Efter en inledande och bekväm bortaseger med 5-0 över Telge United i damernas division 2-serie var det denna helg dags för IK Tun att ta sig an Värmdö IF i "hemmapremiären". Har man Enstaberga IP som sin hemmaarena är Rosvallas plastunderlag ett nödvändigt ont när naturgräset ännu inte blivit spelbart. Efter fjolårets degradering från division 1-nivån för Tun är det ändå lite kittlande att se hur division 2-nivån påverkats efter att så många lag tvingades kliva ner. Sneglar vi på tabellen i division 2 Östra Svealand efter två omgångar ser det helt okej ut för IK Tun men övriga lag från Södermanland innehar de tre sista platserna i tabellen och har spelat in sammanlagt noll poäng. Hällbybrunns IF, Skogstorps GOIF och Telge United FF får förhoppningsvis ordning på grejorna innan slutomgången den 7:e oktober.
IK Tun mot Värmdö IF på Rosvallas konstgräs den 22/4 -23 |
Värmdö inledde årets division 2-spel med att besegra IFK Aspudden-Tellus med 3-2. Utgången av lördagens eftermiddagsmatch var således oerhört svår att förutse. Det var en match som inleddes optimistiskt av hemmalaget där den offensivt pådrivande kraften var Hanna Lundqvist. När hon tvingades utgå redan efter ca 10 minuter p.g.a. en knäskada (?) efter att själv ha gått in i en duell med full kraft tappade Tun sitt initiativ. Kvar blev spridda skurar av anfallsförsök, oftast utan den där riktiga spetsen. Likaså kan sägas om gästerna som inte heller radade upp chanser mot Sabina Robertsson i Tun-målet. Sabina var på vippen att göra Hanna sällskap på sidan av linjen några minuter efter hennes skada då hon motade en boll så olyckligt att hon behövde omplåstring under några minuter. När sedan ytterligare en hemmaspelare blev liggande var nog IK Tuns sjukvårdsväskebärare Robert Lundin den svettigaste av alla på Rosvalla.
Välfyllt på läktaren vid konstgräsplan A på Rosvalla under dammatchen |
En halvtimme in i division 2-matchen tog gästerna ledningen genom mål av Frida Haglund. För övrigt hade de båda lagen bra kontroll på sin motståndares försök till anfallsspel och det var under en ganska lång period av matchen mer spel i Värmdös anfallsriktning än tvärtom. Sådan märker man när man som jag sätter sig vid ena kortsidan för att försöka fota lite action.
Tun gjorde några byten när vi kommit en bit in i andra halvleken och med sju minuter kvar flyttades alltid duktiga Amanda Johansson upp i anfallet i jakt på en kvittering. Hemmalagets desperation gav åtminstone bättre tryck mot Värmdö-försvaret och till det bidrog även geparden Line Höök. Ett långt svepande inspel av henne från hörnflaggan seglade förbi mållinjen med två decimeters avstånd utan att något mer än så hände. Värmdö-ledarna flaggade för en önskad straff (som jag inte såg men misstänker att de bör haft rätt i utifrån deras reaktion) men så skulle även en straff utdömts för Tun när Emmelie Jönsson blev neddragen framför mål. 0-1 såg ut att stå sig men med minuten kvar att spela får Emmelie Jönsson bollen i fritt läge utanför straffområdet och därifrån gör inte den damen några misstag. 1-1 och det anser jag bör vara ett rättvisande resultat i en match där båda lagen hade lika svårt att skapa vassa chanser.
Nu får vi för IK Tuns del hoppas att Hanna Lundqvist skada inte är så allvarlig som den tycktes. Det får liksom räcka med frånvaron av Ebba Åkerman (meniskskada som åtgärdades för några veckor sedan) och talangen Ella Asplund som sedan en längre tid rehabiliterar för hopparknä. Laget har dessutom tappat fjolårets målskytt Ebba Karnehov till Smedby AIS när degraderingen var ett faktum. Att just Emmelie Jönsson fick göra kvitteringsmålet i lördagens match kan bli viktigare än just denna specifika poängräddning, får hon upp ångan fyller hon ett tomrum som laget saknar i frånvaro av andra målskyttar.
Jag hade utomordentligt kul vid sidan av planen med mina kameror även om värmedaller över konstgräs är galet svårt att hantera när man fotograferar på längre avstånd med teleobjektiv. Mina bilder från matchen hittar du HÄR >>>
Jag tackar för underhållningen och önskar all lycka i det fortsatta seriespelet!