Tuns U-lag uddamålsförlorade mot gästande Julita

Söndagsmötet mellan IK Tun U och Julita GoIF på Enstaberga IP slutade 1-2 (0-1). Matchen som sådan lämnade en hel del skavsår (inte bokstavligen vad jag vet) hos hemmalaget medan det rutinerade gänget från nordvästra hörnet av länet förnöjt kunde åka hem efter väl förrättat värv. I ett lite större sammanhang var dock utgången av matchen desto intressantare för avslutningen av den rumphuggna division 3-serien.

Hur mycket IK Tuns Emilia Jonsson än försökte fanns det en Julita-fot i vägen 

Det har sedan länge utkristalliserat sig att Hällbybrunns IF är överlägsna i årets damtrea. Likaså har Triangelns IK U samt till viss del också BK Sport haft en kämpigare säsong i botten av tabellen. I och med Julita GoIF:s seger över Tuns U-lag sällar de sig till alla övriga lag som klumpat ihop sig i en liten men naggande god deghög i mitten av tabellen. Med två omgångar kvar blir det kubbning in i det sista om vilket lag som kniper andraplatsen i serien. En plats som länge, länge tillhört IK Tun U som hann spela avsevärt många fler matcher än övriga lag innan sommaruppehållet och som även hade en hel del flyt med vissa resultat i de tidiga matcherna.

Hur ska det egentligen sluta i årets damtrea? Domare Admir Brkic och alla vi andra undrar.

Jag törs inte ens gissa hur tabellen ser ut efter omgång 14 den 22/9. Men det kan faktiskt, och lite småjobbigt för det dominerande forna storlaget, bli så att IFK Nyköping tvingas titulera sig "Stans sämsta damlag". Okej, de nuvarande spelarna förtjänar självklart bättre än att jag skriver på detta sätt men de som minns tillbaka några år vet att det småprovocerande uttrycket "Stans bästa damlag" ligger bakom min association. What goes around comes around. Med detta som tändvätska lär det bli en rejäl avslutande fight mellan IFK Nyköping och IK Tun U på Folkungavallen den 22/9 klockan 13.00. (IFK vann lagens första möte på Enstaberga IP med 3-1.)

Inte så glada miner från Tuns U-tränare Fredrik Johansson och Ola Carlsson

På pappret skulle Tuns U-lag ha fått en trepoängare i söndagens match mot Julita GoIF. Men fotboll avgörs ute på planen och där visade Julita att gammal är äldst. Med rutin och en behärskat kontrollerad inställning och insats höll de nere tempot (de hade endast en avbytare med sig till matchen) och var säkrare i de flesta momenten än sin grönklädda motståndare. Tun-spelarna å sin sida kom inte upp i nivå och med något undantag stod de för en ganska blek prestation. Passningskvalitén, besluten, laddningen och "varje spelare för sig själv" bidrog till att jag tyckte mig se en hel del ängsliga individuella insatser.

På publikplats satt bl.a. Line Höök som var tilltänkt att spela denna match men som kroknat i en förkylning

Söndagens matchprotokoll då? Jo, efter 24 minuter gjorde Moa Wahlgren 0-1 och hon följde även upp sitt målskytte med att göra 0-2 i 83:e minuten. Vid det laget hade matchbilden övergått till att hemmalaget med viss desperation pressade på för en utjämning och Moa kunde tack vare en snabb omställning ge sitt lag en ointaglig ledning. Reduceringen fram till slutresultatet 1-2 skedde efter att Tuns Emilia Jonsson blivit fälld och den efterföljande straffen tryckte Sandra Rehn behärskat i mål i den 88:e minuten.

Julita GoIF:s Moa Wahlgren kan fortfarande! Två mål i söndagens segermatch mot IK Tun U.

IK Tuns Sandra Rehn reducerade i slutet av matchen med en säkert slagen straff

Det blev ett bildalbum från denna match också. Förstås. Jag fick ihop ett 150-tal bilder som du hittar HÄR >>>

Nu ser jag verkligen fram emot säsongsavslutningen i division 3-serien. Hargs BK möter Julita GoIF i båda (!) sina avslutande matcher. Intressant. Och IK Tun U har först Triangelns IK U innan de avslutar mot IFK Nyköping. För IFK Nyköping väntar BK Sport innan den där emotsedda lördagsmatchen på Folkungavallen mot IK Tun U den 22/9. Det ni, det blir något att bita i!

Runtunas div 4-herrar förlorade med tennissiffror

Fjolårets besök vid Runavallen för att se Runtuna IK spela fotboll i herrfyran kostade mig lite drygt 2500 kronor. Ett lika plötsligt som oförutspått skyfall blev mer än vad min kameras display klarade av. Jag minns också att jag aldrig varit så glad för stols- och rattvärmen i bilen som under hemresan och då ska ändå påtalas att det fortfarande var augusti. Att det skulle bli ett liknande scenarie denna septemberlördag fanns ju inte på kartan, eller ...?

Uppenbarligen regnar det alltid i Runtuna!

Jag hastade från Krikonbacken och dammatchen mellan Hargs BK och Gnesta FF under lördagslunchen. Inte sjutton hann jag fram i tid till Runtuna IK:s matchstart i division 4-mötet mot gästande Eskilstunalaget Triangelns IK. Ungefär klockan 15.15 var jag redo att börja fota på Runavallen och då stod det redan 0-1. Övrig publik hade sedan länge bänkat sig runt tajta men supermysiga Runavallen. Publikplatserna runt Runavallen är en historia för sig och det borde banne mig skrivas en separat text om detta av någon mer initierad än undertecknad.

Delvis inne i barrskogen satt några av fotbollsåskådarna på lördagseftermiddagen

Runtuna IK spelar i division 4 sedan urminnes tider. Och de har en imponerande förmåga att hänga kvar även om de vissa säsonger har spelat med kniven mot strupen in i det sista. Innevarande säsong har inbringat tillräckligt med poäng för att undvika nedflyttningsångest. I division 4 sladdar just nu Ärla IF och Nykvarns SK och med endast tre kvarvarande omgångar är det "bara" Oxelösunds IK som teoretiskt skulle kunna bli omsprungna av laget närmast under strecket. I toppen av tabellen återfinns IK Viljan som leder med 5 poäng tillgodo på jagande Malmköpings IF.

Säsongens tränarkonstellation i Runtuna består av Magnus Lundqvist och Niklas Gauffin

Triangelns IK har efter lördagens seger över Runtuna IK skrapat ihop 15 poäng mer än vad Runtuna lyckats med hittills. Det är ner än en nyansskillnad vad gäller styrkeförhållandena lagen emellan. Och det tyckte jag mig märka under de 75 minuter jag såg av lagens möte på Runavallen. Dessutom har Triangelns herrlag till denna säsong hittat en matchtröja som avslöjar att de definitivt inte är ett lag som använder kardborreskor. De har knappförsedda pikétröjor med krage.

Trinkans tvåmålsskytt Andreas Wisén med knappförsedd tröja

Under den kvarvarande halvtimmen av första halvleken fick jag se ett hemmalag som förvisso försökte och även lyckades etablera anfallsfotboll till och från . Men jag såg också ett ruskigt välspelande bortalag som tog sig ur trängda lägen och var sylvassa framåt tack vare one touch-spel och mycket rörelse. 0-1 redan i första minuten följdes upp av både 0-2 och 0-3 innan halvtidsvilan.

Regnbågstonad himmel över bygden

I andra halvlek kom Runtuna ut med gott mod och positiva vibbar. De började riktigt bra och det gav också en välförtjänt reducering. 1-3 tillkom i matchminut 52, målskytt Johnny Dahl. Nu hade gästerna svar att ge och de gjorde både 1-4 och 1-5 innan sista fjärdedelen av matchen återstod. Med envishet och en kampmoral som inte lät sig nedslås reducerade dock hemmalaget både en och två gånger. Dagens Runtuna-målskytt var Johnny Dahl som lyckades hålla krutet torrt trots andra halvleks förbaskade regnskur.

Johnny Dahl gjorde ett mer mål än han har "h" i sitt namn för Runtuna IK mot Triangelns IK

Sista ordet fick ändå gästerna som fastställde slutresultatet till 3-6 i sista ordinarie matchminuten. Utöver tidigare nämnda målskytt gjorde Robin Mellqvist tre mål och Gustav Flood ett mål för Triangeln. Ska man summera lagens insatser så var Triangeln övertygande säkra i framförallt första halvleken medan hemmalaget trots allt visade prov på sitt kunnande då de lyckades spela jämnt med gästerna i andra halvleken.

Jag avrundar med en bild på Runtuna IK:s Marcus Eriksson som efter en skadefylld och spolierad säsong ändå fick möjlighet att spela de avslutande 30 minuterna. Han kom in i regnet istället för Axel Eriksson och fick chansen att agera framför kameran när det det fortfarande regnade men solen bröt igenom och bjöd på ett intressant motljus för mig som satt och fotograferade.

Runtunas Marcus Eriksson spelade i en halvtimme och hann göra mycket offensiv nytta för sitt lag

Mitt 400 mm-objektiv var i tajtaste laget på den kompakta fotbollsplanen. Jag envisas dock med att använda gluggen i förhoppning att jag slutligen ska behärska det bättre och förstå i vilka situationer det passar som bäst. Du hittar mitt bildgalleri från matchen via den här länken >>>

Jag tackar för det som bjöds och önskar lagen lycka till i de avslutande omgångarna av årets division 4.

Hargs och Gnestas div 3-damer intog Krikonbacken

Med start klockan 13.00 under lördagen tog Hargs BK:s fotbollsdamer emot seriekonkurrenterna Gnesta FF hemma på Krikonbacken. En fotbollsplan som redan blivit ordentligt uppvärmd av hemmaklubbens juniorlag som besegrade IFK Nyköpings juniorer med 5-3. Det var för övrigt full fart på varenda gräsyta runt Krikon denna lördag i och med att Hargs BK firade den årliga HBK-dagen. Folkfest och fantastiskt trevligt att se hur fotbollen kan samla både gammal och ung för några timmars idrottsmanifestation.

Det myllrade av fotbollsspelare på Krikonbacken vid lunchtid i lördags

Damernas match var schemalagd på "bästa sändningstid" och tjejerna i både Hargs och Gnestas lag förberedde sig på en rejäl urladdning inför ordentligt många åskådare. Kanske hade det optimala motståndet för Hargs BK denna gång varit IFK Nyköping eller IK Tun U med tanke på dessa två lags lokala förankring. Men å andra sidan tycker jag att det var extra roligt att grannarna och serienykomlingarna Gnesta FF fick möjlighet att visa upp sig inför många nyfikna ögon

Gnesta FF och Hargs BK utgjorde utmärkt lördagsunderhållning på Krikon

Inramningen på Krikonbacken förstärktes av den eminenta klack som följer Hargs damlag denna säsong. Ett initiativ som vi som gillar damfotboll faller pladask inför. Och grabbarna får extra pluspoäng för sin positiva framtoning. Jag hörde i alla fall inget annat än att de hejade på sitt lag och att de gav domaren stöd. Bra där!

En samling goa gubbar som stöttar Hargs damlag i vått och torrt

Myggfritt på Krikonbacken under lördagsmatchen

På förhand var denna division 3-match helt omöjlig att tippa utgången av. Hargs lag som är en blandning av väldokumenterad rutin och ungdomlig entusiasm skulle möta ett lag jag imponerats av de gånger jag sett dem under säsongen. Gnesta FF gick genom fjolårets division 4-säsong utan poängförlust och har under sin återkomst till division 3 visat upp ett rörligt och passningsinriktat spel som är svårt att försvara sig mot.

Domare Admir Brkic fick under matchen nytta av sin rutin och erfarenhet

Det blev en match som visade två lag som definitivt ville vinna till varje pris. Spelarna var laddade och vek sig inte en tum, varken fysiskt eller mentalt. Nu är det så fiffigt ordnat att fotbollsdamer kan uppträda korrekt utan att spela på gränsen till att ge varandra benbrott och få mentala härdsmältor var tredje minut. Ändå fick den gode Admir Brkic jobba lite extra med spelardialogen under denna match.

Min korta summering av matchen stannar vid att rapportera målskyttarna. Och jag kan gissa mig till att Hargs BK är mer än nöjda med sin insats som gav dem segern med 3-1 (0-1). Däremot tror jag inte att Gnesta FF känner sig tillfreds med sin prestation. De kom inte loss som de är vana vid och stångade sig trötta mot HBK:s ständigt rättvända försvarsmur. Att Gnestas enda mål tillkom på en frispark avslöjar faktiskt att de inte kom till nämnvärt många avslut denna lördag.

Gnesta FF:s Hanna Iihola gjorde 0-1 i 39:e minuten på en frispark som ...

... smet in under armen på Hargs målvakt Maria Engström

Att pausvilan inträdde med bortaledning var inte riktigt beskrivande för chansfördelningen i första halvleken. Nu bör tilläggas att inte hemmalaget radade upp kvalificerade målchanser men de kom åtminstone till avsevärt många fler avslutsförsök. Det skulle komma en vändning i den andra halvleken och den kom både snabbt och med kraft till glädje för den blårykande hejarklacken.

Kvitteringen till 1-1 kom från Wilma Herbst i 51:a minuten

Mindre än en minut efter kvitteringen kom 2-1 via Cecilia Norberg

Kvitteringen av Wilma Herbst kom i efterdyningarna av en hörna där slutligen Wilma "enkelt" kunde stöta in bollen i nätmaskorna. Ledningsmålet till 2-1 gjordes när jag fortfarande antecknade vad som hände vid 1-1. Jag hann i alla fall uppfatta ett ypperligt förarbete av Maria Damperud Landin vilket öppnade för möjligheten som Cecilia Norberg inte missade. Jodå, jag kan inte annat än se till att bättra på mitt arbetsflöde en smula för att undvika att missa sådana uppenbara saker.

Spiken i kistan, om man väljer att uttrycka det så brutalt, slogs i när Harg tilldömdes en straff i 72:a matchminuten. Exekutor Lena Karlsson Aronsson var obeveklig från straffpunkten och fastställde slutresultatet till 3-1. Därefter var det a walk in the park och kontrollerat uppstyrt av hemmalaget under matchens återstående minuter.

Lagkapten Lena Karlsson Aronsson fastställde slutresultatet till 3-1 för Hargs BK

En gedigen insats av Hargs-spelarna och för Gnesta FF finns chans att revanschera sig redan på onsdag. Nej, de ska inte möta Hargs BK, inte heller spela någon division 3-match, utan gå upp i DM-final mot IK Tun hemma på Hagstumosse. Det blir något att bita i för Gnesta-tjejerna men också något att se fram emot eftersom man som idrottare måste älska utmaningar!

Jag har knåpat ihop ett bildgalleri med alldeles för många bilder från lördagens match. Du hittar till bilderna HÄR >>>

Tack alla inblandade, det här kan vi väl göra om vid något mer tillfälle i framtiden!?

Tuns div 2-damer vägrar att förlora

IK Tuns fotbollsdamers framfart i division 2 Mellersta Svealand är att jämföra med en fullastad oljetanker just nu. De stävar rakt framåt på ett orubbligt sätt och hoppas slippa stöta på en grynna någonstans längst vägen. Med fyra kvarvarande omgångar ligger depå en andraplats, tre poäng efter ledande IFK Hallsberg FK. De har kvar att möta serieledarna men också ett par andra lag som jagar strax bakom dem i tabellen. Hur tilltalande är inte det läget när det drar ihop sig för slutspurt?

Elin Svedling i Tuns gröna matchställ med ett knä i ryggen och grässtrån framför ansiktet

Lördagens tillresta motståndare Forsby FF från Köping borde inte ställa till något större problem för Enstabergas gröna fotbollskämpar sett till tabellpositionerna. Och det gjorde de inte heller. Hemmasegern med 2-0 (0-0) var odiskutabel men för all del inte tvärsäker. Segern satt hårt åt och kom inte utan ansträngning.

IK Tun gör sig klara för match den 31/8 -19

Forsby FF på Enstaberga IP den 31/8 -19

Tun har offensiv kraft och potential att slå hål på de mest vattentäta försvar. Ändå är nog lagets försvarsstyrka över hela planen ännu vassare just nu. Många, många bollvinnare finns i truppen som matchas i division 2-spelet denna säsong. Det jag saknar är en kreativ playmaker på det centrala mittfältet och kanske finns den spelaren i truppen (läs "Melinda Hall") men hon är satt ur spel denna säsong p.g.a. ryggproblem. Kanske och förhoppningsvis är hon tillbaka till säsongen 2020. Jag kan personligen tycka att det finns en kreatör med offensiv spets i truppen som på sikt gärna får ta rollen som arvtagerska i den rollen, nämligen Lovisa Lindvall.

IK Tuns Lovisa Lindvall är en spelartyp med offensiva mittfältskvalitéer som jag skulle vilja se mer av

Forsby FF, som jag även har sett på division 1-nivå för några säsonger sedan, kämpar på i botten av tabellen där ett pånyttfött IK Viljan fått luft under vingarna sedan mötet med Tun för några veckor sedan. Det kändes under lördagens möte på Enstaberga IP som att de fick matchen dit de ville. Med endast en avbytare var det nog bra med ett så lågt tempo som möjligt. Och det blev det, framförallt i första halvleken. IK Tun hade ett massivt bollinnehav men vad hjälper det om man slår bort den avgörande passningen och faller in i ett alldeles för lågt bolltempo.

Forsbys vassaste chans var när Tuns mittback Sofia Johansson testade sin målvakt med en "schysst" hemåtpass

När den andra halvleken rullade på med oförändrad matchbild kändes det mer och mer som att gästerna kanske skulle klara av att spela 0-0. Något jag tror att de kan ha haft som mål med augustilördagens utflykt söderut. Den som slutligen bröt dödläget var aktiva Hanna Lundmark. Efter en räd på vänsterkanten spelade hon in bollen till en omarkerad Ebba Åkerman i straffområdet som kunde sätta en bestämd högerbredsida tvärsäkert i målet. 1-0 när klockan tickat fram till 78:e minuten.

Befriande glädje och ett förlösande mål av ...

... 16-åriga Ebba Åkerman som gör sin första seniorsäsong

Publiken tycktes ändå trivas runt Enstaberga IP:s frodiga gräsmatta. IK Tuns damverksamhet berör och är en angelägenhet för många, något som klubben under åtskilliga år jobbat hårt med och förtjänar alla dagar i veckan. Det må vara att spelet inte alltid klaffar till 100% men klubbmärket förpliktigar för de som trär matchtröjan över huvudet. Som alltid finns inställningen att man aldrig ger sig i det gröna stället.

Många intresserade följer IK Tuns damverksamhet

När det väldigt viktiga 1-0-målet hade åstadkommits var Forsbys planer grusade. 0-0 var plötsligt ett omöjligt taktiskt mål och det gjorde nog jobbet lättare för Emmelie Jönsson när hon efter ett par frenetiska försök lyckades få bollen i nätmaskorna och 2-0 var ett faktum. Framspelad av Emilia Jonsson i 82:a matchminuten fastställer Tuns vana målskytt slutresultatet.

Emmelie Jönsson må rynka på näsan men mål blev det även i denna match

För IK Tun väntar närmast Sköllersta IF på bortaplan. En "måste-match" om man vill behålla slagläget inför tuffare motstånd i de tre avslutande omgångarna. Det är jämnt i toppen av tabellen och det ska bli intressant att se hur spelarna hanterar varje kvarvarande utmaning. För Forsby FF gäller det att bita ihop, ladda om och kraftsamla för att om möjligt sätta sig i ett bättre läge.

Forsbys lagkapten Anna Kolmin visar med sitt kroppsspråk hur matchen mot IK Tun slutade

När jag nu presenterar länken till mitt bildgalleri kvarstår endast den sedvanliga varningen till några av Tuns spelare. De vet vilka de är och de vet att ett gameface inte alltid går att undanhålla. Du hittar 185 bilder via denna länk >>>

Tack för titten och kör hårt under återstoden av seriespelet!

TVSK gick på en mina i division 3

Trosa-Vagnhärad SK hade efter 17 spelade omgångar av herrarnas division 3 Södra Svealand en hyfsat cool position högst upp i tabellen. Två poäng tillgodo på jagande IFK Eskilstuna. Lördagens uppgift var att på hemmaplan möta åttondeplacerade Ängby IF. Lika säkert som att Opel designar bilar för farbröder 75+, lika säkert var TVSK favoriter i denna match. Favoritskap i knivskarp konkurrens i en jämn serie är inte detsamma som garanterad seger, det kan TVSK intyga efter resultatet 1-2 och tappad serieledning.

TVSK:s Alige Barrow klämd mellan sköldarna under lördagens förlustmatch mot Ängby IF

Ett besök på Häradsvallen är garanterat belönande. Om inte fotbollen är generös får man åtminstone vistas på en förtjusande fotbollsanläggning. Klubbhuset, den vådliga trappan ner till slätten som breder ut sig med fotbollsplanerna, kyrktornen i två riktningar och ett inbjudande landskap är något jag fäst mig vid. Måhända är det mindre charmigt när nederbörden och vinden rullar in men så var det verkligen inte i lördags.

Häradsvallen i all sin prakt

Jag kan rent själviskt tycka att fotboll ska spelas på naturgräs och på Häradsvallen finns en jättefin 11-mannaplan. Det är väl i Vagnhärad som i Oxelösund att när väl plastmattan är lagd så ser man inte längre det frodiga gräsets tjusning. Jag vurmar för naturgräs av flera skäl men i egenskap av fototönt är det 100 resor bättre än ett varmt plastunderlag med värmedaller eller märkligt blänk. Nog om detta.

Där är det ju, naturgräset, som vilar sig i form till andra uppgifter (?)

Innan matchen bytte jag några ord med assisterande tränaren Fredrik Adolfsson. Han satt uppflugen på läktaren, förvisad till denna plats efter några mindre väl valda ord i senaste seriematchen mot Enhörna IF. Inget han var stolt över men nu var det som det var och han tvingades utstå "plågan" att se sitt lag från sidan utan att kunna vara med och påverka eller dra i några trådar.

Fredrik Adolfsson var en av 55 åskådare på Häradsvallen i lördags

Det var i alla fall skugga och därmed behagligare på läktarplats i lördags

Inledningsvis kunde hemmalaget visa upp ett spel som verkligen visade varför de under säsongen lyckats ta sig upp i tabelltoppen. Ett virvlande tempo och teknisk briljans från de flesta fötter. Oerhört underhållande och publikfriande. Tyvärr höll det bara i sig i 12-13 minuter och gav ingen utdelning i målprotokollet.

Huvuddomare Bojan Stojanovic assisterades av Ayse Bozkurt och Enes Izgi

Efter den inledande kvarten började Ängby komma in i matchen mer och mer. Tempot sänktes och plötsligt var det gästerna som dikterade villkoren ute på planen. En något märklig scenförändring som jag inte riktigt kan förklara. Förvisso hann domaren slita upp fem gula kort på de första 24 minuterna men det var snarast en markering var han ville ha nivån. Tre av korten landade hos TVSK men jag kan inte tro att de är ett brunkargäng som vinner sina matcher på att skrämma sina motståndare till underkastelse.

Ostskivan lufttorkade i den varma augustisolen

I 44:e gör Ängbys Martin Smith Erlandsson 0-1 efter att ha nickat in bollen från nära håll framför målet. Efter matchutvecklingen var det faktiskt inte helt ologiskt att bortamålet förr eller senare skulle komma. Initiativet och farten hade hemmalaget för länge sedan tappat.

Bollkajsorna kom denna gång från TVSK:s F09-lag

Halvtidssnack öppnar för möjligheter att samla ihop laget, korrigera detaljer eller hela matchplanen och gjuta mod i bringan på sina spelare. Måhända kunde TVSK-tränaren Jonatan Hansson se effekten av allt detta under andra halvlekens första minuter. Men efter en Ängby-hörna och några mindre lyckade försök att rensa stod det plötsligt 0-2 i 52:a minuten. Målskytt denna gång var gästernas lagkapten Hampus Eriksson.

Trosa-Vagnhärads tränare Jonatan Hansson i centrum av bilden

Änby IF kontrollerade tillställningen. De styrde, markerade, täckte ytor och blockade på ett sätt som inte hemmalaget på något sätt kom runt eller förbi. En småkrasslig joker i form av skytteligaledaren Marcus Björklund byttes in i 55:e minuten. Det blev inte lättare för hemmalaget förrän de i matchens slutskede blev allt desperatare och öste på med och mer. Reduceringen till 1-2 kom, naturligtvis från Marcus fötter, i 85:e minuten.

Marcus Björklund reducerade för TVSK till 1-2

En frispark i 90:e minuten landade i ribban för hemmalaget men trots en hel del press under matchens sista minuter samt under de fyra tilläggsminuterna stannade räkneverket på resultatet 1-2. Gästande Ängby IF gjorde det bra, spelade disciplinerat och bjöd på ett gediget och uppoffrande lagarbete.

Nyköpings- och TVSK-bekante Ahmad Awad var en av Ängby-spelarna som åkte norrut med en seger

Jag får erkänna att jag blev lite snopen när Trosa-Vagnhärad förlorade framför mina ögon och min kamera. Det är å andra sidan tjusningen med idrott, inget är självklart eller givet. De har nu en poäng upp till ledande IFK Eskilstuna med fyra omgångar kvar att spela. Självklart önskar jag TVSK stort lycka till i avslutningen av den spännande division 3-serien.

Jag efterlämnar ett bildgalleri från matchen med 175 bilder av varierande kvalitet. Du hittar bilderna HÄR >>>

Mitt lördagsäventyr slutade inte på Häradsvallen utan min fotbollsresa fortsatte till Enstaberga IP. Något jag berättar om i nästa blogginlägg.

Pliktskyldig seger för OIK mot tabelljumbon

Det känns på något märkligt sätt som att det är lite högtidligt att åka till Oxelösund för att bevaka fotboll. Kanske för att det inte händer särskilt ofta. Kanske för att mottagandet är bra och att människorna runt Oxelösunds IK har en välkomnande attityd.

Oxelösunds IK tog emot tabelljumbon Nykvarns SK hemma på Ramdalen under fredagskvällen

Jag satte upp en kort och snabb omröstning på Twitter där alternativen var att jag under fredagskvällen skulle åka till Ramdalen, Hyttvallen, Runavallen eller stanna hemma och packa inför helgens avskedsturné med Stigtomta IF:s nedlagda flicklag F02-04. Några svar hann komma in och de pekade på att jag borde stanna hemma och packa. Jag lyckades packa klart snabbare än beräknat och struntade därefter i att det uppenbarligen var mest populärt att jag INTE gjorde någon fotbollsbevakning.

Lockande kvällssol över Ramdalens plastgräs byttes ut mot ...

... mörk augustikväll och elbelysning

Det framgick av en nyhetsblänkare i lokaltidningen att Oxelösunds kommun har vikande siffror vad gäller innevånare. Det må så vara men jag uppfattar det definitivt inte som en avfolkningsbygd. Och stadens gulblå fotbollslag på herrsidan kämpar som tidigare kvar i division 4. Det ska de ha credit för, efter några glam- och glanssäsonger har de namnkunnigaste spelarna försvunnit men lik förbaskat mönstrar man ett manskap som kan leverera tillräckligt för att hanka sig fram i herrfyran.

Den gamla bandyläktaren hyste i fredags fler åskådare än vad som syns på denna bild

Det mesta var sig likt på Ramdalens IP men några betydande förändringar har också skett den senaste tiden. De gamla omklädningshusen är rivna och där står nu byggnader med betydligt högre standard. Sedan en kort tid tillbaka har arvet från bandyeran rivits då avbytarbåsen och det kombinerade skridskoslipartornet och speakerutrymmet var jämnat med marken. Jag tyckte mig också se att lamporna i belysningsstolparna var utbytta. Nu hjälpte inte det sistnämnda mig som fotograf när augustimörkret sänkte sig över konstgräset och sista kvarten av division 4-matchen fick bli ofotograferad eftersom ljuset inte dög för den typen av aktivitet.

Domartrion bestod av huvuddomaren Machael Yousif samt Yousuf Naqqar och Valentin Covalciuc

Bland de nutida Oxelösundslegendarerna som syntes på plats kan nämnas Pontus Holmström som numera titulerar sig tränare. Jag tror minsann att han har hoppat in och spelat vissa matcher denna säsong. (Han har i alla fall gjort två mål hittills enligt SöFF:s hemsida.) Och Richard Appelkvist Svensson verkar liksom aldrig sluta springa.

Pontus Holmström, tränare i Oxelösunds IK

Evighetsmaskinen Richard Appelkvist Svensson

Jag åkte till matcharenan med mitt fortfarande lite oprövade objektiv och nonchalant utelämnat anteckningsblock. Hur svårt kan det vara, liksom? Och jag tänker inte heller gå igenom matchhändelserna i detalj. Övergripande måste jag tyvärr hävda att det inte var någon vidare värst bra fotbollsmatch. Och båda lagen verkade föredra att spela bollen i luften istället för på marken. Det rivstartade trots allt med ett hemmamål i 5:e minuten och då tänkte i alla fall jag att gästande tabelljumbon Nykvarns SK skulle få en väldigt jobbig match. De ville annat och bevisade med sin kvittering i 8:e minuten att de inte skulle ge sig utan fight.

Nykvarns SK:s Oscar Fondelius kvitterar till 1-1

Efter den snabba repliken från gästerna hände inte mycket som potentiellt kunde leda till mål. Dock kommer ett psykologiskt viktigt mål för hemmalaget i 44:e minuten. Gött att gå till pausvila med ett nyligen fabricerat mål. Och när OIK sedan gjorde 3-1 efter fem minuter av andra halvleken såg jag att gästerna var ett slaget lag. Självförtroendet sprudlar inte om man ligger sist på två inspelade poäng och då är motgångar av denna karaktär extra tuffa. Ridå. Med lite mindre press på sina axlar kunde sedan hemmalaget spela ut en smula och göra både 4-1 och 5-1 innan matchen var till ända.

Tremålsskytt och nytillkommen till OIK-truppen; Zakariae Afarew

Tvåmålsskytten Hussein Hammad

En i slutänden tvärsäker hemmaseger som gav luft till laget närmast nedflyttningsstrecket för Oxelsöunds IK. De har nu 15 inspelade poäng och jagande Ärla IF har 7 poäng på lika många spelade matcher. Fem omgångar återstår.

Jag har samlat ihop drygt 170 bilder i ett bildgalleri som du hittar via den här länken >>>

Peace out