Förtvivlat svårt för Eskilstuna United på hemmaplan

Den damallsvenska säsongen är definitivt inte gammal. Efter tre omgångar har dock Eskilstuna United spelat ihop 1 poäng och den togs i samband med den hittills enda bortamatchen. Det är dock långt från panikläge men målskillnaden 1-3 efter dessa tre omgångar avslöjar ett dilemma man måste komma tillrätta med i United. Målfabrikationen måste komma igång. Egentligen var det inget att ta notis om efter de inledande mötena mot FC Rosengård och Kopparbergs/Göteborg FC, två förmodade topplag, men efter 0-1 på hemmaplan i söndags mot Växjö DFF blev det lite tydligare, lite kinkigare.

Eskilstuna Uniteds måltorka på Tunavallen är ett dilemma att komma tillrätta med

Defensivt är Eskilstuna United på banan säsongen 2019. Det går alltid att hitta fel och brister om man letar efter dem men det tycker jag inte känns nödvändigt. De tycks ha en god balans i laget. Att inte målen trillat in vill jag inte heller lägga i knäet på anfallarna. Det är snarare en justering av helheten som måste göras. Laget presterar bra fram till sista tredjedelen av planen, där vill det sig inte utan förefaller statiskt och lättläst. Kanske saknas en pitbullterrier-spelare som Mimmi Larsson (som numera återfinns hos Linköpings FC) något alldeles väldigt? En spelartyp som till vilket pris som helst och med närapå alla tillgängliga medel bryter sig fram och hittar nätmaskorna.

Eskilstuna Uniteds startelva under söndagseftermiddagens match mot Växjö DFF på Tunavallen

Växjö DFF kom till Tunavallen med en poäng i bagaget efter två omgångar

Jag ska inte lägga ut texten särskilt mycket kring söndagens damallsvenska match på Tunavallen där alltså Växjö DFF åkte hem med en 1-0-seger. Sammantaget var det en chansfattig match vilket antyder att inte bara Eskilstuna United trevar efter ett bättre sätt att komma till målchanser och avslut. Det var förvisso ett ramstarkt försvar hos de småländska gästerna med fyrtornen Jennie Nordin och Nellie Karlsson som plockade ner allt på höjden. Likaså har ju United sin ständigt duktiga Vaila Barlsey att ta till vid fasta situationer när man vill spetsa till sig.

Huvuddomare Laura Rapp assisterades av Selma Griberg och Emelie Elfstrand

En förskräckligt illa slagen boll landade på fötterna på en motståndare i 5:e matchminuten och så tog Växjö DFF ledningen. Emmi Alanen lycklig målskytt och, som det skulle visa sig, också matchens ende målgörare. Ett så tidigt baklängesmål gör ju att det känns som att det är otroligt gott om tid att reparera skadan och ta upp egen plats i målprotokollet. Och nog var det så att United spelade fotboll med hemmaplansfördel. De hade mycket boll, styrde och ställde men det blev liksom aldrig farligt framför motståndarmålet.

Måljublet hos Växjö DFF efter Emmi Alanens mål kom tidigt i matchen

Det var ändå en trevlig tillställning och aprilvädret var nådigt. Tunavallen en sen eftermiddag erbjuder en solbelyst långsida där man förvisso slipper frysa men istället har en ilsket lysande sol rakt in i ögonen. Och sedan har arenan en skuggsida som nog är kall och ruggig oavsett årstid och väder ... Dagens publiksiffra skrevs till 1198 åskådare.

De som ville se men frysa satt på Tunavallens skuggsida

United försökte och försökte men Växjö-muren längst bak kunde freda sig utan problem. I en slutforcering valde man att flytta upp mittbacken Vaila Barsley de sista 10 minuterna och matade på med höjdbollar i förhoppning att en kvittering skulle komma. Denna förändring skapade också distansskottmöjligheter men inget som beredde Moa Edrud i Växjö-målet några problem att plocka ner.

Stigtomta IF F05-06 satt på läktaren och såg denna damallsvenska match

Jag har satt samman ett bildgalleri med 164 bilder som du hittar HÄR >>>

Jag tackar för denna gång och hoppas att snart få återse de damallsvenska aktörerna!

Svängigt när IK Tun U vann div 3-premiären över Gnesta FF

Säsongen 2018 spelade Gnesta FF:s damer i division 4 och de gjorde det framgångsrikt. Mycket framgångsrikt. Idel segrar och jag gjorde fler än ett försök att komma iväg för att bevaka en av deras matcher. Matcher flyttades och ställdes in, inte p.g.a. Gnesta FF, och ett tu tre var säsongen slut. Ett dåligt samvete hos mig har det ändå varit att inte lyckats bevaka ett av de lokala lag vi har inom damfotbollen.

När division 3-premiären nu stod för dörren visade det sig att uppflyttade Gnesta FF hade IK Tuns utvecklingslag i första omgången. Perfekt med ett sydost-derby på Hagstumosse. Jag kan dock erkänna att jag åkte till denna match i första hand som förälder, i andra hand som f.d. ledare och i tredje hand som sportbloggare och hobbyfotograf. Jag hade fokus på min näst yngsta dotter eftersom hon och ytterligare tre tidigare spelare i numera nedlagda Stigtomta IF F02-04 skulle göra sin seniortävlingsdebut i och med denna söndagsmatch i slutet av april.

Line Höök, Jonna Fredriksson, Lovisa Jansson samt Ella Ek spelade div 3-premiären för IK Tun U

Nervositeten gick att ta på och jag förstår tjejerna. För bara ett tre veckor sedan var de fortfarande i förvissningen att de skulle spela i Flickor div 1 denna säsong. Efter ett par veckors provträningar har de flesta i Stigtomta IF F02-04 bestämt sig för IK Tun. Tjejerna har självklart haft sin vinter- och försäsong med flicklaget och inte förrän det var dags för seriestart behövde de ställa om mentalt både vad gäller lagtillhörighet och nivå. För att sätta punkt på denna märkliga introduktion kring bevakningen av premiärderbyt mellan Gnesta och IK Tun U kan jag konstatera att SIF-tjejerna gjorde det bra i sin debut och de har goda möjligheter att växa in helt i seniorkostymen.

Gnesta FF:s damlag är återkommande nykomlingar i division 3 denna säsong

IK Tuns U-lag spelade till sig en 3:de-plats i fjolårets div 3

Gnesta FF har kontinuitet i sin trupp som så framgångsrikt spelade sig genom div 4 förra året. Det måste vara skönt att ha en bra grund inför division 3-säsongen. Det är ett spelande lag och jag vet från flickåren då Stigtomta IF att de har ett par mycket duktiga yngre tjejer som gått upp i seniortruppen. Målgörare av rang. För IK Tuns del är U-laget en bra utbildningsgrund och i den klubben finns ju ett antal spelare som i huvudsak spelar division 2-fotboll. Det är alltid ett dilemma att vara motståndare till ett U-lag i och med att man riskerar att möta några väldigt mycket duktigare spelare med rutin från spel högre upp i seriesystemet.

Trivsamt på Hagstumosse när division 3-premiären spelades mellan Gnesta FF och IK Tun U

Matchstarten mellan Gnesta FF och IK Tun U skedde klockan 12.00. Inramningen var perfekt med fint väder, en hel del publik och en påfylld kiosk. En flicklagsmatch mellan Gnesta FF och Trosa Vagnhärad SK spelades ute på plastmattan innan dammatchen. Hög trivselfaktor för oss fotbollsnördar med andra ord. Däremot började båda damlagen förskräckligt svajigt de första minuterna av denna premiärmatch. Inget ordnat spel och det var nog premiärnerver på många håll och kanter. När sedan hemmalaget gör 1-0 i 6:e minuten, efter en fin skarv centralt till Emma Granstam, så trodde jag möjligen att hemmalaget skulle ta över och dominera. Jag hade väldigt fel.

Emma Granstam gjorde 1-0 för Gnesta FF mot IK Tun U

Gästande Tun tog nu över spelet och blev spelförande, anfallsbyggande och svårstoppade för Gnesta-tjejerna. I efterdyningarna från en hörna gör Emilia Jonsson 1-1 i 11:e minuten. Hon tillhörde Stigtomta IF F02-04 tills futsal-säsongen var över men gick därefter direkt till Tun där hon också visat kvalitéer för division 2-spel (hittills som inhoppare).

Emilia "Millan" Jonsson kvitterade till 1-1 i 11:e minuten mot Gnesta

Redan tre minuter efter kvitteringen kommer 1-2 från Lovisa Lindvall. Matchen gick något i stå i slutet av första halvlek och därför var också 1-3 från samma Lovisa Lindvall psykologiskt tungt i 40:e minuten. Efter pausvilan höll sig spelet ungefär på det sätt som det sett ut under huvuddelen av första halvleken. En scenförändring skedde dock och Tun mattades centralt vilket gav spelutrymme för Gnesta. Reduceringen till 2-3 kom i 55:e minuten och kvitteringen till 3-3 i 65:e minuten. Målskytt vid båda tillfällena var Ella Nilsson, den unga talang som Gnesta FF kan glädja sig lite extra åt.

Gnesta FF:s Ella Nilsson stod för två mål i andra halvleken mot IK Tun U

Gnesta kom nu fram allt oftare och det osade hett i målområdet hos IK Tun U. Ju längre matchen led desto kämpigare blev det för gästerna att freda sig. Det låg i luften med ett hemmamål men i 90:e minuten gör istället IK Tuns Lovisa Lindvall sitt tredje mål för dagen och fastställer slutsiffrorna till 3-4. Otroligt stark moral av Tun men mycket snöpligt för Gnesta som tagit över så markant.

Lovisa Lindvall i IK Tun U gjorde tre mål varav det sista i slutminuten mot Gnesta FF

Jag tar tillfället i akt att lyfta fram en rutinerad spelare i IK Tun som gjorde en fantastiskt fin prestation i division 3-premiären. Alla spelare som gör inte bara en utan två klockrena Hysén-brytningar under en match bör få rampljuset på sig. Sofia Johansson har varit borta från allt fotbollsspel i 2,5 år p.g.a. en knäskada men har nu äntligen kommit igång så smått med matchspel. Vagt räknat så tror jag att hon i och med matchen mot Gnesta fått ihop speltid motsvarande ungefär tre matcher sedan comebacken på planen. Inte illa att då kunna ligga så rätt i tid och plats som hon gör. En spelare för startelvan i division 2 inom kort om hon fortsätter på detta sättet.

Jag lyfter på hatten inför Sofia Johansson i IK Tun

När matchen tog slut endast sekunder efter 3-4-målet kände jag spontant glädje och lättnad. Som jag började med att skriva i detta inlägg så var jag i första hand på plats som fotbollsförälder och i andra hand som f.d. ledare till debutanterna från Stigtomta IF. Det förtar inte min insikt att Gnesta FF absolut hör hemma i division 3 och de kommer med stor sannolikhet att plocka en hel del poäng i division 3 denna säsong. Allt som allt en trevlig match och jag fick chansen att fota damfotboll vilket jag ju tycker är så kul. Ett bildgalleri med drygt 160 bilder hittar du HÄR >>>

Stort lycka till önskar jag båda lagen i det fortsatta division 3-spelet!

Rally Gotland från depå-perspektiv

Det råkade sammanfalla att min planerade minisemester på Gotland pågick samtidigt som Rally Gotland. En rallytävling som arrangerades 26-27/4 av Gotlands MF:s Bilklubb. Fjolårets tävling ställdes in men nu var denna tradition tillbaka på nytt. Och visst fanns det deltagare från SMK Nyköping med på startlinjen.

Christoffer Haglund och Micael Jacobsson framförde var sitt ekipage i årets Rally Gotland

Jag har skummat igenom resultatlistan och hittat SMK Nyköping-medlemmarna Christoffer Haglund med Jens Jakobsson bredvid sig i kartläsarstolen. De tävlade i klass B - 4 WD. Micael Jakobsson med kartläsare Stefan Gustafsson från Ludvika MS tävlade i klass A - 4 WD. Hampus Lindqvist med kartläsare Alexander Eriksson tävlade i klass C - VOC / Grupp F / Grupp N -1400. Sedan satt tydligen Jonna Eson Brådhe i kartläsarstolen åt Johnny Ericsson från Mälaröarnas MK i klass A - 4 WD.

Det gick bra för Nyköpings-ekipagen. Framförallt för Christoffer Haglund och Jens Jakobsson som åkte in på en tredjeplats i totalen, endast 10,1 sekunder från tätplatsen. De var självklart etta i sin klass. Micael Jakobsson tog sig fram till en total-sjätteplats 1 minut och 42 sekunder efter täten. Han var 5:a i sin klass. För Hampus Lindqvist och Alexander Eriksson blev det en total 76:e plats och 5:e plats i klassen.

Innanmätet i en rallybil är ganska spartanskt

Jag hade ju inte kamerautrustning med mig som var anpassad för actionfoto på distans. Och det kanske var lika bra, kalkdammet hade nog gett mig lungproblem för lång tid framåt. Enligt förarna hade fredagskvällens enda specialsträcka varit besvärlig eftersom dammet "kom ifatt dem" och sikten blev minimal. Lördagsförmiddagens vindar gjorde det hela lite lättare eftersom dammet blåste bort från bilarna på specialsträckorna.

Vädret var knastertorrt, dallrande varmt och inne i depån på Kneippbyns gästparkering var det hett på många sätt. När jag besökte området var det för ett kortare depåstopp efter specialsträcka 2. De hade sedan ett längre depåstopp efter specialsträcka 4 för att sedan avsluta med den femte specialsträckan senare under lördagseftermiddagen.

Kartläsare Jens Jakobsson till vänster i bild

Jag strosade runt och kollade i depån, försökte prata lite med förare som var inne i "zonen" vilket inte var det lättaste. De har ju en del att fokusera på och ladda inför mitt under en tävling. Några allvarligare problem med bilarna för Christoffer eller Micael var det inte vid mitt besök och då blir det automatiskt lite mer harmoniskt mellan servicebilarna.

Jimmy Hellström från Strängnäs var cool och avslappnad i depån

Jag har inte underlag nog för att fylla ett bildgalleri utan här nedanför kommer ett antal depå-bilder från lördagen den 27/4 -19.

Stort grattis till framförallt Christoffer Haglund och Jens Jakobsson som tog hem en mycket meriterande tredjeplats i totalen av 115 anmälda bilar (84 som fullföljde). Vid tillfälle ska jag också försöka mig på att fota själva tävlingen, inte bara stå och hänga i depån ...

Uddamålsförlust för Tuns damer i premiären

Ny säsong och ny serieindelning för IK Tuns division 2-damer. Vi återfinner numera Enstabergas grönklädda damklassikerlag i Mellersta Svealand. En hel del nya lag att bekanta sig med från Västmanland och Närke men också ett gotländskt skifte där P18:s andralag dragit sig ur men ersatts av Dalhem IF. Och så har vi sörmländska derbyn att se fram emot eftersom både Viljan och Värmbol finns i samma division 2-serie. Blir bra.

I motljuset på Enstaberga IP såg jag gästande IFK Västerås FK besegra IK Tuns damer med 2-1

Fotbollspremiärerna duggar tätt nu. Det gör dock inte regnet. På Enstaberga IP är naturgräset långt ifrån frodigt och den dammigt hårda planen skulle må bra av nederbörd. Gödningen når då ner till gräsrötterna och man slipper få damm i ögonen om man duffar bollen. Annandag påsks premiärmatch var dock ljuvlig på många sätt och påskvädret har varit generöst solvarmt. Att slippa Rosvallas plastgräs med tillhörande gummiduttar är frihet på något sätt. Även Tystbergas division 5-herrar hade sin premiär på Tyrsvallens naturgräs när de spelade 2-2 mot Råby-Rönö under annandagen. Nu ni, nu är det på riktigt!

IK Tuns div 2-damer gör sig redo för premiärmatch den 22/4 -19

IFK Västerås damer riggade en lagfotografering innan premiärmatchen på Enstaberga IP

Vad har IK Tun att komma med säsongen 2019? De är ju trots allt traktens högst rankade damlag. Tun har i dagsläget också något så unikt som ett U-lag. Detta blogginlägg ska inte bli en redogörelse för hur bekymmersamt det ser ut inom damfotbollen, vi spar det till ett annat tillfälle. I Tun hittar vi rejält rutinerade pjäser, etablerade unga spelare och upcoming stars. En skön mix som en bred trupp och en attraktiv verksamhet bidrar till.

Positiv nyhet: Sofia Johansson är äntligen på banan igen efter mer än två års knäskadeelände

Negativ nyhet: Mittfältsgeneralen Melinda Hall kommer p.g.a. skada inte att spela under säsongen

Måndagseftermiddagens motståndare från Västerås är ett av flera gurkstadslag i division 2-serien. Ett i huvudsak ungt lag men ett par spelare tyckte jag mig känna igen. I tidigare Elitettanlaget Västerås BK 30 har jag definitivt sett Jennifer Forsman Ekfeldt spela. Och det gjorde hon med bravur även på Enstaberga IP. IFK Västerås visade upp ett rörligt och säkert spel i bra tempo. Och de var fysiskt ett snäpp hårdare än Tun, åtminstone i denna premiärmatch.

Jennifer Forsman Ekfeldt i IFK Västerås FK har ett förflutet i Västerås BK 30

Alla de som väljer att döma inom sport ska lyftas fram. Det välanvända uttrycket "utan domare blir det inga matcher" är inte bara en klyscha utan hyser en sanning som vi alla bör låta sjunka in i våra medvetanden. Premiärmatchens huvuddomare var en division 2-debutant som hade rutin och stöd på sidlinjen av sina assisterande domare. Kul och lycka till med den fortsatta domarkarriären Wilma!

Huvuddomare Wilma Bränderson assisterades av Admir Brkic och Alexander Kuzmin

Division 2-matchen fick en brutal början för hemmalaget. Redan efter drygt en minut låg bollen i nätmaskorna bakom Julia Svensson. Det var ett svajigt hemmalag som letade efter halmstrån och ett gästande lag som såg oroväckande trygga och beslutsamma ut. När halvtimmen hade gått kom också gästernas andra mål och det efter att de etablerat ett anfallsspel som inte Tun kunde värja sig från. Det såg osynkat ut från i stort sett hela hemmalaget många spelare försökte spela bollen genom benpiporna på motståndarna och det vet vi ju är i praktiken omöjligt att lyckas med. Stressade till slarv i sitt passningsspel lyckades ändå Tun fräsa ifrån och en hörna nickades tvärsäkert i mål av Hanna Lundmark. Den spelare i hemmalaget som i mina ögon var den ende som kunde gå av planen i halvtidspausen med betyget godkänt. Hård i min bedömning? Ja, möjligtvis, men jag vet att de kan så mycket bättre både individuellt och som lag.

Hanna Lundmark var tveklöst Tuns bästa i premiären. Hon är en otrolig tillgång på och utanför planen.

Det nya spelsystemet med en trebackslinje är kanske en del i den tveksamhet som rådde under matchens första timme. Tryggheten har inte infunnit sig ännu hos spelarna och det är lätt att falla tillbaka i ett spelsätt som bygger på tidigare mönster. Tålamod, mod och en tro på idén krävs och jag hoppas de har det.

Jag räknade inte hur många som fanns runt Enstaberga IP på premiären men uppskattningsvis var där mellan 100 och 150 åskådare.

Den andra halvleken började än värre än vad den första visade upp från Tuns sida. Hemmalaget pressades djupt, djupt och under ett tag rensade de mest ut till inkast för att slippa undan trycket. Det kom dock en förändring och matchens avslutande halvtimme lovade gott för framtiden. Resultatet 1-2 från första halvleken förblev dock oförändrad. Några offensiva byten och ett visst mått av desperation gav dock både bollinnehav och rätt anfallsriktning ur ett Tun-perspektiv.

På läktarplats satt flera av tjejerna i det numera nedlagda laget Stigtomta IF F02-04 för att se ...

... tidigare lagkamraterna Ebba Åkerman som spelade från start (hon började på kanten och i slutfasen av matchen tog hon plats på det centrala mittfältet) samt ...

... Emilia "Millan" Jonsson som med sitt inhopp visade upp sina oberäkneliga spetsegenskaper i anfallsspelet vilket gav mersmak med råge

Det finns saker att putsa på hos Tun. Samtidigt är det svårt att bedöma slagstyrkan hos motståndarna i denna nya serietillhörighet. Är IFK Västerås fågel, fisk eller mittemellan? Allt efterhand kommer serien att sätta sig och härnäst står DFK Värmbol på tur den 27/4 på Backavallen. Ett lag som degraderats från division 1 och som haft en spelaromsättning av den större magnituden inför säsong.

Mitt bildgalleri efter Tuns premiärmatch innehåller 148 bilder och du hittar till det HÄR >>>

Jag önskar IK Tuns division 2-damer stort lycka till i årets seriespel och hoppas på ett snart återseende!