Svår känsla efter onsdagens hockeymatch

Jag kämpar med att tolka och förstå onsdagskvällens ishockeymatch mellan Nyköpings SK och Hanvikens SK i herrarnas division 1 Östra. Att gästerna vann med 4-3 (2-1, 1-0, 1-2) var helt i sin ordning utifrån hemmalagets sammanlagda insats. Men på förhand skulle det ju ha varit en helt annan utgång. Eller?

Nyköpings SK:s John Moberg testade Hanvikens målvakt Hugo Edlund

Att det blev ishockey för mig efter att hela åtta omgångar redan spelats av HockeyEttan har nog att göra med att jag dragit mig in i det längsta för att kliva inomhus för att sportfotografera. Det är inte på långa vägar lika kul som att vara utomhus i dagsljus för att fota. Men nu är det onekligen så att vissa sporter håller till inomhus och det går inte att förneka att årets mörkaste och kallaste del är över oss.

Ishockeypublik i Rosvallas stora ishall. Corona-restriktivt antal.

Med ett halvt öga och öra har jag följt Nyköpings SK:s förehavanden på försäsongen och under serieinledningen. Ett gäng träningsmatcher visade på behovet att hitta rätt och spela ihop sig, det är ju ett nästan helt nytt lag att forma. Inledningen av seriespelet visade ändå på en rejält bra utvecklingskurva och poängen trillade in på kontot. Sedan kom omgång 6, 7 och 8 med förluster mot Hudiksvall, Enköping och Huddinge. Är det i dessa tre förluster mot förvisso meriterat och högklassigt motstånd som en förklaring till onsdagens mindre goda insats går att hitta? Att laget inte kom ut till matchen mot mer "mänskliga" Hanvikens SK med mer go och kalibrerad laddning gav mig lite huvudbry.

Nyköpings SK:s tränare Lenny Eriksson

Signalerna från laget och de som sett tidigare matcher lovade trots allt mer än vad som visades i onsdags kväll. Och jag är uppenbarligen lättpåverkad, ungefär som under fjolårssäsongens grundspel då jag hela tiden gick och väntade på att all utlovad potential skulle blomma ut. Läget är absolut annorlunda (på ett bra sätt) denna säsong med ödmjukt, laglojalt och uppoffrande spel som förhoppningsvis kan visa upp sig inför mina ögon nästa gång jag hittar till Rosvalla. Men jag slipper gärna se halvhjärtade insatser med bjudningar till en motståndare som hugger direkt när tillfälle bjuds. Mer flow och självförtroende, mindre bekvämlighet och nonchalans.

Nyköpings SK laddar för match

Hanvikens SK redo för matchstart

Gästerna tog ledningen efter knappt halva första perioden. Det låg i luften då de från start visat sig klart mer på tå än hemmalaget. De gjorde målet i powerplay och där har ju NSK tidigare varit svåra att slå hål på. Det kom dock en kvittering med drygt 3,5 minuter kvar av perioden när Albin Ivarsson-Hamberg slår in 1-1. Lyckan varade i 50 sekunder innan Hanviken gjorde 1-2 efter ett rensningsförsök som jag uppfattade som lite slarvigt.

Albin Ivarsson-Hamberg gjorde Nyköpings SK:s första mål

Den andra perioden innebar en fortsättning på hemmalagets något lågintensiva insats. Tre minuter och 22 sekunder tog det innan 1-3 lyste på resultattavlan i taket på ishallen. Även här kändes det som en halv bjudning. I mitten av perioden kom den första utvisningen för bortalaget men det blev inte en ingång till slagläge för NSK. En klingande ramträff i slutet av perioden för gästerna befäste det rättmätiga i deras ledning.

Några inledande minuter av tredje perioden passerade då det gick att skönja lite mer jävlaranamma i det svarttröjade laget nere på isen. Då drog de på sig en utvisning efter att ha lyckats vara för många på isen och även detta powerplay utnyttjade Hanviken som gjorde 1-4. Noterbart är att Hanvikens ende målskytt denna kväll var Felix Liljegren. Svårare än så behöver det inte vara och det räcker långt med en sådan spetsspelare.

Hanvikens Felix Liljegren gjorde fyra mål mot Nyköping

Nyköpings SK visade dock god moral och bra attityd i detta skede av matchen. De gnuggade på berömvärt och fick hårdare och hårdare tryck på sin motståndare. Halvvägs in i sista akten kommer den efterlängtade reduceringen till 2-4 genom en styrning av Daniel Bergqvist.

Daniel Bergqvist stod för reduceringen till 2-4 mot Hanviken

Nyköping byggde på sin press och hade tre-fyra minuter av konstant spel i anfallszonen när de drar på sig en utvisning och tappar momentum. Belöningen kom dock genom idogt arbete och ännu en reducering fram till 3-4 gjordes av Christian Axelsson i powerplay när matchuret stod på 16:46.

Christian Axelsson blev siste målskytt för Nyköpings SK i onsdagsmatchen

När de tre sista minuterna borde innebära en intensiv kvitteringsjakt blev det istället utvisningar som förlamade hemmalaget och omöjliggjorde poänginhämtning i denna match. En både en och två spelare i utvisningsbåset är det svårt att åstadkomma något, åtminstone om inte motståndaren hamnar i samma situation.

I skrivande stund (fredag kväll, två dagar efter matchen) har osäkerheten växt lavinartat kring idrottande tack vare den pågående pandemin. Söndagsmatchen som Nyköpings SK skulle ha spelat mot Strömsbro IF har flyttats till den 13/11 i och med att Strömsbro drabbats av några Corona-fall i sin trupp. Förutsättningarna för idrottande blir sämre för varje dygn som passerar och jag vågar inte ens gissa var allt är på väg. Jag ser gärna Nyköpings SK:s hockeyetta-krigare så snart som möjligt igen men just nu ser jag storögt på hur Corona drabbar oss på ett ytterst obehagligt sätt.

Du hittar 137 bilder från onsdagsmatchen via den här länken >>>

Håll er friska, följ råd och rekommendationer och lycka till i jakten på nya poäng i HockeyEttan Östra Nyköpings SK!

IFK Norrköpings damer till Elitettan

Jag har hunnit bevaka några kvalmatcher till Elitettan under de senaste åren. De har alla bjudit på stora känslor och där det har funnits euforisk glädje har det också funnits avgrundsdjup besvikelse. Allra tydligast och mest fosterställnings-traumatiskt var det den 19/10 2013. IFK Norrköpings damer hade placerats i division 1 inför säsongen 2013 efter en för skral placering i föregående säsongs spel i Söderettan. Serieomläggningen till Elitettan skedde där och då, hösten 2012, och det bar sig inte bättre än att IFK fick ta klivet ner från landets näst högsta nivå. Man såg sin chans till revansch redan hösten 2013 och kvalspelade då som nu i dubbelmöten till Elitettan. Bortamatchen mot IF Brommapojkarna, anförda av bl.a. Lisa Arnell, vanns av IFK med 1-0. Returmatchen hemma i Norrköping skulle bli en klang- och jubelföreställning inför stor publik. Brommapojkarna vann matchen med 5-2 och det blev fullständigt knas och nattsvart för IFK. Jag såg, jag skrev och jag fotade men tyvärr är mitt blogginlägg borta då det gjordes i numera nedlagda Lokalsportens regi. Bilderna finns dock kvar och du hittar dem här >>>

Östgötaporten i höstskrud

Säsongen 2019 visade IFK Norrköping FK att man byggt upp något riktigt vasst. Ifjol var dock Jitex BK från Mölndal snäppet vassare i division 1 Mellersta Götaland och de stod som seriesegrare med en fjuttig poäng tillgodo på IFK Norrköping FK. Kvalet upp till Elitettan gick galant för Jitex. Inför denna säsong fick IFK byta division 1-serie till Södra Svealand och den vann man med tre poäng tillgodo till Tyresö FF. Den Corona-rumphuggna säsongens 11 matcher bjöd på 10 segrar och en oavgjord samt 57-4 i målskillnad. Wow liksom.

IFK Norrköping FK:s huvudtränare Anna Eriksson

Kvalmotståndare för den åtråvärda platsen i svensk fotbolls elitskikt blev IK Rössö Uddevalla. Att tråckla sig upp till Elitettan är sannerligen ingen enkel uppgift och alla division 1-segrare är bra, några "lätta" motstånd finns inte på denna nivå. Seriesegrande lag med gott självförtroende. Det handlar om de mentala förberedelserna mer än någonting annat. Att kanalisera energin och fokusera med rätt balans och anspänning. "Kvaldramatik" är ett ord som inte uppstått hur som helst.

IFK Norrköpings damer laddar för avgörande kvalmatch till Elitettan

Spelarna i IK Rössö Uddevalla taggar till match

Förra helgens möte mellan lagen på Rössös hemmaplan Rimnersvallen slutade 0-2. Stor fördel för IFK Norrköping inför returmötet den 17:e oktober på Östgötaporten, eller? Med tanke på vad jag inledde detta blogginlägg med så kan det gå käpprätt åt pipsvängen ändå. Fördelen om det går illa säsongen 2020 är att det inte gör det inför mer än 50 personer ... Å andra sidan kan ett lyckat resultat inte firas inför samtliga nära och kära och den trogna hemmapubliken, huvuddelen sitter hemma och glor på en skärm samt tjoar lite förskrämt inför döva öron. Vågen i TV-soffan har aldrig blivit en hit.

Huvuddomare Amanda Nylund Karman flankeras av Amanda Davidsson och Moa Wettby

Klockan 15.00 blåste huvuddomare Amanda Nylund Karman igång den avgörande bataljen på Östgötaporten. Solen förärade tillställningen med sin närvaro. De gapande tomma läktarna gav inte direkt den inramning man skulle önskat till denna match men det är som det är och de 50 som beretts plats var nog nöjda. Mindre nöjda kan möjligtvis bortasupportrarna ha varit då de låstes in (!) i några loger (där de inte räknades in i publikantalet). Jag vet inte exakt vad som hände eller vad som egentligen borde ha gjorts men 50 platser är 50 platser och bortasupportrarna hade i värsta fall kunnat blivit helt avvisade från arenan vilket nog hade varit ett klart sämre alternativ än att titta på matchen genom några fönsterrutor.

Fotbollspublik på Östgötaporten Corona-säsongen 2020

Jag imponerades över IK Rössös insats inledningsvis. De hade så bra ordning på sig själva, bollen och motståndaren. Fart och press, precision och framåtanda vilket också ledde till ett bortdömt (offside) mål några minuter in i matchen. Hemmalaget såg desto mer oprecist ut och trevade efter sig själva och sin identitet som tagit dem till kvalspelet.

Bortdömt offside-mål av IK Rössö Uddevalla

IFK-spelarna gnetade på trots uppförsbacken och sakta men säkert stabiliserade sig deras spel. Felpassningarna blev färre, stressen gav med sig och man hittade framåt med spets allt oftare. Årets trupp har genom sin målskillnad i seriespelet visat att de har massor av slagstyrka offensivt men också en närapå en vattentät defensiv med division 1-mått mätt. Befriande 1-0 kom också i 27:e minuten då Filippa Karlberg nås av ett patenterat jätte-inkast från Filippa Sjöberg in i straffområdet.

1-0 i 27:e minuten vilket väckte känslor i båda lagen

IFK:s Filippa Karlberg inledde målskyttet mot IK Rössö

Med ett par minuter kvar av första halvleken så lyckas IFK nicka bollen i ribban två gånger i samband med en hörna innan Rössö-målvakten lyckas få bollen under kontroll. Att hemmalaget ledde med ett mål i halvtid var inte helt ologiskt även om gästerna verkligen hade satt prägel på matchens första 20-25 minuter.

I andra halvleken kunde IFK kontrollera och bevaka sin ledning mycket framgångsrikt. De behövde inte jaga mål utan kunde ligga på rätt sida om bollen och utnyttja sin speed mot en motståndare som var tvingade att kliva framåt om de ville ha något med Elitettan-platsen att göra. I mina ögon var IFK väldigt disciplinerade och slarvade inte med något, däremot var inte andra halvleken riktigt lika underhållande och öppen som den första halvleken.

Kvalkamp på Östgötaporten den 17/10 2020

I 75:e matchminuten hittar Alma Sjödahl fram med en boll till Lovisa Gustafsson som i en 50/50-situation lyckas få en lobb att studsa in i ett övergivet mål. Ganska snyggt, inte helt väntat och i denna stund fastställdes slutresultatet, 2-0.

IFK Norrköpings Lovisa Gustafsson fastställde slutresultatet till 2-0

För mig som haft hyfsad koll på damfotbollen framförallt i södra Södermanland de senaste 10 åren var det givetvis extra kul att se Alma Sjödahl och Filippa Sjöberg ute på planen. De forna IFK Nyköpings-spelarna har dessutom sällskap av f.d. DFK Värmbol-spelaren Ebba Sjögren vilket gör Södermanlandsnärvaron ännu högre.

Alma Sjödahl

Årets lagkapten i IFK Norrköping Filippa Sjöberg

Ebba Sjögren

Ett stort grattis till IFK Norrköping FK som säsongen 2021 kommer att spela i Elitettan. Den här gången gick det vägen och glädjen gick inte att ta miste på där ute på planen när slutsignalen ljudit. Rössö-tjejernas besvikelse var precis lika förståelig.

Mixed feelings

Med ett par dagars eftersläp har jag fått ihop ett bildgalleri från matchen med drygt 240 bilder som du hittar HÄR >>>

IFK Norrköping FK klara för Elitettan 2021

Lycka till i Elitettan kommande säsong och jag hoppas våra vägar korsas i framtiden!

Nya hallen är inte hemmaborg ännu

Fredagskvällen präglades av förväntan som var långt utöver det vanliga. Inte nog med att en Coronarestriktion-liten men lycklig skara katrineholmare skulle få se bandy på hemmaplan, denna unika fredag var det mer anmärkningsvärt att träningsmatchen mellan Katrineholm Bandy och IF Boltic skulle ske inomhus. Wow liksom. Som de längtat i bandyklubben sedan Katrineholms kommun för ett drygt år sedan meddelade att en bandyhall skulle byggas på Backavallen.

De kallar den tydligen "Stora ishallen" men jag tycker att Backavallenhallen har en tungvrickande men klatschigare ton. ... ;-)

Den nya bandyhallen på Backavallen i Katrineholm

Interiörbild från den nya bandyhallen

Panorama från bandyladan på Backavallen

Jag var precis lika lycklig, hedrad och storögd som övriga hall-besökare under fredagskvällen. Tänk att få kliva in på jungfrulig mark, känna doften av nytt och dessutom upptäcka att belysningen var riktigt, riktigt bra. Jag har grämt mig över att inte längre ges chansen att fota utomhussport på vinterhalvåret, inga solnedgångar över Katrineholm när bandyisen ligger nyspolad och blank. Jag kan som foto-entusiast nästan förlåta bandyfolket för att de flyttat inomhus i och med att jag får bra elbelysning och väderskydd. Alltid något.

Klacken var liten men naggande god

När sista matchen spelats på utomhusisen i vårvintras blev det än väldig fart. Bort med den gamla isen och de två läktarsidorna och upp med det nya på samma plats. Nyttan med inomhushallen för alla lag i föreningen kan knappast överskattas. Låt det regna, låt det blåsa, låt det snöa, låt det kyla. Hallen tryggar både tränings- och spelschemat.

Den brännande frågan är om bandyportföljen spelat ut sin roll och om det dova ljudet av applåder med lovikkavantar kan ersättas med svalkande paraplydrinkar och smattrande handflator? (Nu var det i själva verket ganska svalt och trots bra klädsel frös jag om händerna efter någon timme i hallen.)

Trots att premiären endast tillät 50 åskådare så förstår man att trivselförutsättningar finns

Träningsmatchen mellan de två allsvenska konkurrenterna blev inte riktigt den muntra historia som tränare Roger Carlsson hoppats på. För att ta bort surret kring den nya hemmaarenan hade han tryckt in tre saker som var viktigare denna fredagskväll i mitten av oktober. Det var varken pizza, chips eller öl. Med fokus på den stundande allsvenska säsongen var det prestation och agerande ute på isen som fick företräde i bandytränarens sinne. Det lyckades initialt men därefter kapsejsade intensiteten och övertaget för hemmalaget.

Katrineholm Bandy premiärspelade i nya hallen 16/10 2020 mot ...

... Värmlands-gästerna IF Boltic

Hur som helst så fick Katrineholm Bandy sätta det allra första målet i sin nya hall och den både lycklige och skicklige målgöraren blev Linus Doktare. Grattis, för evigt inskriven i historieböckerna i och med detta.

Den första historiska bollen har hittat nätmaskorna

Linus Doktare, premiärskytt i den nya bandyhallen

Linus Doktare gjorde första målet redan i 3:e minuten i samband med en hörna och ökade sedan på till 2-0 efter ytterligare tre minuter. 3-0 kom i 10:e minuten från Alexander Strands klubba. Smakstart, måhända inspirerad av omständigheterna. 13 minuter senare stod det 3-4 på resultattavlan och jag förstår att man högljutt resonerade med varandra i hemmalagets bakre led. Det bjöds på en hel del felpass och såg lite för lätt ut när Boltic-spelarna drev sig mot målet.

Härligt med en nära förestående bandysäsong!

Innan första halvleken var till ända kunde dock hemmalaget kvittera till 4-4 och det gjordes av Robin Hellqvist i 40:e minuten. 

I halvtid konstaterade jag att det var kul med många mål men samtidigt kändes det som onödigt många mål. Försäsongen närmar sig sitt slut och då skulle i alla fall jag som tränare vilja se ett tryggt och vattentätt försvarsarbete över hela planen.

I andra halvleken kunde Katrineholm Bandy åter ta initiativet i matchen och 5-4 gjordes i 63:e minuten av Niklas Eriksson, han som kallas Messi och du undrar. Det blev inte fler hemmamål men två till från gästerna. 5-5 i 71:a minuten och avgörande målet till 5-6 i 87:e minuten. Ridå med karlstadsdialekt.

Att det var en träningsmatch tyckte jag mig känna av då det alltid saknas några procent till max-insats vad gäller kamp och intensitet. Sådant brukar dessvärre märkas i bilderna också. Men jag ska inte skylla på spelarna när det gäller bilderna jag fick ihop, även jag var lite ringrostig och bandy-ovan. Du hittar mina alster via den här länken >>>

Härnäst spelar Katrineholm en träningsmatch i hemmahallen mot Lidköpings AIK den 25/10. Sedan väntar seriepremiär på bortaplan mot UNIK Bandy den 31/10. Hemmapremiär i allsvenskan sker den 7/11 mot Västanfors.

Om man någon gång i en fjärran avlägsen framtid skulle få problem med hallen eller att den hotas med rivning kommer slagorden "Backa Backavallenhallen!" att ljuda över nejderna, bara en sån sak. Värt att fundera på det namnet ändå, va!?

Trial-SM avgjordes i Nyköping

Helgen den 3-4:e oktober avgjordes den tredje och sista SM-deltävlingen i trial samt årets lag-SM på Svanstaområdet utanför Nyköping. Värdskapet hanterades på bästa sätt av Nyköpings Motorsällskap och de är ju ganska erfarna vid det här laget när det kommer till trial-tävlingar med SM-status.

Vådliga manövrar i Svansta-skogen under helgen

Hans Dahlberg i Nyköpings MS knackade mig bildligt på axeln några veckor innan helgens SM-tävlingar och det kändes angeläget för mig att göra ett nytt försök att dokumentera trial. Det är en sport där jag fylls av beundran inför deltagarnas kunnande men jag blir också charmad av startfältets spännvidd när det gäller åldrarna på deltagarna. Sida vid sida tävlar unga som gamla, rutinerade rävar och oslipade talanger.

Nyköpings Motorstadion vid Svansta tog emot landets trial-åkare

Till start under lördagens individuella tävlingar kom 59 aktiva varav två stycken från Björkviks MC, Erik Andersson och Mats Ohlsson. Indelade i fyra svårighetsnivåer (samt i klasserna senior, junior och ungdom i vissa fall) och med 10 sektioner att köra i skogen bakom Nyköpings Motorsällskaps klubbhus. Depåområdet var fyllt av fordon när jag kom fram strax efter klockan 10.30 men de flesta förarna hade redan rasslat iväg till tävlingsområdet.

Startkontroll innan de tävlande gick ge sig ut i spåren

Nyköping bjöd inte på något vidare väder i helgen. Som tur var kom det ingen nederbörd men himlen var hyfsat låg. Jag fick en karta och kunde knata längst motocross-banan upp till sektion 1-3. Därifrån var det sedan en kortare promenad längst endurospåret till den 10:e och avslutande sektionen. Om man inte hade ögonen med sig kunde man åtminstone förlita sig på hörseln för att lista ut var det tävlades.

Utöver de tävlande var det några förbipasserande svampplockare som stannat till vid sektionerna

Trial påminner lite om cricket. Emellanåt är tempot obefintligt men plötsligt smäller det till i små händelseexplosioner. De tävlande lägger mycket tid på att gå igenom sektionen innan de tålmodigt väntar på sin tur att ge sig i kast med svårigheterna bland stenar, rötter, träd och branter. Tips och stöttning finns att få för den osäkre, dessutom har varje förare rätt att ha en följeslagare som kan fånga upp hoj eller förare om det skulle gå snett vid något hinder. Dessa s.k. "minders" har en tendens att hitta exakt den vinkel som annars är fiffig att ha för mig som ska fotografera det som händer ...

Genomgång av sektionens hinder och svårigheter

Förutom svårigheten att klara sektionen utan att behöva sätta ner en fot i backen måste de SM-tävlande klara respektive sektion inom en viss utsatt tid. I övrigt går inte trial ut på att ta sig igenom sektionerna snabbast, det är snarare en balansakt på ett eller två taskigt pumpade däck där det är mer eller mindre omöjligt att ta sig fram till fots. Typ.

För den som är intresserad av resultaten efter lördagens SM-deltävling 3 går det bra att kika på denna länk >>>

För söndagens lag-SM (som jag inte fotograferade) hittar du resultaten HÄR >>>

Med mina oprövade amatörögon framstod Eddie Karlsson, tävlande för Kungsbacka TK, som fullständigt överlägsen. Han vet vad han pysslar med där ute i trial-skogarna, uppenbarligen. Där andra kämpade både med sig själva och de mossbeklädda stenarna så föreföll han sväva över alla utmaningar.

Eddie Karlsson, Kungsbacka TK

Trots alla ryggtavlor som kom i vägen och den gråmulna himlen lyckades jag i skogens halvdunkel fota sektion 1, 3 och 10 under lördagen och du hittar dessa bilder HÄR >>>

För den nostalgiskt lagde finns tyvärr inte mitt blogginlägg kvar sedan hösten 2018 men bildgalleriet har i alla fall överlevt och dessa bilder hittar du HÄR >>>

Tack för några underhållande timmar i Svansta-skogen!

Tun U och Julita i silverkamp

De yttre förutsättningarna var perfekta när IK Tun U tillsammans med gästande Julita GoIF klev ut på Enstaberga IP:s ypperligt fina gräsmatta under söndagen. Sommarvarmt, soligt och en bra dag att sätta punkt för årets division 3-serie. Det gällde ju en andraplats i tabellen, Julita GoIF innehade denna plats med en poäng tillgodo på Tuns U-lag. I den åttonde och sista kampen för året skulle det avgöras vem som skulle sladda in på en fin andraplats efter seriesuveränerna DFK Värmbol.

Och du kan inte ana vad som hände sen ...

För Tuns U-lag har det faktiskt inte varit någon vana att spela hemmamatcherna på Enstaberga IP. Denna avslutande match var blott den andra under säsongen som laget fått känna naturgräsets fjädrande egenskaper under tassarna om man undantar den oändliga mängden träningar de tillbringat där. Ett par av deras hemmamatcher har istället spelats på Rosvallas plastunderlag då det handlat om kvällsmatcher och behov av elbelysning.

Gissa om publiken trivs bättre på Enstaberga IP än Rosvalla

Julita GoIF är en division 3-bekant med tradition. Det känns som att de utgör en av grundpelarna i den sörmländska damfotbollen, ett fundament som man vet var man har. Heter man dessutom Ekholm är man hemma. Deras leverans är jämn men att de i år hade hugg på andraplatsen med en match kvar måste anses i paritet med vad de maximalt presterat sedan 2013. Jo, jag kollade deras rad av säsonger i division 3 och den sträckte sig tillbaka till 2012 då de spelade i division 4. Målskyttet återfinns då som nu hos bl.a. Kajsa Bergström och om du inte tror mig kan du läsa en bevakning jag gjorde den 6/10 -12, en match med helt andra lirare hos IK Tuns andralag än under söndagens match.

Tagga Julita GoIF

Åh hej IK Tun U

IK Tuns U-lag har genomfört säsongen med uppåtgående formkurva. När den summeras har man på sina åtta matcher vunnit fyra, spelat tre oavgjorda och förlorat blott en match. Mest anmärkningsvärt är att man endast släppt in sex mål, tre mål bättre än DFK Värmbol. Och då ska också skrivas att två av dessa mål släpptes in mot Julita i säsongsavslutningen. Man inledde med att förlora premiären mot Gnesta FF och säsongens första seger kom inte förrän i omgång fyra mot Hällbybrunns IF:s U-lag. Jodå, IK Tun U låg under nedflyttningsstrecket där i början av serien.

Tränare i IK Tuns U-lag är Ola Carlsson och Fredrik Johansson

Matchuret på Enstaberga IP hade inte hunnit skifta minut innan gästerna så när lyckades ta ledningen. En Glenn Hysén-aktion av Anna Pekkari räddade upp läget för hemmalaget och sedan dröjde det inte mer än ett par minuter innan svar på tal kom i form av en gepard-löpning från Tuns egen Usain Bolt. En mycket fint avvägd passning från Lovisa Lindvall hittade en yta långt fram som bara Line Höök är kapabel att hinna först på. Hon tog ifatt 15-20 meter på Julita-försvararen, var först på bollen och hade sådan fart och kraft att hon trillade omkull när hon bredsidade bollen i mål.

Line Höök hittar ett ledigt hörn fram till 1-0 i 3:e minuten

IK Tuns Line Höök kom upp i 6 mål totalt på 8 matcher i div 3

En djupledsboll från Edvina Jonsson Lundmark ger Lovisa Lindvall fint avslutsläge centralt framför Julita-målet i 11:e minuten och 2-0 är ett faktum.

Lovisa Lindvall utökar Tuns ledning till 2-0

Lovisa Lindvall, IK Tun

Med Julita GoIF vet man att det finns två speciella målskyttar att hålla koll på. Den ena har jag redan skrivit om (Kajsa Bergström) och den andre presenterade sig i 13:e minuten. Moa Wahlgren var sist på bollen i samband med en hörna och i kalabaliken framför Josefine Gustafsson i Tun-målet fanns någon lämplig kroppsdel som såg till att Julita reducerade till 2-1. Moa Wahlgren slutade för övrigt på en andraplats i årets division 3-skytteliga med sina nio mål.

Där bakom spelarna har precis 2-1-målet tillkommit

Julita GoIF:s Moa Wahlgren

Den första halvleken ville mer och hemmapubliken kunde luta sig tillbaka och njuta. Jag vill nog påstå att detta var den bästa halvleken jag sett IK Tuns U-lag göra på år och dag. Fart och fläkt, mycket rörelser och en boll i ständig rullning gjorde det övermäktigt för motståndarna. Och om Julita hade kontroll på bollen fanns ett tätt försvarsspel som inte tillät någonting. Alls.

Dagens domare var unga Teodor Klangeryd Toftemo

I matchens 24:e minut blev Line Höök framspelare när hon hittade rutinerade Therése Persson som tryggt och säkert utökar ledningen för hemmalaget till 3-1. 

Här kan Therése Persson se bollen rulla in fram till 3-1

Med drygt halvtimmen spelad gör Emilia Jonsson sin spelare på Tuns vänsterkant och får plötsligt känna Enstaberga IP:s gräs på hela kroppen. Eftersom denna fadäs skedde innanför straffområdeslinjen pekades det på straffpunkten av domare Teodor och Sandra Rehn kliver fram. Med en sådan kraft i straffsparkarna erbjuder man den som står i vägen både glugg mellan framtänderna och en lika bred mittbena som jag har ... 4-1 i 33:e minuten.

Sandra Rehn, straffläggare med kraft i IK Tuns U-lag

Hemmalaget befann sig i "zonen" under hela den första halvleken. Det blev svårare att bibehålla samma momentum och intensitet i andra halvleken då man istället kontrollerade matchen och levde på sin trygga ledning. Det blev dock inte händelselöst under de avslutande 45 minuterna. I 71:a minuten får Emilia Jonsson en passning från Lovisa Lindvall i kanten av mittcirkeln, hon gör sin spelare och tar sig raka vägen fram till mål där hon placerar in 5-1. Tryggt, snyggt och kliniskt.

Emilia Jonsson i IK Tun har precis sett bollen gå i nätet fram till 5-1

Tre minuter senare fixar Emilia Jonsson ytterligare en straff och det sker på ungefär samma sett som den första. En petning av bollen och ett försök att komma förbi Julita-försvararen men där finns ett utsträckt ben och då är det straffpunkten som gäller. Vid det här laget var Julita-målvakten förvarnad men vad hjälpte det när Sandra Rehn töjde ut målnätet bort till Råsbäcken. Ungefär.

Sista ordet skulle dock Julita GoIF få i denna match när en alltid lika kvick Kajsa Bergström kommer loss och kan knacka in sin egen målvaktsretur vilket fastställde slutresultatet till 6-2 i 80:e minuten.

Julita GoIF:s notoriske målskytt Kajsa Bergström har denna säsong gjort sju mål

Till IK Tuns damtrupp har under året några nya tjejer anslut sig. Två av dem var med i denna match och det var Frida Bylinder och Anna Pekkari. Vill man dra saker till sin spets kan man med rätta hävda att Frida Bylinder återfinns hos Linköpings FC. Förvisso inte som spelare men som idrottsfysiolog. Och det räcker långt. Frida var säkerheten själv på det centrala mittfältet.

Frida Bylinder, ny hos IK Tun för säsongen

Den spelare som jag vill hissa och placera högst upp på prispallen efter denna match heter Anna Pekkari. Rackars vilken match hon gjorde. Den tidigare nämnda monsterbrytningen i backlinjen var bara en av många förtjänstfulla ingripanden från henne och man märker så väl att detta är en spelare med spelförståelse, rutin och ork. Inga misstag bara en jämn hög nivå på precis allt. Jag har sett Anna i division 1 för några år sedan då hon representerade IFK Nyköping men sedan har det varit tyst tills hon dök upp i IK Tuns gröna ställ. Kul.

IK Tuns Anna Pekkari, småskeptisk (?) men bäst

Så gick det alltså till när IK Tuns U-lag knep andraplatsen i division 3 för andra året i rad. Och för att fira detta samt det faktum att en 20-årsdag inte är fy skam så bjöd Linn Thorell på gofika efteråt.

Jag har valt ut och redigerat ungefär 180 bilder från söndagens division 3-avslutningsmatch. Du hittar bilderna HÄR >>>

Tack, det där var trevligt och det gör vi väl om nästa år!?