Nya hallen är inte hemmaborg ännu

Fredagskvällen präglades av förväntan som var långt utöver det vanliga. Inte nog med att en Coronarestriktion-liten men lycklig skara katrineholmare skulle få se bandy på hemmaplan, denna unika fredag var det mer anmärkningsvärt att träningsmatchen mellan Katrineholm Bandy och IF Boltic skulle ske inomhus. Wow liksom. Som de längtat i bandyklubben sedan Katrineholms kommun för ett drygt år sedan meddelade att en bandyhall skulle byggas på Backavallen.

De kallar den tydligen "Stora ishallen" men jag tycker att Backavallenhallen har en tungvrickande men klatschigare ton. ... ;-)

Den nya bandyhallen på Backavallen i Katrineholm

Interiörbild från den nya bandyhallen

Panorama från bandyladan på Backavallen

Jag var precis lika lycklig, hedrad och storögd som övriga hall-besökare under fredagskvällen. Tänk att få kliva in på jungfrulig mark, känna doften av nytt och dessutom upptäcka att belysningen var riktigt, riktigt bra. Jag har grämt mig över att inte längre ges chansen att fota utomhussport på vinterhalvåret, inga solnedgångar över Katrineholm när bandyisen ligger nyspolad och blank. Jag kan som foto-entusiast nästan förlåta bandyfolket för att de flyttat inomhus i och med att jag får bra elbelysning och väderskydd. Alltid något.

Klacken var liten men naggande god

När sista matchen spelats på utomhusisen i vårvintras blev det än väldig fart. Bort med den gamla isen och de två läktarsidorna och upp med det nya på samma plats. Nyttan med inomhushallen för alla lag i föreningen kan knappast överskattas. Låt det regna, låt det blåsa, låt det snöa, låt det kyla. Hallen tryggar både tränings- och spelschemat.

Den brännande frågan är om bandyportföljen spelat ut sin roll och om det dova ljudet av applåder med lovikkavantar kan ersättas med svalkande paraplydrinkar och smattrande handflator? (Nu var det i själva verket ganska svalt och trots bra klädsel frös jag om händerna efter någon timme i hallen.)

Trots att premiären endast tillät 50 åskådare så förstår man att trivselförutsättningar finns

Träningsmatchen mellan de två allsvenska konkurrenterna blev inte riktigt den muntra historia som tränare Roger Carlsson hoppats på. För att ta bort surret kring den nya hemmaarenan hade han tryckt in tre saker som var viktigare denna fredagskväll i mitten av oktober. Det var varken pizza, chips eller öl. Med fokus på den stundande allsvenska säsongen var det prestation och agerande ute på isen som fick företräde i bandytränarens sinne. Det lyckades initialt men därefter kapsejsade intensiteten och övertaget för hemmalaget.

Katrineholm Bandy premiärspelade i nya hallen 16/10 2020 mot ...

... Värmlands-gästerna IF Boltic

Hur som helst så fick Katrineholm Bandy sätta det allra första målet i sin nya hall och den både lycklige och skicklige målgöraren blev Linus Doktare. Grattis, för evigt inskriven i historieböckerna i och med detta.

Den första historiska bollen har hittat nätmaskorna

Linus Doktare, premiärskytt i den nya bandyhallen

Linus Doktare gjorde första målet redan i 3:e minuten i samband med en hörna och ökade sedan på till 2-0 efter ytterligare tre minuter. 3-0 kom i 10:e minuten från Alexander Strands klubba. Smakstart, måhända inspirerad av omständigheterna. 13 minuter senare stod det 3-4 på resultattavlan och jag förstår att man högljutt resonerade med varandra i hemmalagets bakre led. Det bjöds på en hel del felpass och såg lite för lätt ut när Boltic-spelarna drev sig mot målet.

Härligt med en nära förestående bandysäsong!

Innan första halvleken var till ända kunde dock hemmalaget kvittera till 4-4 och det gjordes av Robin Hellqvist i 40:e minuten. 

I halvtid konstaterade jag att det var kul med många mål men samtidigt kändes det som onödigt många mål. Försäsongen närmar sig sitt slut och då skulle i alla fall jag som tränare vilja se ett tryggt och vattentätt försvarsarbete över hela planen.

I andra halvleken kunde Katrineholm Bandy åter ta initiativet i matchen och 5-4 gjordes i 63:e minuten av Niklas Eriksson, han som kallas Messi och du undrar. Det blev inte fler hemmamål men två till från gästerna. 5-5 i 71:a minuten och avgörande målet till 5-6 i 87:e minuten. Ridå med karlstadsdialekt.

Att det var en träningsmatch tyckte jag mig känna av då det alltid saknas några procent till max-insats vad gäller kamp och intensitet. Sådant brukar dessvärre märkas i bilderna också. Men jag ska inte skylla på spelarna när det gäller bilderna jag fick ihop, även jag var lite ringrostig och bandy-ovan. Du hittar mina alster via den här länken >>>

Härnäst spelar Katrineholm en träningsmatch i hemmahallen mot Lidköpings AIK den 25/10. Sedan väntar seriepremiär på bortaplan mot UNIK Bandy den 31/10. Hemmapremiär i allsvenskan sker den 7/11 mot Västanfors.

Om man någon gång i en fjärran avlägsen framtid skulle få problem med hallen eller att den hotas med rivning kommer slagorden "Backa Backavallenhallen!" att ljuda över nejderna, bara en sån sak. Värt att fundera på det namnet ändå, va!?

Trial-SM avgjordes i Nyköping

Helgen den 3-4:e oktober avgjordes den tredje och sista SM-deltävlingen i trial samt årets lag-SM på Svanstaområdet utanför Nyköping. Värdskapet hanterades på bästa sätt av Nyköpings Motorsällskap och de är ju ganska erfarna vid det här laget när det kommer till trial-tävlingar med SM-status.

Vådliga manövrar i Svansta-skogen under helgen

Hans Dahlberg i Nyköpings MS knackade mig bildligt på axeln några veckor innan helgens SM-tävlingar och det kändes angeläget för mig att göra ett nytt försök att dokumentera trial. Det är en sport där jag fylls av beundran inför deltagarnas kunnande men jag blir också charmad av startfältets spännvidd när det gäller åldrarna på deltagarna. Sida vid sida tävlar unga som gamla, rutinerade rävar och oslipade talanger.

Nyköpings Motorstadion vid Svansta tog emot landets trial-åkare

Till start under lördagens individuella tävlingar kom 59 aktiva varav två stycken från Björkviks MC, Erik Andersson och Mats Ohlsson. Indelade i fyra svårighetsnivåer (samt i klasserna senior, junior och ungdom i vissa fall) och med 10 sektioner att köra i skogen bakom Nyköpings Motorsällskaps klubbhus. Depåområdet var fyllt av fordon när jag kom fram strax efter klockan 10.30 men de flesta förarna hade redan rasslat iväg till tävlingsområdet.

Startkontroll innan de tävlande gick ge sig ut i spåren

Nyköping bjöd inte på något vidare väder i helgen. Som tur var kom det ingen nederbörd men himlen var hyfsat låg. Jag fick en karta och kunde knata längst motocross-banan upp till sektion 1-3. Därifrån var det sedan en kortare promenad längst endurospåret till den 10:e och avslutande sektionen. Om man inte hade ögonen med sig kunde man åtminstone förlita sig på hörseln för att lista ut var det tävlades.

Utöver de tävlande var det några förbipasserande svampplockare som stannat till vid sektionerna

Trial påminner lite om cricket. Emellanåt är tempot obefintligt men plötsligt smäller det till i små händelseexplosioner. De tävlande lägger mycket tid på att gå igenom sektionen innan de tålmodigt väntar på sin tur att ge sig i kast med svårigheterna bland stenar, rötter, träd och branter. Tips och stöttning finns att få för den osäkre, dessutom har varje förare rätt att ha en följeslagare som kan fånga upp hoj eller förare om det skulle gå snett vid något hinder. Dessa s.k. "minders" har en tendens att hitta exakt den vinkel som annars är fiffig att ha för mig som ska fotografera det som händer ...

Genomgång av sektionens hinder och svårigheter

Förutom svårigheten att klara sektionen utan att behöva sätta ner en fot i backen måste de SM-tävlande klara respektive sektion inom en viss utsatt tid. I övrigt går inte trial ut på att ta sig igenom sektionerna snabbast, det är snarare en balansakt på ett eller två taskigt pumpade däck där det är mer eller mindre omöjligt att ta sig fram till fots. Typ.

För den som är intresserad av resultaten efter lördagens SM-deltävling 3 går det bra att kika på denna länk >>>

För söndagens lag-SM (som jag inte fotograferade) hittar du resultaten HÄR >>>

Med mina oprövade amatörögon framstod Eddie Karlsson, tävlande för Kungsbacka TK, som fullständigt överlägsen. Han vet vad han pysslar med där ute i trial-skogarna, uppenbarligen. Där andra kämpade både med sig själva och de mossbeklädda stenarna så föreföll han sväva över alla utmaningar.

Eddie Karlsson, Kungsbacka TK

Trots alla ryggtavlor som kom i vägen och den gråmulna himlen lyckades jag i skogens halvdunkel fota sektion 1, 3 och 10 under lördagen och du hittar dessa bilder HÄR >>>

För den nostalgiskt lagde finns tyvärr inte mitt blogginlägg kvar sedan hösten 2018 men bildgalleriet har i alla fall överlevt och dessa bilder hittar du HÄR >>>

Tack för några underhållande timmar i Svansta-skogen!

Tun U och Julita i silverkamp

De yttre förutsättningarna var perfekta när IK Tun U tillsammans med gästande Julita GoIF klev ut på Enstaberga IP:s ypperligt fina gräsmatta under söndagen. Sommarvarmt, soligt och en bra dag att sätta punkt för årets division 3-serie. Det gällde ju en andraplats i tabellen, Julita GoIF innehade denna plats med en poäng tillgodo på Tuns U-lag. I den åttonde och sista kampen för året skulle det avgöras vem som skulle sladda in på en fin andraplats efter seriesuveränerna DFK Värmbol.

Och du kan inte ana vad som hände sen ...

För Tuns U-lag har det faktiskt inte varit någon vana att spela hemmamatcherna på Enstaberga IP. Denna avslutande match var blott den andra under säsongen som laget fått känna naturgräsets fjädrande egenskaper under tassarna om man undantar den oändliga mängden träningar de tillbringat där. Ett par av deras hemmamatcher har istället spelats på Rosvallas plastunderlag då det handlat om kvällsmatcher och behov av elbelysning.

Gissa om publiken trivs bättre på Enstaberga IP än Rosvalla

Julita GoIF är en division 3-bekant med tradition. Det känns som att de utgör en av grundpelarna i den sörmländska damfotbollen, ett fundament som man vet var man har. Heter man dessutom Ekholm är man hemma. Deras leverans är jämn men att de i år hade hugg på andraplatsen med en match kvar måste anses i paritet med vad de maximalt presterat sedan 2013. Jo, jag kollade deras rad av säsonger i division 3 och den sträckte sig tillbaka till 2012 då de spelade i division 4. Målskyttet återfinns då som nu hos bl.a. Kajsa Bergström och om du inte tror mig kan du läsa en bevakning jag gjorde den 6/10 -12, en match med helt andra lirare hos IK Tuns andralag än under söndagens match.

Tagga Julita GoIF

Åh hej IK Tun U

IK Tuns U-lag har genomfört säsongen med uppåtgående formkurva. När den summeras har man på sina åtta matcher vunnit fyra, spelat tre oavgjorda och förlorat blott en match. Mest anmärkningsvärt är att man endast släppt in sex mål, tre mål bättre än DFK Värmbol. Och då ska också skrivas att två av dessa mål släpptes in mot Julita i säsongsavslutningen. Man inledde med att förlora premiären mot Gnesta FF och säsongens första seger kom inte förrän i omgång fyra mot Hällbybrunns IF:s U-lag. Jodå, IK Tun U låg under nedflyttningsstrecket där i början av serien.

Tränare i IK Tuns U-lag är Ola Carlsson och Fredrik Johansson

Matchuret på Enstaberga IP hade inte hunnit skifta minut innan gästerna så när lyckades ta ledningen. En Glenn Hysén-aktion av Anna Pekkari räddade upp läget för hemmalaget och sedan dröjde det inte mer än ett par minuter innan svar på tal kom i form av en gepard-löpning från Tuns egen Usain Bolt. En mycket fint avvägd passning från Lovisa Lindvall hittade en yta långt fram som bara Line Höök är kapabel att hinna först på. Hon tog ifatt 15-20 meter på Julita-försvararen, var först på bollen och hade sådan fart och kraft att hon trillade omkull när hon bredsidade bollen i mål.

Line Höök hittar ett ledigt hörn fram till 1-0 i 3:e minuten

IK Tuns Line Höök kom upp i 6 mål totalt på 8 matcher i div 3

En djupledsboll från Edvina Jonsson Lundmark ger Lovisa Lindvall fint avslutsläge centralt framför Julita-målet i 11:e minuten och 2-0 är ett faktum.

Lovisa Lindvall utökar Tuns ledning till 2-0

Lovisa Lindvall, IK Tun

Med Julita GoIF vet man att det finns två speciella målskyttar att hålla koll på. Den ena har jag redan skrivit om (Kajsa Bergström) och den andre presenterade sig i 13:e minuten. Moa Wahlgren var sist på bollen i samband med en hörna och i kalabaliken framför Josefine Gustafsson i Tun-målet fanns någon lämplig kroppsdel som såg till att Julita reducerade till 2-1. Moa Wahlgren slutade för övrigt på en andraplats i årets division 3-skytteliga med sina nio mål.

Där bakom spelarna har precis 2-1-målet tillkommit

Julita GoIF:s Moa Wahlgren

Den första halvleken ville mer och hemmapubliken kunde luta sig tillbaka och njuta. Jag vill nog påstå att detta var den bästa halvleken jag sett IK Tuns U-lag göra på år och dag. Fart och fläkt, mycket rörelser och en boll i ständig rullning gjorde det övermäktigt för motståndarna. Och om Julita hade kontroll på bollen fanns ett tätt försvarsspel som inte tillät någonting. Alls.

Dagens domare var unga Teodor Klangeryd Toftemo

I matchens 24:e minut blev Line Höök framspelare när hon hittade rutinerade Therése Persson som tryggt och säkert utökar ledningen för hemmalaget till 3-1. 

Här kan Therése Persson se bollen rulla in fram till 3-1

Med drygt halvtimmen spelad gör Emilia Jonsson sin spelare på Tuns vänsterkant och får plötsligt känna Enstaberga IP:s gräs på hela kroppen. Eftersom denna fadäs skedde innanför straffområdeslinjen pekades det på straffpunkten av domare Teodor och Sandra Rehn kliver fram. Med en sådan kraft i straffsparkarna erbjuder man den som står i vägen både glugg mellan framtänderna och en lika bred mittbena som jag har ... 4-1 i 33:e minuten.

Sandra Rehn, straffläggare med kraft i IK Tuns U-lag

Hemmalaget befann sig i "zonen" under hela den första halvleken. Det blev svårare att bibehålla samma momentum och intensitet i andra halvleken då man istället kontrollerade matchen och levde på sin trygga ledning. Det blev dock inte händelselöst under de avslutande 45 minuterna. I 71:a minuten får Emilia Jonsson en passning från Lovisa Lindvall i kanten av mittcirkeln, hon gör sin spelare och tar sig raka vägen fram till mål där hon placerar in 5-1. Tryggt, snyggt och kliniskt.

Emilia Jonsson i IK Tun har precis sett bollen gå i nätet fram till 5-1

Tre minuter senare fixar Emilia Jonsson ytterligare en straff och det sker på ungefär samma sett som den första. En petning av bollen och ett försök att komma förbi Julita-försvararen men där finns ett utsträckt ben och då är det straffpunkten som gäller. Vid det här laget var Julita-målvakten förvarnad men vad hjälpte det när Sandra Rehn töjde ut målnätet bort till Råsbäcken. Ungefär.

Sista ordet skulle dock Julita GoIF få i denna match när en alltid lika kvick Kajsa Bergström kommer loss och kan knacka in sin egen målvaktsretur vilket fastställde slutresultatet till 6-2 i 80:e minuten.

Julita GoIF:s notoriske målskytt Kajsa Bergström har denna säsong gjort sju mål

Till IK Tuns damtrupp har under året några nya tjejer anslut sig. Två av dem var med i denna match och det var Frida Bylinder och Anna Pekkari. Vill man dra saker till sin spets kan man med rätta hävda att Frida Bylinder återfinns hos Linköpings FC. Förvisso inte som spelare men som idrottsfysiolog. Och det räcker långt. Frida var säkerheten själv på det centrala mittfältet.

Frida Bylinder, ny hos IK Tun för säsongen

Den spelare som jag vill hissa och placera högst upp på prispallen efter denna match heter Anna Pekkari. Rackars vilken match hon gjorde. Den tidigare nämnda monsterbrytningen i backlinjen var bara en av många förtjänstfulla ingripanden från henne och man märker så väl att detta är en spelare med spelförståelse, rutin och ork. Inga misstag bara en jämn hög nivå på precis allt. Jag har sett Anna i division 1 för några år sedan då hon representerade IFK Nyköping men sedan har det varit tyst tills hon dök upp i IK Tuns gröna ställ. Kul.

IK Tuns Anna Pekkari, småskeptisk (?) men bäst

Så gick det alltså till när IK Tuns U-lag knep andraplatsen i division 3 för andra året i rad. Och för att fira detta samt det faktum att en 20-årsdag inte är fy skam så bjöd Linn Thorell på gofika efteråt.

Jag har valt ut och redigerat ungefär 180 bilder från söndagens division 3-avslutningsmatch. Du hittar bilderna HÄR >>>

Tack, det där var trevligt och det gör vi väl om nästa år!?

Målrik div 7-avslutning i Oxelösund

På lördagsförmiddagen hade jag skaffat mig ett alldeles förskräckligt kompakt schema. Först behövde jag infria ett löfte om att ta lagfoto samt individuella spelarbilder till Stigtomta IF:s F07-09. Det skulle göras i anslutning till deras avslutande seriematch på Tängsta i Stigtomta. Vid 10.40-tiden hade jag fotat 14 spelare och 4 ledare vilket innebar att nästa stopp var Oxelösund. Familjens yngsta dotter skulle möta Assyriska FF i Flickor div 3. Stigtomta IF har ett samarbetslag tillsammans med Oxelösunds IK:s flickor och tjejerna är födda typ -05 och däromkring. Ramdalens IP och matchstart klockan 11.00, en tidpunkt jag inte riktigt lyckades hålla. I dis blandat med skyar av duggregn styrde jag mot grannbyn och när jag klev ur bilen konstaterade jag att det stank ovanligt mycket av det svavel som järnverket till och från släpper ifrån sig. Mordor.

Jag hamnade alltså i Oxelösund av alla platser. Och när jag ändå var där passade det helt perfekt att bevaka avslutningsmatchen i division 7 Södra mellan Oxelösunds IK och gästande Nävekvarns GoIF. Båda lagen stod på 19 poäng inför matchen, långt från de ohotade ettorna IFK Nyköping U som säkrat seriesegern för ett bra tag sedan.

Oxelösunds IK mot Nävekvarns GoIF på Ramdalen den 26/9 -20

Den beräknade matchstarten klockan 13.00 utsattes för prövning och behov av flexibilitet. Gästernas målvakt, sent anländ till platsen, stod och ryckte i en låst omklädningsrumsdörr borta vid badhuset. Man vill inte börja en fotbollsmatch utan målvakt. Och traditionen bjuder att division 7-matchförberedelser innebär småsnack om ditten och datten, fokus och uppmjukade muskler är blott för de veka ...

Matchens domare var Krister Lindkvist från Katrineholmsområdet

Detta kommer inte att bli det mest fylliga och detaljrika blogginlägg som jag har skrivit. Det måste ändå konstateras att de båda lagens väg till årets säsong varit intressant. Nävekvarn stannade på en mittplats i division 6 säsongen 2019 men begärde ner sig till sjuan inför 2020. Och ödet för Oxelösund är desto brutalare, när A-laget degraderades från division 4 försvann allt och alla vilket lämnade U-laget kvar och de är nu klubbens representationslag.

Nävekvarns-spelarna gör sig redo för säsongens sista match

OIK är redo att ta division 7-säsongen i mål 2020

Matchen mellan de två kustlagen avgjordes i mitten av första halvleken. Efter en öppen och oviss inledning på matchen gjorde OIK tre mål inom loppet av fyra minuter, mellan 23:e till 27:e minuten. Och ett fjärde mål kom i 40:e matchminuten. 4-0 och jag konstaterade att hemmalaget gjort mål på sina chanser medan gästerna inte ens haft några chanser.

Trots allt en del intresserade på den gamla bandyläktaren vid konstgräset

När andra halvleken skulle starta tänkte jag att jag borde fota Nävekvarn i anfallsriktningen till att börja med. I en kvart höll jag mig kvar bakom ena kortsidan innan jag bestämde mig för att skifta till den motsatta sidan. Osis för Nävekvarn eftersom jag hade alldeles för långt till deras mål när de plötsligt började hitta rätt. 4-0 blev till både 4-1 och 4-2 innan OIK i 85:e minuten definitivt stängde matchen. En snabb replik från Nävekvarn i 86:e till 5-3 fastställde slutresultatet.

Målskyttar i denna match blev för Oxelösund denna match Jackrit Jan-Pen med två mål, Muhammad Dashab Rauf, Jonathan Landin samt Amanuel Hadish. För Nävekvarn pytsade Jimmy Ström, Arvid Franzén och Lucas Persson Björnlund. 

Jag blev ombedd att ta en bild på OIK efter matchen

Division 7 är vad det är. Jag gillar denna nivå och den har sin charm. Många spelar trots allt med glimten i ögat, för att det är kul och för att hänga med polarna. Det är inte det sämsta!

Mina 150 bilder från herrmatchen hittar du HÄR >>>

Det är alltid trevligt att komma ner till Ramdalens IP och så var det även denna gång. Jag tackar båda lagen för det som bjöds och önskar er stort lycka till i framtiden!

Damfotbollsentusiastsöndag

Min söndag började i och för sig inte som en skakning på nedre däck men det var tänkt att den skulle ha börjat i Oxelösund där Stigtomta IF/Oxelösunds IK:s flicklag borde ha mött Assyriska i F15-serien. Så blev det inte. Istället dröjde det ända till klockan 13 innan jag fick se dagens första match som spelades på Stigtomta IP mellan Stigtomta IF/IK Tuns och gästande New Mill Indians/Telge Uniteds damlag i division 4. En match som betraktades från läktaren och helt utan ambitioner att fotografera. Denna dammatch slutade 0-0 och jag gick miste om glädjen/besvikelsen som uppstår när ett fotbollsmål blir till.

Jag laddade om, packade kamerautrustningen och ställde in siktet på söndagens andra dammatch. Denna gång ledde mitt intresse mig till avlägsna Torshälla. Känslan av att åka på Eskilstunavägen är återhållsamt reserverad och med vetskapen att hemresan skulle ske i höstmörker gjorde att jag bestämde mig för denna utflykt i sista sekunden. Men vad sjutton, på Torshargs IP:s plast-med-gröna-gummi-duddar-matta skulle IK Tuns U-lag möta Torshälla-Nyby IS, och nu skulle jag väl ändå få se målnäten fladdra några gånger?

Grönsvarta Torshälla-Nyby IS tog emot gästande IK Tun U i deras vita reservställ

IK Tuns förhållandevis unga U-lag har denna superkorta säsong i divison 3 inte riktigt samma fina tabellposittion som de lyckades skaffa sig under fjolåret. Fjolårets flyt med uddamålsvinster i slutminuterna har bytts till oavgjorda resultat denna säsong. Serien består endast av nio lag (IFK Nyköping drog sig som bekant ur seriespelet innan det kom igång) och det betyder att årets säsong endast erbjuder åtta fjuttiga matcher. Nyköpingslaget Hargs BK spelade klart serien i helgen och hade sin avslutningsfest redan då. För IK Tun U återstår i skrivande stund två matcher och under onsdagskvällen möter de suveräna seriesegrarna DFK Värmbol som säkrade återkomsten till division 2 i helgen (då de besegrade Hargs damer med 4-2). Slutrundan för Tun är på söndag då de på hemmaplan möter nuvarande tabelltvåorna Julita GoIF.

IK Tun U gör sig redo för match på Torshargs IP i Torshälla

I division 3-tabellen skuggar Torshälla-Nyby IS sin söndagsmotståndare som har en poäng tillgodo (men Torshälla har en match mer spelad). Nu när jag sitter här under tisdagskvällen och ska skriva dessa rader söker jag bevis för mina killgissningar att Torshäla-Nyby IS kom upp från fjolårets division 4-spel. På Södermanland Fotbollsförbunds hemsida saknas damernas division 4-nivå 2019 när jag letar bland alla serier. Nåväl, ni bör välja att tro på mina ord även om jag som källa t.o.m. är opålitligare än Wikipedia. Torshälla-Nyby IS, hädanefter i brödtexten kallade TNIS av tidsbesparingsskäl, har som avslutning att möta nuvarande tabelljumbon Skogstorps GOIF på söndag.

Torshälla-Nyby IS tar sin egen hemmaplan i besittning

Torshargs IP ligger väldigt fint i ena kanten av Torshälla. Som grannar finns träden och en ladugård. Men man hade också ett gräv- och markbearbetningsprojekt på gång bredvid plastgräset vilket gör att en grävmaskin stoltserar i bakgrunden på några av mina bilder. Även solen har sina skönhetsfläckar.

Söndagens domare Mohammed Mazen Hamid Hamid

Eftersom jag inte sett något av TNIS:s flick- eller damlag på länge var det extra kul att stifta ytlig och flyktig bekantskap med dem denna söndag. Det var ett lag som såg ut att innehålla mycket rutin och erfarenhet men bland spelarna fanns även yngre talanger som hittat sin plats inom damfotbollen. IK Tuns U-lag var med några få undantag betydligt yngre. Ett konstgräslag mot ett naturgräslag och så har det tyvärr blivit nuförtiden. "Tyvärr" eftersom det skiljer en hel del på underlagens beskaffenhet.

Distanserad fotbollspublik på Torshargs IP

Vad fick vi då oss till livs under den tidiga söndagskvällen? Jo, en match som bjöd på chanser åt båda håll och där hemmalaget kanske hade något fler avslut men brände dem kategoriskt och ganska grovt. Gästande lag skapade vassare lägen och hade två chanser som var bra nog för att egentligen ha inneburit mål. I grund och botten två lag som idkade försvarsspel över hela planen på ett tämligen framgångsrikt sätt.

Inledningsvis bytte lagen chanser med varandra där TNIS de första 10 minuterna hade haft de två bästa lägena. IK Tun U å sin sida radade upp några fasta situationer, frisparkar och hörnor, i första halvleken utan att förvalta dem. Frisparkarna tillkom tack vare Tun-anfallaren Line Hööks allt för kvicka och svårstoppade fötter vilket ledde till ett par taktiska fällningar. I matchens 65:e minut kom det första av lägena där Tun verkligen borde ha nätat och under matchens sista 10 minuter, som definitivt gick i bortalagets tecken, borde läget mitt framför mål ha lett till något annat än en boll mitt i händerna på målvakten Lisa Jakobsson.

Unga, kvicka, starka, ettriga Line Höök gick mållös av planen denna gång

Jag fick alltså se min andra mållösa match för dagen. Åka ända till Torshälla och inte få se ett ynkaste litet mål?!? Nåväl, när jag fotar spelar det mycket liten roll eftersom jag har fullt sjå att bevaka alla typer av matchsituationer som uppstår. Och mål är inte allt inom fotbollen.

Utöver tidigare nämnda Line Höök, som haft en intressant utvecklingskurva denna säsong, så vill jag lyfta ytterligare en Tun-spelare som jag tycker förtjänar lite extra beröm. Alicia Kaski Karlsson är väldigt nyttig för IK Tuns U-lag och hon tar ett stort ansvar på mittfältet. Bra där Alicia!

Alicia Kaski Karlsson fördelar bollar på IK Tun U:s mittfält

Med nyvunnen kunskap om att jag hädanefter borde avisera min närvaro med kamerorna för sminkningens skull kan jag lämna ifrån mig ett bildgalleri med 140 bilder som du hittar HÄR >>>

Lycka till i avslutningen av Corona-säsongen 2020!

Idrottspsykologins ABC

En massa säckar ska knytas ihop. Våra distriktsserier närmar sig slutet och det gör fotbollen extra intressant att följa. Suget att titta på fotboll är ovanligt stor vilket har att göra med pandemin. Först var det inte tillåtet att besöka fotbollsanläggningarna överhuvudtaget och numera behöver man tillhöra den lyckliga och exklusiva skaran på 50 personer som tillåts per match. Att vara fotbollsspelare säsongen 2020 är däremot annorlunda och kanske går de runt med den där mättnadskänslan som brukar infinna sig i slutet av varje säsong, de har ju gnott på med ändlösa träningar sedan i vårvintras.

Tystberga GIF mot Nykvarns SK på Tyrsvallen den 19/9 -20

Man kan inte med den bästa viljan i världen hävda att Tystberga GIF haft en enkel och bekväm tillvaro säsongen 2020 i herrarnas division 5-serie. Redan under försäsongen rynkades ett och annat ögonbryn på grund av lagets resultat i träningsmatcherna. Efter lördagseftermiddagens förlustmatch mot Nykvarns SK har laget spelat nio matcher, fått ihop två poäng och parkerar i botten av tabellen. Ändå finns en gnutta hopp att klamra sig fast vid i och med att de två lagen ovanför Tystberga i tabellen har fyra poäng. En seger på någon av de återstående matcherna och tur med de andra lagens resultat kan teoretiskt räcka till att ta sig över nedflyttningsstrecket. Tänk så det kan bli.

Tystberga GIF kliver ut på Tyrsvallen den 19/9 -20

Gästande Nykvarns SK tar sikte mot div 5-tabellens mitt

För mig är Tyrsvallen i Tystberga en av de verkligt fina fotbollsanläggningarna vi har i södra delen av distriktet. Anläggningen uppfyller liksom alla kriterier för hur det ska vara och se ut. Låt gå för att denna septemberlördag hellre hade tillbringats på någon av de två extremt intressanta division 4-derbyna som spelades på Folkungavallen respektive Råbyborgen men de var sedan flera dagar fullsatta enligt arrangörsklubbarna. Publiksiffran 50 skaver när det är derbyn, intresset är givetvis så mycket större, men vi måste förhålla oss till och respektera Folkhälsomyndighetens och Fotbollsförbundets folksamlings-restriktioner.

Tyrsvallen i Tystberga

Något märkligt har Nykvarns SK hamnat i denna blogg onödigt många gånger tack vare deras matcher mot "våra" lokala lag. Ungefär som Malmköpings IF gjort det i division 4 under ett par tidigare säsonger. Vill man gå under sport-radarn är det besvärande, i annat fall kanske det upplevs som extra kul med uppmärksamhet.

Fotbollspublik på Tyrsvallen i indiansommarvärme

Tystberga GIF:s uppgång och fall under lördagens match gav många typexempel på mekanismerna inom idrottens psykologi. Att vara ett bottenlag har sitt pris, mycket går emot och när man ber om lite flax får man istället en bitchslap. Typ. Att sedan sinnet rann av vissa spelare när de stod inför fullbordat faktum kanske är förklarligt även om jag inte försvarar det.

Huvuddomare Shvan Tawfiq flankerad av Steven Johannes Can och Thomas Izgin

Första halvleken var en 45-minutersfärd i landet där initiativ och ordnat spel helt lyste med sin frånvaro. Inget av lagen lyckades ta tag i taktpinnen och emellanåt verkade det som de inte ens ville ha bollen inom det egna laget. För Tystberga gjordes två avgörande individuella misstag denna lördag och det första innebar 0-1 i 23:e minuten. Möjligheten att kvittera kom i 36:e minuten då hemmalaget tilldömdes en straff som dock inte slogs bättre än att Tim Johansson i Nykvarns-målet kunde rädda. Ännu ett exempel på hur jädra stor uppförsbacke lag i motgång har.

Suriya "Surre" Andersson inte bara vattenbärare i Tystberga GIF

In till andra halvlek klev ett betydligt hungrigare och ivrigare Tystberga. De måste ha haft ett bra snack i pausvilan. Plötsligt fanns det ett lag ute på Tyrsvallens fina gräsmatta som uppenbarligen ville ha initiativet och etablera ett anfallsspel. När 1-1 kom efter en kvarts spel var det en logisk följd av händelseutvecklingen där hörnor och frisparkar i närhet av Nykvarns straffområde radades upp. Lycklig målskytt i samband med en hörna blev Rasmus Pettersson.

Rasmus Pettersson blev Tystberga GIF:s målskytt denna gång

Saker och ting rullade på i några minuter efter kvitteringen. Hemmalaget styrde och ställde medan Nykvarn inte riktigt lyckades slingra sig ur greppet. Plötsligt och mindre lustigt för Tystberga snedträffades ett självmål in i 19:e minuten och nu gick luften fullkomligen ur hemmalaget. De tappade humöret med ett par utvisningar som följd och släppte in ytterligare två mål. 1-3 i 78:e minuten och 1-4 i 82:a. Ridå. Tystberga kvar i bottenträsket medan Nykvarn åkte norrut med 3 nya pinnar vilket för delas del innebär 15 poäng och en 6:e-plats i tabellen.

Daniel Haglund, inte bara legendar och huvudsponsor utan även inhoppare i 2:a halvlek

Kanske lyckas Tystberga GIF knipa nödvändiga poäng innan division 5-spelet är slut för denna säsongen. De har kvar att möta Hälleforsnäs IF på bortaplan och slutligen Torshälla-Nyby IS på hemmaplan den 3/10 kl 13.00. Den sistnämnda matchen skulle kunna bli räddningsplankan för fortsatt spel i division 5 säsongen 2021.

Jag kan erbjuda ca 170 matchbilder från lördagens möte mot Nykvarns SK och du hittar bilder HÄR >>>

Lycka till!