar in 3-1

Simon Rodling, som varit skadefrånvarande länge, tillför mycket i Nyköpings SK:s spel

En spelare som kan sägas ha gjort "riktig" comeback denna match var Nyköpings SK:s Albin Ivarsson-Hamberg. Efter typ 1,5 år har han testat något enstaka inhopp i slutet av förra säsongen samt i den avslutande grundseriematchen innevarande säsong. Mot Forshaga fick han mycket istid och det såg så lovande och bra ut som det kan efter så pass lång frånvaro. Några grejor som han gjorde fick mig att gubb-skrocka i fotobåset bredvid isen. Det där blir bra ska ni se!

Albin Ivarsson-Hamberg vill vi naturligtvis se mycket mer av framöver

En turbulent säsong så här långt för Nyköpings SK fortsätter och härnäst väntar nästa kandidat om den där hägrande play off-platsen. Måndagen den 30/12 åker laget till Malung för möte mot nya tabelltvåorna Malungs IF. Förhoppningsvis tar Nyköpings SK ytterligare steg framåt och uppåt spelmässigt och då kanske, kanske de kan ge Linden en match nu på fredag. Derbyn är ju något extra men det mentala övertaget har onekligen Eskilstunagänget.

Nyköpings SK tackar melladagspubliken efter Forshaga-matchen

Du hittar ett bildgalleri från lördagens match HÄR >>>

Med förhoppningar om ett nära förestående återsteende!

Mitt sportbevakningsår 2019

Att summera det lokala sportåret är en aning för svårt för mig att göra. Under ett kalenderår händer det otroligt mycket på alla tänkbara nivåer bland lagidrotterna och bland de individuella sporterna. Under 2019 fick jag dessutom fler önskemål om närvaro på än den ena, än den andra platsen vilket i slutänden blev till besvikelse hos framförallt ungdomsidrottarna. Det är helt enkelt så att sportbevakning är en hobby för mig och denna fritidssysselsättning tar troligtvis redan för mycket av min tid vilket även påverkar min närmaste omgivning.

2019 blev året då jag slöt en cirkel. När jag startade min sportblogg 2011 handlade den om vår lokala damfotboll. Mitt bloggande fortsatte hos Lokalsporten mellan hösten 2013 fram till hösten 2017. Under tiden hos Lokalsporten tog jag beslutet att bredda mitt bloggande utanför den relativt snäva damfotbollscirkeln. Jag vurmar fortfarande för damfotboll alla dagar i veckan men min nyfikenhet drev mig framåt och jag ville testa att fotografera fler sporter än bara fotboll. Tyvärr stannade Lokalsporten av och jag fick istället möjlighet att fortsätta mitt bloggande hos Södermanlands Nyheter. Efter tre större och långvariga störningar på tidningens bloggplattform fick jag nog (certifikat och domännamn som inte förnyades i tid och slutligen teknikmisslyckandet då Sörmlands Media införlivades i NTM) och i april 2019 dammade jag av min gamla damfotbollsblogg och gav den en ansiktslyftning som är bättre anpassad för min bredare bevakning.

Självklart saknar jag åren när Lokalsporten var som hetast. Jag saknar kontakterna med dem och det är delvis irreparabelt med tanke på Kalle Erikssons hädangång. Det var fantastiskt hedrande, spännande och inspirerande att få ha varit en del av Kalle Erikssons och Martin Brunelius projekt. Jag vill även påstå att lokaltidningens bloggplattform var utmärkt för att nå ut till läsare jag annars inte lyckats nå. SN-bloggarna blev dock lite styvmoderligt behandlade och med NTM som huvudägare blev de undanstuvade och bortglömda. Kontakterna med sportjournalisterna på SN värdesätter jag dock högt och jag hoppas självklart på fortsatt bra relation med dem.

Den uppmärksamhet som kan ges till lokala idrottsutövare är nästan uteslutande genom lokaltidningens försorg. Några av våra lag och individuella idrottare tävlar på så pass hög nivå att de har möjlighet att uppmärksammas i andra lokala mediakanaler eller t.o.m. i rikstäckande media. I övrigt räcker varken min eller Peter Sonanders tid till för att ge allt och alla plats i rampljuset. Det jag personligen tycker är extra roligt är de föreningar som faktiskt använder mina bilder i sina flöden och på deras hemsidor. (Min deal att bilderna får användas på föreningarnas eller utövarnas hemsidor och på deras kanaler i sociala medier utan kostnad är ändå att betrakta som generöst. Jag uppskattar dock att mitt namn eller "Fotbollslasse" anges när bilder publiceras.) Att vara aktiv i kommunikationen till sin publik och sina följare är något som belönar och som ska tas på största allvar av föreningarna (även om innehållet inte alls behöver vara superseriöst). Det kostar ingenting i kronor men kräver engagemang och tid, något som man bör bjuda på för att bibehålla och öka intresset från allmänheten.

De bevakningar jag har gjort de senaste åren har inte alltid varit med lokala lag eller utövare inblandade. Inom damfotbollen har jag följt bl.a. Eskilstuna Uniteds och Linköpings FC:s förehavanden under flera år. Min fascination för rugby har blivit "besvärande" påtaglig och då behöver jag åka utanför den lokala bubblan i sydöstra delen av Södermanland. Sent omsider har jag även fastnat för bandy, en sport som åtminstone tar mig till Katrineholm för att bevaka.

När jag tittar tillbaka på mitt sportbevakningsår 2019 så ser jag framförallt väldigt många fotbollsmatcher bland mapparna på hårddisken. Ett medvetet val, lite som att gå tillbaka till rötterna. I mitt lilla urval av bilder som avslutar denna årskrönika representeras alla bevakade fotbollsmatcher av endast en ynka bild. Jag har även tagit en genväg när jag klumpar ihop all motorsport under en och samma kategori, inte ett dugg rättvist egentligen. Det du ser här nedanför är en bild per sport som jag bevakat under 2019, ingen av bilderna är publicerad tidigare (men de kan vara från en serie av bilder där en snarlik bild varit mitt förstaval).

Katrineholms Bandy hade en kämpig återkomst till allsvenskan under säsongen 2018/19. De lyckades i alla fall hålla tillräckligt med lag bakom sig för att få chansen att via kvalspel hålla sig kvar på landets näst högsta nivå. Och det gjorde de med bravur vilket var urkul. Märkligt nog har de med ungefär samma trupp startat den allsvenska säsongen 2019/20 på ett strålande sätt och är ett topplag.

Katrineholm Bandy mot Nitro Nora BS den 10/3 -19 på Backavallen i Katrineholm

En sport som jag under förra vintern blev nyfiken på var basket. Och min närhet till Norrköping i samband med min tidigare anställning hos Datarådgivarna lockade in mig i Dolphins fålla. På herrsidan var de regerande svenska mästare. Herrlaget mäktade inte med att försvara sin SM-titel säsongen 2018/19 men icke desto mindre fick jag chansen att bevaka basket på högsta nivå. Klubbens rullstolsbasketlag hamnade också framför kameran och det var en upplevelse utöver det vanliga. Jag har mer att upptäcka och Dolphins damlag är närmast på tur.

Joakim Kjellbom, numera basketpensionär och legendar, i Dolphins match mot Borås Basket 12/4 -19

Nyköpings Frisksportklubb fick den stora äran att arrangera finalen av Swedish Beach Tour säsongen 2019. Naturligtvis var detta ingen slump utan de tidigare årens deltävlingsarrangemang inom beachvolleyboll belönade dem med detta uppdrag. Delvis uselt väder under den avslutande dagens finalspel kan ingen göra någonting åt. Nu verkar det som att andra arrangörsstäder får ta över stafettpinnen och vi får under 2020 inte se någon enorm sandlåda på Nyköpings stora torg.

Beachvolleybollspelaren Camilla Nilsson under tourfinalen i Nyköping 9/8 -19

Rosvallas anläggning kan man tycka och tänka mycket om. Utomhusplanerna kan jag omöjligen förlika mig med men inomhusfaciliteterna är fantastiska. Och de står sig uppenbarligen mycket bra i konkurrens med det mesta inom Sveriges gränser. Cheerleading-Sverige har definitivt fastnat för Rosvalla och under 2019 arrangerades bl.a. RM och SM, tävlingar med lokalt deltagande av Cheer Legacy. Cheerleading togs efter många års idogt arbete upp i RF-familjen, en enorm framgång och ett erkännande av denna sport som jag givetvis ger tummen upp för.

Cheer Legacy fanns representerade på Rosvallas tävlingsmatta den 19/5 -19

Nyköpings och Oxelösunds båda Pistolklubbar har etablerat sig som pålitliga arrangörer av tävlingar inom IPSC, eller dynamiskt skytte som vi kallar detta i Sverige. Runt höstens stortävling ONYX hade man även några stycken "ONYX Light". En nybliven dynamisk skytt drog min uppmärksamhet till skjutbanan vid Koxäng mer än någon annan skulle kunna göra. Erik Skoglund klarade de teoretiska och praktiska proven och tävlade under en s.k. prematch bland övriga funktionärer som dagen efter skulle jobba på årets stortävling.

Jonny Nordin pekar och analyserar Erik Skoglunds insats på en av stationerna vid Koxäng den 17/8 -19

Vår lokala fotboll upplevde som alla andra säsonger både framgångar och motgångar. Jag försökte vara både här och där men mestadels riktade jag mitt intresse på de lägre divisionerna. Den som följt mina förehavanden som Fotbollslasse under åren noterar säkerligen att jag bevakat IK Tuns damlag mer än någonsin tidigare. Detta har att göra med att en av döttrarna numera ingår i den stora damtrupp som klubben håller sig med. Lovisa följde med tillsammans med många andra tjejer då Stigtomta IF:s F02-04-lag hastigt och mindre lustigt tvingades lägga ner verksamheten i april. Att som f.d. ledare få se tjejerna ta klivet till seniorspel kändes angeläget, naturligtvis.

Årets mest genuina fotbollsupplevelse var när Västerljungs IF tog emot Nävekvarns GoIF den 26/5

En sport som jag varit angelägen om under flera år är futsal. IFK Nyköping har på herrsidan tidigare gjort satsningar men säsongen 2019/20 är det IK Tuns damer som valt att anmäla sig till RFL. I konkurrens med några andra lag, huvudsakligen från Östergötland, kämpar man om en plats till ett kommande SM-slutspel. Futsal är publikfriande och riktigt roligt att titta på. Tuns damer ser dock detta som ett roligt komplement och de specialtränar inte futsal. De är ändå framgångsrika men man märker att deras motståndare i gruppspelet är betydligt mer futsal-drivna.

IK Tuns nyförvärv Amanda Johansson i duell med en Vetlanda United-spelare den 8/12 -19

En annan väldigt publikfriande sport är handbollen. IFK Nyköpings handbollsherrar tog sig inför säsongen 2018/19 äntligen tillbaka till division 1-nivån där jag tycker att de hör hemma. Som minst. Kamratföreningen fostrar framgångsrikt och kontinuerligt fram nya spelare och det hedrar dem. Jag lider dock av att det ännu inte återuppstått något damlag hos IFK. För att vara en inomhussport är handbollen riktigt kul att fotografera även om det inte blivit så mycket av den varan detta kalenderår för min del.

En galen match mot HK Eskil den 8/2 -19 finns fortfarande på mina näthinnor

Onyx verksamhet är bred och berör många i sydöstra Södermanland. I konkurrens med "uppkomlingarna" FBC Nyköping tävlar de om publikens gunst. Spetsen finns allra mest i Onyx herrlag som spelar i allsvenskan. Innebandy är bland det knepigaste jag kan tänka mig att fota men jag tog chansen när Onyx kvalspelade till SSL mot Warberg där dock gästerna var vassast och sedermera tog sig till SSL tillsammans med Visby.

Viktor Palm och Onyx kvalade mot Warbergs IC, här en bild från Rosvalla den 27/3 -19

Ishockey och Fotbollslasse är ett oheligt giftermål. Det är en sport som jag med stort intresse följde under mina yngre år men som med tiden fick mindre och mindre "speltid" i mitt medvetande. Gripens raketfärd genom divisionerna blev dokumenterad men det var egentligen en slump. Numera försöker jag följa Nyköpings SK och deras förehavanden i division 1 men jag vill även ge lite tid till Gnesta IK som kämpar på snäppet under Nyköpings hockeykrigare. En mer udda förfrågan tog mig till Rosvallas stora ishall i juli (!) då Atlantic Hockey Advising arrangerade en turnering av lättsammare karaktär. Hur skönt var det inte att komma undan den kvava och tryckande sommarhettan för några timmar?!

I slutet av jul kämpade några hockeylag på Rosvallas is när Atlantic Hockey Advisning bjöd in 

Under en vecka i juli arrangerade Nyköpings Kanotklubb kanot-SM. Vi har ju en kanotanläggning i stadsfjärden med internationella ambitioner som dock sprack eftersom vågskvalpet inte riktigt höll måttet. Myllret, folklivet, energin och pulsen nere vid Vattensportens hus och de kringliggande gräsytorna var härligt att ta del av. Jag åkte till bryggorna ett par mornar i rad på min semester och var ivrig att testa mitt nyinköpta 400 mm-objektiv. Hur det gick i tävlingarna tog jag nog inte riktigt reda på utan var mest nöjd med att solen sken och att några kanotister fastnade på bild.

Kanot-SM i kanot sommaren 2019 i Nyköpings KK:s regi

SMK Nyköpings arbete har jag beundrat under flera år. Varje tävling, oavsett magnitud, kräver mängder av ideella insatser. När rallytävlingen Gästabudstrofén denna sommar fick SM-status blev det en extraordinär prövning. Hela industriområdet kring Sunlight fylldes av vassa rallybilar och specialsträckorna var intressanta, vackra och fräna. Det tar tid att bevaka rallytävlingar och jag fotade hela startfältet på två av specialsträckorna. Det blev även ett par besök på Björshultsbanan för folkrace respektive sprintserien men det får stå tillbaka för årets höjdpunkt Gästabudstrofén.

Fredagskvällen den 14/6 klev jag ut i spenaten vid Björksund för att bevaka SS1 av Gästabudstrofén

Ursäkta alla fotbollsspelare men om jag idag tvingades välja en enda sport att bevaka skulle det bli rugby. Sverige är ingen världsnation inom rugby men det spelar liksom ingen roll. Denna höst arrangerades rugby-VM och jag såg med stora ögon på flera av de TV-sända matcherna. Inom framförallt fotbollen har jag tvingats vänja mig vid att se herrspelare åma sig eller gå bärsärk för minsta dutt, något som rugbyn är befriad ifrån. Ärlighet. Ni kan inte ana så befriande det är att se. Mitt intresse för rugby fick mig till och med att köra upp till Skarpnäcksfälten i Stockholm (trots att jag inte är ett dugg pigg på att köra bil i storstan). En helg i slutet av juli arrangeras Stockholm 10s som är en välbesökt och populär tävling bland landets alla rugbyspelare. Vilken tävlingsdag jag fick ta del av!

Rugby på Skarpnäcksfälten den 27/7 då Stockholm 10s rullade igång

På många sätt har 2019 varit ett bra sportår att bevaka. Jag känner att jag fått delge er bloggföljare många härliga tävlingar. Mitt sportfotointresse har fått mig att investera i en hel del fotoutrustning som förhoppningsvis bidragit till intressanta bilder. Ett undantag där jag helt skjutit under radarn hos alla bloggbesökare är de två tävlingsdagar och åtskilliga timmar jag spenderade med att bevaka endurotävlingen Gotland Grand National. Knappt en enda sidbesökare och ett otroligt svalt intresse (trots att jag själv tyckte att jag lyckades ta en hel del riktigt vassa bilder). Men kanske är undantaget en bekräftelse på att det är den lokala idrotten som väcker mest intresse och känslor. Igenkänning.

Jag tackar för året som har gått och hoppas på ett fortsatt förtroende hos alla lokala idrottsutövare även kommande år.

Gott nytt decennium!

Lucia med futsalframgång för IK Tun

Sedan några år arrangerar New Mill Indians en ungdomscup i futsal runt Lucia. En cup med breddinriktning för tjejlag som detta år välkomnade lag i klasserna F03 ner till F09. Björkestahallen i Nykvarn var navet men ytterligare ett par idrottshallar användes för att få spelschemat i respektive klass hyfsat komprimerat.

Alice Jonsson (från IK Tuns F05/06-lag) gör här mål mot Stuvsta IF

IK Tun har inget F03-lag men en hel del unga spelare i sitt damlag. Några av 03:orna är etablerade i representationslaget medan flertalet håller till i U-lagsverksamheten. Till fredagskvällens futsalcup åkte Tun med de 03:or och 04:or man hade tillgängliga. Dessutom gavs dispens för två stycken 02:or.
Att IK Tun har många målvakter i sin damtrupp är ett faktum men ingen av dem är unga nog för att vara med i denna ungdomscup, därav den tillfälliga lösningen med futsallicens för den f.d. Stigtomta IF-målvakten Elin Sundberg Englund som ställde upp. Och som hon gjorde det!

Elin Sundberg Englund har inte spelat futsal sedan i februari men gjorde en gedigen insats för Tun

I den första matchens inledning syntes det verkligen vad de unga spelarna hade att kämpa med. Förutom de etablerade 03:orna Emma Holm, Ebba Åkerman och Emilia Jonsson har övriga tjejer inte spelat tävlingsmatcher inomhus på väldigt länge. (Tuns damlag spelar i RFL men där är i huvudsak endast de etablerade A-lagsspelarna med.) Det såg nervöst och spänt ut, ingen var riktigt trygg förutom de tre namngivna spelarna. Pusselbitarna föll dock på plats och tränarduon Ola Carlsson tillsammans med inlånade flicklagstränaren Jani Jonsson fick en behaglig coachning under kvällen.

Tuns U-lagstränare Ola Carlsson ger några slutliga instruktioner till lagkaptenen Emma Holm

Detta blogginlägg blir inte ett detaljerat referat av de 6 matcher som IK Tuns unga tjejer spelade. Min närvaro i Nykvarn under fredagskvällen till långt in på lördagen var i första hand som lidande förälder och chaufför till flera av spelarna. Dessutom blir det snabbt väldigt subjektivt när skeenden ska beskrivas där man har starka kopplingar till deltagare (min dotter i detta fall).

Jag hänvisar till resultaten i gruppspelet via arrangörens sida på nätet som du hittar HÄR >>>

IK Tun deltog i åldersklassen tillsammans med New Mill Indians, Hammarby IFF, Trosa-Vagnhärad SK, Stuvsta IF samt AIK. In i det sista var det ovisst vilket lag som skulle bli IK Tuns motstånd i finalen. I bronsmatchen möttes Trosa-Vagnhärad SK och Stuvsta IF, en match som avgjordes först i straffläggning där Stuvsta slutligen stod som segrare.

Emma Holm var verkligen tongivande under fredagens cup

I omgivningen och bland motståndarspelarna stack några av Tuns spelare ut. Ebba Åkarman, Emma Holm och Emilia Jonsson utgör ryggraden i klubbens futsalspel i RFL denna vinter och det märks naturligtvis i en ungdomscup. Emma Holm har imponerat på mig oavsett vilken typ av match hon spelat och nu dominerade hon. I finalen var hon tungan på vågen och det känns som att hon alltid har en växel till om det behövs. Fysik, teknik och spelsinne som lär ta denna unga spelare långt. Av hälsoskäl rekommenderar jag ingen att gå in i ett motlägg mot Emma, den situationen kliver man inte ur som vinnare. Så är det bara.

Emma Holm höjer pokalen till skyn med finalmotståndarna från AIK i bakgrunden

IK Tun mötte alltså AIK i finalen. I sista gruppspelsmatchen spelade lagen 1-1 och lite smart coachning av redan finalklara Tun sparade ett par spelare i den matchen. Finalens första halvlek slutade mållöst. Tun gör sedan 1-0 (Emma Holm) men kvitteringen till 1-1 kom direkt efter vilket givetvis gav stockholmarna blodad tand. Det mer spelskickliga Enstabergagänget kunde dock värja sig, inte utan blåmärken i ryggarna, och Emma bombade in både 2-1 och 3-1.

Mellan klockan 01 och 02 på natten kunde Tun-tjejerna tacka publiken för stödet

Som förälder var jag trött men väldigt glad efter cupframgången för min dotter och hennes kompisar. Att Lovisa lyckades göra mål på både Hammarby och AIK (i gruppspelet) gjorde mitt blåvita hjärta ännu lite varmare ...  Som chaufför hade jag en extrasväng under vargtimmen och såg tidningsbudets bil i Bettna innan jag fick komma hem till sängen. Som sportfoto-nörd fick jag alldeles för många bilder att ta hand om. Det har dock landat 280 redigerade bilder i ett galleri som du hittar HÄR >>>

Over and out

Nyköpings SK:s bergochdalbana rullar vidare

När jag trodde att locktonerna och uppskrivningen av Nyköpings SK inför säsongen 2019/20 började besannas kom allt på skam. Naivt av mig? Ja, förmodligen. Lagets fladdriga grundseriespel avslutades i alla fall på bästa sätt med en komfortabel storseger över absoluta tabelljumbon Surahammars IF med 7-0 (0-0, 2-0, 5-0) under onsdagskvällen och en sjätteplats säkrades med minsta möjliga marginal. Den där halvt om halvt utlovade Allettanplatsen fladdrade iväg som en skygg och nervös dagslända. Det gjorde även Fredrik Mälberg under tisdagskvällen, dagen innan serieavslutningen. Trist när förhoppningar och utfall diffar så mycket och trist när konflikter uppstår.

Nyköpings Johan Mörnsjö trycker in pucken bakom Surahammars Christoffer Hanning

Med facit i handen konstaterar jag att Allettan-platsen inte alls försvann i och med förlusten mot Linden den 6/12. (Den efterföljande djupdykningen mot Kumla på söndagen var antagligen en reaktion av fredagsmatchen.) I och med att tabellfemmorna Skövde tog två pinnar i sista omgången behöver vi backa bandet rejält för att hitta de avgörande matcher som Nyköpings SK borde ha vunnit. Det blir för spekulativt. De räckte helt enkelt inte till under grundserien, ett nykomponerat lag som inte kunnat uppbringa den stabilitet och prestation som krävts för att ta sig till spel i Allettan denna säsong.

Fåtaliga och storögda satt de 313 åskådarna och undrade vad som händer i NSK

Skrapar och gräver man så finner man troligtvis svaret på varför Nyköpings SK:s styrelse valde att meddela Fredrik Mälberg under tisdagskvällen att hans tjänster inte längre var önskvärda. Vår lokaltidning Södermanlands Nyheter gör det journalistiska arbetet just nu och det framkommer naturligtvis en bild från Nyköpings SK och en helt annan från Fredrik själv. I kölvattnet brusar det om en oroshärd i J18-laget som verkar infektera helhetsbilden. Vi får förlita oss på vad som framkommer, själv har jag inte insynen eller ambition att skaffa mig den. Min personliga ståndpunkt är att det är utomordentligt trist att det har blivit som det har blivit, det har ju inte varit någons ursprungliga maning eller illvilliga planer.

Nyköpings SK:s J20-tränare Owe Holmberg coachade HockeyEttan-laget under onsdagsmatchen

Den enda helt givna säljpitchen man kunde ha inför onsdagsmatchen var att det handlade om den sista matchen i grundserien. Kanske kunde man locka med att det också var den sista matchen på ett par, tre veckor innan fortsättningsserien drar igång. Surahammars IF som lag betraktat har tyvärr inte rosat marknaden denna säsong, sist i division 1 Västra med endast 4 inspelade poäng. Deras mest profilstarka spelare är Conny Strömberg, en ärrad veteran som spelat i galet många lag och som fortfarande är en poängkung av rang.

Conny Strömberg kan ännu men under onsdagens match klev han av isen poänglös

Jag bestämde mig i sista sekund för att åka till Rosvalla denna onsdagskväll. Jag var bara hemma och vände efter en lång arbetsdag för att greppa kamera och hjälm (annars står jag banne mig inte i fotobåset och fotograferar denna sport). Det som lockade mig var att Albin Ivarsson-Hamberg skulle göra comeback efter ett långt och ovisst skadeelände. Jag vet inte hur hans status egentligen är men det var hur som helst kul att se honom ute på isen. Han gavs lite lagom med speltid i fjärdekedjan denna afton.

Albin Ivarsson-Hamberg var ringrostig men hade några lovande aktioner efter lång frånvaro

Det var inte mycket till match att återge. Tyvärr var Surahammars IF ungefär lika bleka som isen de åkte på och får en jobbig fortsättningsserie om de inte mirakulöst kan trolla fram något ur rockärmarna. Nyköpings SK visade under hela första perioden upp en skrämmande oförmåga framför motståndarmålet. Att de prickade in 1-0 i andra periodens 13:e sekund var både bra och dåligt. Dåligt med tanke på vad de borde ha åstadkommit under första perioden, bra eftersom äntligen nollan spräcktes. Andra perioden fick ett 2-0-mål också men det dröjde till 35:e minuten av matchen. Att lagets målfabrikation exploderade i tredje perioden var dock skojigt och det belönade dem också med sluttabellens sjätte plats då de genom detta slingrade sig förbi Linden och Forshaga.

Kul att Nyköpings SK:s målvakt Oscar Malm fick hålla nollan i sista omgången

En läckerbit serverad av Marcus Lindblom innebar 6-0 till Nyköpings SK

Matchen fick två stycken tvåmålsskyttar. Johan Mörnsjö och Christian Axelsson stod för två parlor vardera. Övriga målskyttar var inledningsskytten Marcus Linderborg, Marcus Lindblom och den avslutande målskytten Simon Rodling. Alla lika glada och det var befriande att se när förmodligen den mentala statusen i truppen inte var optimal efter det som hänt dygnet innan matchen.

Marcus Linderborg gjorde 1-0 för NSK direkt i inledningen av andra perioden

Johan Mörnsjö trixade in 2-0 samt 4-0 för Nyköpings SK mot Surahammars IF

Christian Axelsson bidrog med 3-0 och 5-0 för NSK i den tredje perioden

Marcus Lindblom bjöd på en goding fram till 6-0 för Nyköpings SK

7-0 och därmed ett fastställt slutresultat av Nyköpings SK:s Simon Rodling

Nu gäller det att samla ihop styrkorna, återfå spelarna från skadelistan, hitta en ny ansvarig tränare och sedan ta sikte på fortsättningsserien. Den optimistiske vill ju ändå tro på att denna trupp har potentialen att få ihop spelet och sig själva så till den milde grad att det räcker ända till ett spännande (men obegripligt) playoff-spel.

Mitt bildgalleri från onsdagsmatchen hittar du HÄR >>>

Jag önskar Nyköpings SK arbetsro och lycka till framöver!