Sommarhockey på Rosvalla

När Atlantic Hockey Advising, med Jimmie Kotilainen och Felix Kronwall vid rodret, för andra året ville arrangera en sommarturnering i ishockey kom en pandemi i vägen. Med respekt för rådande restriktioner och med flexibilitet kunde de trots allt ro iland en light-variant som gick av stapeln den 1/8 på Rosvalla i Nyköping.

Mycket hockeygodis på Rosvalla i lördags

Sommarturneringen är ett välkommet inslag för alla hockeylirare som vill slippa badstranden och återse kompisarna i ett mer påpälsat tillstånd. Kanske är ishockey inte det första man tänker på mitt i sommaren men för mig som inte gillar när termometern går över +18 grader är det kalas att få göra en sportbevakning i en syrerik och sval miljö. Tyvärr hade Nyköpings Arenor ännu en gång ishalls-strul vilket innebar att lilla hallen var både immig och dimmig. En avfuktaranläggning (?) strulade och kondensen i hallen var påtaglig. När slutligen takdroppet drabbade isen i för stor utsträckning flyttades de två sista matcherna till stora ishallen som då blivit tillgänglig.

Man kan hävda att det bokstavligen dröp i Rosvallas lilla ishall

Takdroppet gjorde till slut ett hål i isen på en punkt

Till årets AHA Summer Hockey Tournament hade fyra lag fått chansen att delta. Vad jag förstår var det en blandning mellan etablerade serielag och kompisgäng. Självklart var alla på plats för att ha skoj och en lättsam stämning rådde genom turneringen. Det ska dock skrivas att när bronsmatchen och finalen spelades kom vinnarinstinkten fram hos deltagarna och det blev liiiiite mer irriterat, något som kanske också förstärktes av att alla inblandade började bli tömda på mental och fysisk energi.

Västerås Hockey Club

Athletic Artemis

Täby Titans

NH98

Lagen mötte varandra i en grundserie i matcher som spelades i två perioder om 20 minuter. (Heter det verkligen perioder när det är två halvlekar ...?) För att balansera lagens chanser gentemot varandra så hade arrangören rankat lagen och vissa matcher började med att ett av lagen hade ett eller flera måls försprång i handikapp. Funkade faktiskt riktigt bra enligt min uppfattning (men det hjälpte tyvärr inte det lag som var underdog i någon match).

Jimmie Kotilainen (på bild) tillsammans med Felix Kronwall ligger bakom AHA

När grundseriens sista omgång skulle spelas stod det klart att de två lagen som skulle mötas i final respektive bronsmatch hade kvar att möta varandra. Därmed gjordes det upp med alla inblandade att utgången av de återstående matcherna skulle räknas samman för att utkristallisera slutsegrare respektive bronsmedaljörer. Detta gjorde att den annars betydelselösa sista grundserieomgången blev viktig för utgången. Bra initiativ!

För resultat i alla matcher och spelartrupperna i lagen hänvisar jag till Atlantic Hockey Advisings hemsida HÄR >>>

Nyköpings representanter i årets turnering, NH98, tog sig obesegrade genom gruppspelet. Det inkluderade alltså en seger inför finalen mot Athletic Artemis vilket gav dem ett ypperligt slagläge. Den tajta avslutande matchen slutade 4-4 och innebar alltså att pokalen stannade kvar i Nyköping. Grattis! Och om jag inte tar fel innebar detta också revansch från ifjol då samma lag möttes i finalen.

I bronsuppgörelsen drog Täby Titans det längsta strået och de lyckades i två matcher besegra Västerås Hockey Club. Ett grattis även till Täby!

NH98 stod som slutsegrare i AHA Summer Hockey Tournament 2020

Aldrig har jag väl tidigare fotat så mycket hockey under en dag. Det är sannolikt så att jag fyllt hela årskvoten med hockeyfotografering. Dessutom är jag ett par dagar efter detta tillfälle skapligt öm i pannan efter en lördag iklädd hjälm. Aj. (Jag står inte och fotar ishockey utan en skyddande hjälm, man vet aldrig om en förlupen puck kommer farande när jag står och fokuserar på annat.)

Det blev en väldigt intensiv men rolig dag tillsammans med hockeylirarna, arrangören och arenapersonalen. Vissa av oss var pigga i buggarna medan andra av oss såg ut att behöva syrgasmask i ett tidigt skede.

Av årets samtliga åtta matcher fick jag ihop ett bildgalleri med 466 bilder som du hittar HÄR >>>

Om du är nyfiken och nostalgisk kan du även återuppleva fjolårets turnering där jag fotade finalen, bronsmatchen samt placeringsmatchen och dessa bilder hittar du enligt nedanstående länkar:

Finalen 20190728

Bronsmatchen 20190728

Placeringsmatchen 20190728

Tack för idag, slut för idag!

Beachvolleyboll är toppen för Nyköpings Frisksportklubb

Frisksportarnas verksamhet är bred och tar sikte på att främja hälsan. Nyköpings Frisksportklubb har utan tvivel profilerat sig som fanbärare för volleyboll och i nutid framförallt för beachvolleyboll. Det kan inte ha undgått någon som rört sig över Stora torget i Nyköping i början av augusti de senaste åren. Någon fortsättning även detta år på arrangerandet av Swedish Beach Tour var inte planerad vilket på sätt och vis blivit bra i skuggan av Corona-pandemin.

Vad gör man då med enorma mängder sand, tillgång till ett av Nyköpings mer idylliska grönområden och beachvolleyboll-frälsta medlemmar? Något som inte heller begränsas av restriktionerna från Folkhälsomyndigheten. Jo, man ser till att boka alla tisdagskvällar fr.o.m. maj för en klubbtävling döpt till Beachtoppen.

Beachtoppen är toppen för Nyköpings Frisksportklubbs medlemmar

För några år sedan besökte jag för första gången Frisksportarna vid Frisksporttorpet på västra sidan av Nyköping. Denna sommar kändes det lämpligt att göra ett återbesök, särskilt med tanke på att det inte blir någon nationell beachvolleybolltävling på torget i augusti. Jag har inte heller särskilt många andra sportaktiviteter att fota och bevaka eftersom restriktioner gör att vi som utgör publik inte är tillåtna att närvara vid arenorna.

Uppvärmning pågår inför tisdagskvällens Beachtoppen

För en tid sedan satte samtliga medlemmar i Nyköpings Frisksportklubb kaffet i halsen när det framkom att kommunen i en framtidsplan har för avsikt att jämna området vid Frisksporttorpet med marken till förmån för vägar och bostäder. Självklart har skrivelser skickats in från klubbens representanter. Även jag får skrämselhicka av förslaget då torpet och grönområdet är så starkt förknippat med Frisksportarna men också för de närboendes rekreation. Det som skämmer lite är närheten till väg 52 och att man har kraftledningarna över huvudet. Men det är verkligen inte så illa som det skulle bli om kommunens tankar på att erbjuda en plätt mark nere vid Rosvalla. Du vet det där stället där skitstanken från avloppsreningsverket vibrerar i näsborrarna, där vindpinade öppna ytor och plastgräs skänker allt annat än sinnesfrid och dit alla på västra sidan av Nyköping knappt har cykelavstånd till. Det är gott att kommunen är expansiva och utvecklingsvänliga men detta känns inte bra. Dumheter, sanna mina ord!

Inte kan väl Frisksporttorpet rivas?!?

Tisdagskvällen den 21:a juli hade 14 deltagare, sju beachvolleyboll-par med andra ord, sökt sig till de fyra planer som finns vid Friskporttorpet vid 18-tiden. Ett spelschema sattes samman och utan större krusiduller började man spela sina ensetsmatcher. Ett beachvolleyboll-par fick stå över respektive omgång denna kväll. En kort paus för att vänta in spelet på alla planer innan man knatade ut i sanden för att möta nästa par.

Paus och sedan på't igen

Beachvolleyboll vill man nog helst spela i bra väder. Vad som är bra väder kan självklart diskuteras till döddagar. Jag anar i alla fall att man inte vill ha vind och helst inte regn. Denna tisdag bjöd under sena eftermiddagen på en hagelskur inne i Nyköping, något som jag var lyckligt ovetande om eftersom Stigtomta alldeles uppenbart ligger i en annan klimatzon. När Beachtoppen började sken solen men orosmolnen tornade upp sig västerifrån. Under spelets gång mulnade det på och när jag lämnade tävlingsarenan var det minuter från att börja duggregna.

Orosmoln i väster, sandhög i förgrunden

Det hände något unikt denna tisdag. Jag såg inte minsta spår av någon Tholse. Någon gång ska väl även de kunna vara "lediga", antar jag.

När jag kom hem med mina kameror och gick igenom bilderna påmindes jag om att det där med att fota volleyboll är vanskligt. Mina försök hittar du i ett bildgalleri om du följer denna länk >>>

På återseende!

CK Dainons träningstävlade mellan Oxbacken och Runtuna

På den sista dagen av det första halvåret fann jag mig själv stående på en åkerlapp mitt ute i ingenting för att invänta förbipasserande cyklister. Med de hotande regnmolnen i ryggen och den fästing- och gräspollenfyllda dikesrenen framför mig var det ändå avsevärt trevligare än vad jag förväntat mig. Runt nacken hängde två kamerahus med tillhörande objektiv, en tyngdkänsla jag fått klara mig utan sedan alldeles för länge. Corona-pandemin har endast pågått i tre och en halv månad men det känns som en evighet. Att sportens värld är utsatt för stor påverkan är inte konstigt och framtidsutsikterna är osäkra. Vi måste sätta saker i perspektiv och i relation till varandra när världen vänds uppochner.

Cyklist på Runtunavägen norr om Nyköping

Restriktionerna från Folkhälsomyndigheten gör att det mesta i tävlingsväg är satt på vänteläge. Seniorfotbollen har förvisso kunnat rulla igång men där har Svenska Fotbollförbundet fått inrätta en egen restriktion kring publikens vara eller icke vara i samband med matcher. De 50 personer som maximalt tillåts vid allmänna sammankomster har varit föremål för spänstiga tolkningsförsök.

Tisdagskvällen den 30/6 bjöd på varierat väder

En viktig detalj i myndigheternas kommunikation har hela tiden handlat om den fysiska och mentala hälsan hos allmänheten där fysisk aktivitet och möjligheten att träna i landets många idrottsklubbar har uppmuntrats. För cyklisterna har i stort sett all tävlingsverksamhet strukits ur kalendrarna men möjligheten att grensla en cykel och nöta asfalt har hela tiden funnits. Kan man dessutom samlas i mindre grupper för att utöva detta tillsammans så ökar det mentala välmåendet. Vi människor är sociala varelser.

Startsamling vid Oxbacken för CK Dainons cyklister

Vid denna tid på året brukar jag normalt sett fotografera fotbollsmatcher för allt vad tygeln håller. I och med publikrestriktionerna kan jag inte göra det men jag har heller aldrig varit bang för att bevaka andra sporter. Cykelbevakning är något som endast stått på min meny en gång tidigare (Yngaren Runt 2018). Jag välkomnade därför tipset jag fått om tisdagskvällens träningstävling för CK Dainons medlemmar. En tävling med 22 startande fördelade i tre olika klasser där två av klasserna cyklade hela vägen från Oxbacken till Runtuna tur och retur. En sträcka på ungefär 3 mil.

Nina Johansson (i mitten av bilden) styrde och ställde med startlista och tidtagning

Cykelsporten verkar väldigt inbjudande så tillvida att den tycks passa de flesta. Från de ambitiösaste, starkaste och vassaste åkarna till de glada motionärerna. Klart snällare mot leder och ligament än löpning men man bör ha en mjölksyretålighet utöver det vanliga (och en härdad stuss). Ur det 22 personer starka startfältet plockade jag fram ett flertal bekanta ansikten och det gladde extra mycket nu när jag var ute på en sportbevakning utan riktig djupkoll på den idrott som utövades.

CK Dainons cykelfantom Stefan Stengård satte alla andra på plats denna tisdagskväll

CK Dainon har skapat en serie för denna träningstävlingsform och trots Stigtomtabon (heja!) Stefan Stengårds storseger denna gång behåller unga talangen (och tidigare handbollsliraren) Gustav Johansson sin ledartröja i klass A. För att inte lillebrorsan ska vara allt för mallig har My Johansson sett till att hon innehar ledartröjan i C-klassen. Någon måtta får det liksom vara ...

Gustav "Gurra" Johansson är även fortsättningsvis klassledare i A-klassen

My Johansson har bokstavligen sadlat om från fotbollsspelare i Hargs BK till cyklist

Jag valde att fotografera huvuddelen av startfältet vid starten i Oxbacken. De startade med en minuts mellanrum så jag kunde verkligen fokusera på var och en av åkarna. När de susat iväg norrut tog jag tacksamt emot en kopp kaffe vid starten innan jag tog bilen några kilometer längst den slingrande vägen. Jag positionerade mig på en lämplig och öppen plats där jag sedan kunde fotografera huvuddelen av startfältet på deras väg tillbaka ner mot Oxbacken.

När jag började känna mig nöjd och belåten kom ytterligare en cyklist ångande som jag sett vid starten. I farten förkunnade han tydligt att han deltog "utom tävlan". Exakt vad det innebar vet jag inte men just bara därför får han en plats i detta blogginlägg. Cyklist som cyklist liksom.

Icke-tävlande cyklist på Runtunavägen

Jag valde att åka upp mot Runtuna på min väg hemåt. På så sätt kunde jag komma ut på Eskilstunavägen söder om Råby och svänga höger över Täckhammarsbron. Ni vet den där bron som Råby-Rönö IF:s fotbollsherrar krigat sig till under 2019 mot Stigtomta IF. Jag slängde ut en tvåhunka i broavvgift och svischade vidare förbi Tista. Att åka på våra slingrande småvägar i Södermanland en sommarkväll är på riktigt en skönhetsupplevelse. Jag började fatta allt bättre vad cyklisterna tilltalas av på sina oändliga träningsrundor i vårt vansinnigt vackra landskap.

Det blev ett litet bildgalleri efter min nära-cyklist-upplevelse på tisdagskvällen. Variationen i bilderna kan möjligtvis ifrågasättas men jag försökte åtminstone ta några vidvinkliga bilder som jag även varvade med panoreringsbilder för att jaga fartkänslan. Några "säkerhetsbilder" tog jag också med kortare slutartider för att åtminstone kunna visa upp några skarpa bilder efter träningstävlingen. Du hittar bildgalleriet HÄR >>>

Stort tack till CK Dainon för att jag gavs möjlighet till en mycket trevlig sportbevakning i pandemi-skuggan!

Publikfri fotboll

Vi är i en pandemi. Har det saknats samtalsämnen de senaste månaderna har man garanterat kunnat nämna Corona för att få igång snacket. Detta globala elände har satt saker på sin spets och det mesta på vänt. Sportvärlden har avslöjat en oväntad segrare, vem kunde tro att eSport skulle segla upp till toppen av tronen?!

Vi i Sverige har förhållandevis fria tyglar under stort eget ansvar. Det har också fört med sig att många idrotter har kunnat bedriva någon form av verksamhet. Fotbollen har dock töjt på gränserna och visat prov på en smula tondövhet några gånger för mycket under mars och april vilket lett till att Svenska Fotbollsförbundet i slutet av april tvingades gå ut med att ingen publik fick förekomma på de annars tillåtna ungdomsmatcherna. Detta beslut tvingas nu SvFF motivera och argumentera för när seniorfotbollen återigen tillåts från och med den 14/6.

De skarpa rekommendationer som säger att endast de "personer som är direkt nödvändiga för att genomföra arrangemanget" får vara på plats kan inte direkt missförstås (men eventuellt misstolkas om man sätter egna intressen först).

I ett annat dokument har formuleringen vilka som är "direkt nödvändiga för att genomföra arrangemanget" kompletterats med "i förekommande fall media". Den 2/6 kom man måhända på att utan denna komplettering så skulle inte de allsvenska serierna kunna sändas ut i etern (eller lokaltidningar och kvällspress kunna sköta sina sedvanliga sportbevakningar).

Hur jag än vrider och vänder på det så är jag publik och inte media när jag snubblar runt bredvid länets idrottsanläggningar med mina kameror. Jag väljer mina bevakningar efter eget schema, betalar entréer som vem som helst och slår mig ner bredvid planerna. Detta självpåtagna uppdrag är en hobby (med alldeles för dyra grejor) som jag gör detta helt och hållet för mitt eget höga nöjes skull. De undantag som förekommit från detta är då jag fotograferat t.ex. Damallsvenskan och boxningsgalorna eftersom jag då varit tvungen att söka ackreditering för att komma nära arrangemangen med min kamera.

Mina kommunikationskanaler är inte heller något annat än en sketen blogg och uppmärksamhetstörstande inlägg på Twitter, Instagram och Facebook. Inte vad man kan påstå vara media i dess rätta mening.

Jag vill självklart se mina två yngsta döttrar spela fotboll. Den ena i ett av ungdomslagen i Stigtomta IF och den andra i IK Tuns stora damverksamhet. Men det måste vänta. Och tjejerna klarar sig väldigt bra utan att deras pappa tittar när de spelar (jag kan ge dem uppmärksamhet och bekräftelse på andra sätt). Jag gläds istället åt att alla Sveriges fotbollsspelare, både unga som äldre, nu äntligen får lira boll på riktigt igen. Vi i publikleden får respektera påbuden för annars riskerar kanske hela fotbollsrörelsen ännu en lockdown.

För att illustrera detta inlägg har jag valt ut ett antal bilder. Det var trots allt så att i februari och mars hanns det med några tävlings- och träningsmatcher. Men för att också påminna oss alla om fotbollens magiska värld har jag valt ut några bilder som inte visats tidigare från säsongen 2019.

Eskilstuna United mötte Umeå IK den 22/2 -20 i Svenska Cupen

Den 7/3 -20 möttes Runtuna IK och Råby-Rönö IF i DM

190511, Dam div 3 IFK Nyköping-Hargs BK, Folkungavallen

190526, Herr div 6 Västerljungs IF-Nävekvarns GoIF, Norrbyvallen

190606, Dam div 3 IK Tun U-Hargs BK, Enstaberga IP

190615, Slaget om Täckhammarsbro Råby-Rönö IF-Stigtomta IF, Råbyborgen

190712, Herr div 5 Tystberga GIF-Barva IF, Tyrsvallen

190804, Damallsvenskan Linköpings FC-Kopparbergs Göteborg FC, Linköping Arena

190817, Dam div 2 IK Tun-IK Viljan, Enstaberga IP

190907, Herr div 4 Runtuna IK-Triangelns IK, Runavallen 

191012, Herr div 1 Nyköpings BIS-IF Sylvia, Rosvalla

Dottern Lovisa Jansson i IK Tun U får spela ifred

Dottern Alva Jansson i Stigtomta IF får spela ifred

Och kanske är det så att jag i halvhemlighet saknar rugbymatcherna allra, allra mest just nu. Det är något speciellt med denna inte så stora sport (med svenska mått mätt). Rugbyn har på förbundsnivå tagit beslut om att dra igång sitt seriespel i augusti och det återstår att se vilka regler kring publik de har inför sin uppstart.

190706, Dam regional match, Djulö IP

Vi ses senare!

IFK Nyköpings damfotboll on hold del 2

Det sägs att man inte ska döma någon förrän man gått i dennes skor. IFK Nyköpings damfotbollsverksamhet har varit föremål för mångas tyckande och tänkande. Under de 10 år som jag följt dem via mitt bloggande har åsikterna från sidan av planen varit starka. "Varför gör de si när de borde göra så?" "Det är dags att skapa ett Nyköping United". Mina upplevelser kring detta är starkt knutna till de allra framgångsrikaste åren, hur det har låtit under de senaste åren då laget dalat genom seriesystemet är jag lyckligt ovetande om. Jag distanserade mig medvetet en aning från damfotbollen och det råkade sammanfalla med IFK:s nedgång och fall.

IFK Nyköpings damer och Folkungavallen var länge the perfect match. Bild från den 24/5 -15.

En fundering som jag bar med mig även under de allra bästa åren var hur kamratföreningen skulle förvalta sin position som traktens bärande damfotbollsverksamhet. Det var ingen slump att IFK Nyköping växte sig så starka på kort tid under första delen av 10-talet. De hade med sig en stomme av karaktärsspelare som sedan fick påfyllning av några riktigt vassa spelare från 93-årskullen. Därefter kom tjejerna från föreningens F95/96-lag som Magnus Thell och Jens Littorin hade förädlat under några år.

Huvudtränare Gunnar Bratt på Folkungavallen den 23/8 -14

Patrycja Jerzak som efter IFK Nyköpings-tiden gjort en internationell runda i sin fotbollskarriär

Bland dessa talanger fanns exeptionella spelare, något som man inte kan räkna med dyker upp i årskull efter årskull. Hur många Tove Almqvist, Sasse Rammo och Amanda Johansson kan Nyköping producera? Utöver detta gjordes en värvning av oerhört viktiga Therese Andersson och något år senare även poängmaskinen Edina Begovic. Från Hargs BK:s 95/96-lag kom Alma Sjödahl, även hon en gamechanger, samt Julina Andersson från Gnesta FF som var den följsammaste av backar. Och alltid denna Melinda Hall, icke att förglömma. En trupp som mestadels var närproducerad och sånt är extra förnämligt och lockande i mina och mångas ögon.

Lagbild inför avslutningsmatchen den 4/10 2014 då IFK besegrade Fanna BK med 6-0

Allt eskalerade och ställdes på sin spets när laget vann sin division 1-serie säsongen 2015. Ett monumentalt antiklimax upplevdes av mig och många när den första kvalmatchen mot Holmalunds IF spelades på Folkungavallen den 10:e oktober. Stryk med 0-4. Laget åkte veckan senare ner till Alingsås och kämpade sig till en ledning med 3-0 innan Holmalund lyckades reducera i slutskedet två gånger om. Ridå.

Inmarsch på Folkungavallen och stundande Elitettankval den 10/10 -15

Lineup IFK Nyköping med IK Tun-tjejer framför sig

Lineup Holmalunds IF med minst lika långa Hargs BK-spelare framför sig

Melinda Hall gillar rimligtvis inte denna actionbild från kvalmatchen den 10/10 -15

I mina ögon gjorde IFK Nyköping sina bästa division 1-säsonger år 2013 och 2014. 2013 kom de tvåa bakom väldigt vassa IF Brommapojkarna som också besegrade IFK Norrköping DFK i kvalet och tog sig upp i Elitettan. 2014 kom de in på en tredjeplats endast 3 poäng efter segrande Örebro SK Söder. Jo, tjejerna i IFK Nyköping peakade nog säsongen 2014 när jag tänker efter. Säsongen 2015 kändes inte division 1-serien lika överjävlig och någonting i lagets gruppdynamik skavde i mina utomstående ögon. Inte riktigt den där harmonin som funnits tidigare.

Frida Ahlerup efter att Örebro SK Söder gjort 1-1 i 92:a minuten den 17/9 2016

Frida Ahlerup efter att hon nickat in 2-1 mot Örebro SK Söder i 93:e minuten den 17/9 2016

IFK Nyköping vann slutligen över Örebro SK Söder med 3-1 efter ett mål av Saosann Rammo i 94:e minuten

IFK Nyköping har slussat vidare spelare uppåt i seriesystemet. De två jag tänkte nämna i detta sammanhang är Amanda Johansson och Tove Almqvist. Mycket skickliga på olika sätt. Den som flugit allra längst är Tove som inte bara hunnit med ett par Damallsvenska klubbar utan även använts i ungdomslandslagen under några år.

Tove Almqvist blev svensk mästarinna med Linköpings FC säsongen 2016, numera i Vittsjö GIK

Amanda Johansson i Hammarby IF FF:s Damallsvenska lag säsongen 2017, här jagad av Hanna Glas

Vilket draglok IFK Nyköping lyckades vara i södra Södermanlands damfotboll. Men visan gick successivt ner i moll och det blev allt jobbigare för spelarna och tränarna att hävda sig på de nivåer laget befann sig på. Det syntes och kändes bredvid planen också.

Seriepremiär säsongen 2017 mot Boo FF den 14/4 och slutligen förlust med 2-4

Amerikanska Kelly Andres anslöt säsongen 2016 och 2017 till IFK Nyköping

Emilia Larsson kom från Linköpings FC och återfinns numera i Hammarby IF FF

Ung och med stor talang etablerade sig Lisa Flisell snabbt i IFK Nyköpings trupp

Startelvan när IFK Nyköping klev in i Elitettan-kvalet mot Holmalunds IF i början av oktober 2015 bestod av följande spelare:
Iqra Sahi (MV), Emma Moberg, Filippa Sjöberg, Frida Ahlerup, Edina Begovic, Amanda Nordlie, Saosann Rammo, Alma Sjödahl, Hanna Lundmark, Julina Andersson och Melinda Hall.
Vad gör de nu för tiden, varför hör vi aldrig av dem? Jodå, visst gör vi det. Åtminstone har jag koll på några av dem utifrån ett fotbollsperspektiv. Och jag tänker inte börja googla de jag inte har fotbollskoll på, stalker-varningen vilar över min ena axel ...

Undantag från bildkronologin 1: Filippa Sjöberg hos IFK Norrköping DFK den 2/6 2019

Undantag från bildkronologin 2: Alma Sjödahl hos IFK Norrköping DFK den 2/6 2019

Emma Moberg har flyttat norrut till Gävle för inte alls länge sedan. Frida Ahlerup spelade i Triangelns IK men eftersom deras damverksamhet totalhavererat kanske hon tar fram hockeyskydden igen och ställer sig i Linden-målet? Edina Begovic och Saosann Rammo tillbringade tid uppe hos Sätra SK men den förstnämnde har känt sig för under innevarande försäsong hos IK Tun. Vem vet, kanske får vi se henne i Nyköpingsfotbollen igen?! Filippa Sjöberg och Alma Sjödahl hittar vi numera hos IFK Norrköping DFK. Melinda Hall, Hanna Lundmark och numera också Amanda Nordlie tillhör IK Tuns damtrupp. Återstår gör Iqra Sahi och Julina Andersson och de har uppenbarligen passerat under min radar, in stealth mode (skickligt!)

Ellen Cederin med IFK i div 2-mötet mot IFK Lidingö på Folkungavallen den 9/6 2018

Maja Björklund, fri från sin knäskada 2017, hoppar över Lidingömålvakten den 9/6 -18

Det är svårt att se var IFK Nyköping som förening skulle ha styrt skutan annorlunda. Spelare som har tillkommit har inte riktigt haft den rutin som krävts för att hålla kvar laget på de nivåer som de befunnit sig på. De har inte heller haft den bredd i truppen som varit nödvändig. Fallet stoppades i division 3 under säsongen 2019 men då var det en så bräcklig trupp att det inte fanns någon substans för en fortsättning.

IFK gör sig redo för div 3-derby mot Hargs BK den 11/5 2019

Ebba Engdahl på Folkungavallen mot Hargs BK den 11/5, Ebba tillhör numera IK Tun

Det finns en framtid för IFK Nyköping och deras damverksamhet. De har starka trupper i åldersklasserna F04-05, F06 och nedåt i åldrarna. Jag gissar att man valde bort att tvångsuppflytta tjejerna i F04-05 för att bibehålla seniorlaget inför säsongen 2020. Förmodligen ett klokt beslut med en hållbarare och långsiktigare tanke bakom. Som du förstår och kan läsa här ovanför finns det mängder av IFK-fostrade spelare spridda för vinden och förhoppningen är säkerligen att de ska lockas tillbaka när vällingklockan ringer i framtiden.

Sista uppvärmningen för IFK:s damlag på länge? IFK gör sig redo för derby mot Tun U den 22/9 -19

IK Tuns Line Höök i duell mot IFK:s Clara Anklev 22/9 -19

På den sista bilden ser du Line Höök. Fyra år innan IFK Nyköpings sista damseniormatch på ett tag stod Line och hennes kompisar i IK Tuns flicklag framför IFK Nyköpings spelare som skulle spela kval till Elitettan. En liten blond tjej som förmodligen inte kände sig så särskilt kaxig i det sammanhanget. Line står som nummer tre från vänster i lineup-bilden.) Numera en speedkula i ett andralag som besegrade IFK Nyköpings representationslag.

Stafettpinnen är (tillfälligt?) överlämnad till IK Tun som i och med detta får förvalta och förädla damfotbollen i Nyköpingstrakten.

En era är över men min övertygelse säger mig att IFK Nyköping kommer tillbaka. Jag har möjligheten att återse de flesta av spelarna ute på fotbollsplanerna och det skänker mig ändå stor glädje.

Tack för alla fantastiska ögonblick!

Edit 2/4 -20:
Jag ska räta ut ett frågetecken vad gäller Frida Ahlerups förehavanden. Efter hennes tid i Eskilstuna med spel i Triangelns IK har siktet ställts söderut där spel hos Smedby AIS väntar. En andra korsbandsskada ska "bara" rehabiliteras först.
För övrigt finns det så otroligt många duktiga och viktiga fotbollstjejer som passerat och som inte är nämnda i mina två avsnitt om IFK. Jag minns er alla. Ödet har fört många vidare på olika spår; studier, föräldraskap, skador är exempel på vad som satt stopp för en fortsättning inom fotbollen.
Några av lirarna kan jag med lite tur få se på hemmaplan i Stigtomta där de gjort en mini-comeback för spel i Stigtomta IF:s nystartade division 4-lag. Jag lovar att ha rätt perspektiv när vi ses igen!