Krossen på Runavallen

Vem älskar inte kvällsmatcherna precis innan midsommar? Sedan många år tillbaka har jag upptäckt det magiska med dessa matcher. Det speciella ljuset och den stundande storhelgen lockar och pockar. Dagarna innan årets midsommarhelg fanns det flera matcher att välja på men p.g.a. jobb och egen träning blev det inte tid eller utrymme för mer än en matchbevakning. Att det råkade bli torsdagskvällens match på Runavallen mellan Runtuna IK och suveräna serieledarna Stallarholmens SK är antagligen det ena lagets spelare mer tacksamma över än de andra.

Runtunas Marcus Eriksson tar för sig mot Stallarholmens SK under torsdagskvällen

Tidigare i våras såg jag Runtuna möta IFK Nyköping i en DM-match som de röda förlorade med 0-4. Den matchen spelades på Rosvallas plastunderlag. Men det är ju så mycket roligare, trivsammare och behagligare för alla sinnen att se våra lokala lag i sina naturliga habitat. Där de kan varenda grop och tuva på sina egna gräsplaner. Där de kissat bakom varje träd och buske sedan barnsben. Runavallen utgör inget undantag, tvärtom, eftersom det är en plan med en speciell karaktär. Frånsett en kortsida är planen inringad av skog och här blandas stortallar med urbergets framstickande delar.

Runtuna IK:s Axel Vejdal i målartagen i slutet av matchen

Jag åkte till och från Runtuna med tårar i ögonen längst den smala och ringlande vägen från Stigtomta via den där jäkla Råby-bron. Om tårarna kom sig av det andlöst vackra sörmländska landskapet i midsommartid eller om det berodde på ett akut gräspollenallergitillstånd får vi nog aldrig veta. Det jag däremot visste var att inga förväntningar låg på Runtuna IK i mötet mot Stallarholmens SK. Runtuna hade ju två rejäla bottennapp i de senaste matcherna som de förlorat mot bottenlag i division 5-tabellen medan Stallarholmen radat upp segrar och såg ruggigt svåra ut. Något annat är tre poäng med i sporttrunkarna upp till norra delen av distriktet var inte att vänta.

Glatt, glatt, glatt hos Runtuna. Tungt, tungt, tungt hos bortalaget.

Det saknades enligt uppgifter flertalet startspelare i båda lagen. Och med tanke på slutresultatet måste de som saknades i Stallarholmen vara gjorda av ett alldeles särskilt exklusivt träslag. Kanske var det början av matchen som knäckte gästerna och att det rann iväg på slutet kanske berodde på att Stallis tvingades spela med en man kort efter ett rött kort när det återstod en halvtimme. Eller annars handlade det om den mentala delen som spökade för det ena laget medan den var som testosteron-dynamit hos det andra laget. Jag vet verkligen inte men det är ju denna oförutsägbarhet som är så förbaskat härlig med sport.

Slutsiffrorna i denna osannolika tillställning skrevs till 9-2. De som kom 20 minuter för sent till matchstarten hade då missat fyra hemmamål samt ett mål av gästerna. I slutet av den första halvleken, som för övrigt slutade 6-1, kostade Runtuna på sig att bränna en straff. I andra halvlek fick vi vänta i en halvtimme innan lagen började göra mål igen. Ja, detta är sannerligen en match att minnas för Runtuna IK och en match att glömma illa kvickt för Stallarholmens SK och deras många gästande åskådare.

Runtunas mål gjordes av Marcus Eriksson (4 stycken!), Axel Vejdal (2 st), Viktor Zorondo Solverbern, Linus Stenberg samt Anders Jernér. Och jag lider med domartrion som inte bara hade alla dessa mål att notera utan även en hel drös med gula kort att rapportera varav alla utom ett tilldelades det gästande laget (som uppenbarligen inte var i balans och kunde fokusera på rätt saker ju längre matchen led).

Du som vill se bilder från denna match hittar mitt stora bildgalleri via den här länken >>>

Med förvåning lämnade jag Runavallen för att lugnt och ordnat fira midsommar hemma i Stigtomta. Förvåningen gällde inte bara matchresultatet utan täckte även in det faktum att jag inte blev översköljd av ett ösregn trots att jag var på Runavallen och synen av Pontus Holmströms inhopp i slutet av matchen.

Tre års väntan på folkrace

Det har dröjt osedvanligt länge sedan jag fotade motorsport. Pandemi, höftartros och orörlighet efter en operation med efterföljande komplikationer har hållit mig borta från banorna, grusvägarna och spåren. Damm på kamera-sensorerna har jag redan så jag kan inte skylla på att jag behöver vara rädd om utrustningen. Helgen den 18-19/6 var det äntligen dags att rikta uppmärksamhet och fokus på SMK Nyköpings välarrangerade tävlingsevenemang som denna gång var 2-dagars folkracetävling på Björshultsbanan.

Folkrace på Björshultsbanan den 18-19:e juni 2022

SMK Nyköping har redan hunnit arrangera sin trevliga kvällstävling för folkraceklassen i början av maj och sedan följde de upp med Gästabudstrofén den 4/6. Suget efter tävlingar är stort och inför 2-dagarstävlingen släppte de på ytterligare ekipage upp till 170 anmälda med en hel del uppskrivna på reservlistan. Massor av tillresta deltagare och depåområdena runt tävlingsbanan var ett myller av fordon, husbilar och serviceplatser. Samt en och annan tävlingsledare ...

Biträdande tävlingsledare Niclas Svensson och tävlingsledare Hampus Juteryd

Något stort reportage från årets upplaga av 2-dagarstävlingen kommer du inte att få. Jag sneglade tillbaka till 2019 och insåg att min ambitionsnivå var betydligt högre den gången. Här hittar du det blogginlägget. Min tid och energi räcker inte riktigt till för detta numera, därmed nöjer jag mig med att i första hand ta bilder och sedan skriva ett kortare blogginlägg för att därigenom få ut länken till bildgalleriet.

En liten, liten del av publiken som sökt sig till Björshultsbanan under lördagen

Om du är intresserad av hur det gick i de olika klasserna av denna 2-dagarstävling kan du använda dig av den här länken. Och om du vill ta del av bilderna i mitt bildgalleri så hittar du 270 bilder HÄR >>> Jag fotade under lördagseftermiddagen och täckte ungefär heat 43-63, typ.

Stort tack för ett par fantastiskt trevliga och inspirerande timmar vid folkracebanan! 

Klassiskt derby utan övertända spelare

Måndagen den 13:e juni var det äntligen dags för derbyt mellan Vrena IF och Stigtomta IF. De gamla antagonisterna. Nu behöver det påpekas att det var två nystartade lag utan allt för mycket självförtroende och pondus som möttes. Att det var Stigtomta IF:s U-lag bidrog också till att det inte var lika prestigefullt och hett. Men rent principiellt var matchen så pass intressant att jag noterade den i min kalender för länge sedan och hur illa kvällen än passade i mitt schema var jag ju bara tvungen att åka för att fota tillställningen.

Vrena IF mot Stigtomta IF U i div 7 på Mårtens Vall den 13/6 -22

Inför derbyt stod Vrena IF på noll poäng efter åtta spelade omgångar. Det unga Stigtomta U hade fått ihop 5 poäng. Apropå ung så kanske en matematisk övning skulle visa att snittåldern i Stigtomta U trots allt var högre än Vrenas trots att nästa alla spelarna är på gränsen till att få köpa energidryck på Ica. Med tre luttrade veteraner i laget höjdes Stigtomtas snittålder till nästan imponerande höjder.

Stundvis höjdes trivselfaktorn bland publiken när solen tittade fram

Ett ösregn och en stolpträff av hemmalaget under första halvleken var det jag noterade i mitt anteckningsblock. Gästande lag var med viss marginal spelförande. I andra halvlek kändes det som att Vrena hade tagit den energi som fanns och de var snäppet hetare. I 61:a minuten kom 1-0 på straff för Vrena IF och det var Mounir Megdiche som såg till att bollen hittade nätmaskorna. Endast någon minut senare var det dags för straff åt andra hållet och 1-1 gjordes från straffpunkten av Gabriel Faviez.

Hemmalaget var nog närmare seger i denna match än vad gästerna var men nu fick i alla fall Vrena IF ta sin första poäng i seriespelet vilket borde ha känts gott innanför matchtröjorna.

Jag har satt samman ett bildgalleri från derby som du hittar HÄR >>>

Tack och stort lycka till i det fortsatta seriespelet önskar jag båda lagen!

Hänryckt vid Bollspelaren

Pingsten firades för min del i sällskap av ett gäng stryktåliga snubbar på Bollspelaren i Norrköping. Denna helg kallas hänryckningens tid vilket stämmer ganska bra överens med hur rugby griper tag om ens sinnen. Härom veckan fick jag frågan inför en lokal fotbollsmatch om vad grejen med rugby är eftersom jag tycks vurma så mycket för den sporten. Mitt svar vid det tillfället var att det är den charmigaste av sporter och att det är min absoluta favorit att fotografera. Svårare än så behöver det inte vara. Hur mycket jag än kallar mig "Fotbollslasse" så kan jag ju gå utanför den förväntade ramen.

Norrköping RK Troján mot Stockholm Exiles RFC den 4/6 -22

Lördagen den 4:e juni, pingstafton enligt kalendern, möttes Troján och Exiles i Superallsvenskans tredje omgång. De två lagen var finalister i fjolårets SM-slutspel för 15-mannarugbyn. Till denna säsong har Rugbyförbundet stöpt om herrarnas serieindelning och skapat Superallsvenskan för de fyra högst rankade lagen; Stockholm Exiles, Norrköping Troján, Enköping RK och Pingvin RC. Dessa lag möter varandra fyra gånger vardera i en serie där den som toppar tabellen vid säsongens slut kan titulera sig svenska mästare.

För Exiles har det gått som på räls och de är hittills obesegrade. Exakt och precis tvärtom är det för Troján som efter de tre inledande matcherna har idel förluster i bagaget. Lördagens drabbning var dock jämn och spännande in i det sista där slutsiffrorna på resultattavlan lyste 21-25. Halvvägs in i matchen hade vi 7-17 vilket ändå antyder en bättre andra halva för hemmalaget.

Rugbypublik på Bollspelaren i Norrköping

Det är väl sällan en rugbytrupp är helt intakt och skadefri men nu får lagen lite andrum eftersom omgång fyra inte äger rum förrän den 9/7. Dessförinnan hinner vissa av spelarna delta i SM-slutspelet i 7-manna som avgörs i slutet av SM-veckan i Linköping den 2-3/7. (7s har för damerna inneburit kvalspel inför SM medan herrklassen inte har fler anmälda än att de går direkt till slutspelet.) Vi ses i Linköping, det är i alla fall min absoluta ambition.

Från pingstafton-matchen på Bollspelaren finns nu ett bildgalleri med drygt 200 bilder som du hittar HÄR >>>

Over and out

Femetta i ihållande regn för IFK mot Julita

Nyköpingstrakten hyser just nu två mycket lovande och talangfulla unga spelare. Den ena är Ebba Karnehov, född -05, som ligger på andra plats i skytteligan för div 1 Södra Svealand med sina sju fullträffar på åtta matcher. Den andra spelaren är IFK Nyköpings Ella Asplund, född -06, som toppar skytteligan i division 3 trots att hon inte ens ingår i IFK:s damtrupp. Ella har gjort 8 mål på de tre matcher hon har spelat. Tillhörande kamratföreningens damjuniortrupp har hon enorm impact på prestationen för både det yngre laget och seniorlaget då hon deltar.

IFK Nyköpings Ella Asplund in action på Folkungavallen

Lördagen den 28:e maj var det dags för IFK Nyköpings division 3-damer att välkomna Julita GoIF till Folkungavallen. Om det är någon gång under året som man ska vara på Vallen så är det exakt nu. De stora kastanjeträden står i full blom och grönskan är lite extra fyllig. Tyvärr gjorde inte vädrets makter ett endast dugg för att förgylla tillställningen denna gång, 11 plusgrader och en öppen kran uppifrån som bjöd på allt mellan lätt duggregn till envetet regnande.

IFK Nyköping mot Julita GoIF på Folkungavallen den 28/5 -22

Jag imponeras gång efter annan över Julitas förmåga att år efter år finnas med i det sörmländska seriespelet. Förvisso med spelare från lite olika håll och kanter, några av med många års rutin och erfarenhet. Moa Wahlgren får sägas vara en konstant i vår damfotboll (på samma sätt som bl.a. Lena och Stampe i Hargs BK). Denna lördag hade de dock inget att sätta emot när IFK Nyköpings unga lag varvade upp. För Julitas del började uppförsbacken direkt, redan i 3:e minuten gjorde Hilda Glysing 1-0 med ett distansskott. Hilda fixade även 2-0 på en hörna i den 13:e minuten då hon snyggt och kontrollerat bredsidade en volley rakt in i nätmaskorna. Resten av hemmalagets målproduktion skulle först nämnde Ella Asplund stå för. Och som hon gjorde det!

Publiken satt och huttrade under tak på Folkungavallens klassiska läktare

I 22:a respektive 26:e minuten går Ella på genombrott och producerar 3-0 samt 4-0. Hemmalagets målproduktion avbröts av Moa Walhlgrens 4-1 i 37:e minuten. Den andra halvleken blev inte lika intensiv vad gäller målfabrikation men vi fick i alla fall se ett mål till när Ella fastställde slutresultatet 5-1 i 56:e minuten med ett pressat precisionsskott. Gott så. Domaren fick även lufta det gula kortet några gånger denna match och det är i alla fall inte jag van vid att se i samband med dammatcher.

För mig innebar denna lördagsmatch en punkt för min "IFK-vecka" som inleddes förra lördagen med herrderbyt i division 4 mot Hargs BK. Det följdes under Kristi himmelsfärdsdagen upp med herrarnas U-lags match i division 5 mot Råby-Rönö IF. Tänk så det kan bli, men vi kanske kan instifta en IFK-vecka under sista veckan i maj kommande säsonger också?

För den som är intresserad av regndroppar på fotbollsbilder så finns nu ett bildgalleri med 210 bilder som du hittar HÄR >>>

Tack och lycka till önskar jag lördagens båda lag i det fortsatta seriespelet!

Ett derbykryss ger ingen himmelsfärd

Dagen till ära, det var ju trots allt Kristi Himmelsfärdsdagen under torsdagen, så kunde man kanske tro att något av lagen i division 5-derbyt på Råbyborgen skulle lyfta och flaxa iväg. Så blev det icke, definitivt inte för hemmalaget och knappast heller för gästande IFK Nyköping U. Sett till respektive lags tabelläge så kunde en hemmaseger förväntas men idrott är sällan logisk, linjär eller förutsägbar.

Kamp på Råbyborgen mellan Råby-Rönö IF och IFK Nyköping U den 26/5 -22

Det finns en annan sak som inte heller är förutsägbar och det är vädret. Denna torsdag fick vi som hittat till Råby känna på allsköns varianter äv väderlekar. För den som tyckte att det regnade lite för mycket under delar av den andra halvlek kan jag meddela av egna erfarenheter att det inte var någonting i jämförelse med de garanterade skyfall som faller över Runavallen i Runtuna. Åtminstone när jag besöker den anläggningen.

Fotbollspubliken på Råbyborgen fick utstå väderprövningar mellan varven

Detta blev en derbymatch där hemmalaget inte fick det att stämma. Hur mycket speldirigenten Pierre Jakobsson än försökte styra laget hackade motorn. Med Råby-ögon kan man konstatera att de i alla fall fick den smakstart på matchen som de behövde, 1-0 och 2-0 i 7:e respektive 18:e minuten via Fredrik Cedergren och Henrik Svehn. Det var vad de mäktade med denna gång och vad som precis räckte för att rädda en poäng. Ett huvudsakligen ungt bortalag med rappa buggar lade beslag på bollinnehavet och styrde händelserna ute på planen.

IFK Nyköpings U-lag reducerade till 2-1 i 21:a matchminuten genom Adam Tsoi. Förvisso hade Råby en hård träff i insidan av stolpen nere hos Eddie Fredriksson i IFK-målet men annars var det endast sporadiska anfall från det annars så offensivt hungriga hemmalaget. Den andra halvleken bjöd på samma sorts kamp som under de första 45 minuterna där Råby inte bara kämpade med att få tag på bollen utan förde även en inre kamp med sig själva och sina nedborrade hälar i det regnmjuka underlaget. Trots IFK:s bollinnehav kunde de inte omsätta det i sylvassa chanser vilket gjorde att man började ana en uddamålsseger för Råby. Så blev det nu inte utan i de allra sista och skälvande sekunderna prickade Karuan Ahmed in kvitteringen till 2-2 och fastställde slutresultatet.

Jag stannar vid denna korta summering och lämnar efter mig bildbevis i form av 164 rutor i bildgalleriet som du hittar HÄR >>>

Nu lämnade jag ännu en gång Råbyborgen med en kaffebiljett kvar i fickan. Någon gång behöver jag återkomma för att utnyttja det som entré-pengen inkluderar. Och nyfikenheten kring smaken på kaffet i kiosken får lämnas hängande i luften.

Peace out!

Hundraåringen som klev upp på morgonen för ett derby

Lördagen den 21:a maj anno 2022, dagen D för division 4-derby mellan herrlagen i IFK Nyköping och Hargs BK men också för välförtjänt uppmärksamhet till en av våra absolut finaste fotbollsarenor på denna sida av Öresund. En klang- och jubelföreställning i flera akter där slutligen IFK Nyköping blev den slutliga segraren tillsammans med Nyköpings Kommun som via Nyköpings Arenor arrangerade 100-årsjubiléet för Folkungavallen. Det ville man inte missa!

100-årsjubilerande Folkungavallen välkomnade IFK Nyköping och Hargs BK den 21/5 -22

Förberedelserna inför 100-årsjubiléet hade pågått länge. Dagarna innan grindarna på den pyntade Folkungavallen skulle slås upp var dock väderprognosen av den ytterst dystra sorten. Inte förrän under fredagen började det se bättre ut och och när väl lördagen infann sig hade de sista regndropparna försvunnit från vädergissningarna. Därför kunde den firande allmänheten närma sig Folkungavallen med tillförsikt även om vissa försiktiga generaler bar med sig paraplyer för säkerhets skull.

Folkungavallen firade 100 år som idrottsplats den 21/5 2022

Det bjöds på fotoutställning utanför entrén, tipspromenad, jubileumstal av bl.a. Urban Granström, musikalisk underhållning i form av Kulturskolans saxofonensemble och Lars Borg med vänner. När det gäller idrottslig underhållning var det för många herrseniorernas match som hade huvudfokus men jag tyckte nog att knattarna som spelade 3-mannafotboll i de rinkar som var uppställda på Folkungavallens gröna gräs var minst lika underhållande. Sammanfattningsvis ett väl genomfört jubileumsarrangemang och om inte sport räknas som kultur vet jag banne mig inget som borde klassas som det.

Urban Granström håller låda framför Folkungavallens läktare

Lars Borg med vänner bjöd på bästa jazzen

Rinkfotboll för 3-mannalagen på Folkungavallens gräs

Hatten av för Anna Andreasson och hennes kollegor på Nyköpings Arenor för arrangemanget

Att lördagseftermiddagen skulle mynna ut i ett derby-crescendo stod ju klart när man insåg att det var IFK Nyköpings och Hargs BK:s herrlag som skulle mötas i 5:e omgången av division 4. Två Nyköpingslag i toppen av tabellen, två lag som båda har Folkungavallen som sin hemmaarena och två lag som på flera sätt nästlar sig in i varandra. Kolla bara på tränarbemanningen i de båda lagen. Prestige? Något så in i hela ...! Och derby det fick vi, tajt och tufft i en halvlek i alla fall. Sen blev det andra bullar (än de som såldes i kiosken).

IFK Nyköping och Hargs BK gjorde upp om herraväldet på Vallen

Den chansfattiga första halvleken förvandlades via en tonartshöjning i början av andra halvleken till måleufori för IFK-spelarna och deras anhängare på läktarna. Om Hargs lagkapten Dago Funes låtit bli att pricka stolpen med sin fina frispark i 4:e minuten av andra halvleken hade matchen kanske utvecklats annorlunda men när IFK gjorde 1-0 (57:e min), 2-0 (63:e), 3-0 (76:e) och slutligen 4-0 (80:e) kändes deras obevekliga offensiv så mycket kraftfullare än vad Harg kunde svara upp mot. Det blev inte riktigt sylvasst från Harg denna lördag medan IFK visade upp desto mer slagkraft. Målskyttar för IFK Nyköping blev Johan Urborn, Francisco Thomsson, Liam Thunström och sedan fick de hjälp via ett självmål för att fastställa slutresultatet.

För min egen del blev det ovanligt många bilder denna gång. Vissa av dem dyker inte ens upp i bildgalleriet eftersom de levererats till 100-årsarrangören. Men för den som är nyfiken på både jubileumsbilder och fotbollsaction återfinns 378 bilder HÄR >>>

Tack, nu ser vi fram emot de nästkommande 100 åren av underhållning på Folkungavallen!