Traditionsenlig futsalcup inledde året

För många med mig brukar trettonhelgen vara synonymt med ett besök i Oxelösund där Oxelösunds IK arrangerar futsalcup. New Wave Profile Cup må ha ett besvärligt namn att hantera men bakom detta ligger en sponsor som är väl värd att uppmärksamma. Cupen har dessutom tilläggsnamnet "Staffans minne" vilket avser Staffan Påhlson som en gång startade Påhlsons Reklam (numera Påhlsons Daylight/New Wave Profile). Värt att hedra och nämna i detta sammanhang, tycker jag.

Jesper Agerin och Johan Urborn, Råby-Rönö IF resp. Hargs BK i finalkamp den 4/1 -20

Till årets upplaga av trettonhelgscupen hade fem lag anmält sig. De var; Oxelösunds IK, Tystberga GIF, Hargs BK, Råby-Rönö IF samt Nykvarns SK. Kanske en aning jobbigt för arrangörsklubben som tappat nästan hela sin forna division 4-trupp men i övrigt lag med division 4- och division 5-erfarenhet som tampades med varandra denna januarilördag.

Slutsegrarna Råby-Rönö IF

Hargs BK (med lite "nytt" folk i tränarstaben)

Nykvarns SK (som åkte ur div 4 säsongen 2019)

Oxelösunds IK

Tystberga GIF

Jag fick en stund över lördagen den 4/1 och kände att min mansförkylning tillät mig att åka till Ramdalen. Det innebar att jag hann se de två avslutande gruppspelsmatcherna och den efterföljande finalen mellan Hargs BK och Råby-Rönö IF. För den som är hysteriskt nyfiken av sig finns samtliga resultat att hitta HÄR >>>

Finaldomarna Bemir Brkic och Shabbe Anwar

Finalen spelades alltså mellan Hargs BK och Råby-Rönö IF. När dessa två möttes i gruppspelet vann HBK med 2-1. I finalen blev det omvända siffror och det var en het tillställning där vissa känslor inte riktigt behölls inombords.

Det sista som hände i finalen var ett rött kort till Hargs lagkapten Jacob Norelius

För Hargs BK handlade mycket framåt om vad Mauri Funes och Johan Urborn åstadkom. Och de är verkligen skickliga med löd i dojorna. De kompletterades utmärkt av bl.a. Hampus Almberg och Eric Ackon. Råby är ett lag där det faktiskt är svårare att utmejsla givna matchvinnare. Där är många involverade och jag såg till min förvåning Marcus Axbom få en Messi-knäpp i några offensiva räder (som jag inte trodde karln hade i sig). Råby är dessutom ett lag som mixar offensiv finurlighet med skitjobbig defensiv. När de håller sin mark så håller de sin mark, punkt. Något som kom in i huvudena och under skinnet på vissa av HBK-spelarna.

Jesper Agerin gjorde 1-0 för Råby-Rönö IF i finalen

Nyförvärvet (från IFK Nyköping) Jesper Lindberg gjorde 2-0 för Råby-Rönö IF

Hargs BK:s Amir Strukan reducerade till 2-1 i finalen

Finalen blev även en brödrakamp i målen för Adam och Didrik Bohlin. Den sistnämnde drog längsta strået för Råby som alltså vann med 2-1.

En riktigt trevlig stund i Ramdalshallen där flera lokala lag luftade pingislungorna efter alla storhelger. Jag hade behållning av att se samtliga lag spela och även om t.ex. OIK hade det tufft fanns mycket teknisk kompetens och kampvilja i spelarna. Roligt också att under finalen byta några ord med Nykvarns-spelarna som inte verkade jätteledsna för degraderingen efter senaste utomhussäsongen. Division 5-lagen kommande säsong får stifta bekantskap med det gänget. Och självklart var Kålle på plats för att spana in vad Tystberga-grabbarna hade för sig nere på hallgolvet.

Du hittar 228 bilder från de tre matcher jag såg under New Wave Profile Cup 2020 HÄR >>>

Lycka till i förberedelserna inför utomhussäsongen 2020!

Derbymatcher inte NSK:s melodi

Nytt år, nytt decennium och länsderbyt i ishockey mellan Nyköpings SK och Eskilstuna Linden fredagen den 3:e januari blev min första bevakning. För att avlasta mig själv kommer jag att hålla mina bloggtexter kortare framöver. Bildgallerierna kan förhoppningsvis berätta mycket om de tävlingstillfällen som jag besöker.

Derbymatchen fotograferades delvis med 300 mm-objektiv från läktaren

Inte heller det tredje av tre möjliga derbymöten säsongen 2019/20 slutade annorlunda mot de två första matcherna. Eskilstuna Linden vann fredagens match genom att hålla huvudena kalla när det hettade till och tack vare Nyköpings SK:s oförmåga att göra mål. Nyköping dominerade spelet stort under första och andra perioden men vad hjälpte det när de endast hade med sig två mål in i tredje perioden? Att NSK tyckte att domarinsatsen gick emot dem är i efterhand en sak som lyfts fram. För mig handlar det mer om att deras egen insats och Lindens envetna motstånd beseglade deras öde.

Efter nyårsaftonens strömavbrott och kommunens obefintliga koll på isaggregaten var inte is en självklarhet

Det sökte sig 721 åskådare till Rosvalla denna derbyfredag

De två yngsta döttrarna var mitt ishockeysällskap uppe på läktaren denna gång

Eskilstuna Linden kom till Rosvalla med ett stort mentalt övertag på sin motståndare. Som nykomlingar har de gjort det bra i HockeyEttan Västra men de hamnade precis som Nyköpings SK i fortsättningsserien. Utifrån hur Nyköpings SK inledde fredagens match och som det i slutänden blev ska naturligtvis Linden gratuleras till segern. En seger som satt hårt åt och i mina ögon var inte Lindens spel superimponerande. Men de vann, och det är i slutänden det som räknas.

Jag kämpar vidare med att försöka ta en enda vettig bild på Nyköpings intro

I Nyköpings SK:s trupp dök det upp ännu ett nytt ansikte. En spelare som inte spelat på hela säsongen och som senast visade upp sig hos Hammarby och Enköping under föregående säsong. Oscar Skiöld har ett tryout-kontrakt under en kortare tid, sedan får vi ser vartåt det lutar.

Oscar Skiöld på tryout-kontrakt med Nyköpings SK

Fredagens siffror skrevs till 2-3 efter 1-0, 1-0 och 0-3. Skottstatistiken landade på 23-18. Att Nyköpings SK hade förtvivlat svårt att förvalta sitt övertag vittnar även deras powerplay om, noll mål trots fyra tvåminutersmöjligheter. Omvänt så utnyttjade gästande Linden detta desto bättre. Linden reducerade till 2-1 i powerplay och sedan tillkom deras segermål under den helt avgörande matchstraffssituationen som Nyköpings SK försatte sig i med drygt 7 minuter kvar av matchen. Man vinner sällan matcher från utvisningsbåset.

Matchstraff för Marcus Lindblom när matchen stod och vägde

Här följer några av målen i bildform.

1-0 i förstaperioden av Nyköpings SK:s Andreas Maier

2-0 i andra perioden av Nyköpings SK:s Adam Hirsch (pucken över målvaktens klubbaxel)

Johan Cederberg i Linden reducerar till 2-1 i tredje perioden

2-2 har precis gjorts i tredje perioden av Lindens Hugo Ollila som även gjorde segermålet till 2-3

Nyköpings SK:s tränare Owe Holmberg tog en timeout i slutet. Hemmalaget gavs möjlighet till spel i numerärt överläge då Linden fick en känslig utvisning. Plockad målvakt och spel 6 mot 4 hjälpte dock inte och nästa derby är i Smehallen den 19/1. Någon som tror på NSK-revansch i "fiendens kula"?

Timeout Nyköpings SK

Segerjublande Linden-spelare

I denna typ av matcher kan jag inte hjälpa att jag saknar bl.a. Adam Thim och Emil Karlsson. De har slutat, inte helt frivilligt p.g.a. skador, men de hade olika spetskvalitéer och tuff fysik som inte riktigt återfinns i nuvarande trupp. Däremot finns det spelare i Nyköpings SK som växer för varje match jag ser dem så nog finns det potential och utvecklingsmöjligheter som gör att jag gärna ser dem stanna längre än genomsnittliga flyttfåglar.

Du hittar ett bildgalleri med 193 bilder via denna länk >>>

Tack och på återseende!

Mellandagsbandy i Katrineholm

Min personliga historik med bandyn är lika dyig, långgrund och ytlig som Strandstuguvikens badplats utanför Nyköping. Jag lägger mig platt, erkänner utan omsvep att jag inte sett någon bandymatch live förrän mitt första besök på Backavallen säsongen 2016/17. Självklart är jag oerhört medveten om bandyns kulturella betydelse, sportens tjusning och dess dramatiska tillbakagång bl.a. här i Södermanland. Jag minns otaliga TV-sändningar med en osynlig boll, Bempa, Pinnen och allt vad de kallades. (Otroligt nog är jag, trots uppnådd gubbålder, för ung för att ha varit med på Orvar Bergmarks tid ...)

Bandyportfölj på Backavallens betongläktare

Betänk att mitt Katrineholm Bandy-perspektiv är kort. Och någon eventuell storhetstid för bandyn i Katrineholm är utanför mitt blickfång. Jag följde dem under säsongen 2016/17 då de degraderades ur allsvenskan, jag såg dem spela sig genom en ganska medioker division 1-serie 2017/18 på en skridsko och sedan följde de upp avancemanget med att via kval 2018/19 hänga kvar i allsvenskan. Inte ens under årets premiärseger över IFK Kungälv fick jag se något som verkligen avslöjade vad de hade i bakfickan för säsongens allsvenska spel. Halva serien var avklarad i och med annandagsomgången och Katrineholm är ett av topplagen. Wow.

Katrineholms tränare Roger Carlsson är ett lyckosamt drag för bandyn på orten

Söndagen den 29/12 bjöd Katrineholm Bandy tillsammans med kommunen och sponsorerna till familjedag i bandyns tecken. För första gången på flera år hade inte KVBS glädjen att arrangera en klassisk annandagsmatch så de fick laborera med en mellandagsmatch istället. Upplagt för mycket folk under de lediga och lite slöa mellandagarna även om vädret var ofantligt icke-vinter-aktigt och rent av klipp totalt odugligt. Men hur familjevänligt skulle mötet ute på isen bli egentligen? Mina farhågor kom fullständigt på skam, gudskelov, trots de skarpa tongångarna efter annandagsmötet mellan Nässjö IF och Katrineholm Bandy. Jag har läst och lyssnat på utsagor från båda sidorna, vet vad jag tycker men lämnar detta utan fler kommentarer. Disciplinnämnden har sagt sitt och avstängningar samt skador fanns i bakvattnet och påverkade returmötet lagen emellan under söndagen.

Nässjö IF:s tillresta supportrar var hängivna och satte härlig färg på tillställningen

Även Katrineholms-klacken bjöd på inramning till den intressanta bandymatchen

Det har i efterhand gått att läsa att söndagens match bjöd på en dålig insats från Katrineholm. Samtidigt var nog inte Nässjö IF särskilt nöjda heller. Faktum är att jag läst flertalet recensioner efter Katrineholms matcher som hävdar att de spelat dåligt. Lik förbaskat har de vunnit huvuddelen av sina matcher och ligger tvåa i tabellen på samma poäng som serieledande Ljusdals BK. Jag minns ett referat där man vunnit och faktiskt hävdat att det kan ha varit den bästa insatsen någonsin. Hoppas det inträffar igen och att jag råkar vara på plats på Backavallen när det händer. För mig var det otroligt stor skillnad på lagets uppträdande och förmågor under söndagsmatchen (främst under andra halvan av matchen) jämfört med vad jag sett de senaste åren. Självförtroende? Absolut, både individuellt och kollektivt men säkert många andra orsaker också trots att truppen i stora delar är oförändrad.

Backavallen tog emot 1156 åskådare under söndagens match

Den rent bedrövliga inledningen på matchen för Katrineholm mot Nässjö fick mig att känna igen mig från de två matcher lagen emellan som jag tidigare sett (säsongen 2016/17 och 2018/19). Nässjö gled ifrån till 0-3 under de första 23 minuterna. Hemmalaget stod på hälarna, om man nu kan göra det i ett par skridskor, och såg loja och handlingsförlamade ut. Denna brist på geist har präglat tidigare möten då Nässjö vunnit stort. Det som hände under annandagen innevarande säsong var dock att Katrineholm vann med 7-4 och det kändes avlägset att de skulle skrapa ihop någon poäng denna gråmulna retursöndag. Om förhandssnacket och de irriterade känslorna mellan klubbarna efter annandagsmötet gett tändvätska åt något håll så var det uppenbarligen enbart Nässjö-spelarna som hinkat i sig av denna svårsmälta dryck.

Inledningsvis hade Nässjö IF som motståndare under kontroll på Backavallens mjuka is

Någonstans lyckades hemmalaget hitta syre och med halvtimmen spelad kunde de stoppa raset. En reducering till 1-3 i 34:e minuten av Robin Hellqvist följdes upp av ett minst lika viktigt Niklas Eriksson-mål fram till 2-3 i 45:e minuten.

Robin Hellqvist bidrog med mer än sitt reduceringsmål fram till 1-3

I halvtidspausen stod jag och kliade mig i huvudet och undrade hur i hela friden denna match skulle sluta. Nässjö hade så här långt varit det bättre laget men denna säsong har ju Katrineholm lyckats slå sig fram till bra resultat utan att spelet alltid stämt. Min grundtro tog dock fasta på vad som varit förr och därför var jag pessimistisk.

Charmigaste pausunderhållningen på Backavallens is!

När Nässjö IF prickade in 2-4 efter 10 minuter av den andra halvleken var det åter två mål upp för Katrineholm Värmbol BS (någon gång måste jag ju ange deras korrekta namn i bloggtexten). Det var inte vilket mål som helst utan en ärta från 30 meter rakt upp i klykan. Hemmalagets styrka denna säsong har dock varit anfallsspelet och målfabrikationen. Med Linus Doktare på skadelistan var det upp till Niklas Eriksson och de övriga att kliva fram. Och det gjordes. Reduceringen till 3-4 kom från Niklas Erikssons klubba i 64:e minuten.

Niklas Eriksson bombar in 3-4 mot Nässjö IF i andra halvleken

Nu var det tydligt att det var ett lag som jagade och ett lag som jagades. Mer och mer av skridskoåkningen, passningsspelet och kommandot tillhörde hemmalaget. Och kvitteringen kom slutligen i 71:a minuten då Eric Lisell hittar rätt. En lirare som syntes mycket i denna match och som i mina ögon var planens gigant. 4-4 skulle stå sig till matchens slut och på sätt och vis var nog båda lagen nöjda och missnöjda med det resultatet. Intressant.

Katrineholms Eric Lisell räddade poäng till sitt lag med kvitteringen till 4-4

Jag fick se Katrineholm Bandy ta poäng av Nässjö IF. Det har inte hänt tidigare. Jag har insett att det finns substans i bandyn i grannbyn, att de har byggt något robust som håller för påfrestningar även om spelet inte alltid stämmer.

I halvdunklet fick jag ihop något som kan likna ett bildgalleri och du hittar mina bilder HÄR >>>

Peace out

Smakstart för Nyköpings SK i fortsättningsserien

Det är inte så tokigt att vara serieledare redan innan ett seriespel påbörjas.

Känslorna runt Nyköpings SK och deras missade Allettanplats är inte helt positiva, något som laget kanske hittat ett förhållningssätt till men vi andra går nog fortfarande runt med en märklig eftersmak i munnen. Nej, nu är det dags att lägga det som en gång varit bakom oss och titta framåt. Fortsättningsserien i division 1 kallas "Vår" och där har HockeyEttan Västras sju sist placerade lag landat. Bäst av de sämsta blev Nyköpings SK med lördagens motståndare Forshaga IF tätt efter.

En förväntad toppmatch som inledning på fortsättningsserien med andra ord. Kul!

Nyköpings SK och Forshaga IF inledde fortsättningsserien med möte på Rosvalla den 28/12 -19

Långt borta i fjärran hägrar en play off-plats för det lag som lyckas placera sig först i fortsättningsserien. Är man i andra änden av tabellen är det inte lika roligt. Vi i Nyköping får hoppas att Nyköpings SK är en av kandidaterna till play off-platsen. Nu har ju denna säsong inletts med Allettan-ambitioner som visat sig komma på skam så lite ödmjuk inställning kring detta kan nog vara på sin plats.

Till mellandagsmatchen på Rosvalla kom 629 åskådare

En rolig sak med fortsättningsserien är att vi får ytterligare två sörmlandsderbyn i och med att även Eskilstuna Linden finns bland de sju lagen. Jag missade hemmamötet mot Linden p.g.a. en julfest men något sådant ska väl inte ligga i vägen den 3/1 då NSK välkomnar Eskilstunalaget?! Om nu inte min arbetsgivare firar trettonhelgen på det sättet ... Men kanske är inte Linden-matcherna något att se fram emot, Nyköping åkte ju på duktigt med däng mot dem i grundseriens båda matcher.

Vad har division 1-nykomlingarna Linden som Nyköpings SK saknar? Kontinuitet? Team spirit?

Jag klarar banne mig inte av att fota Nyköpingshockeyns intro

Värmländska Forshaga har mer att komma med till bordet än en härlig dialekt och laminatgolv. De har ett ishockeylag också. Nyköpings SK gled förbi dem med absolut minsta möjliga marginal i grundseriens sista omgång (samma poäng och samma målskillnad!) och det var med andra ord en jämnstark motståndare på Rosvallaisen under lördagen. Spelmässigt tyckte jag att Forshaga IF bitvis var snäppet vassare än sin motståndare men det var ett svåranalyserat möte tack vare många utvisningar.

Gryphons stod för en färgklick i klackhörnan

Det jag tyckte mig se med mina otränade hockeyögon var ett gediget och hårt försvarsarbete från Nyköpings SK:s sida. Disciplinerat med enstaka inslag av bjudningar och slarv. När de kom fel valde tränare Owe Holmberg att ta en timeout i andra perioden för prata in spelarna och styra upp verksamheten. Nyköping hade också spetsigare avslutare än vad Forshaga hade i truppen. Och en del tur, det är i alla fall min slutsats efter 1-0-målet och hur slutligen 3-1 tillkom.

Owe Holmberg instruerar under den timeout som togs i andra perioden

Owe står stadigt i sina tränarskor (om nu någon undrar)

Halvvägs in i första perioden har Forshaga satt press på hemmalaget. I det läget lyckas Nyköpings SK norpa en puck vid egen blålinje som var ytterst nära att sätta Forshaga i ett ypperligt läge att komma tre mot en. Nu blev det istället en omställning och 1-0 via Oliwer Stensson. Små, små marginaler till Nyköpings fördel.

Nyköpings SK:s Oliwer Stensson sätter 1-0 i första perioden

Målskytten Oliwer Stensson in action

I den andra perioden gör lagen var sitt mål i numerära överlägen. I denna match hörde detta till ovanligheterna. Nyköpings SK utökar till 2-0 efter drygt sju minuters spel och det var slitvargen Christian Axelsson som välförtjänt fick näta. Ett par minuter senare reducerar Forshaga till 2-1 genom Robin Sterner.

Christian Axelsson utökade Nyköpings SK:s ledning till 2-0

Den tredje perioden gick med en väldig fart. Få avblåsningar och oförändrat i målprotokollet. När Forshaga precis började lägga in slutväxeln och forcera med ett par minuter kvar av matchen så drar de på sig en utvisning. Den var otvivelaktig men skapade en mental härdsmälta hos deras lagledare ... Forshaga valde ändå att plocka målvakten vilket alltså gav spel fem mot fem men de kom helt snett och utan målvakt var det till sist lätt för Nyköpings Simon Rodling att fastställa slutresultatet till 3-1.

Can't miss it, Simon Rodling skyfflar in 3-1

Simon Rodling, som varit skadefrånvarande länge, tillför mycket i Nyköpings SK:s spel

En spelare som kan sägas ha gjort "riktig" comeback denna match var Nyköpings SK:s Albin Ivarsson-Hamberg. Efter typ 1,5 år har han testat något enstaka inhopp i slutet av förra säsongen samt i den avslutande grundseriematchen innevarande säsong. Mot Forshaga fick han mycket istid och det såg så lovande och bra ut som det kan efter så pass lång frånvaro. Några grejor som han gjorde fick mig att gubb-skrocka i fotobåset bredvid isen. Det där blir bra ska ni se!

Albin Ivarsson-Hamberg vill vi naturligtvis se mycket mer av framöver

En turbulent säsong så här långt för Nyköpings SK fortsätter och härnäst väntar nästa kandidat om den där hägrande play off-platsen. Måndagen den 30/12 åker laget till Malung för möte mot nya tabelltvåorna Malungs IF. Förhoppningsvis tar Nyköpings SK ytterligare steg framåt och uppåt spelmässigt och då kanske, kanske de kan ge Linden en match nu på fredag. Derbyn är ju något extra men det mentala övertaget har onekligen Eskilstunagänget.

Nyköpings SK tackar melladagspubliken efter Forshaga-matchen

Du hittar ett bildgalleri från lördagens match HÄR >>>

Med förhoppningar om ett nära förestående återsteende!

Mitt sportbevakningsår 2019

Att summera det lokala sportåret är en aning för svårt för mig att göra. Under ett kalenderår händer det otroligt mycket på alla tänkbara nivåer bland lagidrotterna och bland de individuella sporterna. Under 2019 fick jag dessutom fler önskemål om närvaro på än den ena, än den andra platsen vilket i slutänden blev till besvikelse hos framförallt ungdomsidrottarna. Det är helt enkelt så att sportbevakning är en hobby för mig och denna fritidssysselsättning tar troligtvis redan för mycket av min tid vilket även påverkar min närmaste omgivning.

2019 blev året då jag slöt en cirkel. När jag startade min sportblogg 2011 handlade den om vår lokala damfotboll. Mitt bloggande fortsatte hos Lokalsporten mellan hösten 2013 fram till hösten 2017. Under tiden hos Lokalsporten tog jag beslutet att bredda mitt bloggande utanför den relativt snäva damfotbollscirkeln. Jag vurmar fortfarande för damfotboll alla dagar i veckan men min nyfikenhet drev mig framåt och jag ville testa att fotografera fler sporter än bara fotboll. Tyvärr stannade Lokalsporten av och jag fick istället möjlighet att fortsätta mitt bloggande hos Södermanlands Nyheter. Efter tre större och långvariga störningar på tidningens bloggplattform fick jag nog (certifikat och domännamn som inte förnyades i tid och slutligen teknikmisslyckandet då Sörmlands Media införlivades i NTM) och i april 2019 dammade jag av min gamla damfotbollsblogg och gav den en ansiktslyftning som är bättre anpassad för min bredare bevakning.

Självklart saknar jag åren när Lokalsporten var som hetast. Jag saknar kontakterna med dem och det är delvis irreparabelt med tanke på Kalle Erikssons hädangång. Det var fantastiskt hedrande, spännande och inspirerande att få ha varit en del av Kalle Erikssons och Martin Brunelius projekt. Jag vill även påstå att lokaltidningens bloggplattform var utmärkt för att nå ut till läsare jag annars inte lyckats nå. SN-bloggarna blev dock lite styvmoderligt behandlade och med NTM som huvudägare blev de undanstuvade och bortglömda. Kontakterna med sportjournalisterna på SN värdesätter jag dock högt och jag hoppas självklart på fortsatt bra relation med dem.

Den uppmärksamhet som kan ges till lokala idrottsutövare är nästan uteslutande genom lokaltidningens försorg. Några av våra lag och individuella idrottare tävlar på så pass hög nivå att de har möjlighet att uppmärksammas i andra lokala mediakanaler eller t.o.m. i rikstäckande media. I övrigt räcker varken min eller Peter Sonanders tid till för att ge allt och alla plats i rampljuset. Det jag personligen tycker är extra roligt är de föreningar som faktiskt använder mina bilder i sina flöden och på deras hemsidor. (Min deal att bilderna får användas på föreningarnas eller utövarnas hemsidor och på deras kanaler i sociala medier utan kostnad är ändå att betrakta som generöst. Jag uppskattar dock att mitt namn eller "Fotbollslasse" anges när bilder publiceras.) Att vara aktiv i kommunikationen till sin publik och sina följare är något som belönar och som ska tas på största allvar av föreningarna (även om innehållet inte alls behöver vara superseriöst). Det kostar ingenting i kronor men kräver engagemang och tid, något som man bör bjuda på för att bibehålla och öka intresset från allmänheten.

De bevakningar jag har gjort de senaste åren har inte alltid varit med lokala lag eller utövare inblandade. Inom damfotbollen har jag följt bl.a. Eskilstuna Uniteds och Linköpings FC:s förehavanden under flera år. Min fascination för rugby har blivit "besvärande" påtaglig och då behöver jag åka utanför den lokala bubblan i sydöstra delen av Södermanland. Sent omsider har jag även fastnat för bandy, en sport som åtminstone tar mig till Katrineholm för att bevaka.

När jag tittar tillbaka på mitt sportbevakningsår 2019 så ser jag framförallt väldigt många fotbollsmatcher bland mapparna på hårddisken. Ett medvetet val, lite som att gå tillbaka till rötterna. I mitt lilla urval av bilder som avslutar denna årskrönika representeras alla bevakade fotbollsmatcher av endast en ynka bild. Jag har även tagit en genväg när jag klumpar ihop all motorsport under en och samma kategori, inte ett dugg rättvist egentligen. Det du ser här nedanför är en bild per sport som jag bevakat under 2019, ingen av bilderna är publicerad tidigare (men de kan vara från en serie av bilder där en snarlik bild varit mitt förstaval).

Katrineholms Bandy hade en kämpig återkomst till allsvenskan under säsongen 2018/19. De lyckades i alla fall hålla tillräckligt med lag bakom sig för att få chansen att via kvalspel hålla sig kvar på landets näst högsta nivå. Och det gjorde de med bravur vilket var urkul. Märkligt nog har de med ungefär samma trupp startat den allsvenska säsongen 2019/20 på ett strålande sätt och är ett topplag.

Katrineholm Bandy mot Nitro Nora BS den 10/3 -19 på Backavallen i Katrineholm

En sport som jag under förra vintern blev nyfiken på var basket. Och min närhet till Norrköping i samband med min tidigare anställning hos Datarådgivarna lockade in mig i Dolphins fålla. På herrsidan var de regerande svenska mästare. Herrlaget mäktade inte med att försvara sin SM-titel säsongen 2018/19 men icke desto mindre fick jag chansen att bevaka basket på högsta nivå. Klubbens rullstolsbasketlag hamnade också framför kameran och det var en upplevelse utöver det vanliga. Jag har mer att upptäcka och Dolphins damlag är närmast på tur.

Joakim Kjellbom, numera basketpensionär och legendar, i Dolphins match mot Borås Basket 12/4 -19

Nyköpings Frisksportklubb fick den stora äran att arrangera finalen av Swedish Beach Tour säsongen 2019. Naturligtvis var detta ingen slump utan de tidigare årens deltävlingsarrangemang inom beachvolleyboll belönade dem med detta uppdrag. Delvis uselt väder under den avslutande dagens finalspel kan ingen göra någonting åt. Nu verkar det som att andra arrangörsstäder får ta över stafettpinnen och vi får under 2020 inte se någon enorm sandlåda på Nyköpings stora torg.

Beachvolleybollspelaren Camilla Nilsson under tourfinalen i Nyköping 9/8 -19

Rosvallas anläggning kan man tycka och tänka mycket om. Utomhusplanerna kan jag omöjligen förlika mig med men inomhusfaciliteterna är fantastiska. Och de står sig uppenbarligen mycket bra i konkurrens med det mesta inom Sveriges gränser. Cheerleading-Sverige har definitivt fastnat för Rosvalla och under 2019 arrangerades bl.a. RM och SM, tävlingar med lokalt deltagande av Cheer Legacy. Cheerleading togs efter många års idogt arbete upp i RF-familjen, en enorm framgång och ett erkännande av denna sport som jag givetvis ger tummen upp för.

Cheer Legacy fanns representerade på Rosvallas tävlingsmatta den 19/5 -19

Nyköpings och Oxelösunds båda Pistolklubbar har etablerat sig som pålitliga arrangörer av tävlingar inom IPSC, eller dynamiskt skytte som vi kallar detta i Sverige. Runt höstens stortävling ONYX hade man även några stycken "ONYX Light". En nybliven dynamisk skytt drog min uppmärksamhet till skjutbanan vid Koxäng mer än någon annan skulle kunna göra. Erik Skoglund klarade de teoretiska och praktiska proven och tävlade under en s.k. prematch bland övriga funktionärer som dagen efter skulle jobba på årets stortävling.

Jonny Nordin pekar och analyserar Erik Skoglunds insats på en av stationerna vid Koxäng den 17/8 -19

Vår lokala fotboll upplevde som alla andra säsonger både framgångar och motgångar. Jag försökte vara både här och där men mestadels riktade jag mitt intresse på de lägre divisionerna. Den som följt mina förehavanden som Fotbollslasse under åren noterar säkerligen att jag bevakat IK Tuns damlag mer än någonsin tidigare. Detta har att göra med att en av döttrarna numera ingår i den stora damtrupp som klubben håller sig med. Lovisa följde med tillsammans med många andra tjejer då Stigtomta IF:s F02-04-lag hastigt och mindre lustigt tvingades lägga ner verksamheten i april. Att som f.d. ledare få se tjejerna ta klivet till seniorspel kändes angeläget, naturligtvis.

Årets mest genuina fotbollsupplevelse var när Västerljungs IF tog emot Nävekvarns GoIF den 26/5

En sport som jag varit angelägen om under flera år är futsal. IFK Nyköping har på herrsidan tidigare gjort satsningar men säsongen 2019/20 är det IK Tuns damer som valt att anmäla sig till RFL. I konkurrens med några andra lag, huvudsakligen från Östergötland, kämpar man om en plats till ett kommande SM-slutspel. Futsal är publikfriande och riktigt roligt att titta på. Tuns damer ser dock detta som ett roligt komplement och de specialtränar inte futsal. De är ändå framgångsrika men man märker att deras motståndare i gruppspelet är betydligt mer futsal-drivna.

IK Tuns nyförvärv Amanda Johansson i duell med en Vetlanda United-spelare den 8/12 -19

En annan väldigt publikfriande sport är handbollen. IFK Nyköpings handbollsherrar tog sig inför säsongen 2018/19 äntligen tillbaka till division 1-nivån där jag tycker att de hör hemma. Som minst. Kamratföreningen fostrar framgångsrikt och kontinuerligt fram nya spelare och det hedrar dem. Jag lider dock av att det ännu inte återuppstått något damlag hos IFK. För att vara en inomhussport är handbollen riktigt kul att fotografera även om det inte blivit så mycket av den varan detta kalenderår för min del.

En galen match mot HK Eskil den 8/2 -19 finns fortfarande på mina näthinnor

Onyx verksamhet är bred och berör många i sydöstra Södermanland. I konkurrens med "uppkomlingarna" FBC Nyköping tävlar de om publikens gunst. Spetsen finns allra mest i Onyx herrlag som spelar i allsvenskan. Innebandy är bland det knepigaste jag kan tänka mig att fota men jag tog chansen när Onyx kvalspelade till SSL mot Warberg där dock gästerna var vassast och sedermera tog sig till SSL tillsammans med Visby.

Viktor Palm och Onyx kvalade mot Warbergs IC, här en bild från Rosvalla den 27/3 -19

Ishockey och Fotbollslasse är ett oheligt giftermål. Det är en sport som jag med stort intresse följde under mina yngre år men som med tiden fick mindre och mindre "speltid" i mitt medvetande. Gripens raketfärd genom divisionerna blev dokumenterad men det var egentligen en slump. Numera försöker jag följa Nyköpings SK och deras förehavanden i division 1 men jag vill även ge lite tid till Gnesta IK som kämpar på snäppet under Nyköpings hockeykrigare. En mer udda förfrågan tog mig till Rosvallas stora ishall i juli (!) då Atlantic Hockey Advising arrangerade en turnering av lättsammare karaktär. Hur skönt var det inte att komma undan den kvava och tryckande sommarhettan för några timmar?!

I slutet av jul kämpade några hockeylag på Rosvallas is när Atlantic Hockey Advisning bjöd in 

Under en vecka i juli arrangerade Nyköpings Kanotklubb kanot-SM. Vi har ju en kanotanläggning i stadsfjärden med internationella ambitioner som dock sprack eftersom vågskvalpet inte riktigt höll måttet. Myllret, folklivet, energin och pulsen nere vid Vattensportens hus och de kringliggande gräsytorna var härligt att ta del av. Jag åkte till bryggorna ett par mornar i rad på min semester och var ivrig att testa mitt nyinköpta 400 mm-objektiv. Hur det gick i tävlingarna tog jag nog inte riktigt reda på utan var mest nöjd med att solen sken och att några kanotister fastnade på bild.

Kanot-SM i kanot sommaren 2019 i Nyköpings KK:s regi

SMK Nyköpings arbete har jag beundrat under flera år. Varje tävling, oavsett magnitud, kräver mängder av ideella insatser. När rallytävlingen Gästabudstrofén denna sommar fick SM-status blev det en extraordinär prövning. Hela industriområdet kring Sunlight fylldes av vassa rallybilar och specialsträckorna var intressanta, vackra och fräna. Det tar tid att bevaka rallytävlingar och jag fotade hela startfältet på två av specialsträckorna. Det blev även ett par besök på Björshultsbanan för folkrace respektive sprintserien men det får stå tillbaka för årets höjdpunkt Gästabudstrofén.

Fredagskvällen den 14/6 klev jag ut i spenaten vid Björksund för att bevaka SS1 av Gästabudstrofén

Ursäkta alla fotbollsspelare men om jag idag tvingades välja en enda sport att bevaka skulle det bli rugby. Sverige är ingen världsnation inom rugby men det spelar liksom ingen roll. Denna höst arrangerades rugby-VM och jag såg med stora ögon på flera av de TV-sända matcherna. Inom framförallt fotbollen har jag tvingats vänja mig vid att se herrspelare åma sig eller gå bärsärk för minsta dutt, något som rugbyn är befriad ifrån. Ärlighet. Ni kan inte ana så befriande det är att se. Mitt intresse för rugby fick mig till och med att köra upp till Skarpnäcksfälten i Stockholm (trots att jag inte är ett dugg pigg på att köra bil i storstan). En helg i slutet av juli arrangeras Stockholm 10s som är en välbesökt och populär tävling bland landets alla rugbyspelare. Vilken tävlingsdag jag fick ta del av!

Rugby på Skarpnäcksfälten den 27/7 då Stockholm 10s rullade igång

På många sätt har 2019 varit ett bra sportår att bevaka. Jag känner att jag fått delge er bloggföljare många härliga tävlingar. Mitt sportfotointresse har fått mig att investera i en hel del fotoutrustning som förhoppningsvis bidragit till intressanta bilder. Ett undantag där jag helt skjutit under radarn hos alla bloggbesökare är de två tävlingsdagar och åtskilliga timmar jag spenderade med att bevaka endurotävlingen Gotland Grand National. Knappt en enda sidbesökare och ett otroligt svalt intresse (trots att jag själv tyckte att jag lyckades ta en hel del riktigt vassa bilder). Men kanske är undantaget en bekräftelse på att det är den lokala idrotten som väcker mest intresse och känslor. Igenkänning.

Jag tackar för året som har gått och hoppas på ett fortsatt förtroende hos alla lokala idrottsutövare även kommande år.

Gott nytt decennium!