Eskilstuna och Hammarby i cupdrabbning

Vi har kommit till den tiden på året då våra sörmländska åkerlappar fylls av svanar. Migranter på väg norrut i landet. På min väg norrut vid lunchtid under söndagen konstaterade jag att våren definitivt är i antågande men också att vägen genom länet upp till Eskilstuna är exakt lika lång och tetig som alltid. På något märkligt sätt är det ändå värt besväret när det vankas damfotboll på högsta nivå. Alltid.

Eskilstuna United och Hammarby i möte på Tunavallen i Svenska Cupens andra gruppspelsomgång

Söndagen bjöd på iskalla nordanvindar men det var värre för drygt ett år sedan då jag höll på att blåsa omkull på Tunavallen under första gruppspelsomgången av Svenska Cupen mellan Eskilstuna United och Umeå IK. Då, i slutet av februari 2020, visste vi inte att vad vi hade framför oss. Pandemins påverkan på oss som individer, på samhället och på bl.a. idrotten är enorm. Efterhand har dock skiktet med elitidrott kunnat återupptas, dock utan den publik som annars varit självklar.

Tunavallens läktare gapar tomma när det spelas underhållande cup-fotboll

Tunavallen i Eskilstuna var tidvis soldränkt under söndagens cup-match

Förutsättningarna inför Eskilstuna Uniteds möte mot Hammarby var att båda tagit var sin trygg 3-0-seger i den första gruppspelsomgången. Eskilstuna besegrade Sundsvall och Hammarby besegrade KIF Örebro. För att sätta sig i förarsätet inför den tredje och sista gruppspelsmatchen och ha goda förutsättningar att knipa gruppsegern och därmed avancemang till semifinal var en seger nödvändig. Det visade sig lättare sagt än gjort. Två jämnstarka lag där vindriktningen över plastgräset hade viss påverkan på vem som hade kommandot i respektive halvlek. (Tränarna hävdar sannolikt att taktiska spetsfundigheter spelade större roll än vinden, och de har antagligen rätt.)

Vindpinad fana

Jag har sett ett par av Eskilstuna Uniteds försäsongsmatcher via livestream och det har varit intressant. Några nya komponenter har tillkommit samtidigt som jag tycker att laget fortfarande letar en smula efter sin försvarsidentitet och inte har lyckats producera framåt så som det kommer att krävas i seriespelet. Det jag har noterat är att nyrekryteringen Felicia Savings (från Hammarby) spel lovar mycket gott. Hon kommer tillsammans med duktiga Halimatu Ayinde göra mycket för Uniteds spel denna säsong. Och Emma Holmgren i Eskilstuna-målet är värd uppmärksamhet, om inte annat för att hon blev matchvinnare för sitt lag denna söndag.

Felicia Saving, Eskilstuna United

Emma Holmgren, målvakt i Eskilstuna United

Söndagens motståndare Hammarby är en spännande nykomling till årets Damallsvenska och utifrån vad de presterade under söndagens match tror jag mycket på deras möjligheter. De har en offensiv slagkraft som kan räcka långt. Eskilstuna-publiken känner igen Emma Jansson från säsongen 2016 då hon spelade för United. Nyköpings-anknutna följare är välbekant med Emilia Larsson sedan hennes tid i IFK Nyköping. Och till min stora glädje var Hanna Folkesson precis så bra som jag hade sett fram emot och hoppats. De har dessutom förstärkts med Madelen Janogy. Offensiv slagkraft, jovars.

Emilia Larsson, Hammarby

Emma Jansson, Hammarby

Upplägget i Svenska Cupen känns verkligen rätt. Att få tävlingsmatcher under försäsongen för de lag som lyckats kvalificera sig bland de 16 lagen till gruppspelet (fördelat på fyra grupper) är förträffligt. Att vinna titlar är moralhöjande och bra för prisskåpen i klubbhusen men på damsidan är det just inte mycket mer än så. Segrande lag på herrsidan kvalificerar sig åtminstone till Europa League. Och någonstans här slår det slint i mitt huvud och jag blir allt tacksammare för Eskilstuna Uniteds framtagna koncept JAG2030. Jämställdhet och möjligheter att försörja sig som fotbollsspelare även som tjej är värt att uppmärksamma och kämpa för. Om du precis som jag föredrar damfotboll framför herrfotboll, oavsett skäl, finns det ännu mer anledning att bidra med luft under vingarna till idén. Eskilstuna United har även lyckats med konststycket att få sina viktiga sponsorer att lämna reklamplatserna på matchstället som nu endast har det nya klubbmärket samt texten JAG2030 (och givetvis tröjnummer och spelarnamn på baksidan). Wow.

Huvuddomare Lovisa Johansson flankerad av assisterade Caroline Lindqvist och Moa Wettby

Förhoppningsvis är det inte bara som jag inbillar mig, damfotbollen är på frammarsch. Man stärker sitt värde på fler fronter, allt måste dock inte räknas om till "marknadsvärde" (men det underlättar). Internationellt och nationellt ser det bättre och bättre ut. Den oro jag känner finns bland de lokala fotbollsföreningarna där ett svalnande intresse för organiserat idrottande är tärande. Det är inte bara bland flick- och damspelare det tunnar ut, även på ledarsidan blir det allt svårare att få folk att ställa upp. Min analys tar inte hänsyn till pandemin, den har givetvis gjort tillståndet än mer prekärt.

Så, det spelades ju en match i söndags. Med vinden i ryggen gjorde gästande Hammarby en strong första halvlek. Det var tydligt i deras händer som taktpinnen förvarades. När första halvan av första halvlek hade spelats så hade Stockholms-gästerna tagit kommandot och endast två kvalificerade räddningar av Eskilstuna-keepern Emma Holmgren höll hemmalaget kvar i matchen efter 45 minuters spel. Hemmalaget hade verkligen inte utsatt Anna Tamminen i Hammarby-målet för några svårare prövningar. 0-0 i halvtid och svinkall snålblåst kanske låter avskräckande men någonstans var det ändå lätt att underhållas och låta sig värmas av en helt okej fotbollsmatch.

Den andra halvleken innebar en långsam förflyttning av maktpositionen och bestämmanderätten. Det tog knappt 30 minuter innan det faktiskt började lukta mål för hemmalaget. Och när målet kom kändes det rimligt på något sätt. I en av matchens prestationer tråcklade sig Loreta Kullashi igenom Hammarby-försvaret och via Anna Tamminens händer lyckades hon lyra in bollen i bortre delen av målet.

I en hög lyra hittade slutligen bollen in i ...

...målet till Bollkajsans odelade glädje

Efterföljande och obligatoriskt måljubel

Målskytten Loreta Kullashi, Eskilstuna United

Minuterna tickade iväg utan att den där riktiga desperationen från gästande lag kom till ytan. I det här skedet av matchen kändes det också som att United inte bjöd på någonting utan de kunde rutinerat och kontrollerat rida ut stormen. Men i andra tilläggsminuten dras en Hammarby-spelare ner i straffområdet och domare Lovisa Johansson sträckte ut armen och pekade på straffpunkten. Den förtvivlade Emilia Larsson kunde sekunderna senare se Emma Holmgren i Eskilstuna-målet rädda straffen. Så var den matchen till ända och ett blått glädjerus kontrasterade mot det molokna och lågmälda grönvita.

Punkt, slut, tungt.

Avgörandets stund i Svenska Cupens gruppspel i grupp 3 sker lördagen den 27/3 klockan 16.00 då Hammarby tar emot Sundsvalls DFF och KIF Örebro tar emot Eskilstuna United. Eskilstuna har avgörandet i egna händer men likväl måste de göra jobbet. En poäng säkrar gruppsegern vilket trots allt är goa förutsättningar att ha med sig i bagaget.

Jag efterlämnar ett bildgalleri med 188 bilder från söndagens match som du hittar HÄR >>>

Tack för denna gång och lycka till i jakten på nya sportsliga framgångar!

Nyköpings SK hittade ett sätt att vinna

Vad är det egentligen med klubbsporter och svajighet? Finns det en risk att klubban blir ett magiskt trollspö som vänder sig mot sin ägare emellanåt? På lite halvdistans följer jag Nyköpings SK, Onyx allsvenska herrar och Katrineholm Bandy. Samtliga dessa lag blandar och ger utan att man alltid förstår hur i hela friden vissa resultat uppstått. Nu spelar förvisso Onyx en degraderingssäsong vilket de övriga två i denna trio förmodligen inte gör. Men i alla fall.

Daniel Fahlström står i bakgrunden och tittar på när Emil Karlsson vinner en närkamp

Är det några lag som har tajta förutsättningar att hamna i nedflyttningsträsket detta år så är det väl HockeyEttan-lagen i fortsättningsserien. Endast plats 1-3 erbjuder säker mark under skridskorna. I Östra vårserien såg det inför fredagskvällens runda ut som att kampen om de tre platserna står mellan fyra lag; Nyköpings SK, Strömsbro IF, Vallentuna Hockey och Segeltorps IF. Övriga lag släpar lite för mycket för sitt eget bästa. Eftersom Segeltorp torskade mot Strömsbro fick även de ett något knepigare läge men är inte avhängda på långa vägar.

Och fredagen till ära fick vi åter se det där svårfotograferade introt i ishallen

Vinnaren av fortsättningsserien får förvisso som bonus att delta i världens mest komplexa avancemangskval. Jag inbillar mig ändå att möjligheten att slippa negativt kval är en starkare drivkraft än moroten som seriesegern innebär.

Matchförberedelser på läktaren i Stora ishallen

Under åren med Gripen Hockey formades och etablerades konceptet med en speciell dag under februari då man genomförde ett jättearrangemang med familjeaktiviteter, sponsor-tillbakakaka och gratisentré. Det har varit fantastiskt trivsamma tillställningar och bra hockeypropaganda. Tyvärr har mina bevakningar av dessa gjorts på bloggplattformar som inte längre finns (Lokalsporten och SN) men fjolårets Familjedag kan du i alla fall ta del av HÄR >>>

Familjedagen 2021

Du behöver inte tänka särskilt hårt och länge för att förstå att förutsättningarna för en publikfest under Corona-säsongen 2020/21 är klipp totalt urusla. Åtta personer i publiken utgör inget hav som vi brukar säga ... Inte ens några matgäster i VIP-logerna bidrar till att välbehagsrysningar uppstår. Nyköpings SK ska ändå ha en eloge för att ge sig i kast med en Familjedag även denna säsong där allmänheten bjöds in via en gratissändning av matchen inklusive försnack och "TV4-intervjuer" i pauserna.

Publiken den 12/2 -21 när Nyköpings SK mötte Sollentuna HC

Nu var det ju det där med matchen som tillfälligt (?) serieledande Nyköpings SK skulle spela mot tabelljumbon Sollentuna HC. NSK:s insatser mot lagen en bit ner i tabellen har varit allt annat än övertygande denna vinter. De har haft förunderligt svårt att komma upp i nivå. Denna fredag blev inget undantag och det var endast med liten marginal man ändå hittade ett sätt att vinna. Den fortsatta serieledningen håller åtminstone i sig till söndagen då de jagande lagen också kommer upp i 12 spelade matcher vilket kan innebära att både Strömsbro och Vallentuna går förbi NSK.

Det finska nyförvärvet i Nyköpings SK, Olli Iisakka, gjorde det bra!

Trots visst spelövertag hamnade hemmalaget i målmässigt underläge efter 9:53 då Sollentunas Andreas Ekström gjorde 0-1. Ett fjösskott från ingenstans hittade rätt och det var det enda som hände utöver en NSK-utvisning i första perioden. Hemmalaget skrapade fram ett par, tre chanser av värde men det var ändå en ganska uddlös första akt.

Sollentunas Andreas Ekström (till höger) gav bortalaget ledningen i första perioden

När formstarka snabbskrinnaren John Moberg kvitterade till 1-1 efter 10:49 i andra perioden var det synnerligen välförtjänt. Hemmalaget kom ut till mellanakten med bättre fart och ivrigare aktioner överhuvudtaget. Kanske några kloka ord från tränare Lenny Eriksson gav bättre kanalisering av energi och fokus.

Sollentunas keeper Oliver Håkansson tvingas se John Mobergs puck passera fram till 1-1

John Moberg i mitten jublar tillsammans med övriga lagkamrater på isen

Strax efter kvitteringen åkte Nyköpings SK på en tvåminutersutvisning p.g.a. för många spelare på isen. De lyckades överleva sitt boxplay men endast sekunder efter det gjorde gästerna 1-2. Lucas Lagerstedt i Sollentuna noteras för det målet. Nyköpings byten gav i alla fall mig hjärtat i halsgropen några gånger under denna match då de inte alltid var vältajmade.

Sollentunas 1-2 gjordes av Lucas Lagerstedt (nr 17 på ryggen)

Hemmalaget visade god moral och studsade tillbaka nästan omgående. Eric Backman skrinnade framåt och dundrade in kvitteringen till 2-2 när det gått knappt 1,5 minuter efter Sollentunas ledningsmål. Det kändes ändå som att Nyköping hade momentum.

Eric Backman avlossar bössan för kvitteringen till 2-2

Eric Backman signalerar mål

Den andra perioden avslutas med en mindre angenäm huvudskada på hemmalagets Daniel Olsson. Den höga klubban gav Nyköping chansen att under fem minuter spela fem mot fyra varav merparten (utom sju sekunder) hamnade i den tredje perioden. Inte för att hemmalaget lyckats få till sitt powerplay särskilt bra under de två försök man hittills fått under matchen. Och det går inte att påstå att de lyckades få till ett uppställt powerplay under de fem minuterna heller. Men mål blev det ändå när Christian Axelsson hittade krysset över klubbaxeln på Oliver Håkansson 2:09 in i avslutningsakten. Hemmalaget i ledning för första gången i matchen.

Christian Axelsson i färd med att lyfta in pucken i bortre krysset

Christian Axelsson fixade 3-2 i inledningen av tredje perioden

Trots fortsatt 5 mot 4-spel lyckades inte Nyköping dra ifrån i målprotokollet. När matchen närmade sig sitt slut kom den obligatoriska timeouten från det jagande laget som naturligtvis var det mest desperata och som hade förlagt merparten av spelet i Nyköpings försvarszon. Målvakten plockades ut med 2,5 minuter kvar. Sådana taktiska drag är vattendelare, det kan gå bra men lika ofta åt helvete. Det gick åt det sistnämnda hållet för Sollentuna tack vare tjommen med det tjockaste pannbenet och den obändigaste viljan i Nyköpings SK. Trots start från knästående på isen lyckas Daniel Bergqvist jaga livet ur den stackars Sollentunaspelaren och när duellen var vunnen fanns endast en tom målbur att sikta på från offensiv blålinje och saken var biff. 4-2 med knappt två minuter kvar att spela. Ridå.

Daniel Bergqvist, kämpen, på väg att vinna pucken och fastställa slutresultatet till 4-2

Lättnad, glädje och ett avslutande måljubel för Nyköpings SK genom Daniel Bergqvist

Särskilt mycket familjedag var det inte för mig denna gång. En av mina döttrar ringde visserligen när slutsignalen ljöd. Förhoppningsvis samlade den livestreamade sändningen familjerna hemma i sofforna istället. Det går att tjata i det oändliga om hur andefattigt det är på arenorna just nu när ingen publik finns som ljudkuliss, det är dock som det är och jag är tacksam att få chansen att fota liveidrott emellan varven. Mina bilder är som vanligt i ishockeysammanhang inget att hänga i julgranen men du hittar dem lik förbaskat HÄR >>>

Tack, lycka till och kör hårt i jakten på fortsatt spel i HockeyEttan!

Och så börjar det om igen

Försäsong. Jag minns när det ordet förknippades med grusplaner, blytunga fotbollar och knickers. Konstgräsplanerna är rena spa-upplevelsen i jämförelse. Men oavsett yttre omständigheter måste jobbet göras och det är säkert lika tjurigt nu som då. Det senaste året har dessutom spökat till det med allt vi tidigare känt till och förhållit oss till inom fotbollens årshjul. Pandemin skapar osäkerhet och restriktionerna bidrar emellanåt till förvirring, något som vi tvingas tugga i oss och acceptera.

Rosvalla konstgräsplan A i slutet av januari

Det är inte helt självklart att träningsplaneringen går att följa till punkt och pricka under vintermånaderna. Det kan ju komma snö. Huruvida värmen ska vara av eller på under en konstgräsyta för att hålla den snö- och isfri brukar vara samtalsämnet nummer ett bland traktens fotbollslag. Här finns nog underlag för att doktorera i ämnet för den som känner sig sugen. Jag nöjer mig med att konstatera att jag hunnit se en del av våra lokala fotbollslag i rörelse på Rosvallas konstgräsplaner och de har en sak gemensam. Alla är så tacksamma att överhuvudtaget få komma igång med träningarna att spelarna och tränarna tar väderhindren med jämnmod.

IK Tuns damer värmer upp på KGA en måndagskväll i slutet av januari

Som fotbollsförälder är jag införstådd i det oändliga åtagandet att bedriva taxirörelse. Sedan årsskiftet har de två yngsta döttrarna beställt körningar om vartannat till Rosvalla och Ramdalens IP. Och vet du, jag gör det mer än gärna. Inte bara för tjejernas skull utan även för min egen skull. När man sitter hemma och arbetar är det sociala utbytet tämligen skralt och varje chans att komma ut och se människor utnyttjas. Kontakten med regionkollegorna på Skype eller Teams via headset och ibland en lågt placerad videokamera (hur ful vinkel är det inte??) är ingenting mot att se den man pratar med i ögonen (på två meters avstånd, förstås).

IK Tuns nya damtränare Kent Lembke

IK Tuns stora damtrupp har inför säsongen 2021 fått en delvis ny tränarstab. Ansvarig tränare är Kent Lembke och han kunde under måndagskvällen glädjas åt 30 spelare som flängde runt på det snötäckta plastgräset. IK Tuns damer skulle ha spelat futsal i RFL denna vinter men efter endast någon enstaka omgång kom pandemin i vägen och då valde Tun att skrota den satsningen. Kent ska nu lotsa en nästan intakt trupp från 2020 till andra säsongen i division 1 samt U-truppen i division 3. Den väldigt lovande talangen Emma Holm har sökt sig vidare i fotbollskarriären men annars ser det ut som om de flesta stannar kvar. Några spelare har dykt upp utifrån för att känna sig för innan de tar beslut om var de spelar kommande säsong. Det finns intressanta spelare att hålla ögonen på om de väljer det gröna laget från Enstaberga.

Varje trupp har sin kortbyxefreak, i Tun är det tuffingen Melinda Hall

I övrigt är det spännande att se hur damfotbollen formerar sig de närmaste veckorna. IFK Nyköping bör få ett lag på benen i division 4 då huvuddelen av Bissarnas äldsta flicklag landat i kamratföreningen. I Stigtomta IF rör sig tankarna på hur de ska göra då de förra året hade ett samarbete med IK Tun, något som inte blir av under 2021. Mer troligt kommer de att kroka arm med Oxelösunds IK som tidigare under vintern gick ut med att de ville starta upp damverksamhet ännu en gång. Fantastiskt kul att det verkar finnas spelarunderlag men desto kämpigare att det är så svårt att ordna fram personer som vill lägga tid på tränarrollen. Detta går som en röd tråd genom nästan alla lagen jag nämnt i detta inlägg, även IK Tun letar assisterande tränare för att avlasta Kent. (Coolaste assisterande tränaren i trakten blir ändå Edina Begovic i IFK Nyköping, den är svår att toppa!)

Det är egentligen ingen önskedröm att fotografera träningar, inte ens träningsmatcher når några direkta höjder, men när jag har sportabstinens och tvingas fördriva tid på avlägsna Rosvalla eller Ramdalen måste jag ju pyssla med något. Från måndagskvällens IK Tun-träning blev det tillräckligt med bilder för ett bildgalleri som du hittar HÄR >>>

På återseende!

Det här gör vi väl om någon gång hörrni

Äntligen fick jag se Nyköpings SK vinna. Jodå, de gör ju det titt som tätt men ta-mig-tusan om jag fysiskt brukar vara på plats då. Och när vi nu avhandlar kapitlet om närvaro på matcher när inte någon publik är tillåten vill jag förtydliga att jag absolut inte eftersträvar att vara mer priviligerad än någon annan. Onsdagens match i HockeyEttan Östra Vår fotograferade jag för att jag blev tillfrågad om det, annars hade jag inte sökt mig till Stora ishallen på Rosvalla. (Jag hävdar fortfarande att jag varken är fotograf eller media, det är de yrkesverksamma som har dessa epitet.)

Det är dock en ynnest att få stå intill en idrottsplan, i det här fallet en konstfrusen is, och riktigt känna sporten utövas framför ögonen och öronen på mig. Live-idrott kunde vi för ett år sedan konsumera utan att fundera, nu är det en ouppnåelig lockelse som vi får knyta framtida förhoppningar till.

Nyköpings SK tog emot Vallentuna Hockey under onsdagskvällen

Jag blir osäker på vilken stämpel jag ska sätta på onsdagsmatchen mot Vallentuna Hockey. När jag själv läser vad andra anser om en match blir jag givetvis ganska påverkad av ordval och vinklar. Först och främst tycker jag personligen att det var en bra match, jag tycker att Nyköpings SK förtjänade segern (3-2) och att siffrorna var en smula jämnare än vad spelet var. Båda lagen hade sina fördelar och styrkor men de avgörande detaljerna återfanns hos Nyköpings SK. De var det mest påkopplade laget.

Nyköpings SK på väg ut på isen

Vallentuna Hockey i Stora hallen på Rosvalla

Att NSK:s seger satt som en smäck är det ingen tvekan om. HockeyEttans vårserie är lite av en prövning denna säsong då man behöver ingå i gruppen bland de tre bästa för att inte riskera utförsåkning i seriepyramiden. Vallentuna och Nyköping skaver mot varandra på plats två och tre i tabellen efter ledande Strömsbro IF. Det är inte helt omöjligt att det redan nu har skiktat sig på detta sätt i tabellen men en formsvacka kan straffa brutalt och det gäller att "segra eller dö".

Spelare, ledare, funktionärer och sedan är det inte många fler på hockey nuförtiden

Mina förväntningar vid matchstart var som jag skrev inledningsvis ganska låga. Det var därför befriande att se hemmalaget trampa igång direkt och visa hängivet engagemang. Något de bibehöll i 60 effektiva minuter. Jag upplevde inte någon inledande svacka men det kanske är min ovana att se ishockey live som spökade. Och som belöning kom också 1-0 efter 4:29 då Albin Ivarsson-Hamberg i slutskedet av ett halvdåligt powerplay på egen hand lyckas tråckla in pucken.

Albin Ivarsson-Hamberg inledde målskyttet för Nyköpings SK

Efter halvannan minut kvitterar Vallentuna och jag måste erkänna att jag inte såg varför det blev absolut soprent i högra halvan av hemmalagets försvarszon när målet tillkom. Initiativet skulle ändå tillbaka till Nyköping och deras lycka blev en egen utvisning när det gått 7:25. I närapå två minuter spelade de boxplay men sedan tyckte tydligen David Ojamäe att det fick räcka och skrinnande upp till Vallentuna-kassen med pucken och fabricerade 2-1. Det är inte svårt när man kan det.

Nyköpings SK:s David Ojamäe fixade 2-1 i numerärt underläge

I mellanakten fortsatte den täta kampen och matchprotokollet gapar förvånansvärt tomt efter dessa 20 minuter. Undantaget matchens prestation förstås, han den där nya Eric Backman ville visa upp sina förmågor och tråcklade sig fram från egen zon och piskade in 3-1 i plockhandskeklykan när knappt halva perioden passerat. Schnyggt, det måste medges.

Här är han, Eric Backman, som fixade det viktiga 3-1-målet för Nyköpings SK

Att 3-1 var viktigt kom vi att förstå en bit in i tredje perioden. Den började för övrigt med två minuter i numerärt överläge för hemmalaget men de lyckades inte punktera matchen i detta ypperliga läge. Istället kom reduceringen till 3-2 när det gått 7 minuter och 37 sekunder. Ett tvättäkta skitmål om hemmalaget får uttrycka sina känslor medan gästerna givetvis ser det som "påpassligt". Trots Vallentunas försök att plocka ut sin keeper med tre minuter kvar lyckades Nyköpings SK rida ut stormen och vinna.

I Nybroviken sägs det att man har ståplats men det gäller även i Rosvallas sekretariat

Hade detta varit en fotbollsmatch hade jag kommit med följande analys:

Nyköpings SK var mest påkopplade och vann duellspelet och de flesta 50/50-situationerna. Gästande Vallentunas största förtjänst var deras kvicka och exakta väggspel som överglänste Nyköping med råge.

Nu var det dock en ishockeymatch och därför så överlåter jag resten av analysen till mina matchbilder som du hittar HÄR >>>

Tack och stort lycka till i den fortsatta jakten på framgångar, segrar och ära!

Gedigen insats av Katrineholm Bandy

Ser du någon som i nigsittande stil är alldeles överjävligt bra på skridskor kan du nog utgå från att vederbörande är eller har varit bandylirare. Om personen dessutom åker runt i stora lovar och med en blick som sveper över himlavalvet likt en radarstation kan du vara säker. Tvärsäker. Att inte anstränga sig för att förstå tjusningen med bandy är att beröva sig själv en färgklick på livspaletten.

Katrineholm Bandy vs Nässjö IF lördagen den 9/1

Inför helgens dubbelmatchande i Bandyallsvenskan för Katrineholm Bandy hade de två raka vinster i bagaget. Med andra ord lyckades de studsa tillbaka med besked efter den mediokra och andefattiga insatsen under annandagen då jag såg dem senast. I tabellen kunde vi hitta lördagens motståndare Nässjö IF skavfötters med Katrineholm på den nedre halvan med 9 inspelade poäng vardera.

Katrineholm Bandy aka KVBS aka Katrineholm Värmbol Bandysällskap

Nässjö IF, rätt och slätt

Efter Katrineholms mycket stabila lördagsinsats mot Nässjö IF som gav seger med 5-2 (2-2) gäller det att snabbt fokusera om till söndagens match mot gästande Jönköping Bandy IF. Inga karameller ska det sugas länge på när det är dubbelmatchande i helgerna. Förvisso kan man bära med sig den varma och goa känslan av självförtroende till nästa match men det får inte tangera hybris, underskattning av kommande motstånd samt överskattning av den egna förmågan.

Jag har aldrig sett Roger "Gubben" Carlsson utan mössa!

Med tanke på Katrineholms prestation i matchen mot Nässjö är det förskräckligt tråkigt att ingen publik tillåts på våra arenor. Det finns dock alternativ och för den intresserade går det att följa matcherna via livestream. Vi måste hålla i och hålla ut, förhållningssättet måste vara att respektera restriktionerna som följt i pandemins fotspår.

Den nya bandyhallen på Backavallen väntar ännu på sin storpublik

Varje match har sin historia att berätta. En ytlig betraktelse kan återge de faktiska händelserna i kronologisk ordning. För mig som utomstående och icke särskilt bandy-insatt skulle det vara intressant att förstå hur kollektivets mentala status påverkas och utvecklas. Vad jobbar man med mellan matcherna? Hur är gruppdynamiken? Hur påverkas gruppens individer av matchen man just spelat? Lägg till taktik-dimensionen och det börjar bli riktigt intressant. För Katrineholm Bandy skedde en värvning den 3:e januari som jag anar har stor betydelse för potentialen i laget. Eric Lisell återkom till klubben och det kan mycket väl bli den gamechanger som gör att man inte behöver fajtas kring tabellens nedre streck.

Eric Lisell är tillbaka i Katrineholms-dressen

Mot Nässjö började Katrineholm både optimistiskt och säkert. Den numera sedvanliga tidiga hörnan (resultatlös) följdes av ett tydligt grepp om taktpinnen. Faktiskt så släppte inte hemmalaget taget om den där pinnen under hela matchen. Man spelade disciplinerat, tålmodigt och med pondus. Gott så. Att gästerna gjorde första målet efter en fullträff modell "galant deluxe" kändes inte helt logiskt men verkade inte heller störa nämnvärt. Kvitteringen till 1-1 gjordes 5 minuter efter gästernas första mål och då var vi framme i matchens 19:e minut. En tilldömd straff som Niklas Eriksson knackade in och som därmed inledde hans framgångsrika målskytte i denna match.

Niklas Eriksson blev tremålsskytt mot Nässjö IF

Hemmalagets positiva spel fortsatte och Eric Lisell kunde avancera ner till kortlinjen och spela fram Robin Hellqvist med en passning bakom ryggen fram till 2-1 i 23:e minuten.

Katrineholm Bandys Robin Hellqvist fixade fram 2-1

Trots spelövertaget för Katrineholm fick vi i 32:a minuten se 2-2 på resultattavlan. Det berodde på ännu en en fullträff från Nässjö då en hörna avslutades med att ge någon av hemmalagets spelare en rejält bred mittbena på mållinjen. När första halvleken var till ända var 2-2 något som inte riktigt beskrev gästernas spelmässiga insats men de borde i alla fall vara nöjda med att fortfarande hänga med i målprotokollet. Det som möjligtvis oroade de med sympatier för hemmalaget var att de trots spelövertaget inte hade vaskat fram särskilt många kvalificerade målchanser.

Det skulle dock lossna i andra halvleken och belöningar retoraktivt kan också vara trivsamma.

I 50:e matchminuten kunde hemmalagets Niklas Eriksson göra sitt andra mål för dagen och ge Katrineholm ledningen fram till 3-2 på en hörna. Ledningen utökades i 57:e minuten när en lyftning togs ner av Alexander Strand och därefter med en avig vändning lura både försvarare och målvakt. 4-2 är dock ingen tvärsäker ledning i en sport som bandy men stabiliteten i spelet och det disciplinerade passningsspelet var ramstarkt denna eftermiddag. Mer skulle komma.

Alexander Strand gjorde 4-2 till Katrineholm Bandy

Matchens sista mål kom via förarbete från Linus Doktare och Niklas "Messi" Eriksson fastställde slutresultatet till 5-2 i 67:e minuten. I matchens slutskede var det betydligt närmare ytterligare mål för hemmalaget än att gästerna skulle ha tillåtits att reducera.

Det sista av Katrineholms måljubel denna januarilördag

För att minnas utvalda detaljer av denna bandymatch har jag satt samman ett bildgalleri med 140 bilder som du hittar HÄR >>>

Over and out